Vem har sagt att det inte är någon idé att ha trädgård i Norrbotten? Man behöver bara se hur det prunkar i Cathrine Öhlunds vackra trädgård mellan Piteå och Luleå för att förstå hur fel ett sådant uttalande är. Följ med oss på en titt och för tips om härdiga växter, fina designlösningar och knep som förbättrar mikroklimatet.
Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm (2004)
Långt upp i norr där odlingszon 5 snart övergår i 6 hittar man en sydländskt prunkande trädgård som tycks vara helt omedveten om sitt nordliga läge. Omgiven av den norrländska skogen döljer sig en fantastisk oas med såväl överdådig blomning i regnbågens alla färger som utsökta bladkombinationer i lugna nyanser. Redan vid infarten, som flankeras av fantastiska rabatter på ömse sidor, förstår man att här väntar något alldeles extra. Och man blir inte besviken, det är en trädgård att njuta och inspireras av.
Vindlande gräsmattor kantade av ymniga rabatter breder ut sig åt alla håll när man kommit upp på gårdsplanen, inbjudande och hemtrevligt. Vita knutar mot falurött, charmiga, välrenoverade ekonomibyggnader och en traditionell norrländsk lada ger ombonad gårdskänsla. Trädgården, som är ungefär 3 000 kvadratmeter stor, är indelad i avdelningar med sinsemellan olika karaktär. Många av de klassiska trädgårdselementen från engelska slottsträdgårdar återfinns här i den mindre skalan och anpassade till platsens förutsättningar. Här har vi den lilla vita trädgården alldeles vid skogskanten, köksträdgården i upphöjda bäddar, den stenkantade dammen, det klassiska lusthuset med utsikt över den stora blandade rabatten som ser ut att fortsätta nästan hur långt som helst in bland de vita björkstammarna.
Trädgård och natur i samklang
De mjukt böljande kullerstensytorna ger karaktär och struktur. Längst till höger syns en del av trädgårdsdammen som inramas av perenner med vackra blad och blommor.
Trädgården som fått växa fram runt Cathrines morföräldrars gamla gård, under de senaste tjugofem åren, har skapats med stor känsla för platsen. Cathrine och maken Kurt Ove har arbetat med naturen, bjudit in den och med varsam hand hållit den tillbaka där så behövts. Utifrån naturliga förutsättningarna har de skapat en trädgård som ser ut att alltid ha legat här. Helt följdriktigt har dammen anlagts på en av tomtens lägre platser på samma sätt som naturens vattenhål skapas i sänkor. Av alla de stenar som grävts upp har en gammaldags stenmur lagts upp runt delar av trädgården.
I Cathrines woodland växer limegul rosenplister, Lamium maculatum ‘Aureum’ i skön förening med jättedaggkåpa, Alchemilla mollis och brokbladig silveriris, Iris pallida ’Variegata’.
Limegula skyar av jättedaggkåpa, Alchemilla mollis, tuvor av strutbräken, Matteuccia struthiopteris, och spiror av gullstav och spirstånds, Ligularia stenocephala respektive Ligularia przewalskii, fyller marken mellan björkar och stenar i en av trädgårdens mest överväldigande rabatter. De vita björkstammarna som eleganta pelare, i havet av perenner, bär upp det höga glesa lövverkstaket. Björkpelare på björkpelare får vår blick att dras in mot skogens djup. Känslan av förtrollning och mystik är påtaglig. Trädgården och den vilda naturen går i varandra. Trädgården flyter ut i skogen och övergår i det vilda på ett nästan omärkligt sätt samtidigt som våra inhemska svenska skogsträd står stolta och självklara mitt bland alla trädgårdsväxterna.
Den charmiga gamla ladan omges av storvuxna frodiga perenner. Framför riddarsporrarna syns den bleklila hässleklockan, Campanula latifolia och den mer lågväxta praktbetonikan, Stachys macrantha. Den stora lavbeklädda granen förstärker sagobokskänslan, fattas bara att ett skogstroll kliver ut ur ladan.
Genom att låta skogsträden stå kvar i trädgården har de lyckats skapa en omslutande och uppvuxen karaktär betydligt snabbare än vad annars varit möjligt. Särskilt här uppe i norr där tillväxten är långsam är det viktigt att vara rädd om det uppvuxna som redan finns. Hur länge skulle man inte få vänta på att få upp något lika stort som de redan befintliga tallarna, granarna och björkarna? De gamla träden är fantastiska miljöskapare som dessutom bidrar till ett förbättrat miktroklimat, i vilket nya växter kan etableras snabbare än om trädgården är mer öppen och oskyddad.
Som en oväntad gäst i det kalla klimatet står, i skydd av de många björkarna, en manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, i all sin välmåga. Dess stora exotiska bladverk breder ut sig i rummet mellan blomstermattan och björkarnas lövtak. Denna eleganta skönhet som vi är vana att njuta av på sydligare breddgrader har levt här uppe i många år utan något speciellt skydd för vintern. En del växter har fått en för låg zonbeteckning på grund av att ingen provat dem i kallare lägen. Manchurisk valnöt är en av dem som visat sig härdigare än man först trodde och den är numera klassad som härdig till och med zon 5.
Perenner och ettåringar i skön förening
Längs båda sidor av infarten löper färggranna rabatter med en skön blandning av perenner och ettåringar. Här ett parti med fleråriga riddarsporrar, Delphinium hybrider, i två olika blå nyanser, gul praktlysing, Lysimachia punctata, och den perenna, men kortlivade kinesiska riddarsporren, Delphinium grandiflorum, längst fram. Sommarmalva, påfågelsblomster och lejongap bidrar med ettårsfägring.
Blomprakten hos trädgårdens perennrabatter blir extra överdådig så här långt upp i norr. Sommaren är kortare, men intensivare med många ljusa timmar. Det gör att perennernas olika blomningstider blir mindre utspridda än söderut. Jättedaggkåpa och gullstav, som har flera veckor mellan sina blomningar i Mellansverige, överlappar till exempel varandras blomningstider här. De komprimerade blomningstiderna ger goda förutsättningar för att skapa ymnig blomsterprakt under juli–augusti. Fyller man därtill på med ettåringar, som Cathrine gör, blir resultatet helt enastående. Fräckt orange tagetes likt färgklickar bland ljusa perenner och den stora ljusrosa sommarmalvan ’Silver Cup’ bland flerårig gul praktlysing och riddarsporrar i olika blå nyanser, är uppiggande inslag som spär på den redan frodiga blomningen.
I den kanske vackraste delen av trädgården bildar höga vita pelare av björk fond till planteringen med en ljuvlig blandning med bland annat perenna spirstånds, gullstav, jättedaggkåpa, strutbräken och trädgårdsiris samt ettåriga tagetes och sommarrudbeckior. Till höger skymtar den manchuriska valnötens exotiska bladverk.
Cathrine drar varje vinter upp flera tusen utplanteringsplantor från frö i det fina uppvärmda växthuset som maken Kurt Ove byggt. I slutet av februari börjar sådden av tagetes, sommarmalva, begonia, lejongap, sommarrudbeckior och många andra ettåringar som ska hjälpa till att pryda rabatterna nästkommande sommar. För att de unga plantorna inte ska riskera att komma till skada vid den känsliga avhärdningen inför utplanteringen, har Kurt Ove även byggt ett speciellt avhärdningshus, med tre väggar och skyddande tak, för de små växterna. Där kan de i skydd för vind, regn och alltför starkt solljus vänja sig vid utomhusklimatet redan i maj månad.
−Det är bland det bästa vi byggt i trädgården. Plantorna kan vänja sig vid utomhusklimatet betydligt tidigare än vad som annars hade varit möjligt, säger Cathrine.
Kring 10 juni, när järnnätterna är över, är det så dags för utplantering i de många rabatterna. Ett digert arbete som Cathrine brukar ta ut en semestervecka för att hinna med. En semestervecka med långa arbetsdagar i trädgården.
−Det är en otroligt värdefull vecka som jag njuter mycket av. Fördelen är också att jag hinner få allt i jorden i lämplig tid så att växterna kan utvecklas på bästa sätt.
Vackra golv av trä och sten
Miljön runt växthuset med trädgårdslanden har blivit så mysig att man gärna dröjer sig kvar även när man inte arbetar med plantorna. En liten cafégrupp inbjuder till en avkopplande stund med kaffekoppen när solen ligger på. Det sinnrikt lagda trägolvet blir snabbt uppvärmt och känns skönt under bara fötter. Tycker man det drar kallt är det bara att flytta stolen in i växthuset där man också kan njuta av den omgivande köksträdgården i upphöjda bäddar. Här frodas grönsaker och blommor i en skön och vild blandning. Den här delen av trädgården känns japansk med sina fantastiska gråbruna trägolv och de två byggnaderna med flätade hängen för ingångarna. Man måste nästan titta ut i den omgivande naturen för att förstå att man faktiskt är i norra Sverige.
Det sinnrikt lagda trägolvet med diagonala linjer ger karaktär åt växthus- och köksträdgårdsområdet. Till höger växthuset där Cathrine varje år drar upp flera tusen plantor och till vänster byggnaden där plantorna avhärdas.
Inne i växthuset är golvet belagt med släta grå betongplattor som kontrasterar vackert mot trägolvet utanför. Just vackra golv av trä och sten är något av den här trädgårdens signum. Kullersten löper som ett vindlande pärlband runt flera rabatter och bildar på ett ställe även matta under en knotig gammal tall. För att skapa en lättskött yta där inte alltför mycket ogräs tar sig upp, har de först brett ut en svart geotextilduk ovanpå vilken kullerstenarna lagts ut i ett ungefär en och en halv decimeter tjockt lager stenmjöl. Stenmjölet har valts eftersom det ger mindre problem med ogräs än den traditionella sanden. En annan fördel med stenmjöl är att det heller inte är lika populärt bland myrorna.
Inifrån växthuset ser man ut över köksträdgården med de upphöjda odlingsbäddarna och det vackert lagda trägolvet som Kurt Ove gjort.
Inifrån växthuset ser man ut över köksträdgården med de upphöjda odlingsbäddarna och det vackert lagda trägolvet som Kurt Ove gjort.