Mull behövs
De kalkrika jordarna på Alvaret på Öland hör till de mest extrema jordar man kan hitta i Sverige. På dessa mycket alkalina jordar, där kalkstensberggrunden ofta finns strax under markytan eller till och med sticker upp ur marken, är floran helt anpassad till förhållandena. Kuriöst nog finns också vissa kalkfattiga torrbackar med sur reaktion och helt avvikande vegetation. På bilden skiftar Alvaret i violett av blommande vild timjan.
För att få en välmående och vacker trädgård behövs en mullrik jord. Mull, eller humus på fackspråk, bildas när organiskt material bryts ner av jordens maskar, bakterier och andra mikroorganismer. Mullen bidrar till att jorden blir varmare, porösare och gör det lättare för växternas rötter att ta upp näring. En mullrik jord kännetecknas av lös och lucker konsistens. Den faller sönder och rinner ut mellan fingrarna när vi tar den i händerna och den innehåller mycket mask. Färgen är mörk och har en mustig doft. Att helt enkelt ta upp jord i handen, titta och lukta är ett första steg att få en känsla för hur det står till med jorden i ens egen trädgård.
Om trädgården är nyanlagd, eller om den varit intensivt brukad med användning av konstgödsel, kan jorden få låg humushalt. Förbättra den genom att tillföra kompost eller stallgödsel. Gräv inte bort och byt ut i onödan, de flesta jordar kan förbättras genom tillförsel av näring och humus. För att den ska behålla sin mullhalt behövs årlig tillförsel av organiskt material. Mullbildningen gynnas av löv och finfördelade växtdelar som lämnas kvar på jorden, så var inte för nitisk med krattan.
Jordens struktur
Förenklat kan man tala om tre olika huvudtyper av jordar när det gäller kornstorleken på de ingående partiklarna: lera, silt och sand. Lera innehåller de allra minsta partiklarna,kring en tusendels millimeter, medan sand har partiklar som man kan både se och känna. Mellan sand och lera ligger den jordart som kallas silt.
En sandjord har grov struktur med större mellanrum mellan partiklarna än den mer finkorniga lerjorden. Den porösa sandjorden är lättarbetad och värms snabbt upp på våren. Den torkar lätt ut och näringsämnena lakas ur fortare än de gör i en lerjord som är mer kompakt. Lerjorden håller kvar vatten och näring bra, men riskerar i stället att bli alltför fuktig, kall och svårarbetad.
Lerjord kännetecknas av att den är klibbig, vilket du kan känna med handen. Om du fuktar lite jord och knådar den till en deg i handen kan du sedan rulla ut den till en sammanhängande sträng som kan göras tunnare ju mer lerhaltig jorden är. För en ren sandjord går det inte ens att få en halv centimeter tjock sträng, medan styv lera kan rullas ut till en sträng tunnare än en millimeter om man är försiktig. Du kan läsa mer om hur man skiljer på olika jordarter i faktarutan.
Ren sandjord respektive lerjord utgör ytterligheterna och de flesta trädgårdsjordar ligger någonstans mitt emellan, ofta med ett stort innehåll av silt. Man ska inte bekymra sig i onödan över jorden i sin trädgård. En stor del av trädgårdsväxterna går alldeles utmärkt att odla oavsett om jorden är åt det sandiga eller det leriga hållet så länge den inte går över mot utpräglad ler- eller sandjord.
En del växter har mer specifika krav på jordens struktur. Växter som inte tål vinterfukt, som odlas på gränsen till sin härdighet eller som föredrar torra växtplatser trivs bäst på jordar som är åt det sandiga hållet eftersom dessa i regel är mer väldränerade och torra. De växter som behöver en fuktighetshållande jord passar i stället bäst där lerhalten är högre. Observera dock att nästan alla växter, även de som trivs i fuktighetshållande jord, ogillar stående vinterfukt. Därför är det mycket viktigt att se till att lerjorden är tillräckligt dränerad.
Oavsett om din jord är åt det sandiga eller leriga hållet förbättras den av att du tillför organiskt material. Speciellt sandiga jordar behöver ofta också tillskott av gödsel för näringsämnenas skull.
I Sofieros dalgångar trivs humusälskande surjordsväxter. Rododendron och azaleor blommar vildsint på våren. Jorden har sedan långt tillbaka blivit både humusrik och försurad av de nedfallande löven från främst bok. I den sluttande terrängen är vattenavrinningen god och den kalla luften sveps undan. Trädkronorna skyddar mot för stark sol och kyla. En närmast idealisk miljö för Rhododendron-arter.
pH-värde
Jordens pH-värde är ett mått på om den är sur eller alkalisk. Ett pH-värde runt 7 är neutralt medan ett värde under 6 motsvarar sur jord. När pH-värdet ligger över 7 är jorden alkalisk. Jordens pH-värde har betydelse för vilka växter som kommer att trivas. De allra flesta trädgårdsväxter föredrar ett pH-värde runt 6,5 medan utpräglade surjordsväxter, som rododendron och blåbär, trivs bäst med pH-värden runt 5. Kalkälskande växter kan med fördel odlas i pH-värden upp emot 7,5.
Man kan studera vilka växter som verkar trivas på platsen och i närområdet för att få ledtrådar till om jorden är sur eller alkalisk. Både planterade trädgårdsväxter och vildväxande örter och ogräs kan ge vägledning. Det går att analysera pH-värdet på jorden själv med färdiga testpaket eller att skicka in prover till laboratorium, men oftast räcker det med lokalkunskap och att studera växtligheten.
Genom att tillföra torv respektive kalk går det att sänka respektive höja jordens pH-värde och till en viss gräns planera för olika pH-värden i olika delar av trädgården. I en halvskuggig del kan man med hjälp av torvblock skapa ett upphöjt surjordsparti, medan man på andra ställen låter jordens pH-värde ligga på runt 6,5 för att rosor och schersminer ska trivas.
De flesta trädgårdsväxter är ganska toleranta för olika pH-värden. Man ska därför vara lite försiktig, speciellt med kalkning av jord. Det är oftast helt onödigt och fler trädgårdar har skadats av för mycket kalk än av för lite.