Text och bild (2005, 2007, 2009): Dan Rosenholm
Framför Trädgårdens hus vid Rosträdgården ståtar fingerborgsblommorna med sina spiror strävande mot himlavalvet.
För stockholmare gjorde hans sig känd under 1990-talet, Lars Krantz. Då var det Rosendals trädgård som var på tapeten, en plats som han tillsammans med andra förvandlade till en blomstrande oas och vallfärdsort mitt på Djurgården. Nu är det Wij trädgårdar i Ockelbo som är aktuellt. Här i Gästrikland är odlingsklimatet tuffare, många från de södra delarna av Sverige skulle nog betrakta det som stört omöjligt att odla något annat än potatis och tall. Själv brukar han beteckna det som att han förut arbetade med att föra landet till staden, nu för han staden till landet.
Där som rågen böjer sig för vinden finns Wij trädgårdar och dess skapare Lars Krantz.
Det var för ungefär 10 år sedan som drömmarna om att lämna storstaden började ta form. I Ockelbo hade han tillbringat barndomens somrar och där fanns Wij säteri som var intresserade av att han skulle skapa trädgård. År 2002 gick flyttlasset och trädgårdarna började byggas upp. Redan två år senare hade de fått 50 tusen besökare, nästan tio gånger fler än antalet innevånare i orten. Det långt innan något kungligt bröllop skulle sätta platsen på kartan.
– Jag är själv förvånad över all den uppmärksamhet vi snabbt fick, berättar han. Min vision var att Wij skulle bli en mötesplats för trädgård på nordliga breddgrader. Ibland har jag tyckt att det tagit tid, men tittar man på det med nykter blick inser man att det inte kan gå fortare. Stolta visioner kan man bara nås med små steg.
Sju trädgårdar
Pergolorna vid rosengården täcks till stora delar av den utmärkta och snabbväxande fyllda honungsrosen ‘Hybrida’ .
Sju olika visningsträdgårdar finns just nu i Wij. Uppe på kullen vid Trädgårdens hus ligger Rosträdgården. För någon som sysslat med trädgård mest hela livet, och lika lång tid mest misslyckats med rosor, är den fullständigt uppseendeväckande. Vi befinner oss i odlingszon 5, det motsvarar ungefär samma klimat som Ångermanlandskusten eller de tuffaste miljöerna på småländska höglandet. Här prunkar rosorna, friska välmående och fulla i blom. En del av dem ska enligt böckerna vara härdiga här, något som i praktiken inte betyder mer än att de har förmågan att överleva, medan andra överhuvudtaget inte ska kunna klara kylan och de långa vintrarna.
– Vi odlar inte rosor, säger Lars Krantz, vi odlar rosplatser. Rosengården fungerar som en skål som förstärker och bevarar värmen. Bäddarna blir varmare för att de är upphöjda. Miljön blir både skyddad och dränerad. Vi stimulerar de uppbyggande krafterna och håller tillbaka de nedbrytande.
Inte bara rosor frodas i i Rosträdgården utan där ståtar också granna fingerborgsblommor med höga spiror.
Skogens trädgård
Vid skogstjärnens mörka vatten ska man begrunda människans öde. I stiliserad form finns den i Skogens trädgård. De gråaktiga barren på den smalväxande serbiska granen, Picea omorica, bidrar till mystiken. Att det regnar är bara som sig bör.
Även myrlandskapets lilla göl återfinns i stiliserad form i Skogens trädgård. I förgrunden pärlbräken, Onoclea sensibilis.
Den mest säregna trädgården i Wij är utan tvivel Skogens trädgård. Det är Ulf Nordfjell, svensk megastjärna på trädgårdshimlen, som ritat den. Där finns både skogstjärnen och myrgölen. I centrum står ett område kringgärdat med gråmålade timmerväggar. Det är innergården, boplatsen i kulturlandskapet man kommer hem till efter att ha varit i skogen och vid tjärnen. Men det är också den Nordfjellska motsvarigheten till klassiskt sydeuropeiska putsade murar anpassad för oss här i Norden. Till och med ett klapperstensfält finns gestaltat. Inspirationen kom från Rönnåsen alldeles i närheten av Wij trädgårdar.
Stilen på Skogens trädgård känns tydligt igen från de trädgårdar som Ulf Nordfjell skapat på Chelsea Flower Show och vunnit guld och första pris med.
Omgivet av en kornåker på väg mot mognad står Ulf Nordfjells skapelse Skogens trädgård.
– Om man är världsmästare på att drömma om Ockelbo, förklarar Lars Krantz, så behöver man en världsmästare till hjälp. Jag vill att vi ska ha en dialog med omvärlden. En ort som bara intresserar sig för sig själv blir lika ointressant som en människa som har sig själv som största intresse.
Det är väl det som han menar med att föra staden till landet. Pulsen, den ständiga förnyelsen och förvandlingen. I Wij trädgårdar och Ockelbo står dörrarna till omvärlden på vid gavel.
Laguppställning av en Nordfjellsk perennkombination. På översta raden finnslide, Aconogonon × fennicum, från vänster på mellersta raden fingerborgsblomma, Digitalis purpurea, blekklöver, Trifolium ochroleucon, kantnepeta, Nepeta faassenii, samt på den nedersta raden smultron, Fragaria vesca ‘Rödluvan’.
Grönsaker och brudslöjor
På den plats där Wij säteri en gång i tiden hade grönsaksodlingar ligger nu Köksträdgården. Där odlar man färska, goda grönsaker för sitt eget kök. Här är inte allt litet och pluttigt som i ett hemmaköksland, ack nej. Odlingarna är omfattande, men ännu mer slående är hur kraftigt och välväxt allting är. Det är omöjligt att låta bli att undra över hur de gör?
– Våra trädgårdsmästare är handplockade för att vara de bästa, svarar Lars Krantz omedelbart. De har både kunskap och erfarenhet.
Han funderar vidare och förklarar vad som skiljer rent odlingsmässigt:
– Vi tar växtbetingelser på fullt allvar. Det är väldränerat och växterna behöver inte stå i fuktig jord. Näringstillgången är a och o. Grönsaker behöver gott om tillgänglig näring och vi snålar inte. Vi använder gödselkompost. Brunnen kogödsel. Vi vänder den så att den blir klar på 3–5 månader.
Det är köksträdgården som Frida Mörnerud brinner allra mest för. Humöret är det inget fel på, inte ens när regnet häller ned. Såna purjolökar odlar man inte utan stor kunskap.
Frida Mörnerud är den som har huvudansvaret för trädgårdsskötseln på Wij. Att hon är handplockad är inget som förvånar när det står klart att hon utbildats på Capellagården på Öland, Rudolf Steinerhögskolan i Järna och Dacapo i Mariestad.
– Om jag är duktig på odling?, säger hon. Jag älskar det jag håller på med. Det är en del av min personlighet, jag skulle ljuga för mig själv om jag inte odlade. Det är så fantastiskt roligt och kreativt. Det är praktiskt och man får vara ute. Det finns så mycket kunskap att inhämta, jag har bara börjat på den banan och det finns enormt mycket kvar att lära.
Och att hon också uppskattar möjligheten att använda sig av Lars Krantz erfarenhet står alldeles klart. Vad är viktigast i jobbet för dig?
– Jag brinner mest för köksträdgården, svarar Frida Mörnerud. Det finns så mycket hantverk och kunnande. Vi kommer att ha massor med nya delikatessorter i år, jag planerar nu med kocken vad som ska hamna på restaurangens buffébord.
I bloggen Rosor och Krantz i Wij trädgårdar kan du läsa mer.