Mormorsträdgården

Mormorsträdgård brukar man ibland kalla den smått ostyriga trädgården fylld av gammaldags, frodiga växter. Med den förknippas den svenska sommaren, en romantisk, grönskande landsbygd och lätt nedgångna, hemtrevliga torp. En Elsa Beskow-bild med en blommig gång framför en nätt, röd stuga kanske dyker upp i huvudet? I det finns en hel del sanning. Just på det sättet illustrerade hon en av de första svenska trädgårdsböckerna för oss vanliga människor: Rudolf Abelins ”Den mindre trädgården” från 1902.

Text: Dan Rosenholm
Bild: Dan och Ann-Christin Rosenholm

Men blommiga torpträdgårdar fanns de verkligen eller ingår de i en nutida myt om ljuva tider som passerat? Både och. Fram till någon gång under 1800-talet var det främst nyttoväxter som gällde, med undantag av slott och bättre herrgårdar. Behovet av att odla något ätbart fick styra.

Pioner, rosor och en sittgrupp under ett äppelträd, den romantiska trädgården hemma hos konstnären Maria Björklund på Österlen. Statyetten gör illustrationen fullkomlig.

Lyxen att använda marken för något så onyttigt som prydnadsväxter började sprida sig i bondesamhället successivt under 1800-talet. Färgglada och kontrastrika ettårsrabatter blev rätt vanliga, kanske tillsammans med en och annan rosbuske som exotisk piff. Helst skulle växtligheten stå på rad i givakt eller i något annat geometriskt mönster. Ordning på torpet skulle det vara.

På våren blommade snödroppar, narcisser, hyacinter och tulpaner. Pelargon, begonior, lövkojor, gyllenlack liksom dahlior var exempel på vad som kunde finnas i ettårsrabatten. Allteftersom perenner ökade i användning kunde det dels vara sådana som var lätta att fröså, likt akleja och krollilja, men också bondpion, brandlilja, riddarsporre, stormhatt och guldris. Och nu börjar vi känna igen oss i våra drömmars torpträdgård.

Det var dock först när dörren till 1900-talet öppnades som vi riktigt kan urskilja den mer lössläppta stil som förknippas med den romantiska trädgården, den blev mer otvungen och färgerna ton i ton. Användningen av perenner tilltog, inte minst för att de var mindre arbetskrävande, och prydnadsträdgården hamnade nära huset. Bara några decennier in på förra århundradet vände utvecklingen igen, i och med funktionalismens utbrott, och prunkande rabatter blev betraktade som något föråldrat. Först på senare tid, de sista två decennierna, har återigen lummigheten fått sin renässans.

Ger den här korta historieskrivningen någon förklaring till ursprunget för våra älskade mormorsväxter? Nja, möjligen till en liten del. Men sanningen är enklare än så, torpväxter det är sådana som haft förmågan att klara sig själva medan decennierna gått, stå emot gräs och nässlor och oförtrutet blommat vidare år efter år. Det är dem vi har kommit att associera med de tider som flytt. Andra som var populära då men försvunnit när de inte blivit ompysslade passar inte i vår bild av dåtidens trädgård. Men är det inte bra så säg, för det innebär att mormorsväxter inte bara är älskvärda utan dessutom tåliga och lättodlade.

Checklista för romantisk trädgård

Vårens efterlängtade

Hyacint, Hyacinthus orientalis, kan under den tidiga våren fylla hela trädgården med sin doft. Sägs vara kortlivad, men har en förvånande förmåga att återkomma år efter år även en bit upp i Norrland. Gillar genomsläpplig jord men klarar även kraftigare jordar om dräneringen är bra. Höjd 20–30 cm. Planteras på hösten.

Det är svårt att hitta någon mer tacksam lökväxt än påsklilja, Narcissus pseudonarcissus. Finns i massor av gamla och nya sorter och kan föröka sig även en bit upp i Norrlands inland. De flesta sorter blommar tidigt på våren, en del doftar även gott. Passar bäst som stora ruggar i kanten av gräsmattan eller under en buske. Blir 20–50 cm hög.

Bekymren sig icke den som inte kan skilja mellan lundviva, Primula elatior, trädgårdsviva, P. × polyantha, och gullviva, P. veris. Naturen själv har svårt för det, de hybridiserar sig hej vilt. Låt dem växa ostört i din rufsiga gräsmatta tills de vissnat ner. Blommar i april och maj och blir 10–20 cm höga. En del klarar sig en bit upp i Norrlands inland, andra är mer känsliga.

Pärlhyacint, Muscari botryoides, passar speciellt bra tillsammans påskliljor, ibland kan man också låta dem sprida sig runt någon buske. Gillar vanlig trädgårdsjord, tål lite trängsel med gräs och ogräs och kan delas när de står för tätt. Även om de ser söta ut klarar de sig bra längs i alla fall Norrlands kustland. Blommar i april–maj och blir 10–20 cm hög.

Det inhemska trädet hägg, Prunus padus, har sin höjdpunkt under våren då den fullständigt fyller luften med sin söta arom. Växer i stort sett i hela Sverige, härdig till zon 8. Nackdelen är att den vissa år angrips av häggspinnmalen som spinner in den i en tunn väv och kaläter bladverket. Placera den därför i utkanten av tomten.

Frösådd – både billigt och lättsamt

Den ljuva försommaren

Löjtnantshjärta, Lamprocapnos spectabilis, är till utseendet försynt med vackert bladverk och fascinerande blommor. Gäckade Linné som försökte få tag i levande frön från Sibirien genom en av sina lärjungar men istället fick sibirisk nunneört. Trivs i vanlig trädgårdsjord, blir 60–100 cm hög och klarar sig en bit upp efter Norrlandskusten.

En klassisk liljeväxt som överlever årtionden utan skötsel är brandlilja, Lilium bulbiferum. Sprider sig långsamt, kan föröka sig genom groddknoppar i bladvecken. Höjd 80–100 cm, blommar tidigt på sommaren så att det verkligen syns och finns i nästan hela landet.

Det kan vara svårt att skilja på bondpion, Paeonia × festiva, och luktpion, Paeonia lactiflora. De skiljer i blomtid, bondpionen är tidigare. Får de stå i näringsrik jord blir de nästan hur långlivade som helst. Höjd 60–90 cm. Blommar i vitt, skärt eller kanske knallrött, tyngden gör att de hänger över och kan behöva stöd. Doftar intensivt. Trivs långt upp i Norrland.

Låt några bestånd av gulltörel, Euphorbia polychroma, lysa upp den sena våren och försommaren med sina gulgröna högblad. Vill helst stå soligt men hanterar en hel del skugga utan problem. Höjd 40–50 cm. Härdig i alla fall längs Norrlandskusten. Den mindre släktingen vårtörel, E. Cyparissias, finns förvildad i Norden.

Doftschersmin, Philadelphus coronarius, är en klassiker med stark doft som inte minst passar bra vid utedasset. Blommar under juni–juli, blir 2–4 meter hög. Verkar tåla de flesta jordar och förhållanden så länge det inte är för skuggigt. Härdig till zon 5. För att vara säker på att få ett exemplar som doftar rejält bör man försöka få tag i sorten ’Finn’.

För den romantiska mormorsträdgården är den obligatorisk, syren Syringa vulgaris, försommarens egen doftinkarnation. Finns i massor av sorter men de vanliga blålila och vita som inte förädlats är enklast att sköta och skjuter rotskott som lätt kan flyttas. Är dessutom härdig upp till zon 6. Klarar både sol och halvskugga.

Vintergröna, Vinca minor, är en krypande halvbuske med vintergröna blad som blommar på försommaren och passar som marktäckare. Har man väl planterat den blir den kvar, sprider sig med utlöpare och flyter ut i omgivningen nästan omärkligt. Härdig en bit upp i Norrland, låt gärna påskliljor få sticka upp mellan bladen. Höjd 10–15 cm.

En odlad art som är vildväxande på sina håll i södra halvan av landet är stor ormrot, Bistorta major. Gillar lite fuktig, näringsrik jord och sol eller halvskugga. Blir 70–90 cm hög och är härdig en bra bit upp i Norrland.

Klängväxten kaprifol, Lonicera caprifolium, blommar under flera veckor under den tidiga sommaren. Är en tålig växt som är härdig till zon 5. Gillar sol men accepterar skugga. Roterar okontrollerat runt sig själv när den klättrar och blir ful som stryk efter intensiv blomning. Men vad gör det när den sprider sitt doftmoln en ljum försommarkväll.

Dela när du vill ha fler

Mitt i sommaren

Plymspirea, Aruncus dioicus. Stor, ståtlig perenn som gärna fröar av sig och inte har något emot ett bistert klimat. Blommar från midsommar och framåt med gräddvita plymer som nästan lyser i skymningen. Har grunt rotsystem och gillar fuktig mark. Klarar sig utmärkt ända upp till landets allra nordligaste delar. Blir upp till 2 meter hög.

Krollilja, Lilium martagon, är som hämtad direkt ur sagorna. Tycks kunna överleva hur länge som helst även långt upp i Sverige, sprider sig själv villigt med frön och slår ett och annat år till med många nya plantor samtidigt. Lättodlad men föredrar näringsrik och humusrik jord och ganska skuggigt. Blommar i juni–juli och blir ungefär en meter hög.

Toppklocka, Campanula glomerata, håller sig inte på sin plats utan sprider sig villigt i rabatten och kan mycket väl vandra vidare ut i gräset. Passar tillsammans med prästkragar, blågull och andra gammaldags växter av det tuffare slaget. Härdig en bra bit upp i Norrland. Blir ungefär 40 cm hög, blommar i juni–juli och trivs bäst i sol till lätt skugga.

Blågull, Polemonium caeruleum. Ytterst lättodlad och tålig perennklassiker med blå blommor, gula i centrum. Blommar från juni och in i högsommaren. Sprider sig med utlöpare, men inte alltför vildsint. Härdig långt upp i Norrland.

En inhemsk växt från Skåne som sedan långt tillbaka spridit sig till trädgårdarna är Aklejruta, Thalictrum aquilegiifolium. Ganska storvuxen, 70–100 cm. Vill stå halvskuggigt i fuktig jord, passar bra både i rabatten och i en halvvild del av tomten. Blommar under juni–juli. Bladen är aklejliknande och alldeles förtjusande.

Praktbetonika, Stachys macrantha, är en typisk rabattväxt som är tålig och lättodlad, sprider sig via rotskott men håller sig ändå ganska snällt på sin plats. Förvildas ibland. Får rosalila blommor i upprätta kolvar under ett par veckor i juni–juli. Klarar både sol och skugga liksom torr och dålig jord utan att klaga. Höjd 40–50 cm. Mycket härdig.

När blomsterlupin, Lupinus polyphyllus, och dess nära släktingar kommit på besök stannar de gärna. Det kan ibland börja med en påse färggranna regnbågslupiner, Lupinus × regalis, så kallade Russel-hybrider. De sprider sig och retarderar med tiden till de ursprungliga färgerna blå och rosa. Klarar sig i hela Sverige och blir upp till 150 cm hög.

Rosen ‘La Ville de Bruxelles’ tillhör damascener-gruppen med ursprung någonstans i östra Medelhavsområdet för mer än tusen år sedan. Blommar ungefär en månad under högsommaren. Lättodlad och frisk, klarar sig till zon 5 men behöver gott om näring och sol för att må bra. Kan bli stor, i alla fall 1,5 meter hög.

Den sena sommaren och höstens prakt

Det finns många gamla sorter av praktriddarsporre, Delphinium, som det är svårt att skilja på, inte minst för att de är så extremt långlivade. Trots att de är ståtliga klarar de sig i stort sett utan skötsel även i södra Norrlands inland. Höjd 80–180 cm beroende på sort, kan behöva stöd. Blommar från högsommaren och framåt. Trivs i full sol.

Praktlysing, Lysimachia punctata, är en av de vanligaste perennerna. Invasiv. Kan sätta färg på den tristaste trädgård med sina gula blomspiror från mitten av juli. Undvik att plantera den med ömtåligare växter, låt den husera fritt där det inte gör så mycket att den sprider sig. Härdig i mest hela Sverige, trivs i sol och halvskugga. Blir ungefär 80 cm hög.

De taggiga blomkorgarna på blå bolltistel, Echinops bannaticus, pryder sin plats i rabatten redan innan blommorna slår ut i augusti. Dessutom lika snygg långt in på vintern. Kan övervintra ända upp i Lappland på rätt växtplats. Har odlats i Sverige sedan 1600-talet. Blir omkring 1 meter hög. Utvecklas allra bäst där det är väldränerat och full sol.

Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea, är en tvååring som charmigt fröar av sig där den känner för det. Kan ibland finnas förvildad. Innehåller giftet glyksoid som används mot hjärtbesvär men annars är direkt livshotande. Blir mellan 1,2–1,8 meter hög. Blommar andra året under sensommaren. Klarar sig en bit upp längs Norrlandskusten.

Ursprunget är Kina men den finns här hemma mer eller mindre förvildad, brunröd daglilja, Hemerocallis fulva. Överlever i allehanda miljöer. Varje blomma lever mycket kort tid, nya kommer varje dag. Höjd 70–90 cm, blommar på sensommaren. Härdig ungefär till Mälardalen.

Redan i början av 1800 talet kom en massa olika sorter av höstflox, Phlox paniculata, ut på marknaden. Blommar sensommar och höst. Blir 80–120 cm hög beroende på sort. Härdig upp till och med Mellansverige. Kan drabbas av mjöldagg. Trivs i soligt läge i jord som inte får bli för torr.

Trädgårdsstormhatt, Aconitum × cammarum, tillhör de riktigt gamla torpväxterna som aldrig verkar dö. Namnet har med utseendet att göra, den har också haft liknande beteckningar som munkhatt och munkmössa. Gillar näringsrik mark som inte blir för torr, blommar på sensommaren. Kan bli upp till 1,5 meter hög och är härdig i stort sett i hela Sverige. Mycket giftig.

Gullboll, Rudbeckia laciniata var. hortensia, klarar sig med ringa skötsel, växer ibland vilt men är bara härdig till ungefär Mellansverige. Blommar länge under sensommaren och hösten. Blir 2–3 meter hög och behöver bindas upp om den inte vilar mot någonting.

Lättsamt på torpet – åtta knep