Text och bild: Dan Rosenholm
Det finns hur många olika sätt som helst att välja och kombinera växter, att skapa rabatter. Det är det som är kul med trädgård, men det gör också att man behöver tänka till. Först och främst måste man anpassa sig till platsen, annars går det åt pipskogen. Att plantera känsliga funkior i strålande sol mot en södervägg, nej det går inte. Inte heller klarar sig lavendel i den djupa skuggan under ett träd. Att kombinera växter som klär varandra och omgivningen är lika viktigt. I moderna miljöer passar strikta, formstarka plantor, bor man däremot i ett äldre hus på landet tycker i alla fall jag att klassiskt gammaldags perenner är snyggast. Men det finns inget facit, till syvende och sist är det tycke och smak det handlar om. Så varsågod, några idéer på växtval och kombinationer för olika typer av rabatter.
Soligt i söder
Lavendel innanför låga häckar av klippt buxbom är klassiskt. Bilden är från Wickham Lodge i engelska Kent, men det finns inget som hindrar att man härmar och gör likadant upp till i alla fall Mellansverige, villkoret är att det är väldränerat och soligt.
Vägslänt i småländska Sävsjö.
Det finns en del platser där det är svårt att tro att något kan växa. Till dem hör den solutsatta söderslänten liksom marken under takutsprånget där regnet aldrig kommer åt. Kan verkligen något frodas på sådana utsatta ställen? Jajamen, är svaret. Välj växter med ursprung i liknande miljöer. Efter årmiljarder av utveckling finns något för varje plats, inte minst i sol och torka.
I småländska Sävsjö, med duktige parkchefen Stefan Lagerqvist, kan vägslänter se ut på det här sättet. Bland växterna märks det gracilt överhängande gräset grusslok, Melica ciliata, rosablommande brödranejlika, Dianthus carthusianorum, och de kryddiga växterna stortimjan, Thymus pulegioides, och Origanum ‘Rosenkuppel’. Idealiska för en torr, grusig och hopplös slänt.
En häftig kombination där det är soligt och väldränerat men inte alltför torrt är stäppsalvia ‘Amethyst’ och kashmirnepeta, Nepeta clarkei. Båda växterna finns i många olika arter, sorter och färger.
Kaktusrabatten
Knölrotsopuntia, Opuntia macrorhiza, en av de arter som trivs allra bäst i vårt klimat.
Jodå, det går. Att odla kaktusar på friland i Sverige. Flera arter klarar svenskt klimat, oftast härstammar de från norra delarna av Klippiga bergen. Kyla är inte problemet, de är vana vid det, utan fuktigt klimat. Härdiga kaktusar skrumpnar på höstarna, cellerna töms på vatten, de lägger sig ner och spelar döda. På våren vaknar de till liv, reser sig upp och låtsas som ingenting. Villkoret för överlevnad är helt enkelt att de står riktigt, riktigt torrt i till exempel grovt grus, gärna under någon typ av regnskydd.
Från Texas i söder till svenskstaten Minnesota i norr återfinns gulblommande knölrotsopuntia, Opuntia macrorhiza, en av de arter som trivs allra bäst i vårt klimat. Står de tillräckligt väldränerat klarar de vintern helt utan skydd.
Läs också gärna
SOLIGT OCH TORRT
Frilandsopuntia, Opuntia polyacantha var. rosea, är lättodlad och rikblommig. Mellan lavastenarna söker de omfattande rotsystemen reda på vatten och näring även när det är torrt och soligt ute.
Sköropuntia, Opuntia fragilis, är trots sitt namn en av de tåligaste utomhuskaktusarna. Den är konstruerad för att lätt ramla isär i lederna, haka fast i något djur och på så sätt sprida sig.
Den Japanske have på Jylland.
Snyggt i skuggan
På husets norrsida och under trädens skugga, det är där man kan skapa de allra finaste rabatterna. Stora blad och små blad i alla tänkbara former, i spännande nyanser av gult, grönt och blått, tänk så vackert det går att få det.
På baksidan av huset i den Japanske have på Jylland har ägarna planterat funkior i olika nyanser som tillsammans med azalea och ormbunke hänger över den konstgjorda bäck som går under byggnaden. Lummigt utan åthävor.
Skuggig baksida i Hälsingland.
Fagra blad frodas på den skuggiga baksidan hos Maud och Göran Persson i Hälsingland. Längst fram i bilden syns rosenplister, Lamium maculatum, följt av broklungört, Pulmonaria saccharata, under en vitbrokig kornell, Cornus alba ‘Variegata’.
Storbladig elegans för skuggiga lägen får man med parasollblad, Astilboides tabularis och bronsrodgersia, Rodgersia podophylla, i bakgrunden. De exceptionella blommorna tillhör sköldbräcka, Darmera peltata, som längre fram på säsongen likaledes får ståtliga blad.
Elegans med parasollblad, Astilboides tabularis och bronsrodgersia, Rodgersia podophylla.
En lågmäld kombination som passar moderna hus och fasader är silvergräs, Achnatherum calamagrostis, framför ett bestånd av röd solhatt, Echinacea purpurea.
Nya perennvågen
För ett par årtionden sedan blommade kreativiteten hos några holländska och tyska trädgårdsmästare – den som blev mest känd heter Piet Oudolf. De ville skapa något nytt, ett alternativ till blommande engelska trädgårdar, som visserligen är vackra men håller sig i topp bara en kort tid. Rabatterna skulle vara snygga längre, ha starkare och tydligare former och dessutom tåla regn, rusk och en del snö utan att falla ihop. Dynamik var ett annat kodord, en ständig förändring under hela säsongen. Resultatet blev det som kallas nya perennvågen, fast den nu börjar bli ganska gammal.
I Piet Oudolf första egna rabatt står storvuxna perennerna praktfulla. I centrum av bilden fläckflockel, Eupatorium maculatum, I förgrunden blommar blodormrot, Persicaria amplexicaulis och i bakgrunden glansmiskantus och distinkt klippta bokhäckar som skapar en arkitektonisk ram runt den stora rabatten.
Funkia, Hosta ‘White Triumphator’
Höstsnyggt
Det ska vara snyggt på hösten också. Visst, det står så i snart sagt varje bok och tidning. Ofta menar man då träd och buskar med lysande färger. Men det går lika bra att tillämpa på perennrabatter, inte sällan med blad som blir vackert gula framåt höstkanten. Ännu lite bättre är ymnig blomning ända fram till frosten kommer.
Flikbladig japansk lönn, Acer palmatum ‘Garnet’ och vipphortensia, Hydrangea paniculata ‘Pink Diamond’
Många funkior övergår under hösten till en varmgul underbar färg, till dem hör Hosta ‘White Triumphator’. Den har dessutom en ståtligt upprätt form med upp till 1,2 meter höga glesa stänglar som blommar så sent som runt slutet av augusti.
Också av buskar kan man skapa höstrabatter. I älskligt sällskap står flikbladig japansk lönn, Acer palmatum ‘Garnet’, tillsammans med vipphortensia, Hydrangea paniculata ‘Pink Diamond’, hemma hos Laila Lindström på Lidingö. Båda är ungefär vid sin härdighetsgräns.
Av brittsommaraster, Aster amellus, finns många sorter, den här heter ‘Rosa Erfüllung’. De bildar gärna mattor med en höjd av 3–6 dm som täcker marken väl, inte bara snyggt utan hopplöst för ogräs att ta sig igenom. Är jorden väldränerad fungerar de långt upp i Norrland.
Brittsommaraster, Aster amellus ‘Rosa Erfüllung’
Växterna som sköter sig själva
Gullboll, Rudbeckia laciniata var. hortensia
Att vara trädgårdslat är inget man ska skämmas för, tvärtom, täppan är till för avkoppling. Lyckligtvis finns många växter som klarar sig själva, inte bara övergivna några veckor under sommaren utan ibland i årtionden. En del av dem är invasiva, och sprider sig vitt och brett om de får chansen. Andra är bara tåliga, överlever alldeles på egen hand men håller sig på sin plats. Eftersom det dessutom ligger i sakens natur att den här typen av fördragsamma växter finns kvar både här och var går de dessutom ofta att få tag i gratis från släkt och vänner. Bara det en stor fördel, minsann.
Trädgårdsstormhatt, Aconitum × cammarum
Lättodlad och härdig upp till Mälardalen är gullboll, Rudbeckia laciniata var. hortensia, med fyllda blommor. Behöver på grund av höjden, 2–3 meter, ofta bindas upp eller luta sig mot något. Hör hemma i lummiga miljöer.
Trädgårdsstormhatt, Aconitum × cammarum, tillhör de som inte verkar dö bort ens efter decennier utan omvårdnad. Under åren har den haft många namn, en del associerar till utseendet, som munkhatt och munkmössa, andra till att den är giftig, som vargdöda och ulfsgift. Är härdig i stort sett över hela Sverige.
Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea, är en tvååring som fröar av sig och kommer tillbaka år efter år. Dock inte där man själv vill utan mer som det passar dem själva, det är en del av charmen.
Läs också gärna
Mormorsträdgården
Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea
Himalayabjörk, Betula utilis var. jacquemontii och gulbladig bunkestarr, Carex elata ‘Aurea’.
Träd och perenner, bästa vänner
Har du något snyggt träd eller buske hemma? Gärna ett kronträd där stammen syns. Placera då tjusiga perenner under. Det räcker med en enda sort, det blir snyggast så. Med en sådan rabatt runt älsklingsträdet slipper man också gräsklippningsproblemet, ni vet det där med att det alltid blir en massa fula strån och ogräs kvar invid stammen.
Manchurisk valnöt, Juglans mandshurica och kungsnäva, Geranium × magnificum.
Himalayabjörk, Betula utilis var. jacquemontii behåller sin vita stam genom hela sin tillvaro, det beror på att den regelbundet skiftar bark. Under växer matchande gulbladig bunkestarr, Carex elata ‘Aurea‘.
Under en elegant manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, är marken inklädd av kungsnäva, Geranium × magnificum, vilken sin vana trogen gett sig den på att blomma allt vad tyglarna håller. Båda växterna är tåliga och härdiga upp till ungefär zon 5, inte illa.
Under bergkörsbärens stammar täcks marken av jättedaggkåpa, Alchemilla mollis, en extremt lättodlad och härdig perenn som blommar i en oslagbar lime-nyans.
Bergkörsbär, Prunus sargentii och jättedaggkåpa, Alchemilla mollis.
Orientaliska sötnosar för lunden
Taiwanskugglilja, Tricyrtis formosana
Sedan århundraden har plantjägare seglat över haven och vandrat kors och tvärs över berg och dalar i östra Asien på jakt efter nya attraktiva trädgårdsväxter. Och lyckas har de verkligen. De läckraste träd och skönaste perenner har ofta sitt ursprung i dessa mödosamma expeditioner på andra sidan jorden. Bland de mer exklusiva växterna från området finns ett antal gulliga lundväxter, sådana som trivs i den vandrande skuggan under träd och buskar. Lyckliga alla ni som har sådana platser att plantera på.
Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum
Taiwanskugglilja, Tricyrtis formosana, är en exotisk, liten och söt sak med riktig orkidékänsla, inte minst när man går ner på knä och studerar den på närmare håll. Trots att den funnits i Sverige sedan 1860-talet är den ovanlig. Höstblommande.
Låt dig förundras av det indiska fotbladet, Podophyllum hexandrum, som kommer från gränsområdet kring Kina–Pakistan. På våren sticker den upp sina mörkt purpurfärgade blad på långa skaft, som likt fjärilar vecklar ut sig ur sina kokonger. I toppen kommer en enstaka blekrosa, söt blomma som ser ut att hamnat fel. Bladen breder ut sig, blir ett par decimeter stora och är sedan dekorativa hela sommaren.
Sockblommor är marktäckande skönheter som beroende på sort härstammar från antingen Medelhavsområdet eller Östasien. Att internationella parbildningar resulterar i extravagant avkomma är blekgul sockblomma, Epimedium × versicolor ‘Sulphureum’, ett bevis på, den har en förälder från vardera delen av världen. Vårblommande.
Blekgul sockblomma, Epimedium × versicolor
Läs också gärna