Text och bild: Dan Rosenholm
Det är de attraktiva dofterna som gör det, vad annars. Det är de som gör att vi är många som gillar kryddväxter och örter. Doftmolnet som sprider sig från timjan man trampat i. Att böja sig ner och stryka handen över åbrodd eller rosmarin och känna väldoften sprida sig. Saken blir knappast sämre av att många kryddväxter passar utmärkt i matlagning, till vardag och till fest.
Att odla egna aromatiska örter gör människan tillfreds. Man tar några steg ut på balkongen eller ut i trädgården med saxen i handen och vips har man de allra färskaste kryddor till maten. Verkar det svårt? Nej, inte speciellt. De flesta kryddväxter är okomplicerade att odla och flera växer som om de vore ogräs.
Hur gör man då för att odla kryddväxter? Svaret är att det finns många sätt. Gemensamt för de flesta är att det ska vara torrt, soligt och inte alltför näringsrikt, då mår de prima och klarar konkurrens från ogräs med bravur. Inte sällan är det nästan lika lätt som det låter.
Odla i kruka
Hur man sedan vill plantera sina örter kan variera mellan var och en av oss. Med balkong är valet enkelt, då är det krukor som gäller. De vanligaste kryddväxterna vill ha genomsläpplig jord som inte innehåller för mycket humus, alltså förmultnade växtdelar, och är måttligt näringsrik. Vanlig så kallad planteringsjord i stora, billiga påsar duger inte, de innehåller mest torv med lite tillsatt näring.
Odlar man örter som vill stå soligt och torrt kan ett bättre alternativ vara såjord, sådan som egentligen ska användas för att sätta frön i. Den har bättre sammansättning utan att vara för näringsrik. För kryddväxter som gillar normal trädgårdsjord finns dyrare påsjord att köpa avsedd för krukodling. Inte minst om man odlar perenner som ska stå över vintern bör man undvika att snåla. Har man väldigt stora krukor och tycker det blir kostsamt kan man lägga ett lager billigare påsjord i botten som utfyllnad.
Örtagården
För dig med egen trädgård finns många möjligheter. Krukodling fungerar lika bra då också, naturligtvis. Är man en av oss som inte vill göra sig allt för mycket besvär är det absolut enklaste att stoppa ned kryddväxterna tillsammans med andra blommor och perenner i helt vanliga rabatter. Den ambitiöse kan skapa sin egen örtagård. Det traditionella sättet, som möjligen kom till Sverige tillsammans med kristendomen och munkväsendet, är att plantera i rutor med gångar mellan. Praktiskt och snyggt, man ska aldrig underskatta effekten av enkla geometriska former i trädgården. Andra former fungerar också bra, cirklar, trianglar eller fria, mjuka linjer. I en lite större kryddträdgård bör man av praktiska skäl använda någon typ av mönster där gångarna korsar varandra.
Jorden ska även här vara anpassad till växterna, oftast genomsläpplig och ganska näringsfattig, ibland lite fetare trädgårdsjord. Man kan variera mellan odlingrutorna om man vill, men det måste vara väldränerat för att kryddörterna ska övervintra. Gångar kan göras av nästan vad som helst, grus, marktegel, betongplattor, eller gatsten går utmärkt. Låt smaken, plånboken och arbetslusten avgöra. Kantning med ganska stora stenar fungerar bra, men de får inte sticka upp för mycket ur marken. Träkanter är också okej, men undvik tryckimpregnerat som kan läcka gifter.
Glöm för all del inte att placera en sittplats i din örtagård, det är ingen vits att göra det fint om man inte kan vara där. Det kan vara en stol, en soffa, en liten trädgårdsgrupp för två eller kanske man vill brassa på med stora trädgårdsmöblemanget så att det blir plats för en mindre middagsbjudning.
Örter att välja på
Rosmarin Rosmarinus officinalis är en av de klassiska medelhavskryddorna. Inte minst associerar man den med lamm och fårkött, men den passar bra även till nötkött och olika pasta- och tomatbaserade rätter. Det är en buske som normalt odlas som ettårig i Sverige men under mycket bra förhållanden kan överleva vintern. Passar som allra bäst att odlas i kruka, då tar man in den svalt på hösten, vatten behöver den knappt alls, och tar ut den igen framåt vårkanten. Ge lite näring och vattna när det är torrt och varmt, men inte sent på säsongen om den ska övervintras.
Halvbusken åbrodd Artemisia abrotanum är en absolut personlig favorit som funnits väl bevarad i hjärnans egen luktdatabas alltsedan barndomen. Ursprunget är okänt, något högst ovanligt bland trädgårdsväxter. Användningsområdet är enkelt, dra fingrarna över den varje gång du går förbi och njut av doften eller klipp en bit och använd i ett blomsterarrangemang. Den anses också användbar färsk som brännvinskrydda.
Fänkål Foeniculum vulgare är en flerårig växt som både liknar dill till utseendet och har liknande kemisk sammansättning och antibakteriell effekt. De båda är nära släkt och kan korsbefrukta varandra så det är ingen tillfällighet. Fänkålsfrön används som bakkrydda och de färska bladen ungefär som dill. Det vanligaste är annars att den kraftiga förjockningen av stjälken används som grönsak. Har en lakritsliknande smak och passar traditionellt i fisksoppa, gratänger och grytor, i sallad ska den skivas tunt. Fänkål är ingen småvuxen växt utan kan bli uppåt 1,5 meter hög, ska stå i ganska kraftig jord och gärna soligt.
Muskatellsalvia Salvia sclarea är en av många traditionella medicinalväxter man kan odla hemma. Nuförtiden odlar man den i kryddträdgården för doftens skull. Den används i parfymer och för att det är en ståtlig och vacker växt, men också som krydda i öl, vermouth och falskt muskatellvin. Muskatellsalvia blir över en meter hög och är tvåårig. Ska stå varmt och soligt i väldränerad jord och passar utmärkt som balkongväxt. Blommorna kan torkas till eterneller och för att ingå i doftpotpurier.
Basilika Ocimum basilicum finns i massor av sorter med varierande egenskaper, den på bilden heter ‘Yemenite’. Basilika är en närmast ovärderlig kryddväxt om man har dragning mot italiensk och sydfransk matlagningskonst. Här i Sverige odlas den som ettårig, gärna i kruka, men den är känslig för kyla, vind och stark sol. Lättast är att köpa den som färdig planta, annars får man frösätta dem i god tid hemma. Vill man ha fler kan man ta sticklingar och rotsätta i ett vattenglas. Klipp bladen allteftersom under hela sommaren och avnjut färska i maten. Torkar man basilika förlorar den det mesta av sin arom, frysa går bättre.
Backtimjan Thymus serpyllum är en av få inhemska kryddväxter som passar i matlagning, även om kryddtimjan är frodigare och mer allmänt använd. Den bildar med tiden täta, låga mattor. Kan användas som trampväxt mellan stenar och övervintrar bra i trädgårdar långt upp i norr så länge den står tillräckligt torrt på vintern. Blommar i rödviolett, men finns även i sorter med andra färger. Använd gärna tillsammans med lamm eller nötkött.
Isop Hyssopus officinalis används inte främst till matkrydda. Dess fördel är snarare utseendet, doften och att den drar till sig mycket bin och fjärilar. Anses vara den växt som israeliterna strök påsklammets blod med på dörrposter innan uttåget ur Egypten och på vars stängel den svamp satt som doppades i ättiksvin och erbjöds Jesus på korset; båda högst tvivelaktiga uppgifter med tanke på att det var långt innan Linné skapade en entydig metod för att namge växter. Finns förvildad och är härdig upp efter Norrlandskusten. Trivs soligt och varmt och tål en hel del torka.
Kungsmynta Origanum vulgare är inte bara god och nästan nödvändig i matlagning utan också den mest lättodlade av alla. Klarar sig långt upp i Norrland även om den inte står så soligt och väldränerat som den borde. Sprider sig likt ett ogräs, finns förvildad ända upp i Jämtland, men ett väldoftande sådant. Innehåller likt många andra kryddväxter antioxidanter och har antagligen en återhållande verkan på bakterier och virus. Ta bort blommorna allteftersom om du vill maximera skörden, annars kan de gott få vara kvar till alla bin och humlors glädje. Tillhör de kryddväxter som kan torkas, kallas då oregano.