FRUKTTRÄDGÅRDEN

Trädgårdar ska smaka gott, eller hur? Jordgubbar är en nutida sommarklassiker, och så har vi äpplen, hallon eller varför inte röda och svarta vinbär. Bigarråträd är alldeles suveräna för den som bor i den södra halvan av landet och dessutom har en förkärlek för att klättra i träd. Under de senare åren har vindruvor och persikor blivit vanligare, speciellt labruskavin fungerar bra mycket längre norrut i Sverige än man tidigare vågat drömma om.

Vackra blommor, sköna uteplatser i all ära men söta, aromatiska frukter och bär ger en extra dimension till trädgården. Trots allt är det där med att trädgårdar är till för att vara vackra och mysiga mest ett nutida tilltag. För oss vanliga människor har de genom tiderna först och främst varit ett sätt att fylla på matförrådet och göra en ensidig kost mer vitaminrik. Samma tänkande hänger kvar i de delar av östra Europa där det fortfarande kan vara svårt eller dyrt att få tag i frukt och grönsaker. Ryska datjor, deras variant av kombinerad sommarstuga och kolonilott, är ofta fyllda med grönsaksland och bärbuskar liksom många kolonilotter är här hemma.

Men visst är det en himla tur att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi kan helt enkelt kombinera vår urmysiga trädgård med en som det går att mumsa i sig godsaker ur. Det är till och med ofta så att fruktträd och bärbuskar ger mer lummighet och hemkänsla än rena prydnadsväxter. I en vanlig villaträdgård får man plats med massor av buskar och träd, till och med på en minimal radhustomt kan alltid någon favorit få rum.

Sedan är ju frågan förstås vilka sorter av de olika frukterna och bären man ska använda? Vilka är bäst? Inte helt enkelt att svara på. Framförallt beror det på ens smak, och den varierar som bekant mellan individer. Trots det kan det finnas visst fog för rekommendationer. Det skiljer en hel del mellan olika sorter, hur lätta de är att odla, snygga de blir eller stora de växer sig. Och så finns det smaker som man erfarenhetsmässigt vet att många gillar. Varsågod, här är vårt urval.

Jordgubbar, Fragaria × ananassa, har blivit lite av sommarens höjdpunkt även för den som inte har egen trädgård. Att odla dem i raka led kan vara högst förtjusande om man som här i Paul Jönska Gården i skånska Viken låter dem ingå som en del i ett kombinerat grönsaksland och blomrabatt. För oss lata finns alternativet att odla efter helt darwinistiska principer – plantera jordgubbsplantorna i öppen jord i kanten av dina rabatter och låt dem sprida sig med utlöpare bäst de gitter. Köp flera sorter och behåll dem som klarar sig bäst, smakar godast och ger mest bär. Exempel på bra, lättodlade jordgubbssorter är ‘Honeoye’, tidig, ‘Korona’, medeltidig och ‘Dania’, sen, zon 5–6.

Smultron, Fragaria vesca, tillhör den svenska drömmen om det sköna livet, och hur det var att leva på landet bara ett par generationer tillbaka i tiden. Bären är små, och har som alla vet en utsökt arom. De växer vilt i nästan hela Sverige. Trots det är helt vanliga smultron en utmärkt trädgårdsväxt, bara man vet hur de vill ha det. I rabatten är de chanslösa. Bäst klarar de sig där det är solbelyst, torrt och näringsfattigt på någon vild del av tomten, gödslar eller vattnar man blir de direkt utkonkurrerade av andra växter. Blommar vitt. Mycket härdig.

Äpplen, Malus domestica, är den klassiska trädgårdsfrukten. Förekommer i nästan alla trädgårdar från norr till söder och kan användas på hur många olika sätt som helst. Sorter finns det massor av, tidiga, sena, söta, sura, röda, gula, härdiga, känsliga, småväxta och stora. Välj någon modern som gärna funnits i odling några årtionden. Använd högstammade träd, då får med tiden bord och stolar plats under dess blommande krona. Beskär med försiktighet, hård beskärning gör att de skjuter mängder med fula vattenskott. Exempel på odlingsvärda sorter är den tunnskaliga och tidiga ‘Transparente Blanche’, zon 5, den medeltidiga ‘Katja’, zon 3–4, med underbar smak under lång tid och den vintermognande och vackra ‘Ingrid Marie’, zon 3.

Plommon, Prunus domestica. Plommonträd försvarar väl sin plats i de flesta hemträdgårdar, redan som ganska unga kan de ge massor av frukt. Skörda kan man från högsommaren till senhösten beroende på sort. Vissa angrips svårt av monilia som förstör frukterna, kartgallring hjälper. Liksom andra Prunus-arter kan inte plommon beskäras hårt utan enbart i årsskott och grenklykor och om det är alldeles nödvändigt. Några användbara sorter är svenska ‘Jubileum’, zon 3, den söta ’Reine Claude d’Oullins’, zon 4, och ‘Experimentalfältets Sviskon’ som klarar sig till zon 5 men tyvärr växer för upprätt. På bilden klassiska ‘Victoria’, zon 3, god och rikgivande men som ibland inte hinner mogna ut helt i Mälardalsområdet.

Bigarråer, Prunus avium: Kraftigväxande träd med fantastisk blomning och vackra blad som ger sommarens godaste bär. Numera finns sorter som klarar sig en bit upp efter Norrlandskusten, välj såna som växer måttligt fort och trivs där du bor. Beskär med finess under juli till september. Körsbärsträd kan inte skjuta nya skott från gammal ved, sekatören får bara användas i färska årsskott eller grenklykor. Den gamla sorten ‘Büttners Späte Rote Knorpelkirsche’ som säljs under lite olika namn, ger fräscha bär som håller sig länge, smakar mycket gott och ger vackra träd med rundad krona. Gula sorter till exempel ‘Dönissens Gelbe Knorpelkirsche’, ofta kallad ‘Dönissen’, låter fåglarna bli. Båda zon 3, möjligen 4.

Persika, Prunus persica. Tro det eller ej, persikoträd är väldigt härdiga, vanlig svensk kyla räcker i sig inte för att ta död på dem. De har däremot andra nackdelar. Blommar så tidigt att det inte alltid finns pollinationsinsekter, ibland kan blommorna frysa bort och vissa sorter mognar för sent på hösten. Framförallt drabbas de av svampsjukdomen krussjuka, vilket gör att bladen blir buckliga och deformerade och träden svaga. Problemet är klimatberoende har persikorna varmt och skönt håller de sig friska. Sorten på bilden ‘Redhaven’ ger stora persikor som smakar gudomligt, tål krussjuka bra och har dessutom snygga rödrosa blommor på våren. Andra sorter med tidig mognad och tålighet mot krussjuka är ‘Frost’ och ‘Riga’. Zon 3–4.

Päron, Pyrus communis. Ett riktigt saftigt päron är bland det läckraste i fruktväg man kan tänka sig. Ursprunget är Turkiet och Kaukasus, men de förekommer förvildade i södra Sverige. Träden är mer starkväxande än äpplen och lite mindre härdiga, men i övrigt ganska lika att odla och sköta. Till skillnad mot andra frukter ska päron plockas innan de är fullt mogna och ätas efter några dagar annars blir de smaklösa. Blommorna är rent vita och ofta mycket vackra. Bra sorter för zon 3 är den avbildade ‘Clara Frijs’, medeltidig, tunnskalig, stor och mycket smaklig, och det sena svenska päronet ‘Carola’. För zon 4 kan man framförallt välja mellan ‘Esperens Herre’, liten och god men skorvkänslig, och ‘Gråpäron’, ännu mindre och ännu godare men ger stora träd som tar lång tid på sig för att bära frukt.

Krusbär, Ribes uva-crispa. Ni vet det där om att blott Sverige svenska krusbär har. Glöm det. Alla nordiska sorter har på grund av mjöldagg bytts ut flera gånger det senaste seklet. Men vad gör det. Krusbär är gott ändå. Moderna sorter är småväxta och överhängande, ställ dem där man inte kan riva sig. Föröka genom att lägga ner en gren mot marken och peta lite jord ovanpå, skottspetsarna ska synas. Lagom stora och tillräckligt härdiga för att odla i krukor. Bäst är att äta direkt från busken, men krusbärskräm är också en höjdare. Härdiga långt upp i Norrland. Mer eller mindre mjöldagsresistenta sorter är ‘Jacob’ och ‘Invicta’ zon 5 och ‘Hinnonmäki Röd’, zon 6.

Svarta vinbär, Ribes nigrum. Nordens egen motsvarighet till vindruvor, dessutom nyttigare och nästan ännu godare. Finns i nästan hela landet, är troligen ursprunglig i Svealands kusttrakter och förvildad i övriga delar. En av de få trädgårdsväxter som trivs ovanför odlingsgränsen. Ät från buskarna, gör marmelad, gelé eller saft. Många sorter har hängande växtsätt och kan behöva stöd. Förnya genom att ta bort äldre överhängande grenar nere vid marken. Moderna bra sorter är ‘Intercontinental’ och ‘Polar’, zon 5, samt ‘Risarp’, zon 6.

Röda vinbär, Ribes rubrum, eller R. röda vinbär-gruppen. Används för saft, sylt, gelé, vin, men vi är många som gillar att äta dem direkt från busken. Det är en växt med ursprung här i Västeuropa: Frankrike, Belgien, Tyskland och däromkring. Lite sura tycker en del personer att bären är, andra gillar aromen blandat med syrligheten. Otroligt lättodlade och friska och växer en bra bit upp i Norrlands inland. Upprätt växtsätt. Förnya genom att klippa av äldre grenar vid marken. Sorten ‘Stanza’ är både välsmakande och ger mycket bär. Zon 5.

Lätt förenklat kan man säga att vita vinbär helt enkelt är röda vinbär där färgen försvunnit, en albino-variant. De ligger så nära varandra i släktskap att det blir lite knepigt med vetenskapliga beteckningar men officiellt ska de heta Ribes vita vinbär-gruppen. Fåglar reagerar inte på färgen och och äter inte upp dem. De är dessutom ofta sötare och godare att äta direkt från busken än de röda, användningen är annars exakt densamma. Sorten ‘Vita Långklasiga’ håller vad namnet lovar, långa, vackra klasar som ger massor av bär och smakar mumma. Zon 6.

Björnbär, Rubus fruticosus. Frodig och väldigt taggig halvbuske som växer vild i de södra delarna av landet. Bra till sylt och marmelad. När man odlar väljer man sorter som är tidiga, ger stora bär och helst är utan taggar. Behöver massor av sol och värme för att mogna bra, låt dem gärna klättra längs en södervägg. Bor man inte i sydligaste Sverige ska man inte hoppas på särskilt stora skördar. Sorterna ‘Douglas’ och den på bilden som heter ‘Jumbo’, är tagglösa, zon 3, och hyggligt anpassade till vårt klimat

Hallon, Rubus idaeus. En gång i tiden var hallon något man plockade på kalhyggen. Trädgårdshallon ansågs vara stora, vackra och smaklösa. Så är det inte längre. Mycket tack vare Herbert Arvidsson i Halland finns nu fantastiska hallonsorter i handeln. I det idealiska fallet odlas hallon i rader och binds upp. För besvärligt är vi många som tycker och sätter ner plantor där det passar och låter dem sprida sig. Och visst, det går också alldeles utmärkt så länge man ser till att de inte inkräktar på andra växter. Sorter är till exempel ‘Lloyd George’, som anses vara godast, zon 4, ‘Mormorshallon’ som är en storbärig vildsort zon 5 och ‘Älandsbro Asker’ som passar i norra Sverige, zon 7.

Labruskavin, Vitis labrusca ‘Zilga’ smakar förträffligt och är vackert blå. Labruskavinernas ursprung är Nordamerika men de sorter vi odlar huvudsakligen tagits fram i Baltikum under Sovjettiden. Kallas ofta staketdruva eftersom de är bra på att klättra. Odlas problemfritt även på friland ända upp i Norrlands inland. Vill ha mycket sol för att mogna innan frost. Lättodlade, behöver inte planteras i surjord som det ibland påstås, de accepterar det mesta. Små druvor, ibland med väl stor andel kärnor, men sötare och betydligt mer aromatiska än druvorna från affären. Liknar de druvsorter som används för vintillverkning i södra Europa till utseende och smak. Härdig till zon 4 eller 5. Andra bra sorter är ‘Spulga’, rödviolett och ‘Sukribe’, grön, zon 3 eller 4.

Sju råd när du köper fruktträd