En växt fyller olika funktioner i en plantering beroende på vilken form den har. Vertikala uppåtsträvande former, som återfinns i till exempel pelarträd, drar blicken uppåt och fångar uppmärksamheten där de står som strikta väktare. Pelarträd på rad drar blicken mot fjärran. Det gäller oberoende av om de är placerade längs en formell allé eller i ett mer informellt sicksack mönster. Vertikala former kombineras med fördel med runda former, vilka är mer förankrade i marken och drar blicken nedåt. Växter som breder ut sig horisontellt drar varken blicken upp eller ner utan får oss att söka med ögonen från sida till sida. De kan användas för att få en smal trädgård att uppfattas som bredare. Växter kan också vara yviga, oregelbundna, hängande eller fontänlika i sitt växtsätt.
När man komponerar med former ska man variera dem för att skapa en balanserad, harmonisk helhet. Ett pelarträd på ena sidan av en trädgårdsgång kan balanseras av en grupp små, runda buskar på den andra. För balansen skull bör olikartade former på ömse sidor om en yta volymmässigt ta ungefär lika stor plats, även om den ena ger volym på höjden och den andra på bredden. Man ska inte blanda alltför många olika växtsorter och former eftersom det lätt ger ett rörigt och plottrigt intryck. Använd hellre fler exemplar av varje, och repetera gärna växtformer på flera ställen.
Kejsarkronan, Fritillaria imperialis, är en flerårig lökväxt med ståtligt uppseendeväckande form. Under rosetten med gröna högblad i stjälkens topp hänger de nedåtböjda klocklika blommorna. Hela växten har en säregen lukt som sägs vara avskräckande på sorkar. De stiliga blommorna i gult, orange eller rött slår ut i april–maj. Går att odla i nästan hela landet
Frisera formen
När trädgården fått några år på nacken börjar ofta en del växter breda ut sig väl mycket, kanske det till och med blivit svårt att ta sig fram. Nu är det ofrånkomligt att ta fram sekatören och öppna upp för att undvika en ogenomtränglig, men inte charmig, djungel. Ännu bättre vore, men förutseende är inte alltid lätt, att på ett tidigare stadium klippa bort grenar på väg ut i gångvägar, över sittplatser eller till andra olämpliga ställen. Ju yngre och tunnare grenar du tar bort desto mindre sår i stammarna. Försök ligga steget före med sekatören.
Man ska inte vara rädd för att beskära, det gäller speciellt dig som bor i södra delen av Sverige. Med fördel kan de flesta träd och buskar, med hjälp av sekatör, häcksax och en viss fingertoppskänsla, formas till önskad modell. Men en del växter blir vackrast i sin egen fria form och ska bara klipps in när det absolut nödvändigt – en hårt skuren ek eller hästkastanj är ingen skönhet. Hårt beskurna björkar och Prunus-arter, dit bland annat körsbär och plommon hör, gör det lätt för sig, de tynar sakta bort och dör. Om du inte är van vid beskärning, ta hjälp av en bok som berättar var, hur, när − och om − olika växter ska beskäras.
Med tiden blir både träd och flerstammiga buskar för stora. Att stamma upp, det vill säga ta bort kvistarna på de nedersta delarna intill stammen, är ett utmärkt alternativ till motorsågen. En gran som börjar breda ut sig för mycket, en bok som är på väg att ta upp halva trädgården eller en tuja man inte vet vad man ska göra med kan alla stammas upp. De behöver inte vara enstammiga, det blir lika läckert med flerstammiga buskar. Marktäckande växter under förhöjer intrycket ytterligare.
Formklippta figurer
En del växter har av naturen ett rundat eller pelarformat växtsätt medan andra enkelt kan formas med hjälp av klippning. Formklippta växter ger karaktär och struktur. Enkla geometriska former som klot, kuber och pelare stramar upp yviga plantering. Fantasifullt klippta figurer föreställande djur eller abstrakta formationer skapar dramatik och spänning. Buxbom, Buxus sempervirens, och idegran, till exempel Taxus × media ’Hilli’, är städsegröna och passar för formklippning. De är härdiga till och med zon 3 respektive 4. Upp till och med zon 6 kan måbär, Ribes alpinum ’Schmidt’, användas för figurklippning. Den är inte vintergrön men har ett tätt växtsätt som gör den nästan ogenomsiktlig även som avlövad.
Klippta klot och andra formationer av liguster och buxbom ger karaktär och stark form åt Barbro Sörmans trädgård på Lidingö.
Färdiga buxbomsklot av olika storlek finns ofta på plantskolor. Eftersom buxbom är långsamväxande och det tar ett tag att få fram klot är de inte alltför billiga. Om du kan vänta några år på att få kloten riktigt fina kan du skapa dina egna av billigare häckplantor. Från Barbro Sörman, med många stora fina klot av buxbom och liguster i sin trädgård på Lidingö, fick vi tips om hur klot skapas, tips som hon i sin tur fått från den kända svenska trädgårdsarkitekten Ulla Molin (1909–1997 ). Det är enkelt. Sätt fem små plantor tillsammans. Placera en i mitten och de andra fyra runt om. Det går snabbare att skapa ett klot på det viset än om med en större, ensam planta. Det gäller inte bara buxbom utan lika mycket liguster och idegran.
Former för framkanten
En del växter har former som passar extra bra i framkanten av rabatten, sådana som breder ut sig och effektivt täcker jorden med sina blad. Växter som är glesa nedtill passar däremot inte alls i framkanten. Placera dem i stället längre in eller låt dem växa upp ur en matta av marktäckare.
Höjd
Kopplat till växternas form är deras höjd, som har stor betydelse för var i en samplantering de placeras. Länge har det förespråkats att de högsta växterna placeras bakom de lägre framför. Det ger möjlighet att enkelt se alla växter, men kan bli för strikt och onaturligt om det tillämpas konsekvent. Placera gärna merparten av plantorna efter principen att de högre är längre bak, men mjuka upp genom att ibland sätta högre växter också i framkant. Men dessa ska inte vara så kompakta att de bakom inte syns. Att låta växter delvis skymmas på det här viset bidrar också till ett visuellt större djup. Inte minst bland prydnadsgräsen finns många sorter genom vars glesa tuvor växterna bakom skymtar.
De eleganta gula liljorna med bakåtrullade kronblad har en helt annan form och storlek än de fluffiga skyarna av jättedaggkåpans små blommor inunder. En verkningsfull kombination ton i ton där formkontrasten är huvudattraktionen. Bild från Drömparken i Enköping.
Blad- och blomformer
Förutom växtens egen form har vi den på blommorna och bladen att ta hänsyn till vid växtkompositioner. Du kan välja blomformer som kontrasterar effektfullt eller skapa harmoniska kombinationer av sådana som liknar varandra, allt beroende på vilken effekt du vill skapa. Stora kraftiga blommor, som till exempel pioner, omgivna av fluffigt skira skyar av mindre blommor alternativt höga blomspiror i en matta av lägre, flata blommor är exempel på hur blomformer effektfullt kontrasteras mot varandra. På liknande sätt kan olika bladformer kombineras. Långa smala blad mot stora hjärtformade, gracila små mot kraftigt robusta eller olika varianter av långsmala blad i en harmonisk komposition. Kombinationsmöjligheterna är i det närmaste oändliga. När du samplanterar vedartade växter ta då hänsyn till hur grenar och stammars form samverkar.
Strandråg, Gullbandsgräs Spartina pectinata ’Aureomarginata’ och funkia ’Wide Brim’
De två olika prydnadsgräsens långsmala strån kontrasterar mot trädgårdsfunkians hjärtformade blad och skapar intressant form och färgkontrast här i vår idéträdgård på Ulriksdal Flower Show 2004. Det blå gräset är vanlig strandråg, Leymus arenarius, vilket helst bör planteras i en stor kruka eftersom det gärna sprider sig alldeles för aggressivt. Gullbandsgräset, Spartina pectinata ‘Aureomarginata’, i förgrunden, är beskedligare i sin framfart och kan utan problem grävas ner direkt i jorden. Den tvåfärgade funkian heter Hosta ’Wide Brim’ och blir ungefär 40 centimeter hög.
Vertikala former leder blicken
Pelarformade trästockar på Staudehaven på Fyn.
Pelarväxter i Hviids have på Fyn
Vertikala former är ytterst effektiva för att leda det mänskliga ögat i en viss riktning. Här hjälper pelarformade trästockar till att leda vår blick längs gångens sträckning. Björkstammarna runtomkring förstärker effekten ännu mera. Staudehaven på Fyn i Danmark.
Ett enkelt betonggrått klot i förgrunden får vår blick att dras mot marken och stanna upp en kort stund innan den av strikta tujapelare leds vidare mot den japanska lyktan längst bort. Pelarväxter kan, som här i Hviids have på Fyn, med fördel användas för att rama in och förstärka effekten av ett blickfång.
Barrträdspelare hos Karin Wilhelmssons i Vidja utanför Stockholm
De tre barrträdspelarna, på bilden från Karin Wilhelmssons trädgård i Vidja utanför Stockholm, får blicken att dras diagonalt mot det lilla uthusets tak högst upp till vänster, det är som ett magnetiskt sug man inte kan frigöra sig ifrån.
Idel friserade former i Hviids have på Fyn
Kontrasterande former
Idel friserade former hittar man i den del av Hviids have som ligger närmast huset. Strikt klippta kuber under två små träd, vars kronor klippts till cirkelrunda decimetertjocka plana skivor, omger ett något högre träd med oval krona. I bildens förgrund syns ett av de många buxbomsklot som finns runt om i trädgården. Kontraster mellan olika former skapar liv i trädgården.
Naturliga växtformer i Trädgårdsföreningen, Göteborg
Den här smakfulla blandningen av olika naturliga växtformer finns i Trädgårdsföreningen, Göteborg. Den rödbladiga finflikiga japanlönnen växer i en utbredd rundad form med grenarna nedböjda mot marken. Den kontrasterar fint mot den rosa azaleans och barrträdets mer horisontellt formade grenar. En flerstammig trädstam och strutbräkentuvor alldeles bakom skapar intresse på höjden. De främre växterna i rabatten täcker effektivt all synlig jord så som bra kantväxter bör göra. Den vitblommande låga växten är en flocknäva, Geranium macrorrhizum, och till vänster syns en funkia.