Plymer

Plymer består av små blommor som är mer löst arrangerade än de som sitter i spiror. Därför blir formen också betydligt mjukare och mer obestämbar. Plymer är effektiva för att binda ihop andra mer uttalade former och de kan användas som uppmjukare i en komposition.

En del plymer är uppåtsträvande på samma sätt som spiror, men de är yvigare i formen. Andra plymer är huvudsakligen horisontella i sin utbredning, ungefär som korgväxter, men skiljer sig från dem med sin yviga form utan riktigt skarp kontur.

Plymer gör sig bäst när de planteras ”en masse”, många tillsammans. En grupp med plymer skapar lugn och gör det lättare att få till bra kombinationer tillsammans med distinktare former.

Glansmiskantus, Miscanthus sinensis, får blomplymer med metallisk glans i september–oktober. På bilden från Blombergs park sorten ’Malepartus’ till vänster och ’Silberturm’ till höger. Det här är plymer som verkligen låter tala om sig där de tycks sväva ovanför grästuvan ungefär i huvudhöjd. Glansmiskantus behöver fuktighetshållande jord men som ändå är väldränerad, för den gillar inte stående väta och är jorden för dåligt dränerad brukar den dö bort under vintern. Blir ca 180 cm hög och går i sol–halvskugga. Ju soligare och varmare läge desto tidigare om hösten kan man få den i blom. Räknas som halvhärdig. C/c-avstånd: 60 cm.

Diamantrör, Calamagrostis brachytricha, är med sina blomplymer, som håller sig vackra långt in i oktober, är en stor tillgång för höstträdgården. Här tillsammans med septembersolros, Helianthus ’Lemon Queen’, i Drömparken. Eftersom blommorna kommer sent, först i september, är det särskilt en bit norrut viktigt att placera diamantrör i soligt och varmt läge. Annars är det även utan blommor ett vackert prydnadsgräs med sirliga, klargröna tuvor och överhängande växtsätt. Placeras gärna i framkant där växtsättet kommer till sin rätt och blomplymerna syns väl. Blir 1–1,5 m hög inklusive blomvippor, men lägger sig ofta ner under blomning, vilket gör att den faktiska höjden blir lägre. Trivs i sol–halvskugga. Härdig. C/c-avstånd: 50 cm.

Astilbe, Astilbe ‘Brautschleier’, får fluffiga vita blomplymer som skiftar i svagt rosa. De kan nästan få rabatten att framstå som en gräddbakelse när de blommar som här i Klosterparken i juli–augusti. Planteras gärna tillsammans med perenner av mer distinkt form, som spiror eller solar, för att framhäva plymerna mjukhet än mer. Blir ca 70 cm hög och trivs på fuktighetshållande jordar i halvskugga. Härdig. C/c-avstånd: 40 cm.

Amerikanskt älggräs, Filipendula rubra ’Venusta’, får rosa plymer som ger ett ganska horisontellt uttryck. Trivs i fuktig jord där den kan sprida sig ganska så ordentligt. Blommar i juli–augusti och doftar. Trivs bäst i lätt skugga men klarar full sol. Blir ca 150 cm hög och räknas som härdig. C/c-avstånd: 60 cm. Drömparken.

Finnslide, Aconogonon × fennicum, är mycket storvuxen. Stöter man på den i augusti utan att veta att det är en perenn kan man tro att det är en vedartad buske eftersom intrycket är så pampigt. Den får vackra gräddvita blommor i plymlika blomsamlingar redan i juni och blomningen pågår ända till tidig höst, en ovanligt lång blomningstid för en perenn. Plantan breddar sig sakta med underjordiska utlöpare, men den är ingen rabattmarodör som tar överhanden. Blir ca 200 cm hög och går bra i sol–halvskugga. Trivs på de flesta jordar, men utvecklas bäst om jorden är näringsrik och fuktighetshållande men ändå väldränerad. Mycket härdig. C/c-avstånd: 50 cm. Drömparken.

Silvergräs, Stipa calamagrostis, får härligt mjuka och silverfärgade plymer redan i juni. Längre fram övergår de till en mer brunröd färg. Det här är ett prydnadsgräs som föredrar en torr och solig växtplats. Med blomplymer blir det ca 90 cm högt men faller över som syns på bilden. Det blir ofta effektfullt om sällskapet är det rätta som till exempel här i Drömparken där det växer bredvid stäppsalvia Salvia nemorosa ‘Amethyst’. Silvergräs är halvhärdigt. C/c-avstånd: 45 cm.

Parasoller