Känn dig som en trädgårdens konstnär, måla med blommors färger och former. Utveckla ditt artisteri med kunskap om hur färger upplevs och former kombineras. Betrakta det som konst. Att komponera perennrabatter har likheter med att måla tavlor, men med växters färger och former. Som en äkta impressionist, fast lite olika varje år och varje dag.
Text: Dan Rosenholm
Bild: Dan och Ann-Christin Rosenholm
Färgmatchning kan göras i alla skalor. I förgrunden en mörk perukbuske, i bakgrunden japanska lönnar i varma nyanser.
Färger
Suverän kombination: anisisop, Agastache foeniculum, med höstflox, Phlox paniculata ‘Lichtspiel’.
Att matcha blomfärger är ett klassiskt sätt att planera perennrabatter. En egen blommornas färglära formulerades redan för 100 år sedan av engelskan Gertrude Jekyll. Inspirationen kom delvis från impressionismen. På grund av grav närsynthet avrådde läkare henne från handarbete och målning, så det blev i trädgården hon utvecklade sin begåvning. Hennes klassiska bok ”Colour schemes for the flower garden” nytrycktes till och med på 1990-talet.
Ljuvhet i rosa: praktröllika, flox, mjölkklocka, riddarsporrar och temynta i Wollerton Old Hall Garden, Shropshire, England.
Principerna är ganska lätta att ta till sig. Den som vill skapa frid och ro använder lugna färger i harmonierande skalor. I skuggan kanske det är blått, vitt och violett. I solen passar varmt gula och röda färger, eller kanske silver kombinerat med starkare färger. Vi lite vildsint lagda får använda lysande färger och skarpa kontraster – med knallorange kommer man långt.
Är det ena bättre än det andra? Inte alls, men att reflektera över vilket intryck man vill åstadkomma och hur man ska nå dit gör skillnad.
Varma känslor: röllika, montbretia, daglilja och röd temynta i Wollerton Old Hall Garden.
Svalt: kantnepeta ‘Walker’s Low’ med pastellakleja ‘Kristall’
Svalt, är känslan blåaktiga nyanser inger. I solsken dör färgen lätt bort. På kvällen däremot är den speciellt effektiv. I halvdunklet lyser den, inte minst med vita kompisar. Här kantnepeta, Nepeta × faassenii ‘Walker’s Low’ tillsammans med pastellakleja, Aquilegia × cultorum, ‘Kristall’.
Silver: vitmalört, Artemisia ludoviciana, ‘Silver Queen’
Silver ger ett neutralt intryck och hör mest hemma i sol. I Sverige var trädgårdsikonen Ulla Molin pionjären på den silvrigt gröna, återhållna stilen. Trots att hon varit död i många år har hennes trädgård bevarats av ansvarsfulla och duktiga ägare. Hennes berömda gård med det stora fågelbadet domineras nuförtiden av vitmalört, Artemisia ludoviciana, ‘Silver Queen’.
Gult: guldakleja ‘Yellow Queen’
Gult passar normalt bäst i sol. Där syns det bra även när ljuset är skarpt, och färgen uppfattas som gladlynt. Men det finns också gula pastellfärgade nyanser som gör sig bra i skugga, det gäller till exempel guldakleja, Aquilegia chrysantha ‘Yellow Queen’.
Rött: fläckvallmo, Papaver commutatum, ‘Lady Bird’
Rött syns, det kan man vara säker på. Å andra sidan betyder det inte automatiskt att den är skrällig. Bland vallmo finns många med vackert röda nyanser, till dem hör fläckvallmo, Papaver commutatum ‘Lady Bird’.
Orange: saffranslilja, Lilium bulbiferum var. croceum
Orange är kulören för dig som vill ha en rabatt det sprakar om. Här gäller inte lugn och ro, utan färgen formligen skriker ”här kommer jag” ur rabattens djup. Lustigt nog hittar du praktexempel på orange blommor bland våra vanligaste mormors- och torpväxter som saffranslilja, Lilium bulbiferum var. croceum, på bilden, och dess nära släkting brandlilja, L. bulbiferum, med ännu starkare färg.
Dovt och mörkt: kärleksört ‘José Aubergine’
Dova och mörka färger ska inte underskattas. Ofta finns de i dämpade nyanser av brunlila, som kärleksörten, Hylotelephium ‘José Aubergine’. Många tillsammans fungerar bra, men trädgården får inte domineras av sådana färgtoner, då blir den dyster. Inte heller bör de brytas av med skarpa nyanser, neutralgröna grannar blir bäst.
Rosa: Rosen ‘Mme Knorr’ tillsammans med luktpion
Rosa är romantiskt, det är självklart. En känsla av mildhet sprids som ringar i vattnet. Att plantera den rosa rosen ‘Mme Knorr’ tillsammans med likaledes rosa luktpion, Paeonia lactiflora, är att ta i så att man nästan spricker på romantikfronten. Bild hemifrån vår egen trädgård.
Former
Nästan hundra år efter Gertrude Jekylls färglära var det dags för motsvarande om växters former. Det var holländaren Piet Oudolf som stod bakom i samband med att den planteringsstil som kallas New Wave Planting erövrade världen. En anpassning till svenska förhållanden finns i boken Växtkomposition, som jag skrivit tillsammans med min fru Ann-Christin, men tyvärr är svår att få tag i.
Spira: jättestäpplilja, Eremurus robustus
Spiror är den form som framträder tydligast. Inte bara för att de är höga och syns bra, utan än mer för deras suggestiva känsla och tredimensionalitet som ger karaktär åt även mesiga och småtråkiga rabatter. Vill du ta i så att du nästan spricker välj spirornas drottning jättestäpplilja, Eremurus robustus. Exotisk och uppåt två meter hög, ändå klarar den sig ända upp i Mälardalen om den står väldränerat.
Parasoll: pastellröllika, Achillea ‘Lachsschönheit’, med stäppsalvia
Parasoller är ett utmärkt namn på perenner med blommor som breder ut sig horisontellt. Någon mer typisk parasoll än pastellröllika, Achillea, ‘Lachsschönheit’ är svår att hitta. Kombinera gärna med spiror som stäppsalvia, visst blir det effektfullt. Båda gillar väldränerade och soliga lägen.
Plym: silvergräs, Achnatherum calamagrostis
Plymer ser ungefär ut som de låter, hängiga, slängiga och löst arrangerade. De inger visst lugn, men kan trots det bilda fantasieggande, nästan grafiska, mönster många tillsammans. En typisk plym är silvergräs, Achnatherum calamagrostis, i sticker här brödranejlika, Dianthus carthusianorum, charmigt upp. I bakgrunden skymtar stor ormrot, Bistorta officinalis, ’Hohe Tatra’. En tavla från Drömparken i Enköping.
Solar: septembersolros ‘Lemon Queen’, och höstanemon ‘September Charm’
Solar är precis som det låter blommor med rejäl mittdisk och en krans av kronblad kring, och minsann om man inte blir lite glad av dem. Här två storvuxna och höstblommande i ljuvlig kombination, septembersolros, Helianthus ‘Lemon Queen’, och höstanemon, Anemone hupehensis, ‘September Charm’.
Bollar: runda vallmokapslar perfekt med riddarsporrens spiror
Bollar kan man kalla rundade blommor och frökapslar, de senare bildas inte sällan av vissnade solar. Här matchar de runda vallmokapslarna perfekt riddarsporrens spiror.
Matta: myskmadra, Galium odoratum
Mattor är marktäckande växter, ofta några decimeter höga, som breder ut sig. Grejen med dem är att de ska hindra ogräset från att utveckla sig. Det finns olika typer för olika miljöer. På bilden dominerar myskmadra, Galium odoratum. Så söt den än må vara håller den undan de flesta ogräs. Men ingen är perfekt. I mattan skymtar inte bara bladen av marktäckarkompisen skugg-gröna utan också en frösådd lönn och kastanj.
Transparens: jätteåtel, Molinia caerulea ssp. arundinacea, ‘Transparent’
Transparens är en användbar egenskap i skapandet av intresseväckande rabattkompositioner. Genom transparenta perenner anar man växterna bakom, inte minst effektfullt i framkanten av planteringar. Betraktaren tvingas kika lite extra för att förstå vad som gömmer sig längre in, och det skapar spänning. Hos jätteåtel, Molinia caerulea ssp. arundinacea, ‘Transparent’ talar till och med namnet om hur den kan användas. Till vänster stor plymastilbe, Astilbe chinensis var. taquetii ‘Purpurlanze’, vilken formmässigt klassas som just plym, vad annars.