Man ska tänka sig för innan man tar bort det som finns anlagt i en trädgård. Det är extra viktigt när det gäller vedartade växter som tar många år på sig att bli fullt utvecklade. Ett uppvuxet träd är en värdefull tillgång man ska tänka sig för både en och två gånger innan man sågar ner. Står det en aning fel är det bättre att anpassa utformningen efter trädet än att börja om från början med nya växter. Det gäller speciellt här uppe i Nordeuropa, vi kan få vänta i 30 år eller mer på att ett träd når sin fulla prakt.
Många är alldeles för snabba med motorsågen. Man kan höra nyinflyttade som redan efter första säsongen konstaterar att det gamla äppelträdet inte gav frukt så det var lika bra att ta bort det. Men att ingen frukt kom första hösten kanske berodde på att pollineringen varit dålig på våren, att blomknopparna frusit av sen frost eller något annat. Vem vet, året därpå kanske skulle bli ett rikt äppelår, men det får de nya husägarna aldrig veta för då är trädet redan nedsågat. Och om det inte ger mycket frukt, vad gör det om det ändå är vackert och miljöskapande?
Ulla Molin var chefredaktör för tidningen »Hem i Sverige« mellan 1944 och 1967. När hon köpte hus avgjorde träden. I hennes andra skånska hem, i Höganäs, lockade ett gammalt äppelträd. Fortfarande, decennier senare, står det kvar, bildar tak och ramar in.
Det vi vill säga är att du inte ska ha för bråttom med att ta bort ett gammalt träd om det inte står alldeles förfärligt mycket i vägen. Det kan ta både två och tre år innan du ser vad det egentligen har att erbjuda. Ta reda på vad det är för träd. Läs om dem och bestäm om de är värda att ha kvar. Är de för stora eller för tätvuxna kan du ta hjälp av en speciell trädexpert, en arborist, för att minska kronans omfång och täthet.
Buskar, såväl löv- som barrväxter, som vuxit sig för stora och yviga kan man stamma upp för att de inte ska ta för mycket plats. Med uppstammning försvinner den förbuskade känslan och du frigör ytan under för plantering av låga växter.
Att flytta större vedartade växter är komplicerat och risken att misslyckas ökar med ålder och storlek. Ett år innan en planerad flytt ska man skära av rötterna med spade en halv till en meter från växten, beroende på storlek. Sedan måste flytten utföras sent på hösten eller tidigt på våren då den är i vila. En bra metod att flytta en tung, uppgrävd växt är att dra den på snösläde. Ett alternativ är att använda stora plastsäckar eller trasmattor. Att flytta stora träd med skottkärra är inte någon bra idé. Man riskerar att förstöra ryggen av tyngden, om man alls orkar lyfta rotklumpen, och jord lossnar lätt från rötterna vid hanteringen. Vissa arter med små och samlade rotsystem, till exempel tuja, idegran, rododendron och azalea, kan ibland gå att förflytta även om de uppnått ansenlig ålder och storlek.
Perenner och yngre vedartade växter går oftast bra att förflytta till nya platser om de står fel. Flytten ska även i det här fallet helst ske sen höst eller tidig vår då växten är i vila. Med perenner måste man givetvis vänta tills de visat sig frampå vårkanten. De flesta perenner går alldeles utmärkt att flytta under flera veckor i början av deras växtsäsong bara det inte är alltför torrt och soligt.
Våra träd
Inte valda men bevarade, vår bok, tuja och äpplet ’Katja’.
När höstdimman ligger tung kan färgerna och skönheten hos trädens stammar ge tröst. När vi flyttade in i vårt hus behöll vi de flesta träd, även om de inte var sådana som vi själva skulle ha valt. Bok, Fagus sylvatica, blir med tiden kanske för stor för en villaträdgård, men vår står väl placerad nära ett hörn. Den är vacker i blad och bark alla årstider, så den fick stå kvar. Tujan är av okänd art och står inte där vi skulle ha placerat den, men bildar ett skydd mot nordvästvindar och är lika vacker året runt. Äpplet ’Katja’ lutar kraftigt men är charmigt, ett bra klätterträd och ger gott om goda äpplen.