Text: Ann-Christin och Dan Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm (2004, 2005)
Här har plantorna i buxbomshäcken följsamt klippts så att de delvis behållit sin naturliga form. Resultatet är en mjukt böljande häck som ger det långsmala rummet runt entrégången en alldeles speciell karaktär.
Bland det första som möter innanför grinden till Per Fribergs trädgård är sex mastodontiska idegranar, Taxus baccata, vilka alla är klippta i cylinderliknande form med svagt rundade toppar. Med tydliga vertikala linjer kontrasterar de effektfullt mot den stora rutnätsindelade gräsmattans horisontella linjer, skapade med hjälp av gräsklipparen. Det är inte precis golfgreenkort utan yvigt långt så stråna kan röra sig för vinden och falla kors och tvärs av tyngden. Bara på de raka gångarna mellan rektanglarna och närmast huset är gräset gräsmattekort. Länge blir vi stående och tittar, känner och tar in detta fantasifulla, estetiska och annorlunda trädgårdsrum som kallas för Taxusgården efter det latinska namnet för idegran. Hisnande och mycket raffinerat i sin enkelhet.
Rektanglar med gräs av olika höjd bildar golv mellan de stora, strikt klippta, idegranarna Taxus baccata. Något så uppkäftigt elegant som taxusgården hemma hos Per Friberg ser man inte ofta. Ett enastående möte mellan det vilda och det av människohand skapade. Hur kommer man på idén och hur kan man bara våga göra det?
Både hus- och landskapsarkitekt
Det här är ingen vanlig trädgård, men så är Per Friberg en framstående arkitekt och landskapsarkitekt. År 1964 blev han Sveriges första professor i trädgårdskonst och naturvård vid lantbruksuniversitetet i Alnarp. Många byggnader, parker, kyrkogårdar och trädgårdar har han ritat, kännetecknande är kontakten mellan byggnad, trädgård och landskap. Per Friberg är mästerlig på att skapa estetiska och verkningsfulla möten mellan naturligt och formellt. Inspirationen kommer från de danska förgrundsgestalterna inom landskapsarkitektur, G. N. Brandt och C. Th. Sörensen, som företrädde ett växtinriktat respektive arkitektoniskt förhållningssätt till ämnet. Per Friberg har lyckats kombinera de två skolorna där det naturliga och formella lever i samspel.
På smala stigar kommer vi in i ett halvdunkelt trädgårdsrum med ett stort grunt vattenfat på marken. Tack vare en mörk botten reflekteras grenverk och hus. Marken mellan växterna är täckt av murgröna, Hedera helix, som håller sig lika grön och fin året om.
Trädgården här i Bjärred har Per och hans familj haft sedan 1960. Det stora stiliga huset är från 1910 och ritat av domkyrkoarkitekten Th. Wåhlin. När familjen Friberg flyttade in var trädgården inte alls vad den är idag. De sex idegranarna i taxusgården var helt friväxande och fick lov att skäras in hårt. Till att börja med när barnen var små fanns här inga rektanglar med olika högt gräs utan den väl tilltagna gräsmattan fick helt enkelt tjänstgöra som fotbollsplan precis som hos så många andra barnfamiljer.
Falskt perspektiv ger djup
Genom att låta gången smalna av längs köks- och kryddträdgården skapas en illusion av större djup. Falskt perspektiv kallas greppet, lika gångbart i parker som på radhustomter.
Skyddade bakom en hög häck vid sidan om Taxusgården ligger kryddträdgården respektive köksträdgården efter varandra i ett långsmalt trädgårdsrum. Genom att låta gången som går genom de bägge rummen smalna av har Per lyckats få området att se längre ut än vad det är. Falskt perspektiv, som tricket kallas, är en beprövad metod som har använts i många av historiens storslagna parker och trädgårdar. Det är inte så vanligt att man ser det i svenska villaträdgårdar, men Pers lilla krydd- och köksträdgårdsrum visar om något att greppet är väl värt att utnyttja också för en mindre trädgård.
Ett praktiskt ställe för vedförvaring är ett av de många små rum i fil som finns på norra sidan av huset. På planket och över pergolan klänger pipranka, Aristolochia macrophylla. Här och var syns också några klematisrankor sticka fram mellan de stora hjärtformade bladen.
Vi vandrar vidare och kommer genom en mängd små rum som ligger i fil ungefär som inne i en bostad. Alla har de en funktion. Det kan vara förvaring, vedhuggning, viloplats eller bärodling. Rummen är till för något på samma sätt som rummen i en bra planerad bostad har en funktion. Det känns häftigt på något vis, och hemtrevligt, mycket hemtrevligt.
Rosengården
Keramikbehållarens enkla och strikta form samspelar utmärkt med blommande lavendel och liljor. I mötet mellan stramt och yvigt skapas stor trädgårdskonst. En sanning som gäller i såväl smått som stort.
Från de små rummen på norra sidan svänger vi av lite mot söder och kommer ut i ett stort ovalt rum på husets baksida. Rosengården kallas det, och gör skäl för namnet. Här blommar mängder av rosor i en underbar blekrosa nyans och under täcks marken av himmelsblå lavendel. Stora, vita liljor med gult svalg och vita rosor spär på den romantiska atmosfären. Det är svårt att se sig mätt på allt det ljuvliga, också här är det kontrasterna som gör det. Skir och yvig blomning spelar effektfullt mot den strikta ramen av klippt buxbom och liguster. Det tuktade bär upp det fria och otyglade till skönhetsnivåer det inte kan nå på egen hand. Och en sådan här formstark trädgård är tilltalande och intressant även när blomningen gjort sitt; under vinterns avlövade tid tar klippta häckar och buxbomsklot över huvudrollen i trädgårdsskådespelet.
I Rosengården kontrasterar den rikliga och yviga blomningen mot strikt klippta häckar och klot av buxbom. Rummets enkla underliggande geometri förstärker ytterligare kontrasten mellan det fria och det formella.
Havet som lånat blickfång
När man lyckas förmå sig höja blicken upp ovanför det blommande överdådet möts man av ett om möjligt ännu vackrare blickfång: havet, Öresund, som syns i en öppning mellan träden. Här är det inte fråga om att trädgården hålls helt öppen för att ta in maximalt av havsutsikten, utan det är en lagom utsiktsportion som serveras oss här i den vackra Rosengården. ”Less is more”, mindre ger mer, är en sanning som gäller i många trädgårdssammanhang och så också när det handlar om utsikter. Inramad av höga träd och klippta häckar blir havsutsikten mer lockande och dramatisk än vad den hade varit om den legat där helt öppen och kal.
Uppe ifrån sitt arbetsrum har Per Friberg en exceptionellt vacker utsikt ut över Rosengården och havet med Öresundsbron långt borta i fjärran. Den här delen av trädgården är byggd efter en idéträdgård som Per ursprungligen gjorde för en utställning i Tyskland.
Vi vandrar vidare ut genom en smal öppning mellan de klippta buxbomshäckarna. Den vindlande stigen för oss vidare genom ett stort och ganska vilt trädgårdsparti som sluttar ner mot havet. Växtligheten är tät och lite här och var känns det nästan som att vara innesluten i en grotta. Längst ner glesnar växtligheten och vi kan se upp mot ett runt öppet ängsrum med strödda växter i centrum av den nedre trädgården. Det ger en effektfull kontrast till den täta lummiga växtligheten runt omkring.
Ser det inte spännande ut så säg? Genom en smal öppning i buxbomshäcken kan man komma från Rosengården och vidare ut i den stora vilt betonade västra trädgården.
Det är spännande att gå här. Hela tiden händer något nytt. En liten spiraltrappa av metall som leder upp i ett träd, en spännande gång igenom ett kraftigt bestånd av jätteslide, Fallopia sachalinensis, och ett dolt litet rum för grillning är sådant som kan dyka upp i denna spännande trädgård som väcker barnasinnet till liv. Tänk att få leka kurragömma här!
På smala gångar lagda med skorstenstegel går vi genom fantasifulla växttunnlar inte långt från själva boningshuset. I ryggen har vi Rosengården och rakt fram ett litet slutet trädgårdsrum med en bänk att slå sig ner på vid sidan om stora rododendronbuskage. Gången till vänster leder oss vidare till den spännande passagen mellan två plank.
Det ännu dolda lockar
En keramikform som använts för industriellt bruk vid Höganäsfabriken omges av klippta buxbomshäckar och tuktade lindar i ett alldeles eget litet trädgårdsrum som man passerar på väg in till huset. En lika enkel som formskön komposition.
När vi närmar oss huset efter vår upptäcktsfärd i den västra delen går vi som genom tunnlar i växtligheten. Vid en korsning med gångar åt fyra håll skymtar vi Rosengården till vänster och till höger döljer sig ett litet rum med en bänk innesluten av rododendronbuskar. Lite längre bort längs gången rakt fram finns ett plank. Vad döljer sig bakom den månntro? Bäst att utforska vidare. Så här är det hela tiden när man går runt i Per Fribergs trädgård. Man blir ständigt lockad att fortsätta.
Stigen förbi planket leder oss till husets framsida igen. Här hittar vi ett runt rum i vars mittpunkt det står en vacker krukliknande form från Höganäsfabriken som använts industriellt. Åldrade buxbomshäckar och uppstammade tuktade lindar bildar effektfulla väggar och tak.
I stället för att gå rakt fram får man lov att ta en sväng mellan planken. En passage där det som finns längre fram är fördolt väcker alltid nyfikenheten. I Per Fribergs trädgård är det här vägen mellan den bakre och den främre trädgården på husets södra sida.
Vi söker oss vidare för att upptäcka vad som finns vid den södra tomtgränsen och hittar ett ganska stort långsmalt trädgårdsrum som ligger längs med den långa entrégången, men är skymd från den av en buxbomshäck. Blomstergården kallas den här delen och här finns mängder av olika perenner som får växa och breda ut sig ganska mycket som de vill. Här växer bland annat strutbräken, astilbe, silverax, gullris och höstanemoner. Höga rönnsumaker, Rhus typhina sträcker sina kronor mot himlen och bildar ett glest tak som silar solljuset till behaglig styrka. Den klippta gräsgången slingrar sig fram genom växtligheten och avslutas nere vid det före detta stallet, numera ombyggd till gäststuga, som ligger vid ingången till trädgården alldeles i närheten av den plats där vi började vår vandring genom Per Fribergs fantastiska trädgård.
I den halvvilda blomstergården på ena sidan om entrégången snirklar sig gräsgången fram mellan de frodiga växterna. Till vänster syns rönnsumaker, Rhus typhina, vars lövverk hamnar högre och högre upp ju äldre träden blir. Rakt fram syns det före detta stallet som numera är omgjord till gäststuga.
Läs också Per Fribergs bästa tips