Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm
Funkior gör sig extra bra längst fram med sina eleganta blad hängande över rabattkanten. Bjuder även på en imponerande blomning. Som sällskap här bland annat astilbe, gillenia och akleja.
Funkior, eller Hosta som de kallas vetenskapligt, är bland de mest användbara perenner som finns för att skapa inbjudande och vackra miljöer. De passar bra ihop med många andra trädgårdsväxter och är vackra hela säsongen. Och har man en gång fått upp ögonen för dem är det svårt att inte vilja ha mer av dessa fantastiska bladväxter som finns i många olika storlekar och färgsättningar. Bladen kan vara stora som uppläggningsfat eller så små att de ryms i en liten barnhand, buckliga eller släta, enfärgade eller brokiga och de är bara så oemotståndliga.
Många användningsområden
Funkian ’Big Daddy’ har stora buckliga blådaggiga blad, blir ungefär 70 cm hög och blommor i juli–augusti. Här bredvid kastanjerodgersia Rodgersia aesculifolia som blommar i slutet av juni.
Ursprungligen kommer de flesta funkiorna från Japan men det finns även arter från Kina och Korea. Till Västerlandet kom de så sent som i slutet av 1700-talet och de började odlas i Europas trädgårdar först runt 1830-talet. Sedan dess har deras popularitet bara ökat och ökat. Och det är inte svårt att förstå med tanke på att de är användbara till så mycket. Dessutom är de härdiga och kan odlas långt upp i Norrland.
Funkior passar lika bra i en rabatt tillsammans med blommande mormorsperenner som i en minimalistisk japanskinspirerad grusträdgård. Invid bäckar, dammar och andra vattenanläggningar gör de sig också mycket bra. Det är som om de förstärker själva upplevelsen av vatten med sina eleganta blad, vare sig de är smala och avlånga eller bulligt hjärtformade.
Funkior går bra att odla i krukor. Skapa gärna kompositioner med olika sorter som är olika i färg och form och placera med andra krukodlade växter, som formklippta buxbomsbollar.
Drömmer du om en skogsliknande oas, eller woodland som det ibland kallas, är funkiorna utmärkta för att skapa den rätta atmosfären. En funkiatuva här och en där tillsammans med andra växter som trivs i det milda silade ljuset under trädens kronor ger en känsla av både trädgård och vild natur.
Daggfunkia, Hosta sieboldiana, ’Frances Williams’ effektfullt planterad framför en rundad sten invid trädgårdsbäcken. Det här är en funkiasort som efter fem år på samma växtplats får rejält stora blad och kan bli upp emot metern hög om läget är bra, blommar i juli–augusti. Lägg märke till de flikiga ormbunksbladens kontrast mot funkians robusthet.
Ett annat sätt att använda funkia är tillsammans med sten. Inkilade i skrevor mellan naturliga stenar eller i en öppning i den stenlagda uteplatsen gör de sig mycket bra bara man ser till så att det finns tillräckligt med näringsrik och fuktighetshållande jord att växa i.
Funkia går också alldeles utmärkt att odla i krukor. Man kan till exempel sätta några olika sorter i var sina krukor som man ställer bredvid varandra i en liten grupp. Det är ett enkelt sätt att snabbt skapa en komposition som gör uteplatsen vackrare och mer inbjudande. Komplettera om du vill med ett enkelt fågelbad för att dra nytta av den fina stämning som funkiablad ger tillsammans med vatten.
Funkior passar mot stenlagda och grusade ytor. Här den eleganta blomsterfunkian Hosta fortunei ’Francee’, blommorna som sticker upp mellan bladen tillhör vanliga vita aklejor, Aquilegia vulgaris. En smakfull kombination som utnyttjar att aklejorna plockar upp den vita färgen hos funkiornas bladkanter. ’Francee’ får ljuslila blommor i juli–augusti.
Goda grannar till det mesta
Med några få undantag vill funkior växa i halvskuggiga till skuggiga lägen, men det är få som trivs med riktigt djup skugga. En plats där solljuset silas genom till exempel trädkronor eller ett luftigt plank mot söder är en idealisk miljö för de flesta funkiasorter. Lägen där solen kommer åt på morgonen och tidig förmiddag men inte mitt på dagen går också bra. Visst överlever funkiorna även om man inte uppfyller kraven på lagom ljusmängd, men de kommer inte alls att bli lika vackra och välmående.
Funkior passar bra ihop med de flesta växter som trivs i halvskuggan. Man kan till exempel kombinera dem med träd och buskar som bambu, hortensior, japanska lönnar och det utsökta katsuraträdet. Andra goda grannar är perenner som rodgersia, kaukasisk förgätmigej, astilbe och daglilja. Funkior, särskilt de storbladiga sorterna, ger en fin bakgrund och effektfull kontrastverkan gentemot växter med finflikiga blad som till exempel nävor, ormbunkar, astilbe, stort fänrikshjärta och gillenia.
Blandade funkior passar bra tillsammans, olika sorter i varierade färger, former och storlekar. Kombinationen med barrväxter gör inte heller saken sämre. Finflikighet framhäver funkiors skönhet. Och vad kan vara mer finflikigt än barr?
Vårlökar och funkia är en mycket lyckad kombination. Eftersom funkiorna kommer igång sent på våren hinner såväl narcisser som ganska sena tulpaner blomma färdigt innan funkiorna växer upp och döljer dem med sina blad. Men när de storväxta funkiasorterna väl har satt fart och brett ut sig så kommer man inte längre att kunna se en skymt av att det funnits lökväxter på platsen. Ett mycket praktiskt arrangemang eftersom utblommade lökar inte är någon rolig syn i rabatten. Är funkiasorterna av mindre storlek passar det bättre att använda småväxta lökväxter som snödroppar, krokus, pärlhyacinter och miniatyrpåskliljor.
Höstfunkia, Hosta lancifolia, blommar i september i söder och hinner inte alls i norra landet. Passar längs långa kanter, som längs en mur där bladtuvor och blomstänglar hänger över. Höstfunkians blad är inte mer än 5 cm breda men kan bli 15 cm långa. Ungefär 40 cm hög.
Funkior är goda marktäckare och maffiga i vidsträckta fält. Här brokfunkia, Hosta undulata, blir 30–40 cm hög och får ljuslila blommor på eleganta stänglar i juli–september.
Mängder med sorter
Det finns mycket att välja på när det gäller funkior. Man kan idag räkna till ungefär 3 000 olika namnsorter och flera hundra nya kommer varje år för det här är en riktig inneväxt bland både förädlare och amatörträdgårdsodlare. I USA har det rått funkiafeber ända sedan slutet av 60-talet och man har till och med en egen förening för funkiaentusiaster, The American Hosta Society.
Daggfunkia, Hosta sieboldiana ’Elegans’, är en klassisk, storvuxen sort med blådaggiga blad och bleklila blommor i juli–augusti. Kan bli upp emot metern hög efter lång tid på gynnsam plats. Är en fin kompanjon till många blommande växter, som liljan ’Mrs R.O. Backhouse’.
Funkior odlas huvudsakligen för de attraktiva bladens skull, men blommorna skäms inte för sig de heller. De är liljelika och sitter samlade på eleganta stänglar som sticker upp ovanför bladen. Många har blommor i nyanser av ljuslila och vitt men de förekommer även i mörkare lila, purpur, ljusblått och blått. Blomningstiden som är sortberoende pågår ett par–tre veckor, ibland längre, någon gång under juni–september. Många av de vanligaste sorterna blommar i juli–augusti med undantag av den populära höstfunkian som slår ut sina ljust lila blommor först i september.
Funkior och nävor är som gjorda för varandra. Här ’Wide Brim’, med breda, oregelbundna krämfärgade kanter på gröna blad, tillsammans med klassiska blånävan Geranium ’Johnson’s Blue’. ’Wide Brim’ blir ungefär 40 cm hög och får lavendelblå blommor i juli–augusti.
Funkian, Hosta ’Sum and Substance’ med kaukasisk näva, Geranium magnificum
Funkia, Hosta ’Sum and Substance’ har stora läderartade blad som tål betydligt mer sol än de flesta andra funkior. Många tycker till och med att den blir vackrast i sol. Står den skuggigt så blir bladen gröngula, medan de i solen blir guldgula. Den kan bli 80 cm hög. Här tillsammans med kaukasisk näva, Geranium magnificum. En lyckad kombination i färg och form: flikiga blad och små blommor mot stora, tydligt ådrade blad och blålila mot lime. Kan det bli läckrare?