Parkfakta
Design: Piet Oudolf
Byggår: 1996, utökning 2002
Yta: Ca 4 800 kvadratmeter
I början av juni blommar purpurlök i stora fält, boll efter boll så långt ögat når, i bakgrunden en av de formstarka bokcylindrarna. Om ett par månader har många perenner vuxit sig så höga att bokcylindern knappt skymtas från den här platsen.
Drömparken: parkernas park, en park för drömmarna, perennpark eller landmärke nummer ett för Enköping. Vad man än väljer att kalla den för så är Drömparken helt enastående och ganska ensam i sitt slag i så väl Sverige som i världen. Den ritades av den numera internationellt mycket välkända trädgårdsdesignern Piet Oudolf 1995.
Det kom sig av att stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson var på studieresa i Holland med den informella grupp av europeiska växtkollegor som kallade sig för Perennial Perspective. På bussresorna mellan studieobjekten satt han bredvid Piet som vi det här laget huvudsakligen ritade privata trädgårdar. Han drev också en liten plantskola tillsammans med sin fru Anja. Den hade de startat främst för att Piet inte lyckades hitta växter till de designförslag som han tog fram. Med en egen plantskola kunde de själva resa till andra länder och upptäcka intressanta växter som de sedan tog med hem, förökade och drev upp i sin lilla plantskola de Koesterd utanför Hummelo mitt på den holländska landsbygden bland kohagar och vidsträckta sädesfält.
”Vilka växter i din plantskola passar bra för offentliga planteringar”, frågade Stefan där de satt på bussen på väg till en plantskola.
”Alla”, svarade Piet bestämt. Stefan tittade på den storväxta mannen i rutig skjorta för att se om han skojade. Men nej, det var allvar.
”Jahadu…”sa Stefan lite dröjande. ”Då kanske du skulle kunna komma och planera en park åt oss i Enköping?”
”Javisst”, svarade Piet och på den vägen kom Drömparken till. Och med den lades också grunden till den stora berömmelse som Piet Oudolf numera har som designer av stora park- och trädgårdsanläggningar.
Det var till Drömparken som beställarna för Battery Park i New York reste för att se hur en anläggning ritad av Piet Oudolf skulle kunna tänkas ta sig ut. Eftersom de blev nöjda med vad de såg blev det Piet Oudolf som fick axla uppdraget att gestalta den stora parkanläggningen på södra Manhattan där de första holländska nybyggarna under tidigt 1600-tal etablerade New Amsterdam.
Jättestäppliljan höjer sin ståtliga blomspira i kanten av fältet med stäpp- och skogssalvior i olika blålila nyanser. Salviafloden kallas den här planteringen som med sina böljande färgfält tycks rinna ner i Enköpingsån längst bort i bilden. Bild från början av juli.
En storartad mångfald
I Drömparken är det perennerna som spelar huvudrollen. Ungefär 250 olika sorter finns här och de gör parken till en upplevelse att besöka året runt. Från tidig vår då små späda skott och tidiga lökväxter sticker upp bland riset som just klippts ner och lämnats kvar ovanpå jorden, över ett sommarhalvår och en höst med storartade uppvisningar i form och färg, fram till den stilla vintern då vackert vissnade blad och stjälkar pryder området tillsammans med torra frö- och fruktställningar: vinterns primadonnor som blir än vackrare när de klätts in i ett lager av krispig is eller snö.
Parken är uppförd på ett lite oregelbundet format område som ligger mellan Ågatan och Enköpingsån. Här var det park också tidigare, men den bestod då av öppna gräsytor, några stora träd samt gång- och cykelstråk som genomkorsade området. Så såg det ut när Piet Oudolf kopplades in 1995, men redan ett år senare var scenen kraftigt förändrad sedan man våren 1996 planterade 12 000 perennplantor som kom i lastbilar från Piet Oudolfs plantskola i Holland eftersom den här typen av perenner inte gick att få tag på i Sverige.
De befintliga träden bidrar till att skapa områden med skiftande grad av skugga och sol, vilket ger varierade miljöer för växter med olika ljuskrav. På de stora öppna områdena flödar solen från morgon till kväll medan det är skuggigt under trädens väldiga kronor.
Fortfarande i oktober står perenner i blom. Här röd solhatt vid foten av ståtlig glansmiskantus ‘Enköping’ med plymer i silverrosa, en extra upprättväxande sort hittad i parken.
Perennerna är planterade i stora sjok som kommer igen på flera ställen. De följer en planteringstil som brukar benämnas ”New Wave Planting” eller nya perennvågen på svenska. Det är en stil som utvecklats av bland andra Piet Oudolf och har naturen som förebild i mångt och mycket. All mark är täckt med robusta växter med skönhetsvärde även när de inte blommar. Här finns många prydnadsgräs med eleganta långsmala blad som rör sig för minsta vindpust och förgyller parken med fantastiska blomvippor om sensommar och höst. De flesta är höga, platskrävande och mycket imponerande.
Flera av de andra perennerna är också storvuxna jättar som t ex fläckflockel, finnslide och jättekrissla. Emellan dem fylls marken ut av en behaglig blandning av lägre perenner som nävor, stenkyndel och salvia samt av de som är vanligt höga, vilket innebär ungefär 80–150 cm jämfört med jättarnas höjd som kan vara upp emot ett par meter och ibland högre.
Gångar och bänkar
Drömparken är en park där många människor rör sig varje dag. Den är en naturlig del i ett gång- och cykelstråk som går mellan Enköpings olika delar. På så sätt är det många människor som får möjlighet att njuta av parkens fantastiska scenarier som ändrar sig rejält mellan olika tider på året. På våren och försommaren är området platt och öppet och man kan enkelt överblicka större delen av det medan det på hösten blir mer inneslutet av storvuxna perenner som döljer sikten.
Man kan gå på gångvägar in och emellan de olika perennfälten och det är också tätt mellan de läckert designade vågformade bänkarna där man kan slå sig ner och njuta av växterna på nära håll. Då ska man upptäcka att det finns mycket att beundra hos perenner som man inte ser i förstone när man hastar förbi. Prova själv att slå dig ner på olika platser i Drömparken och du ska upptäcka att det finns outsinliga källor av skönhet att hämta hos såväl blommor, blad, växtsätt och torra fröställningar hos perenner.
Det är skönt att slå sig ner för att avnjuta blomprakten på nära håll. Och vad kan vara mer inbjudande än en av växtlighet inramad och läckert designad bänk som dessutom är bekväm. Gräset som väller fram med sirliga blomplymer heter silvergräs, Achnatherum calamagrostis ’Lemperg’, och blommar redan i mitten av juni. De isblå blommorna är så ovanliga att de ännu inte fått något svenskt namn. Rhazya orientalis heter de på latin.
Drömparken har fem olika bågformade formationer med bokhäckar som skapar en stabil struktur mellan de dynamiska, och med årstiderna föränderliga perennfälten. Många av sittbänkarna är placerade just i anslutning till de här häckarna eftersom vi människor tycker att det känns allra bäst att slå oss ner när vi har något skyddande i ryggen. Och vad kan då vara bättre än flera meter höga häckar av bok som är skirt ljusgröna på våren, massivt ogenomträngligt dovgröna på sommaren och som behåller sina vissna skrynklade blad likt bronsfärgade skulpturer på grenarna långt fram på vårvintern.
Nya perenner
De flesta av perennerna som planterats i Drömparken trivs alldeles utmärkt och har utvecklats över förväntan. Men en park, och för den delen även en vanlig villaträdgård, är inget man anlägger och sedan struntar i. Det finns alltid några växter som visar sig inte trivas eller passa in och då får man ersätta dem med nya. Något man har fått göra också här i Drömparken. Många av perennerna var nya för svenska förhållanden och för en del var man osäker på om härdigheten skulle räcka. Det gjorde den för de flesta och en del, som t ex tvååringen rödkvanne, visade sig bli ännu vackrare i det nordiska klimatet än i det betydligt mildare holländska. Här i Drömparken vågade man verkligen testa många växter som var oprövade kort i Sverige. Vilket är tur för i och med det har urvalet av odlingsvärda perenner i vårt klimat ökat rejält. Så kommer också horder av trädgårdsägare från när och fjärran för att inspireras och lära av rabatterna i Drömparken. Med växtkartorna, som finns att hämta i utsatta lådor, i handen ses de vandra runt och notera vad de vill odla hemma i den egna täppan.
Drömparken, nya delen.
Drömparken blev så lyckad så att man helt enkelt lät den växa sig ännu större när man fick tillgång till mer mark 2002. I den nya delen finns ett större inslag av vedartade växter och perennerna är heller inte fullt lika höga. En klar tillgång eftersom de äldre rabatterna, med perenner i stora sjok, på många sätt gör sig allra bäst betraktade på håll. Precis som en tavla med stora penseldrag blir allra mest effektfull när den ses på avstånd. Under några år bedrev Enköpings kommun i samarbete med lökföretag ett projekt i den nya delen för att utvärdera många olika lökväxters klimattålighet och förmåga att komma igen år från år. När vårlökarna blommat ut frampå försommaren fylls området snabbt av andra växters grönska och snart kan man inte se ett spår av att här odlas mängder av vårblommande lökväxter.
Röd solhatt ’Magnus’ i slutet av augusti.
Längs gångvägar kantade med voluminösa rabatter vandrar man runt i Drömparken och kan inte upphöra att imponeras av mångfalden och frodigheten som är slående så här i slutet av augusti. Överallt är marken täckt av växter och hela tiden hittar man något nytt och spännande som man inte sett förut. Det här är ett riktigt eldorado av inspiration för den som är i stånd att planera sin egen trädgård. I förgrunden röd solhatt ’Magnus’.
Fridegårdsparken