Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm
Barn och vackra trädgårdar, det hör ihop det. Något annat ska man inte tro.
På gräsmattor kan barn ha mycket roligt, men för att de ska vara fullt användbara under de vackraste sommardagarna behövs skugga.
En stor del av Sven-Ingvar Andersson trädgård utanför Södra Sandby i Skåne är ett labyrintiskt område av hagtornshäckar, avgudad av barn som springer omkring, leker och jagar varandra.
Ibland kan man höra någon säga att de ska vänta med att göra i ordning sin trädgård tills barnen blivit större så att inget av allt det vackra ska bli förstört eller inkräkta på barnens lekutrymme. Så synd, inte ska man vänta med att skapa sin drömträdgård tills barnen växt upp, då blir det endast barnbarnen som får nytta av den.
Många vuxnas dröm om barnens trädgård är den stora gröna gräsmattan. Visst kan en gräsmatta vara bra för att kicka boll och en del annat lek och bus. Men vad de flesta barn behöver är mysiga små vrår, hemliga gömställen och spännande kojor. I en trädgård ska det gå att leka kurragömma och det kan man i trädgårdar med tydlig rumsindelning av häckar, buskage eller plank, just sådana som vi vuxna upplever som väldesignade, vackra och funktionella. Där allt inte kan överblickas på en gång och varje litet trädgårdsrum blir sin alldeles egna lilla sagovärld för en stund.
Trädgårdar ska smaka gott
Barn gillar det som går att äta i trädgården, det gör vuxna också för den delen. ”Det här är en bra trädgård för den smakar smultron”, sa vår son när han besökte Ulla Molins väldesignade trädgård i Höganäs. Att hundratals ätliga små röda smultron skulle komma att täcka marken i plommonlunden var Ulla Molin fullt medveten om när hon utformade sin trädgård. För frukt och bär, det är bra trädgårdsdesign det. Fruktträd fungerar som tak i trädgården, är otroligt vackra under blomning och när de hänger tunga av frukt. Skaffa gärna högstammiga, eller stamma upp dem, så att de går att vara under.
Smultron gillar alla. Om man placerar dem i torra lägen och ser till att inte gödsla för mycket klarar de sig alldeles själva.
För barn, och de av oss som är barnsliga, är familjeträd med flera olika sorter kul. Vi har själva ett vardera av äpple, plommon och päron. Men det finns en nackdel man behöver känna till. De ympade sorterna växer så olika att träden blir svårbeskurna och inte särskilt vackra. Det får man stå ut med om man vill ha familjeträd.
Bigarrå ‘Büttners Späte Rote Knorpelkirsche’
Själva har vi nästan allt som går att äta i vår egen trädgård, men det mest uppskattade inslaget är nog bigarråerna. På ett av våra träd, en gammal sort med många namn som egentligen heter ‘Büttners Späte Rote Knorpelkirsche’, får vi 1–2 fulla hinkar varje år under en treveckorsperiod.
På en dag kan ett par–tre liter körsbär försvinna ner i magarna i ett nafs.
Men det finns mycket mer att odla, smultron, hallon, jordgubbar, vindruvor, persikor, krusbär och svarta, vita och röda vinbär. Själva har vi inte bara allt det där utan flera olika sorter av varje. På något sätt verkar det få plats.
Det är kul att odla
Att ta upp egen hemodlad potatis uppskattas lika mycket av barn som av vuxna.
Att odla det är kul det, tycker de flesta barn. Hur kan det komma sig att det ur ett litet frö nedstoppat i jorden bildas en vacker, frodig planta? En fråga som är lika fascinerande oberoende av ålder. Köksland med sockerärter, morötter, potatis och rabarber uppskattas av barnen, som gärna är med både vid sådd och skörd. Att gräva upp sina alldeles egna färskpotatisar är lycka både för liten och stor, och aldrig smakar väl ärtskidorna så gott som när man själv just har plockat dem från plantan. Om barnen vill och det finns plats kan de få en egen liten nyttoträdgård att odla sina favoriter i.
Prydnadspumpor är nästan ännu roligare än de populära jättepumpor som säljs i barnförpackningar. De blir alla olika, ser så lustiga ut och kan sparas ända till nästa sommar.
Sandlådor och gungor
Någon typ av sandlåda är nästan ett obligatorium i en barnfamilj. Däremot är det inte givet att de behöver vara fyrkantiga och av trä utan kan lika gärna bestå av en enkel sandhög. Sanden som far ut på sidorna skadar inte omgivningen, det är bara att sopa bort eller kratta ut i gräsmatta och rabatter. En sandhög på gräsmattan är också ett bra alternativ innan man bestämt sig för var en traditionell sandlåda ska placeras.
Den läckra sandlådan i rött är en del av det här trädgårdarummets helhet, dess färg speglas effektfullt i blommorna och stolarnas sittdynor. Bild från Mien Ruys trädgårdar i Holland.
Gungor tillhör barnens favoriter och allra trevligast blir det när de hänger i ett uppvuxet träd. Har man inget bra träd finns det andra möjligheter. En gungställning i trä smälter väl in i trädgården. Är det ont om plats kan den fästas med ena sidan i husets vägg. De vanliga gungställningarna i metall passar inte in i trädgården lika fint, men är i gengäld enkla att sätta upp och tar liten plats. Mjukt gräs eller sand under minskar risken för skador. Med hjälp av lite buskar och träd runtomkring blir det till ett eget litet skyddat gungrum.
En klassisk trägunga i långa rep från en kraftig gren, i det gamla vårdträdet framför den röda stugan. Sinnebilden av en trädgårdsgunga. Bild från Drömmens trädgård.
Att hålla uppsikt
Föräldrar vill helst ha uppsikt över sina barn och placerar gärna sandlådan eller lekstugan mitt på gräsmattan. Det blir inte bara sterilt och tråkigt, utan oanvändbart när det är soligt och varmt ute. Barnen mår, precis som vi vuxna, bäst med skyddande buskar i ryggen och ett ombonat tak av kronträd. Det känns helt enkelt mycket tryggare på en sådan plats. Men hur ska jag då göra om jag vill ha upp sikt över mina barn, kanske någon undrar? Ja, till exempel förlägga öppningen till barnens trädgårdsrum synligt från fönstret i köket. Då får man en glimt av vad som händer. Med dörren eller fönstret öppet kan man också höra vad som pågår, precis som man gör inomhus när barnen leker i ett annat rum.
Under några få år finns det behov av fullständig uppsikt. Varför inte då placera sandlådan för de minsta alldeles intill de vuxnas sittplats? Det känns tryggt för föräldrarna och uppskattas av de små som helst vill vara i närheten av mamma eller pappa. Lekplatsen en bit bort kan få vänta några år.
Med sandlådan alldeles vid en uteplats kan även de allra yngsta leka med föräldrar och andra vuxna i trygg närhet. Bilden från familjen Dunérs trädgård Drömmens i Småland.
Lekstugor och kojor
Lekstugan ligger lagom gömd under under träden i Drömmens trädgård. Invid finns en alldeles magisk port att krypa igenom.
Visst är det roligt med lekstuga, och sött är det. Ett hus i minimodell med veranda, gardiner, inredning är svår att motstå för både barn och vuxna. De färdiga modeller som finns på byggvaruhus och stormarknader är ganska enkla att bygga. Roligt är det också att spika, måla, lägga golv och sy gardiner när allt är smått och blir färdigt fort.
En koja av levande pil är tacksamt och roligt. Glöm inte att det behövs någon typ av stöd i mitten, annars kollapsar den av snö.
Gör gärna en liten miniatyrträdgård när du ändå håller på och fixar. Några små rabatter som bäddar in den lilla stugan i grönska och en liten berså av vinbärsbuskar för barnens trädgårdsmöbler. Städa inte för noga. Träpinnar, kottar och stenar uppskattas av barn som lagar låtsasmat. Många barn är ivriga låtsasbagare och drar in både sand, vatten och annat kladdigt i lekstugan. Placera en bänk eller ett bord utanför stugan där de kan leka med sådant som är för skräpigt eller blött för att tas in.
Träkoja byggd av Sven-Ingvar Andersson tillsammans med hans barnbarn. Galet kul för vuxna och barn.
Det glittrar i ögonen på de flesta barn när man talar om kojor. Det är något oemotståndligt spännande med just kojor och de behöver inte alls vara välbyggda. En koja som naturen själv har skapat under några tätväxande buskar fungerar lika bra. Där kan det vara roligt att krypa in och gömma sig en stund.
Gröna kojor kan också byggas av långa levande pilstörar som sticks ned i marken och sedan fästs samman i toppen. Ingången till pilkojan kan göras som en snirklig tunnel byggd av kortare pilstörar. Är barnen lite större kan det vara kul att snickra en träkoja tillsammans med dem, antingen direkt på marken eller uppe i ett träd.
Det lutande gamla äppelträdet passar perfekt för klättring, tillräckligt stort för att tåla mer än en i taget och tillräckligt snett för att sitta bra i.
Klättra, gunga och hoppa
Att vara rädd om trädgårdens uppvuxna träd finns det många goda skäl till. Ett av dem är barnen. Skojigare klätterställningar än gamla knotiga träd finns inte. Allt från det låga, sneda äppelträdet, som till och med de minsta kan klättra i, till den höga boken i vilken större knattar kan ta sig upp mot skrämmande höjder.
Innan vi fick barn trodde vi att hängmattor var till för att vila i. Glöm det. En hängmatta mellan två träd är roligare och blir mer använd än den mest ambitiösa gunga. Här kan man leka båt med bästa kompisen, mysa med en Kalle Anka och en glass eller kasta sig fram och tillbaka så att hela världen står i gung. Någon lugn stund kanske till och med mamma eller pappa kan komma åt att ta sig en tupplur i den inbjudande hängmattan, men hoppas inte för mycket.
Hängmattor är suveräna inte bara för vuxna utan även för barn. Visst går de att vila i men minst lika bra fungerar de för att gunga så att trädtopparna svänger. Bra rep och hyfsat mjukt underlag är inte fel.
Även om man inte har två träd för en hängmatta finns lösningar. En hängstol är bekväm att sitta i och fungerar dessutom som slänggunga.
Hinderbanor och inte-nudda-marken-lekar är annat som uppskattas bland barn i olika åldrar. Med filtar, plankor och rep på marken kan du enkelt bygga en tillfällig inte-nudda-marken-bana genom trädgården. För en mer permanent bana kan stubbar av olika höjd slås ner i backen på lagom hoppavstånd och en balansgång skapas av en nedfallen trädstam eller en planka mellan två stubbar.
Barn, vatten och dammar
Trädgårdar är i sig själva inte särskilt farliga för barn. Gungor och annan lekutrustning går det naturligtvis att göra sig illa på. Giftiga växter finns det gott om, ofta utan att folk är medvetna om det, men i praktiken orsakar de inte några allvarliga olyckor. Men det finns en sak som man ska se upp för mer än annat och det är dammar. För riktigt små barn innebär vatten alltid en drunkningsrisk, hur grunt det än är. Vill man ha en öppen vattenyta bör det täckas av ett metallgaller som sitter över eller strax under vattenytan och kan bära vikten av en vuxen.
Fontänstråle i grusbädd, rolig att leka med och säker
En fontänstråle som sprutar upp ur en grusbädd är rolig att leka med. Ett kraftigt galler och skyddande lock under gruset behövs för att barn och grus inte ska ramla ner i vattnet. Grusfontänen drivs av en lågvoltspump som ligger nedsänkt i den underliggande vattenbaljan. Ingen vattenanslutning krävs eftersom det är samma vatten som cirkulerar hela tiden. Det enda man behöver göra är att fylla på med vattenkannan då och då för att kompensera det som avdunstar. I bakgrunden en sandhög av vanlig sandlådesand.
Studsmatta
För bara några år sedan skulle ordet studsmatta inte ens ha nämnts i en artikel om barn och trädgård. Nu går det inte att undvika vare sig man vill eller inte. Det finns två nackdelar med studsmatta i trädgården. Den ena är att de medför massor av olyckor. Bra kvalitet och storlek på studsmattan och god hoppdisciplin är bästa botemedlen för det. Den andra nackdelen är att de tar så otroligt stor plats och förstör både utseende och användbar yta på ofta väldigt små tomter. Betrakta studsmattan som en del av trädgården och fundera över hur den ska placeras och vad som ska finnas runt omkring.
Tänka till och integrera studsmattan med omgivningen.
Det gäller att tänka till om man ska ha en studsmatta. Men att den går att integrera med omgivningen kan man se i en av visningsträdgårdarna i Appeltern i Holland. Kanske någon snubblar ner från studsmattan i rabatten ibland, men vad gör det? Det är mjukare än gräsmattan och växterna reparerar snabbt några avbrutna stjälkar.