Reaktionen från förstagångsbesökare hos Börje Remstam, som bor en bit söder om Eskilstuna, är nästan alltid densamma, ett utrop av typen ”Oj vad det var frodigt”. Men det är ingen perenn- och buskträdgård det här, större delen av det åttahundra kvadratmeter odlade området upptas av grönsaker.
Bild och text: Dan Rosenholm
Oundvikligen kommer nästa tanke att handla om hur mycket jobb det måste vara att sköta. Alltså tänk, bara all grävning? Den som sköter om det kan väl knappast hinna något annat?
Men det får snart sin förklaring. En liten bit in i trädgården står en skylt. På den är en rostig spade uppspikad. Under står texten ”Färdiggrävt för 30 år sedan!”. Så det förklarar saken, för det måste vara någon typ av fusk. Eller? Hur går det egentligen till?
Hemma hos Börje Remstam kan ricin, Ricinus communis, bli uppåt två meter hög.
Börje gillar frodighet, under hästkastanjen har praktlysing, Lysimachia punctata, släppts fri. I bakgrunden skymtar det, så kallade, ryska växthuset.
Till vänster om gräsgången, ovan, växer ricin, Ricinus communis. I Sverige blir de normalt inte manshöga på friland, men hemma hos Börje Remstam kan de bli uppåt två meter framåt höstkanten. På bänken till höger kan man sitta och beundra dem. Längre in längs gräsgången finns den plats där Börje bland annat planterar om sina växter.
Under hästkastanjen har praktlysing, Lysimachia punctata, släppts fri, bilden till höger. Börje gillar frodighet och det får man av tåliga och ibland invasiva växter. I bakgrunden skymtar den träkonstruktion som blir tillfälligt växthus under vårarna, ryskt växthus kallas det.
För den stora variationen och deras skönhets skull odlar Börje Remstam prydnadspumpor.
För den stora variationen och deras skönhets skull odlar Börje Remstam prydnadspumpor, bilden ovan, äter dem gör han sällan. Har man tur håller de sig fräscha ända till nästa säsong.
Odla utan spade
Det började något år in på 1970-talet. Från Tranemo i Västergötland, på gränsen mot Småland, flyttade Börje, tillsammans med flera andra. De skulle starta ett kollektiv för kristen litteratur. Det stora huset, som tidigare var ett ålderdomshem, arrenderades. Odlandet blev snart en viktig del i deras liv, inte bara på grund av att detta var gröna vågens tidevarv utan än mer för att skaffa mat för dagen. Inom föreningen arbetade de ideellt.
Under de första åren var det inte Börje som skötte odlandet. Det överläts till en annan medlem, sonen till en plantskoleägare, som av naturliga skäl ansågs vara den mest betrodde att sköta sysslan. Några år senare flyttade han och Börje tog över trädgårdsskötseln. Mycket grävning blev det, ett fruktansvärt hackande i flera år enligt honom själv.
En höst i slutet av 70-talet kom befrielsen i form av en klassisk bok av Ruth Stout som handlade om den arbetsfria trädgården. I den beskrivs hur man kontinuerligt täcker marken med växtrester, vilka successivt förmultnar och blir en del av jorden. Man skulle kunna säga att man komposterar på platsen. I jorden gräver man inte onödigtvis och spadvänder gör man inte alls. För att så och plantera skrapar man bara bort lite av det översta lagret.
Under följande vinter läste Börje på. Redan våren efter var det dags att sätta de nya kunskaperna i verket. Nu hade spaden snart gjort sitt. Men riktigt så bra som tänkt fungerade det inte. Raderna hamnade lite olika varje år, ibland där man tidigare gått runt och trampat. Inte bra, för i södra Mälardalsområdet är lerorna ack så tunga och i kompakterad jord är det inte mycket som vill växa. Ruth Stout hade odlat på sandiga marker där det inte spelade så stor roll om man klampade omkring med storstövlarna, på den sörmländska slätten fungerade det inte alls på samma sätt.
Tidigt under försommaren ligger raderna prydliga. Vallarna består mest av halm lagda i strängar hösten innan. Den omgivande frodigheten är exceptionell för årstiden.
Tidigt i juni under försommaren ligger raderna prydliga, bilden ovan. Vallarna består mest av halm lagda i strängar hösten innan. I kanterna av dem ligger sårader och mellan varje sådan rad en fast gång. Den omgivande frodigheten är exceptionell för årstiden.
Redan i början av juli har grönsakerna skjutit fart, det gäller inte bara nyttoväxter utan till minst samma grad perenner.
När man kommit in i början av juli har grönsakerna skjutit fart, bilden ovan, nu syns tydligt hur metoden fungerar. Och oj vad det växer, närmast osannolikt, det gäller inte bara nyttoväxter utan till minst samma grad perenner.
Näring, värme och vatten
Istället fick Börje hitta på sin alldeles egna metod. Den bygger på att man separerar gångar, planteringsrader och de vallar där växtmaterial läggs för att förmultna. Allt får fasta platser över säsongerna och får ligga där de ligger runt fem års tid. Därefter krafsar Börje ut vallen över landet för att sedan börja om och lägga upp nya.
Gödsel har han slutat använda. Det gäller inte bara konstgödning, utan även naturlig sådan. Sin sista kärra dynga drog han för decennier sedan. All näring kommer från halm, löv, barr och träflis, med stenmjöl från ett gammalt stenbrott i närheten som undantag. Att använda malt berg är en nygammal metod att nära jorden. Dess stora fördel är det breda innehållet av mikronäringsämnen, alltså sådant som växter endast behöver pyttesmå mängder av.
Enligt gängse synsätt ska det uppstå kvävebrist under förmultningen. Det är uppenbart inte fallet hemma hos Börje. Hans tes är att när kompostering sker vid låg temperatur och maskarna får ta hand om jobbet försvinner näringen varken ner i marken eller upp i luften utan blir snabbt tillgänglig för växterna. Solklart är i alla fall att hans metod fungerar i praktiken.
En annan allmän åsikt om marktäckning är att det tar lång tid för jorden att bli varm på våren. Det är inget Börje har någon åsikt om av det enkla skälet att han inte har speciellt bråttom med sådden. När det är kallt i jorden får växterna ändå en dålig start, sår man senare hinner de ta igen det.
Sallat odlar Börje upphöjd i en plåtinfattad låda, den blir lättåtkomlig och gröna blad vill han äta varje dag. Regn och överskottsvatten dräneras ut på den korrugerade plåten under och rinner bort.
Vatten då, hur klarar sig Börjes odlingar när solen strålar flera varma juliveckor i sträck och regnmolnen uteblir? Står vattenspridaren på dagarna i ända? Nej, att vattna täckodlingar är ingen bra idé. Med spridare tar det många timmar innan marken under täckningen ens nås av fukten. Istället får markens höga humushalt ta hand om vattenhållningen, den får fungera som tvättsvamp. Tillfällena blir få då vattenslangen behövs. Dessutom skyddar täckningen från uttorkning, jorden och växternas rötter slipper stekas av solen och torkas av vinden.
Mot himlen ståtar en 13,6 meter hög humlestör.
Mot himlen ståtar en 13,6 meter hög humlestör, bilden ovan. Humle än en perenn klätterväxt som fryser ner varje vinter. Hur högt kan en sådan klättra på en sommar, frågade sig Börje. Svaret vet han ännu inte eftersom den ganska tidigt på säsongen nådde toppen och kunnat fortsätta mot höjderna om stören bara varit längre. I förgrunden syns mognande majsplantor tillsammans med jätteverbena. Tjusigt par, eller hur?
Blommor och pumpor
Mot den sluttande perennrabatten har Börje byggt in en soffa med pergola till tak. Därifrån ser man ut över odlingarna och jordbrukslandskapet i fjärran.
Efter en föreläsning om orsaker till kriser som en psykiatriker höll i deras församling insåg Börje att han måste ändra inställning till det här med att alltid vara så nyttig. Han började odla blommor, pumpor och vintersquash, inte till mat utan som prydnad, bara för att de är vackra.
Hans pumpagång i utkanten av odlingarna är närmast ogenomtränglig. För att få plats med alla fyrtio sorterna låter han dem växa på höjden. En tunnel bildas, svår att tränga igenom. Att det är djungellikt är ingen nackdel utan medvetet skapat för att det blir trivsamt. Inte heller här behövs någon gödsling, när blasten vissnat ner får den ligga kvar och bli till näring inför nästa år.
Pergolan över gången mellan pumpaodlingar och grönsaksland är byggd av runda ekstolpar som annars skulle gått till ved. De börjar bli tio år gamla och en del av dem ska bytas ut. Med blomsterbönor kan man kombinera färg och matnyttighet.
I Eskilstunas offentliga planteringar la Börje märke till ricin för första gången, en ettåring med oslagbara blad som skiftar i rött, stor och frodig. I hans näringsrika jord blir de manshöga, ibland kanske till och med lite för häftiga, vissa år breder de ut sig över grönsakerna. Som vi alla andra gör även han misstaget att sätta för tätt på våren när allt fortfarande är småttigt.
Silverek, Senecio cineraria, har visat sig otroligt tacksam som kantväxt.
Den blågröna hubbardpumpan, Cucurbita maxima ‘Blue Hubbard’, tillhör Börjes favoriter. De är ätliga och håller länge, men Börje odlar dem mest för utseendets skull.
Silverek, Senecio cineraria, har visat sig otroligt tacksam som kantväxt, bilden ovan, den klarar av att hålla stilen från utplantering till sent på hösten, det har hänt att någon övervintrat. Ungefär 75 sådana plantor brukar Börje driva fram årligen.
Den blågröna vintersquashen, bilden till höger, eller hubbardpumpa som den egentligen heter, Cucurbita maxima ‘Blue Hubbard’, tillhör Börjes favoriter. Till skillnad mot vanlig squash kan de lagras lång in över vintern och anses bara bli godare med tiden, köttet är orangefärgat. Men det är inte därför han odlar dem. Det är främst för utseendet.
Pergolan över gången mellan pumpaodlingar och grönsaksland är byggd av runda ekstolpar som annars skulle gått till ved. De börjar bli tio år gamla och en del av dem ska bytas ut. Med blomsterbönor kan man kombinera färg och matnyttighet.
Gammalt kommer till nytt bruk
Bostadshuset byggdes i slutet av 1800-talet. Det var ett halvt sekel innan den allmänna sophämtningen kom till. Där, som överallt annars på landsbygden kastade man överblivet på sin egna sophög en bit bort. Att utnyttja gamla prylar tillhör Börjes käpphästar, inte minst tack vare de relativt små omständigheter han brukat jorden under.
Till sällskap vid sallatslådan har en gammal doja fått agera planteringskärl. Att återanvända gammalt är inte bara billigt och miljövänligt utan också charmigt.
Till de mest användbara gamla saker han brukar leta reda på hör hinkar som botten gått ur. Planterade i sådana behöver inte växterna nöja sig med vad som finns i krukans begränsade utrymme utan kan söka sig långt ner i marken. De är trots det lätta att flytta, det är bara att sticka grepen under, knycka till så att rötterna släpper och bära iväg. Till exempel ricin och klockranka odlas på det sättet. Andra växter, som växthussallat, skolas in i hemgjorda papprullar av kartong. När de planteras ut ställs de helt enkelt ovanpå jorden och täcks med gräsklipp, papperet ruttnar snart bort.
Mitt i ett av grönsakslanden är en sittgrupp placerad för att bjuda på kaffe med dopp.
Mitt i ett av grönsakslanden är en sittgrupp placerad, bilden ovan, en utmärkt plats för att bjuda på kaffe med dopp. På stubben i mitten står en stekpanna upphittad i en av de gamla tipparna, hela handtaget har rostat bort, i den växer taklök.
På sommaren odlas massor av tomater i växthuset.
På sommaren odlas massor av tomater i växthuset, bilden ovan. Listerna på sidorna är byggda som hyllor för de blom- och grönsaksplantor som dras upp tidigare på säsongen. Det skapar plats för mycket mer, plantorna kan ostört stå kvar tills tomaterna på bottenvåningen når upp. Alla snören som används i växthuset är av naturmaterial och ruttnar bort när de fallit till marken.
Fördel täckodling
Fördel täckodling är ett uttryck hämtat från Börje. Vilka är då vinsterna med hans metodik?
Det är uppenbart att man inte behöver gräva särskilt mycket. Minst lika befriande är att slippa rensa, men det uppnår man först efter att ha odlat på det här sättet i några år. Gödsla behöver man inte heller och inte tänka på näringsbalansen, den sköter maskar och andra nedbrytande mekanismer. Jordstrukturen blir luftig och bra, till och med på värsta lerjorden, att luckra kan man hoppa över. Vattning behövs endast enstaka somrar efter extrema perioder av torka och värme. Dessutom gör den balanserade och höga näringstillgången att rabatter och grönsaksland håller sig gröna längre på höstarna
Nackdelar då. Ja det skulle vara att en del plantor drar iväg så mycket att de måste bindas upp. Frodigt visst, men också besvärligt. Mindre kul är också att vissa typer av växter som hör hemma på mager mark inte klarar av konkurrensen i den näringsrika jorden utan dör bort, till dem hör narcisser och krollliljor. Men för den som gillar att ha frodigt omkring sig med gigantiska växter och saftiga grönsaker, och ändå vill slippa rensning, grävning och vattning, leder Börjes odlingsmetoder till en trädgård så nära paradiset som en människa kan begära.