Växterna som rådjuren inte gillar

Äckligt ska det smaka – för rådjuren!

Text och bild: Dan Rosenholm

Tuggar rådjuren i sig dina plantor? Antalet rådjur varierar med tid och plats, beroende på bland annat vintrar och lodjurspopulation. Får du påhälsning sätter de lätt i sig ansenliga mängder av omhuldade buskar och perenner. Skydda sig är svårt. Att sätta ut tussar som sugit i sig uppblött blodmjöl, eller doppa ett snöre i det och hänga upp, brukar fungera. Men då ska det repeteras var och varannan vecka.

Nej, för den med stora problem är det vettigare att välja växter som dessa hjortdjur, kända för sina söta ögon och glupska mun, inte gillar. Någon garanti att de inte tar sig en eller annan tugga finns inte ens då, men skadorna blir i alla fall begränsade. Här följer tips på sex buskar och lika många perenner för dig som tycker att rådjuren kan inta sin middag någon annanstans.

Färgen på blå bergvallmo, Meconopsis betonicifolia, är oslagbar. Rådjur däremot tycker inte den är någon smakmässig höjdare. Ofta påstås bergvallmo vara kortlivad. Det är både rätt och fel. Den tål nämligen inte att stå vått på vintern. Placeras den däremot riktigt väldränerat, nästan som i grus, mår den prima långt upp i Lappland.

Det är en fantastisk lycka att vanliga syrener, Syringa vulgaris, inte är attraktiva för rådjur. Överallt finns de, som romantiskt lila eller vita bondsyrener eller attraktiva, förädlade sorter. Förädlade syrener mår bra upp till zon 4, eller 5, vanliga syrener tål lite tuffare klimat. På bilden sorten ‘Primrose’ i förgrunden följt av ‘Blue Skies’ till höger.

Höstsilverax, Actaea simplex ’Brunette’, blommar med ljuvligt doftande spiror sent på hösten när de flesta växter gett upp för säsongen. Har mörkrött bladverk som gör den attraktiv också tidigare på säsongen. Kan bli närmare två meter hög och vill ha hyggligt med sol. Klarar sig i Mellansverige, hinner inte blomma längre norrut.

Det är främst för den extremt tidiga blomningen som hybridtrollhassel, Hamamelis x intermedia, planteras. Gynnsamma vintrar slår de i Mälardalen ut redan i mitten av januari, andra år blir det mars eller april. Jättelika är inte blommorna, men under vårvintern räcker de väl för att vårkänslorna ska spira. Höjd kring 2–3 meter, härdig till zon 3.

Själv har jag aldrig sett någon prakthäggmispel, Amelanchier lamarckii, som rådjur tuggat på. En graciös buske med mörkrött bladutspring följt av skira, vita blommor. Alldeles efter blomningen har bladen extra attraktiva färger mellan ljust grönt och brunt orange. Under tidig höst laddar den om och visar upp nyansrika, lysande kulörer i rött och orange. Höjd 3–5 meter, en tuffing härdig till zon 5.

Attraktivt överhängande växtsätt, förtjusande blad och pärlliknande knoppar följs av mängder med ljuvliga blommor i maj–juni, sådan är den, liten pärlbuske, Exochorda ‘The Bride’. På hösten pryder fröställningarna väl sin plats. Höjd 1–1,5 meter. Härdig till zon 3.

Från de luftiga fröställningarna har perukbuske fått sitt svenska namn. Frodig med blad i nyanser av grönt, gult, purpur eller, som Cotinus coggygria × obovatus ‘Grace’ på bilden, i rött. Kommer igång sent på våren och får extra vackra höstfärger. Höjd upp till 2–2,5 meter, härdig till zon 2 eller 3. Bör stå soligt och varmt annars bildas ingen peruk. Gulbladiga sorter dock mer solkänsliga.

Perennen gillenia, Gillenia trifoliata, ser skir ut, men låt inte utseendet bedra. Växer buskliknande, blir en halv till en meter hög, har läckra trefingrade blad och blommar länge. Lägg därtill till att den är härdig upp i norra Norrland och osmaklig för rådjur.

Är det liljekonvaljer som glömt bort att sluta växa? Det är frågan man ställer sig om man inte sett jätterams, Polygonatum × hybridum, förut. Trivs bäst under något uppstammat träd eller buske och sprider sig med utlöpare, lagom mycket. Blommar i maj–juni. Blir lite över halvmetern hög, men för rådjur är det ingen höjdare.

Broklungört, Pulmonaria saccharata, är en marktäckare som lyser upp skuggan med, i allmänhet likt sorten ‘Mrs Moon’ , vitfläckiga gröna blad. Är bland de första att blomma, inte minst viktigt för humlor. En halvhärdig växt som gillar fuktig mark under växtperioden men väldränerat och torrt om fötterna under vintern. Har små blommor i april–maj.

En häck för dig som inte vill bjussa rådjuren på skrovmål är avenbok, Carpinus betulus. Stammen är genomgående, toppas först vid önskad höjd. Vissnade blad hänger länge kvar och ger visst insynsskydd även vintertid. Anspråkslös, men föredrar kalkhaltig jord. Lämplig höjd 1,5–3 m. Zon 4.

Dagliljor har trattformade blommor i gula, orange, rosa, röda och vita nyanser i toppställda knippen. Blommar några veckor under juni till augusti. Välj förädlade sorter, som ‘Sciator Cardinal’, de blommar senare och längre än vilda arter. Växer elegant i tuvor, trivs i sol–halvskugga i fuktig och näringsrik jord, doftar ofta gott och är inte sällan härdiga i hela landet.

Slutligen, en lista på ett dussin växter till som rådjuren inte tycker om.