Det gäller att att ha dålig tajmning. För fyra månader skrev jag ett inlägg om majblommor i Uppsala botaniska trädgård. För några dagar sedan hittade jag fler osorterade bilder från samma tillfälle. Så då får det väl bli ett inlägg om vårväxter nu på hösten.
Lönnbräcka, Mukdenia rossii, lönnliknande blad, naturligtvis. Typisk woodlandväxt, bildar tuvor, men fort går det inte. Blommar sött men största behållningen är bladfärgen längre fram på säsongen, gröna fingrar med rött nagellack skrev någon träffande.
Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, med sina mörka, säregna, variegerade blad som vecklar ut sig som ett paraply på våren med ensamma, söta blommor i toppen har vi skrivit om på den här sajten förut. Däremot inte den transatlantiska släktingen Amerikanskt fotblad, Podophyllum peltatum. Båda är woodlandväxter som har snygga blad hela somrarna och får röda bär på hösten.
Slöjbräcka, Saxifraga cuneifolia, har sitt ursprung i skogsklädda bergsområden i den södra halvan av Europa. Med andra ord trivs den i skugga till halvskugga och hanterar torka bra. Den här typen av växter breder ut sig och täcker marken fint, men det går långsamt. Söta hängande blommor, eller hur.
Rosettwaldsteinia, Waldsteinia geoides, är inte lika vanlig som släktingen Waldsteinia ternata, vilken på svenska helt enkelt benämns waldsteinia. Rosettwaldsteinia har rent europeiskt ursprung och sprider sig inte lika kraftigt som sin mer kända släkting W. ternata med euroasiatisk bakgrund . Snygg höstfärg.
Jordviva, Primula vulgaris, är en gullvivesläkting som har den unika egenskapen att användas både som prydnadsväxt inne och te. Vildväxande i Danmark, har ursprungligen funnits också på Kullahalvön i Skåne. Är blekt gul, alla andra färger är mänskliga påfund. Korsar sig med både gullviva, P. veris, och lundviva, P. elatior, placera dem bredvid varandra, det fungerar, jag lovar.
Broklungört, Pulmonaria saccharata av sorten ‘Mrs Moon’ är ett bra sortval av Uppsala botaniska. Snygg bladväxt som trivs såväl i skugga som i vårt klimat. Mer om den i artikeln Växterna som rådjuren inte gillar.
Jonkvill, Narcissus jonquilla, är en, typ, variant av påsklilja med flera mindre blommor på samma stam och som odlas både inne och ute. Mycket väldoftande. Vill ha ganska mycket sol. Verkar varit vanligare i odling förr, används inte särskilt mycket nuförtiden i Sverige, antagligen beroende på att den inte klarar vintrarna särskilt bra utan täckning.
Narcissus poeticus ‘Actaea’ är en gammal sort av pingstlilja med stark, god doft som odlas mycket i Sverige. Och när det gäller just olika påskliljor, pingstliljor och andra narcisser så ska man i Sverige välja vanliga beprövade sorter, de klarar sig i allmänhet bäst.
Vi avslutar med något annorlunda. Lapsk alpros, Rhododendron lapponicum, är något så ovanligt som en inhemsk rododendron, som förövrigt också finns runt hela norra halvklotets kallare delar. Låg och krypande. Ganska ovanlig, det är på enstaka platser i fjällens mer avlägsna delar man främst hittar den. Odla hemma i täppan? Njaä, det är nog en planta som passar bäst för de mesta entusiasterna.