Text och bild: Dan Rosenholm
Det tar ju sådan tid innan det blir något! Nog är det fler än jag som känner så inför grönsaksodling? Med förväntan planterar man de små fröna i jorden någon gång under maj, eller kanske så sent som i juni, det beror på var i Sverige man bor. Sedan regnar det och är kallt ett tag, det är inte mycket som händer. Efter ett tag börjar små blad titta upp. De visar sig komma från kvarvarande bitar av kvickrot eller möjligen är det några ogräsfrön som behagat gro. Men med tiden spirar också grönsakerna. Man rensar, vattnar och kanske gödslar lite extra, sommaren går och det blir äntligen dags att skörda godsakerna. Dillen, persiljan och salladen har hunnit bli fina, potatisen ger för det mesta bra, men blev inte morötterna och rödbetorna lite väl små fast de fick växa ända till frosten kom? Och även om tomatplantan i krukan gav massor av små tomater fick de flesta skördas gröna. Sommaren tog tvärt slut just när de skulle mogna.
Det växer ymnigt vid odling i sand, det syns hemma hos Maud Persson utanför Hudiksvall. Växter som klotpi,Salix fragilis ’Bullata’, daggfunkia Hosta sieboldiana ’Elegans’ och amerikansk trolldruva, Actaea rubra, frodas på vad som från början var en stor hög av gjutgrus 0–8 mm utbredd ovanpå befintlig mark.
Så här kan det vara för oss hemmaodlare av grönsaker, speciellt lite norrut i Sverige. Så brukar det i alla fall kännas för mig. Men gläd er alla som gillar att utnyttja den korta sommaren för odling. Det finns alternativ, som både ger mindre arbete och större skördar.
När man odlar i sand täckt av gräsklipp förmultnar gräset snabbt och bildar ett mulllager. I främre delen vanlig lök och längst bak jordsärtskocka och sparris.
Det var i Kovland det började
Odla i sand, är en metod som blivit allt populärare under de senaste två decennierna. Ursprunget kommer från Sveriges mittpunkt Medelpad och trädgårdsmästaren Nils Åkerstedt. Redan tidigt på 1970-talet tyckte han att man inte borde använda konstgödsel och kemikalier. Han funderade över alternativa metoder.
– Själva idén att använda sand för odling kom till av en tillfällighet, berättar Nils. Jag hade just flyttat till en ny tomt i Kovland utanför Sundvall, det var i början på 1970-talet.
Tomten som Nils kom till var ojämn, full av stubbar och annat bråte. Han ville fixa till den snabbt och beställde några lastbilslass med sand och bredde ut över alltihop. Ovanpå ställde han växthuset. Och så hade han några tomatplantor som han inte visste vad han skulle göra av.
– Eftersom jag inte hade någon jord hemma planterade jag tomatplantorna direkt i sanden, fortsätter Nils berätta. Det var tänkt att bara vara tillfälligt, och för att bevara fukten la jag lite gräsklipp ovanpå som skydd.
Tomaterna inte bara överlevde utan växte som aldrig förr och han började experimentera med det enkla konceptet att plantera växter i ren sand och lägga gräsklipp ovanpå. Att det fungerade bra för tomatplantor syntes redan då. Snabbt visade det sig att metoden också var alldeles utmärkt för odling i vanliga krukor, för grönsaksodling och till och med för buskar och träd. Det blev mycket experimenterande och testande, med tiden tillsammans med fränden Ivar Millkvist från Timrå en dryg mil bort.
Ett av de första åren sådde de morötter direkt i en liten sandhög, runt en halv kubikmeter stor, och gödslade med gräsklipp. På hösten kunde de till sin egen och andras förvåning väga upp nästan exakt 20 kilo goda morötter. Det stod klar att det här var nydanande.
Men det fanns också skeptiker, naturligtvis. Vid något tillfälle blev Nils och Ivar hårt ansatta när de höll föredrag om att odla i sand utan att använda konstgödsel och gifter. Det var en representant för ett företag som sålde växtskyddsmedel som ansåg att det var onaturligt att odla utan kemikalier. Tiderna förändras.
Numera är odling i sand en erkänd metod, speciellt värdefull i de kallare delarna av landet. Det finns minst åtta skäl att odla i sand.
Norra berget i Sundsvall
Naturskönt ligger de, odlingarna på Norra berget. I förgrunden lyser ringblommor upp bland grönsakslanden.
För den som själv vill se hur det går till att odla direkt i sand är Norra berget utanför Sundsvall den rätta platsen. Efter de första årens experimenterande hemma hos Nils fick han och Ivar Millkvist 1975 tillåtelse av Sundsvalls kommun att anlägga en visningsträdgård där. De odlade i sand, men också parallellt i vanlig jord för att visa skillnaden. När de gödslade jord och sand på exakt samma sätt med gräsklipp blev skillnaden stor, till sandens fördel, och metoden började slå igenom. Det visade sig till och med att när sanden blandades med bara en liten andel vanlig jord så blev odlingsresultatet sämre. Den rena sanden var bäst. Naturen förvånar ibland.
Nu är odlingarna på Norra berget etablerade och kända i trakten och drivs sedan många år av Sundsvalls trädgårdsförening. Trettio år efter starten fick de miljöpris av kommunen. På somrarna kommer många och tittar och på höstarna är det en liten skördefest med försäljning av allt gott som vuxit under året.
Frodigt när man odlar i sand. Några av de tacksamma sorter som trädgårdsföreningen valde för odling 2007 var: dillsorterna ’Mammut’ och ‘Pikant’, palsternackan ’White Gem’, rödbetorna ’Rubia’ och Kosak’ och morötterna ’Kämpe’ och ’Nestor’.
Plantering och sådd
Hur går det då till att odla med den här metoden? Först ska odlingsbädden täckas med ett rejält lager sand. Hur tjockt varierar med vad som ska växa där men minst tre decimeter behövs, gärna halvmetern. Och det är ingen mjuk havsstrandssand som ska användas. Nej det är snarare en form av sandblandad gruskross. Betonggrus kallas det när man köper på grustag. Förutom till gjutning brukar det användas till plattläggning och består av fraktionen (kornstorlekarna) 0 – 8 mm. Betonggrus är mycket genomsläppligt, vatten rinner nästan rakt igenom.
Granne med grönsaksodlingen på Norra Berget ligger kryddgården. En utmärkt plats för en stunds vila och kontemplation i skogskanten.
Odlar i det gör man på ungefär samma sätt oberoende av vad som ska växa. Har man växter färdiga för utplantering, vare sig det är små salladsplantor, tomater, ädla rosor eller träd, planterar man dem på vanligt sätt rakt i sanden och täcker med ett 1 – 2 dm tjockt lager gräsklipp runtomkring. Efteråt vattnar man naturligtvis rejält.
Vill man istället så frön direkt i marken får man göra lite annorlunda. Skapa först en ungefär 5 cm djup fåra och fyll den med planteringsjord. I den ska fröna sås. Anledningen är enkel. I ren sand skulle de flesta frön få svårt med vattenförsörjningen och de allra minsta skulle spolas runt i materialet. Täck efter sådden med gräsklipp endast mellan raderna, så att de små hjärtbladen får plats att komma upp, eller vänta med att lägga på klipp till de växt på sig. Längre fram på säsongen går det utmärkt att fylla på med rejäla lager av grönmassa, men aldrig direkt mot eller över växterna.
Gödsel och skötsel
Gödsling, hur går det till vid odling i sand täckt med gräsklipp? Svaret finns i frågan. Det behövs inget annat än gräsklipp. När det första lagret blir tunt och börjar försvinna ner i marken är det bara att fylla på med mer. Hur tjockt och hur ofta varierar med omständigheterna, men 1 – 2 dm tjocka lager 2 – 3 gånger per säsong brukar vara lagom. Det är viktigt att klippet är färskt när det läggs på.
Det behövs inte heller så stora gräsplaner som man kan tro. Enligt Nils Åkerstedt går det i många fall att odla en yta på hundra kvadratmeter med klippet från en lika stor gräsmatta. Vilda växter och ogräs fungerar lika bra att använda men de ska antingen malas i kompostkvarn eller köras över med gräsklippare.
Även tidigt på våren kan gräsklipp användas för gödsling. Spara höstens sista klipp i plastsäckar utomhus, de får gärna frysa. På våren är det förmultnat och klart för användning, fortfarande fuktigt och fint. Doftar gör det då som gödsel ska göra. Eftersom det också blivit mer kompakt ska endast hälften så tjocka lager som annars användas.
Grönkål trivs och frodas när den odlas med den här metoden . Nyttig grönsak för soppor och stuvningar.
Vatten då, måste man inte vattna hela tiden? I praktiken är det inte så besvärligt som det kan verka. Sandbädden är visserligen väldigt vattengenomsläpplig, men gräsklippet skyddar mot avdunstning. Om det inte regnar ute bör man vattna ett par gånger i veckan efter sådd eller plantering när sanden är ny. När den använts ett år eller mer så behövs extra vatten alltmer sällan.
Underlaget som sanden ligger på påverkar också vattenbehovet. Ligger den på våt lera eller liknande sugs vatten upp från marken tack vare det som brukar kallas kapillära krafter. Då minskar behovet av vattning ytterligare.
Larver från kålfjärilen kan förstöra ett land med kålväxter ganska snabbt. Att täcka med nät är ett effektivt botemedel och helt giftfritt.
När sanden blir gammal
Efter några års odling börjar sanden bli allt mer jordlik. Det beror på att det multnande gräset successivt har ökat humushalten i sanden. Det har vissa fördelar. Den vattenhållande förmågan ökar och behovet av vattning minskar. På liknande sätt kommer sanden nu att innehålla ett eget litet lager av näring. Frön kan sås direkt utan att försvinna eller torka ut.
Men den ökande humushalten har också en del nackdelar. Sanden kommer inte längre att bli varm fullt lika fort som när den var ny, och då påskyndas uppkomst och tillväxt inte lika mycket längre. Förmågan att övervintra känsliga växter avtar också när sanden håller fukt allt bättre även över vintern. Det är en avvägningsfråga, antingen kan man fortsätta odla i samma sand som med åren blir lik vanlig jord, eller så kan man byta ut den med några års mellanrum.
Checklista för odling i sand
Kardvädd, Dipsacus fullonum, är en gammal tvåårig kulturväxt som använts i samband med vävning och passar bra som eternell. Den är omtyckt av såväl av fjärilar och bin som av fåglar som äter deras frön. I södra Sverige förekommer den ibland vildväxande.