Skvalande vatten, dammar, strömmande kanaler, vattentrappor, en kanna i betong, vippande pirayor och fåglar av takplåt. Som en vattenpark i miniatyr, mitt bland norrländska sjöar och skogar.
Den stora dammen, med vattenkannan i betong och guppande vettar, var Bos första.
Text och bild: Dan Rosenholm
Byn heter Lomsjö, vi befinner oss på en gård i södra Lappland med Åsele som närmaste centralort. I riktning mot sjön i väster breder åkermarken ut sig, men skogen är aldrig långt borta. Det var från en vattenträdgård i Yxskaftkälen utanför Strömsund, dussinet mil bort, som inspirationen kom. Bo Håkansson berättar:
– Tankeverksamheten startade med en broschyr från Yxskaftkälen. Allra först byggde jag en stor damm. Men, tänkte jag, med en mindre damm högre upp kan jag få till ett kraftigare vattenflöde.
Kopparfiskarna är trädgårdens exklusivaste vattenskulptur med stiliserade pirayor som ömsom vattenfylls och ömsom tömmer sig.
Vattentrappa, fiskar och fåglar
Med hjälp av singel, gips, en plastform och en cylinder göts vattentrappan i betong.
Systemet växte med kanaler i betong och mindre vattenfall. Bo göt skålformade trappsteg som träddes kring ett rejält, rostfritt rör, en imponerande vattentrappa växte fram. Men han ville mer. Snart kom trädgårdens mest exklusiva vattenskulptur, de vippande fiskarna, till.
– När man inriktar tankarna mot ett visst håll suger man upp idéer. Den här var japansk, de klassiska vippande bamburören Jag ville använda metallfiskar istället och byggde prototyper. Svårigheten låg i att hitta balanspunkterna så att vattenfyllning och tömning fungerade.
Det är mycket man kan göra inomhus på vintern, säger Bo. Den gjutna vattenkannan kom till ett par år efter dammen.
Mellan dammarna rinner kanaler. Framförallt i början göt Bo dem i betong. Till skillnad mot dammduk läcker de högst måttligt.
Istället för bamburör tillverkade Bo stiliserade pirayor av slät kopparplåt. Något år senare var det dags för nästa vattenskulptur, nu av svart takplåt och med luftens flygande djur som förebild. Men helt nöjd blev han inte.
– Jag fick för mig att bygga fåglar. Men vippeffekten blev inte lika häftig som jag vara ute efter. Jag hade behövt göra fler prototyper, bygga många och pröva. Men, det blev som det blev.
Som med all sann konst är konstnären själv den mest kritiska.
Må vara att Bo själv inte är nöjd med hur fåglarna vippar och rör på vingarna. Vi andra suggereras av formerna och rörelserna.
Om Åsele
Sveriges till befolkning femte minsta kommun med 2800 innevånare. Belägen i södra Lapplands skogslandskap, med en area på 4223 kvadratkilometer, varav 320 är vattentäckta. Av kommunens yta används 83% som skogsmark och endast 0,1 % för jordbruk. Åsele marknad, som går av stapeln sommartid, är en av Sveriges största med runt 400 knallar och anor tillbaka till 1600-talet. Björnlandets nationalpark ligger i kommunen.