Vill du känna dig furstlig? Gör då som kinesiska kejsare genom tiderna och odla pioner. Vill du hellre vara den du är går det minst lika bra, för de passar i alla miljöer. Här kan du läsa om pioner, deras skötsel och få tips om några bra sorter.
I kinesiska miljöer känner sig alla pioner hemma. Färgskalorna kan gärna vara återhållna, i till exempel blått och vitt.
Text och bild: Dan Rosenholm
Det var i Kina det började!
Det är minsann till att ha anor, för det har pioner, och tack vare avbildningar och äldre texter kan vi ana deras betydelse ända tillbaka till tidiga kinesiska kejsardömena något sekel efter vår tideräknings början. För vanligt folk ansågs de alldeles för fina, det var i kejsare och furstars hem de odlades. Utan avbrott har de sedan i två årtusenden behållit sin status och är fortfarande det närmaste man kan komma en kinesisk nationalblomma.
En klassisk kombination från Chelsea Flower Show 2009 är den örtartade pionen ‘Buckeye Belle’, stjärnflocka ‘Claret’, stäppsalvia ‘Caradonna’ och fänkål ‘Giant Bronze’.
I Kina var det främst buskpioner som omhuldades av överklassen. Här hemma i Sverige är örtartade, perenna sorter vanligast. För mig hör de hemma i lantlig miljö. Jättelika, väldoftande blomklot i ljust rosa som böjer sina nackar mot marken av sin egen tyngd. Dessutom med en röd stuga med vita knutar i fonden. På gränsen till nationalromantiskt, men det är faktiskt så jag minns dem från min uppväxt.
Två grupper
Vill man göra det enkelt för sig kan pioner indelas i två grupper, dels örtartade, sådana som fryser ner över vintern likt andra perenner, och dels buskpioner. De flesta örtartade klassas som luktpioner, Paeonia lactiflora. Namnet luras inte, de doftar gudomligt. De som finns att köpa i handeln har egna sortnamn och är i något avseende skapade av människohand.
Får det lov att vara en buskpion som avslappnat lutar sig mot staketet? Svårt att komma på ett vackrare sätt att skaffa insynsskydd.
Att hålla reda på olika buskpioner är nästan lika lätt eftersom de flesta som odlas i Sverige tillhör arten Paeonia suffruticosa. Ofta säljs de också som sorter med egna namn, om man som alternativ planterar fröplantor blir blommornas utseende en överraskning.
För den med avancerad smak finns vildarter av pioner att köpa, de kan ha mindre och enklare blomning men också lägre krav på växtmiljö. Vanligtvis har de en svensk beteckning och en på växtlatin, men inget sortnamn.
Örtartade pioner
Min personliga favorit är ‘Coral Charm’, en amerikansk hybrid från 1954. Varje gång jag ser den blir jag överrumplad av dess skönhet. Bra snittblomma.
‘Hari Ai Nin’ är trots namnet en sort med ursprung i staten New York, typen är japansk. Den kom till 1929, den stora börskraschens år.
Från mitten av förra seklet och Holland härstammar ‘Bowl of Beauty’. Japansk, alternativt anemonblommande, benämns sorter med smala kronblad i centrum, staminoder, ofta i avvikande färg.
Intensivast färg av vildarterna har turkisk pion, Paeonia peregrina. Används ofta för att korsa fram nya sorter. Anses ge mycket blad i förhållande till blommor, jag tycker det gör den extra charmig.
Från vindpinade marker bland betande jakar på tretusen meters höjd kommer vildarten rosenpion, Paeonia veitchii. Upptäcktes i början av 1900-talet och odlas lika mycket för sina vackra blad som blommor.
Bondpioner, Paeonia x festiva, finns det ganska få sorter av, ‘Rosea Plena’ tillhör de vanligaste. Härdig även längst upp i Norrlands inland. Blommar i början av juni, saknar doft.
Den klassiska luktpionen ‘Sarah Bernhardt’ är en ljusrosa, fransk favorit från 1906. Hänger, har tyngre blommor än stjälkarna orkar bära. Passar till snitt.
En av fördelarna hos pioner är att de är snygga också före och efter blomningen. Till exempel herrgårdspion, Paeonia × hybrida, har både eleganta blad och vackra frökapslar.
Buskpioner
De överlägset vanligaste buskpionerna tillhör arten Paeonia suffruticosa. Kan se väldigt olika ut beroende på ursprung och sort, men vackra är de alltid.
Mörkt röd är den amerikanska buskpionhybriden från 1948, ‘Black Pirate’. Blommorna är så tunga att de ibland doppar huvudet.
En prisbelönad solgul skönhet är buskpionen ‘High Noon’, framtagen i USA i mitten av 1900-talet. Doftar, blommar ibland om på sensommaren.
Plantering
Det finns i princip två sätt som pioner säljs, som barrotade eller krukodlade. Barrotade plantor köper man främst på postorder, då kommer rotklumpen hem i ett litet paket vilket fungerar utmärkt. Gräv ner dem under höst eller vår ungefär ½–1 dm under ytan. Krukodlade är ännu lättare att få igång. Plantera dem på samma djup som i krukan. Det kan göras i princip vilken årstid som helst, förutom när solen gassar som värst under högsommaren.
Att kombinera olika former fungerar lika bra för pioner som för andra perenner. Här skapas spänning mellan fingerborgsblommans vertikala spiror och pionens runda blommor, ‘Her Majesty’ heter sorten.
Ett tredje sätt att skaffa pion är att be en nära vän dela ett av sina exemplar. Då hugger man av dem med vass spade genom rotsystemet eller tar upp och delar med kniv. Att skiljas så är tufft både för den bit som ska flyttas och den som stannar kvar. För att underlätta bör det göras under tidig höst.
De flesta örtartade pioner vill stå i ganska näringsrik och djup jord. Innebär det att man ska gödsla vid plantering? Ibland, men ganska försiktigt och det kan vara bättre att vänta en säsong. Däremot behöver pioner mycket vatten första tiden. Arter med vilt ursprung och buskpioner vill hellre stå i lättare jord, gärna i en sluttning med bra dränering.
Mellan två infarter i ett villaområde finns den här fantastiska kombinationen av pioner och prästkrage. Som sagt, en skönhet passar till allt.
Och så har vi det här med att pioner inte tål att flyttas. Det är nästan fel. Själva flytten klarar de alldeles utmärkt och blommar ofta året efter. Däremot gillar de att stå på samma plats länge och blir som vackrast flera decennier efter att de planterats.
Härdighet
De flesta luktpioner och andra örtartade hybrider är härdiga i nästan hela Sverige, i varmare klimat där marken inte fryser till ordentligt på vintern klarar de sig däremot inte. Buskpioner är mer känsliga för kyla och långa vintrar, betrakta dem som härdiga till zon 4 eller 5. Och det är inte dåligt för så exotiska växter.
Pioner passar lika bra i miljöer med lite modernt stuk, till exempel som uppstickare mellan klotklippt buxbom med marken täckt av nävor.
Skötsel
Väl etablerade behöver de flesta pioner inte särskilt mycket skötsel. Står de i mager jord kan de behöva näring. Benmjöl, lite hönsgödsel eller kogödsel på påse fungerar bra, våren är bästa tiden. Gödslar man för mycket blir det bara blast och dålig blomning. Vattna gör man normalt sett bara de första åren efter plantering. Beskärning kan man också hoppa över. De örtartade vill vissna ner och övervintra i fred. På buskpioner räcker det med att ta bort döda grenar.
Så länge pionerna har rätt växtförhållanden och luftigt omkring sig är inte heller sjukdomar något större problem. De gillas inte av rådjur, det gör däremot myror men de gör ingen skada. Vissa luktpioner med stora, fyllda blommor orkar inte stå upp själva och vill gärna få hjälp av plantstöd. Regnar det mycket när knoppar är på väg att slå ut kan de ruttna och torka ihop.
Placering
De flesta växter passar med pioner till sällskap, säg den som inte vill ha en skönhet vid sin sida. Och likt andra snyggingar smälter de lätt in i omgivningen, de fungerar lika bra vid en modernistisk villa som runt ett gammalt torp. Själva vill pioner hålla lite distans till omgivningen, de trivs inte om bladverken hamnar i värsta trängseln.
Liksom människor vill gärna pioner skyddas från den starka solen mitt på dagen men absolut inte vistas för mörkt. Vanlig trädgårdsjord passar bra, mullrik och fukthållande, men när det är blött ute måste jorden vara rimligt genomsläpplig så att vattnet dräneras ur. Står de i vattenmättad jord över vintern dör de, men det gör de flesta växter.