Hur det började
Där Enköpingsåsen möter Enköpingsån på sin väg ut mot Mälaren ligger staden Enköping med anor från 1200-talet. I början av 1980-talet var det en ganska vanlig svensk småstad. Visserligen med stolta traditioner inom småskalig köks- och trädgårdsodling vid tiden för förra sekelskiftet och med speciellt stor odling av pepparrot, vilket gjorde att Enköping under många år kallades för Pepparrotsstaden. Den beryktade läkaren Ernst Westerlund (1839 – 1924) som verkade i staden i mer än femtio har också gett krukväxten rosengeranium ett synonymt och kanske ännu mer använt namn, ”doktor Westerlunds hälsoblomma”. Så lite anknytning till trädgårdar kan man hitta även historiskt. Fast till vad som idag i trädgårdskretsar är en av de mest kända parkstäderna både i Sverige och internationellt var det ändå en mycket lång väg.
Upplyft mer än 20 meter i luften med en skylift får man se hur formmässigt stark Drömparkens planlösning är med cylinderformad bokhäckar och stora böljande rabattytor. En hisnande upplevelse som besökarna till Enköpings trädgårdsdag 2007 fick möjlighet att uppleva.
Ett första steg på vägen togs 1981 i och med att Stefan Mattson anställdes som stadsträdgårdsmästare. Han vandrade runt i staden och funderade på hur man skulle kunna ta bättre vara på de parker som fanns och hur man skulle kunna göra staden intressantare, grönare och trivsammare. Där fanns ju nästan inga träd. ”Alléerna utgjordes av lyktstolpar”, berättar Stefan lite skämtsamt.
Parkerna såg ut som parker gör mest och precis som i andra städer satt man fast i ett ekorrhjul där sommarblommor skulle planteras på nytt varje vår för att sedan grävas upp på hösten. Perenner som staden är allra mest känd för idag fanns det inte en enda en av.
Efter ett år på nya jobbet diskuterade Stefan med sin personal om hur man skulle gå tillväga för att göra Enköpings utemiljöer trevligare och samtidigt skapa något långsiktigt som inte behövde göras om varje år.
- Drivkraften bakom Enköpings förvandling, stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson, är en sann trädgårdsmänniska som kan mycket om det mesta. I Enköping har han gått in för ett brett växtsortiment så att det alltid ska finnas något vackert att titta. Ska man nämna några växter som Stefans hjärta klappar lite extra för måste det nog bli magnolior. Här syns han tillsammans med en blommande magnoliaskönhet hemma i den egna trädgården.
De bestämde sig för att plantera flera träd längs infarterna och även efter andra gator inne i staden för att bättre binda ihop de olika delarna och skapa en ombonad atmosfär. Mot slätten skulle de skapa ett antal breda skogsliknande ridåer för att ge lä och rumslighet till nybyggda bostadsområden i ytterområdena. Och sist men inte minst skulle de försöka göra Enköping till en park- och trädgårdsstad som lockade invånarna till utevistelse i olika former.
Träd och perenner
Det var ett långsiktigt och strategiskt förändringsarbete som tog sin början då 1982. De yttre ridåerna var bland det första man planterade och de är idag riktiga skogar med anlagda promenadstigar.
I slutet på 1980-talet tog man fram en trädplan med förslag på lämpliga platser för trädplanteringar i gatumiljöer. Idag har varje infart en allé av sin egen trädart. Lind kantar vägen när man kommer från Sala, ask växer mot Västeråshållet, lönn längs vägen mot Strängnäs, ek kantar östra infarten och tallar har planterats i enkelrad längs infarten från Uppsala. Även inne i staden är det gott om träd och längs Kungsgatan har man inget mindre än en allé av japanska magnolior som planterades vid en ombyggnad 1995.
Användning av perenner i liten skala påbörjades 1982. Första försöket blev framför det gamla hantverkshuset intill det lilla torget Kaplanen. Där fanns en smal rabatt med, ja just det, ettåringar.
Snart utökades ytorna. Man planterade stora fält av marktäckande perenner under skuggande träd där gräset inte ville ta sig. Många av de smala sommarblomsrabatterna blev stora sammanhängande planteringar där både perenner och vedartade växter fick plats. Man renoverade de befintliga parkerna och skapade en ny typ av park, fickparken.
Fickparker
I Blå trädgård klänger humle mot skyn i en konstfull smidesspaljé. Mörkt blålila stäppsalvia ’Caradonna’ och kungsnäva växer vid dess fot tillsammans med ljust lavendelblå kransveronika som i slutet av juni ännu inte slagit ut.
Fickparker är miniparker som ofta inte är större än vanliga villaträdgårdar. De kan ligga inne i staden, i ett bostadsområde eller vara som en park i parken, som till exempel Blomstergården i Klosterparken.
Ofta finns det inga gräsmattor i fickparkerna utan i stället omsorgsfullt anlagda hårdgjorda ytor av gatsten, marktegel, stenmjöl eller grus löper mellan generösa planteringar med växter i olika skikt. Perenner är en viktig del, men här finns även buskar, träd, klätterväxter och lökar. Det är växterna som med sina former, färger och texturer skapar upplevelser och dynamik.
Fickparkerna, så som de utvecklats i Enköping, kännetecknas av att de har en stark rumslighet. De är som gröna rum i staden. Oftast omgärdas de av en klippt häck som inte sällan har förstärkts även med kronträd och buskar för att få en lugn och skyddad miljö.
Gemensamt för fickparkerna är också att de har anpassats till sitt läge och fått en utformning som förstärker det som är bra på platsen och mildrar nackdelar i form av insyn, buller och annat som är störande. Man har verkligen följt den klassiska devisen att ta vara på ”platsens själ” eller ”genius loci” som det heter på latin. Ett förhållningssätt som ofta har glömts bort i 1900-talets stadsplanering.
I Fridegårdsparken är man omsluten av grönska, vattenporl och fågelkvitter. Av stadens larm och brus märks knappt något alls trots att vägar, höga hus och parkeringsplatser ligger bara några få meter bort. Det här är verkligen en fickpark i ordets rätta bemärkelse.
Många av fickparkerna ligger på områden som tidigare inte användes till något vettigt utan mer var som tomma ytor i staden. På det sättet har anläggandet av fickparkerna, tillsammans med gatuträden, bidragit till att binda ihop staden och trolla bort en splittrad stadsbild.
Ett friskare liv
Att Enköpingsborna ska trivas bättre i sin stad och därmed också lockas till utevistelse av olika slag har varit den allra viktigaste målsättningen för arbetet med Enköpings parker. Finns det någonstans där det är trevligt och enkelt att vara och mötas så kommer människor också att vilja vara ute mer resonerar man på parkkontoret. Och visst är det så. Folklivet är numera rikt i Enköping. Människor promenerar, studerar och fotograferar växter, har gympa med Friskis och Svettis eller avnjuter en stilla picknick på gräset. Här finns rum för såväl gammal som ung, de som vill ta en joggingtur eller de som vill sitta i lugn och ro och njuta av växtligheten på en skyddad parkbänk. Parkerna är till för alla och därför har man också tänkt på att använda markmaterial som det ska vara lätt att ta sig fram på även om man sitter i rullstol eller går med rullator.
De tre stora lekplatserna, som ligger i Klosterparken, Skolparken och i nära anslutning till Drömparken, är uppbyggda som egna rum och anpassade till både platsen där de ligger och barnens behov. En naturlig sluttning utnyttjas med självklarhet till att anlägga en tubrutschbana och var passar väl gungorna bättre än under utbredda trädkronetak som kan skydda ömtålig barnhud mot solens starka strålar?
Den forne stadsläkaren Doktor Westerlund skulle bli glad om han kunde se hur parkerna används idag. Redan på sin tid ordinerade han stärkande promenader och frisk luft som medicin för de patienter som besökte hans mottagning på Westerlundska gården mitt inne i staden.
En artrik mångfald
Det är inte sällan vi författare i parkerna mött människor som spontant börjat prata med oss om hur fint och fantastiskt det är och hur mycket man uppskattar sina parker. Man är stolt, och det med rätta. För det som finns här i Enköping är något fullständigt unikt.
Här finns ständigt något nytt att upptäcka. Art- och sortrikedomen i parkerna är stor. Närmare hundra olika sorters buskar och träd, flera hundra olika sorters perenner, trettiotalet klätterväxter och något tjog med olika sorters lökväxter.
Det är noga utvalda sorter som är lättodlade, friska, robusta och kräver liten skötsel. Växter som de allra flesta passar lika bra i en villaträdgård som i en park. Enköping ligger i odlingszon 2, men de flesta av växterna som används är långt härdigare än så.
För att underlätta för oss besökare som inser att vi bara måste ha den växten och den och den och plantera hemma i vår egen trädgård finns det kartor med växtnamn utplacerade i lådor vid ingångarna till de flesta av parkerna. Det är bara att riva av ett exemplar, pricka för det man fallit för och ta med sig till plantskolan.
Många av de växter som man hittar i Enköping hör dock inte till standardsortimentet och därför brukar man behöva gå till en välsorterad handelsträdgård för att få tag i det man vill ha. Och till och med då kan det ibland hända att växterna måste beställas hem speciellt. En del av sorterna som odlas i Enköping har inte använts i Sverige förut. Växter har köpts in från svenska och utländska plantskolor som ligger i framkant när det gäller nya sorter för trädgårdsodling.
Röd rudbeckia ’Magnus’ är en riktig fjärilslockare. Den finns i många exemplar och även i vita sorter i Enköpings parker som kan ståta med flera hundra olika sorters perenner. En rik inspirationskälla att ösa ur för alla som vill göra sin trädgård vackrare.
Med åren har parkkontoret skaffat sig en stor erfarenhet när det gäller vilka växter som fungerar, hur man ska plantera dem och hur de ska sättas ihop med varandra för att det ska bli vackert. Det är inte utan anledning som Enköping ibland kallas för Mälardalens botaniska trädgård.
Entreprenörsanda
Parkerna har fått stor betydelse för hela staden och är idag starkt förknippade med dess identitet. Hur kunde en sådan förvandling vara möjlig i en vanlig svensk kommun med begränsade ekonomiska resurser?
Ja, en stor del av äran måste nog ändå tillskrivas Stefan Mattson som från 1981 och fram till mars 2007 var stadsträdgårdsmästare i staden. Med smittande engagemang, enormt kunnande och brinnande intresse har han lett parkkontorets personal som tillsammans med honom har förverkligat målen och visionerna om en bättre utemiljö för stadens invånare.
I Enköping har man vågat ifrågasätta invanda föreställningar, tänka nytt och sedan i sann entreprenörsanda förverkligat sina mål genom att prova nya angreppssätt först i liten skala och sedan utöka allt eftersom man sett att det fungerat. På det sättet har man kunnat återvinna gjorda erfarenheter och hela tiden höja den egna kunskapsnivån.
Man började med att identifiera var problemen låg, vad det var som gjorde att utemiljön inte var särskilt trivsam eller intressant. Och man bestämde sig tidigt för att staden behövde en grön stomme som skapade en känsla av rum och kunde binda ihop torg, gator och hus med varandra så att allt uppfattades som en sammanhängande helhet. När den gröna stommen var planerad gick man vidare, man skapade nya fickparker och allt fler sammanhängande fleråriga planteringar också i de befintliga parkerna.
Rosablommande bergkörsbär gör vandringen längs Åpromenaden till en minnesvärd upplevelse i början av april. Våren är de vedartade växternas och lökarnas tid i Enköping, perennerna blommar senare.
Med undantag av Drömparken och de nya idéträdgårdarna som nu växer fram längs Åpromenaden har alla parkerna utformats av parkkontoret. Eftersom det också är parkkontoret självt som har stått för anläggningen har det inneburit att man inte behövt ta fram färdiga bygghandlingar utan arbetat efter enkla markritningar och skisser. Planteringsarbetena har sedan utförts av de som ska sköta parkerna och därmed blivit involverade redan från början. Ett osvikligt sätt att göra parkarbetarnas jobb roligare och samtidigt öka kunskapen om och engagemanget i de nya anläggningarna.
Genom att man har minskat avsevärt på de skötselkrävande ettårsblommorna och i stället gått över till skötselsnåla fleråriga växter har man fått pengar över för att kunna anlägga nytt trots att Enköpings kommun inte har lagt ner mer pengar på parker än genomsnittskommunen i Sverige.
Den vanligaste kommentaren om Enköpingsparker är nog ”Fantastiskt vackert”, men emellanåt kan det hända att någon utbrister ”Alldeles för dyrt”. Då brukar den före detta stadsträdgårdsmästaren svara: ”Om det som i själva verket är ganska billigt verkar väldigt dyrt, så finns det all anledning att fröjdas. Då får man mycket för pengarna.”
Från anonym stad till världskändis
Målet att försöka göra Enköping till en park- och trädgårdsstad som man så blygsamt uttryckte det 1982 är numera uppfyllt med råge. Att man hade lyckats med det bekräftades redan 1997 då studenter vid Uppsala universitets institution för etnologi lät göra en intervjuundersökning om hur Enköpingsborna uppfattade sin stad. De flesta svarade att de uppfattade Enköping som en trädgårdsstad.
Idag är det inte bara Enköpingsborna som gör det utan besökare från både övriga Sverige och andra länder. Parkkontoret håller varje säsong över 200 guidade parkvandringar för grupper och av besökarna till Enköpings turistinformation är det ca 90 % som efterfrågar parkinformation.
Både Stefan och Enköpings parkkontor har tilldelats många fina priser och utmärkelser genom åren. Parkerna har uppmärksammats långt utanför Sveriges gränser och blivit omskrivna i ansedda tidskrifter som Gardens Illustrated och ärevördiga brittiska Royal Horticultural Society’s The Garden. Stefan har bjudits in till internationella konferenser i Kanada och Storbritannien för att berätta om hur man arbetat i Enköping.
En rejäl skjuts på vägen mot den berömmelse Enköpings parker har idag fick man av Drömparken som ritades av den holländske trädgårdsdesignern Piet Oudolf som Stefan resonerade parker med på en resa i Holland i början på 1990-talet. Piet Oudolf var inte så känd då men nu tillhör han med sin naturalistiska stil en av de största moderna formgivarna och nydanarna på trädgårdsområdet. En position som det lyckade projektet Drömparken i samarbete med Enköpings parkkontor också har hjälpt till att skapa.
Den världsberömde trädgårdsdesignern Piet Oudolf, som ritat Drömparken, står för en naturalistisk stil med många prydnadsgräs och höst- och sensommarblommande perenner. Han har bidragit till att många nya arter och sorter har gjort sitt intåg som trädgårdsväxter. Många av dem kan ses i Enköping. På bilden syns Piet hemma i sin egen fantasifulla trädgård i holländska Hummelo.
Idag finns det ett tjugotal parker i och omkring staden. Ja, det är bäst att säga på ett ungefär för antalet växer. Målet är att varje stadsdel, även i ytterområdena, ska få sin egen fickpark. På vägen ser man också till att göra alla möjliga andra överblivna ytor vackrare. I Enköping utgörs till och med rondellerna av snygga växtarrangemang.
Sedan 2005 samarbetar Enköpings kommun med företag, föreningar och studieförbund i projektet Så som i Enköping som har fokus på gröna frågor. Det har lett till uppbyggnaden av flera idéträdgårdar längs Åpromenaden och till en uppskattad trädgårdsdag med många aktiviteter och besökare den första lördagen i september varje år.
Komponera såsom i Enköping
Att vandra runt i Enköpings parker är en hisnande upplevelse för den trädgårdsintresserade. Det finns så mycket att det är svårt att se sig mätt och man upphör aldrig att imponeras och att inspireras. Nyfikenheten och viljan att lära sig mer och prova nya växter hemma hos sig själv väcks och man kommer hem helt uppfylld av idéer.
I den här boken har vi velat formulera de tankegångar som varit vägledande när det gäller hur man komponerar med växter för att få en attraktiv, men också lättskött, miljö som människor trivs i. Vi vill ge dig verktygen att själv förnya i Enköpings anda oavsett om du sitter med en liten 100 kvadratmeters täppa eller ansvarar för en stor park. Det som gör Enköpingskonceptet så värdefullt är att det är lika användbart i smått som i stort.
Växtkomposition handlar om sättet att se på växter, hur man utgår från deras former men också att tar hänsyn till såväl färger som texturer när man komponerar. Vi börjar med utförliga beskrivningar av form, färg och textur för att introducera ett sätt att se på växter som fungerar som bas för att arbeta med komposition som man gjort i Enköping. I de här kapitlen passar vi också på att ge artbeskrivningar och odlingsanvisningar för flera av de intressanta växter som finns i parkerna. I det sammanhanget kommer du att stöta på begreppet c/c- avstånd. Med det menas avståndet från en plantas centrum till grannplantans centrum. Det är ett mått som anger på vilket avstånd från varandra perenner av standardstorlek ska planteras när man sätter flera av samma sort.
I kapitlet Komposition går vi igenom och förklarar de designprinciper som är vägledande för hur man har använder och sätter ihop växter i Enköpings parker och i Minimera arbetet lär vi ut det viktigaste om hur man arbetar med anläggning och skötsel. Sedan följer ett kapitel om Parkerna där varje park ges en kort presentation och Drömparken, Fridegårdsparken, Pastor Spaks park och Klosterparken beskrivs utförligare.
Samtliga fotografier, med undantag av porträtten på Stefan Mattson och Piet Oudolf, är tagna i Enköping. Aktuell park anges i bildtexterna så att hugade besökare själva kan gå och titta på det som visas. När det är relevant har vi också lagt med information om vid vilken tidpunkt fotografiet är taget.
Vi hälsar dig välkommen in i Enköpings rika parkvärld och hoppas att du ska bli riktigt inspirerad av alla de fantastiska kompositioner som finns här.