Vilket intryck en växt ger påverkas i hög grad av dess form. Formen är betydligt mer beständig än blommornas färg, som för det mesta bara finns där under några veckor. Men vad menar man då när man pratar om växternas form? Är det blommorna, bladen eller växtsättet man tänker på?
Växternas form är avgörande för var de passar. Vid kanten av Enköpingsån turas växter om att ömsom skapa höjd och ömsom öppna upp mot vattnet. Kompositionen är ett talande exempel på hur fint vertikala former kontrasterar mot horisontella. Till vänster syns klätterhortensia som, likt alla klätterväxter, får den växtform vi styr den till. Prydnadsgräset är ett tuvrör Calamagrostis × acutiflora ‘Karl Foerster’ och det rosa horisontella fältet består av en röd kärleksört, Hylotelephium telephium.
Jo, det är faktiskt allihop och vad man fäster störst vikt vid kan variera från växt till växt, mellan olika tider på året och vilket sammanhang som växten ska användas i.
Den form hos växterna som vi oftast lägger märke till allra först är växtsättet. Särskilt för träd och buskar som bidrar till att bygga upp rumsbildningen är växtsättet avgörande för vilket intryck de ger. Men i de flesta fall är sättet att växa, även hos perenner, den dominerande egenskapen och avgörande för var de passar in i en rabatt.
Växter är rika på former, inte bara blommorna är skönhetsupplevelser, minst lika tilltalande kan växtsätt, blad och frukter. Här i Klosterparken ger koreagranens, Abies koreana, kottar en hisnande uppvisning i läcker form där de reser sig från de nästan horisontella grenarna.
Förutom växtsätt finns det två andra former hos växterna som är viktiga att ta hänsyn till: blomform och bladform. Under blomningen kan formen på blommorna få större betydelse för hur man upplever en växt än formen på växtsättet. Just för perenner är ofta blomformen av större och långvarigare betydelse än hos buskar och träd. Redan på knoppstadiet kan blomformen vara det kraftigaste karaktärsdraget för många perenner. Blommornas form blir i de här fallen också en viktig del av själva växtsättet.
Bladform som dominerande formelementet finns det otaliga perenner som har. Hit hör daggfunkior, rodgersior, parasollblad och många andra storbladiga perenner. Deras stora utbredda blad har också en stark inverkan på den form som deras växtsätt utvecklar.
Flera olika former kan kombineras utan att det känns rörigt. Det ljusa fluffet i förgrunden är silverrisp, Limonium platyphyllum. Till höger syns en blodtopps, Sanguisorba, distinkt avlånga knappar följt av silvergräsets, Stipa calamagrostis, och glansmiskantusens fluffiga blomplymer. Hårt mot mjukt och distinkt mot yvigt framhäver växternas olika karaktärer. Drömparken.
För vedartade växter är ofta dess form och sätt att växa som påverkar intrycket allra mest. Därmed är det inte sagt blomning och blad är oviktiga. De understryker och förstärker växtens form och påverkar i hög grad vår uppfattning av växten. För vissa träd och buskar är blommorna eller bladen så säregna eller vackra att de blir själva huvudattraktionen. Men även när det är på det viset är växtsättet avgörande för om ett visst träd eller en viss buske estetiskt passar in på en bestämd plats.
Klätterväxter har en obestämd växtform. De kan givetvis klättra eller klänga och ha olika långa och kraftiga rankor, men ofta avgörs deras form allra mest av hur vi styr dem. Det kan vara att växa på en spaljé, vägg, pergola, upp i ett träd eller liggande på marken och kanske slingrade in bland andra växter. Vad som passar bäst varierar med de olika arterna. Blad och blomformerna är det som blir avgörande för en klättrares karaktär medan växtsättet av naturliga skäl blir mer underordnat.
Under den kinesiska sekvojans, Metasequoia glyptostroboides, knotiga grenverk alldeles vid ån i Klosterparken sträcker gullstav, Ligularia, sina gyllengula spiror mot himlen. Gullstavens vertikala form framhävs av kontrasten gentemot de grövre grenarnas vridna, nästan horisontella, uttryck. Det hela accentueras av viticella-klematisens, ‘Södertälje’, flata, lila blommor som mjukt klär in trädstammen.
Som vi har sett går växtform, blomform och bladform ihop och är avhängiga av varandra. Alla påverkar de vårt intryck av en växt. För en del växter är det alltid samma formtyp som är den dominerande medan det för andra varierar över året.
Vissa formkombinationer kan få en att tappa andan. Kransveronikans, Veronicastrum virginicum ’Spring Dew’, utblommade spiror ser ut som långa krokiga cigarrer mot skyn. Bakom kontrasterar gräset, Molinia caerulea ssp. arundinacea ’Transparent’. Längst fram syns blodormroten, Bistorta amplexicaulis ‘Firetail’ ännu rödrosa fast det är i mitten av oktober. Drömparken.
Eftersom man i Enköping för det mesta utgår från formen när man väljer växter kommer vi här att presentera några som är tydligt urskiljbara, förklara vilken inverkan de har på omgivningen och vad de kan användas till. För varje form beskrivs ett antal Enköpingsväxter som har just den. De första sju avsnitten handlar huvudsakligen om perenner och där utgår indelningen till stor del från Piet Oudolfs synsätt, men även från diskussioner med Stefan Mattson och traditionell indelning av perenner.
Vedartade växters former gås igenom i de fyra nästkommande avsnitten och några av sorterna i Enköping porträtteras här. Indelningen av dem är ganska grov och de skulle mycket väl kunna delas in i underformer om man så önskar.
I det sista avsnittet går vi igenom vilket intryck olika bladformer ger.