Perenner för soliga och torra lägen

Vad gör man om man har en torr och solig södersida där inga växter verkar trivas? Gräset blir brunt. Rosor, pioner och andra närings- och fuktälskande växter slokar efter bara ett par dagar om man glömmer att passa dem med vatten.

Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm

Lätta att sköta

Så var det på vår egen södersida innan vi efter några års funderande som nyblivna trädgårdsägare kom på lösningen: Vi skulle så klart plantera växter som naturligt trivdes med förhållandena. Och det var när vi gjorde det som skötseln av den här förut så krävande delen av tomten helt plötsligt blev enkel och lätt.

De torktåliga solälskande perennerna är på många sätt lättare än andra att sköta. Man kan åka ifrån dem på semester utan att behöva oroa sig för att de torkar bort i första taget. Ofta är de heller inte särskilt angelägna om näring, många mår faktiskt bättre om jorden är mager och inte alltför näringsrik. De är med andra ord utmärkta växter om man har ont om tid och vill kunna slarva med skötseln.

Sydeuropeiskt utseende

Många växter som är anpassade för att växa i soliga och torra miljöer har karaktärer som gör dem utmärkta för planteringar med sydeuropeisk stämning. Det finns till exempel många perenner med blommor i blåa nyanser som påminner om Sydfrankrikes lavendelfält. En av dem är, så klart, just lavendel som finns i många sorter med lite olika färgnyanser på blommorna, men det finns dessutom flera andra som ger liknande associationer. Med kantnepeta, stäppsalvia eller perovskia kan man också skapa sig sina egna lavendelblå fält hemma i trädgårdens torra solstekta delar om man vill.

Blad som är gråa, silvriga, läderartade, köttiga eller håriga är vanliga bland torktåliga perenner. Ett sånt utseende minskar avdunstningen och gör alltså att växten kan hushålla med vatten på ett bättre sätt. Just de silvriga och grå bladen gör sig bra tillsammans med blå, vita och blekgula blommor. Med silvrig malört, lammöron eller ulleternell kan man skapa skimrande kompositioner tillsammans med stålblå bolltistel, blålila anisisop, blekgula silverkungsljus och gulbladig oregano med bleklila blommor. Eller så kombinerar man silvret med mörkbladig röd kärleksört ’Matrona’ och får en helt annan karaktär på planteringen. Kombinationsmöjligheterna är stora och det finns mängder med perenner som trivs bra i de här förhållandena. Här presenterar vi några av de vackraste och mest tacksamma att odla.

 Lavendel, Lavandula angustifolia, är en aromatisk halvbuske som kan användas både i rabatten och för infattningshäckar. För att inte bli gles ska den skäras ner ganska hårt på våren just innan den börjar växa. Sorten ’Dwarf Blue’ har violettblå blommor och betraktas som den härdigaste, men ’Munstead’, som har liknande blomfärg, är också robust och går bra att odla åtminstone upp till Stockholmstrakten när växtplatsen är väldränerad. Det finns även sorter med vita och svagt rosa blommor. Blommar i juli–augusti och blir omkring 40 cm hög.

Läs gärna också

Låt renässans och barock sätta tonen

Kantnepeta, Nepeta x faassenii ’Blue Wonder’, har mörkt blålila blommor. Sorterna ’Walker’s Low’ och ’Six Hills Giant’ är något ljusare i färgen. De har alla grågrönt aromatiskt bladverk och är omtyckta av bin, fjärilar och katter. På håll är växten påfallande lik lavendel och är ett bra alternativ för de nordligare delarna av landet. Blommar i juni–juli och kan om plantan skärs in efter blomningen komma med ett andra mindre flor framåt höstkanten. Höjd 30–60 cm beroende på sort.

Jättekungsljus, Verbascum olympicum, ger med sina många små gula blommor samlade i långa ax på den flergrenade stjälken intryck av en stor ljuskandelaber, därav namnet. Jättekungsljuset är tvåårigt men frösår sig ivrigt så att man hela tiden får nya plantor. Den kan odlas i större delen av landet bara växtplatsen är väldränerad. Blommar i juli–augusti. Under goda förhållanden kan den bli mer än 2 m hög. Silverkungsljus, V. Bombyciferum, är en annan art som får blekgula blommor och har silverludet bladverk.

Blå bolltistel, Echinops bannaticus, är lättodlad och kan växa i nästan vilken jord som helst, men utvecklas allra bäst i väldränerad jord och full sol. Den får taggiga blad och påminner om en tistel i växtsättet. Kan övervintra ända upp i zon 8 om växtplatsen är väldränerad. Det är en långlivad perenn som har odlats i Sverige ända sedan 1600-talet och det är inte ovanligt att man hittar den vid gamla övergivna torp. De uppseendeväckande taggiga blomkorgarna pryder sin plats i rabatten långt innan de blå blommorna slår ut i augusti. Den blir omkring 1 m hög.

Perovskia, Perovskia ’Blue Spire’, är en upprättväxande luden halvbuske med aromatiska grågröna blad. Den räknas som halvhärdig och tål inte vinterfukt. Hos oss i zon 3 fryser den ner nästan helt på vintern, men kommer troget med nya skott varje vår. När de blålila blomspirorna slår ut i augusti–september är den som tjusigast. Sedan har de silvergrå vissnade stjälkarna skönhetsvärde in på vintern. Den blir ungefär 80 cm hög.

Röllika, Achillea ’Moonshine’ doftar kryddigt och har finflikiga, grågröna blad. Den här sorten får månskensgula hållbara blommor i juli–augusti. Det finns många andra fina röllikasorter med blommor i olika gula, röda och terrakottafärgade nyanser. Går att odla långt upp i norr om växtplatsen är väldränerad. Sorten på bilden blir ca 50 cm hög.

Kungsmynta. Origanum vulgare ’Tumble´s Variety’. har limegula blad och är liksom vanliga kungsmyntor starkt aromatisk. Den är lättodlad och tacksam och kan odlas i hela landet. Blommorna är bleklila och kommer i juli – augusti. Just den här sorten blir bara ca 20 cm hög medan arten blir 50–70 cm.

Vitmalört, Artemisia ludoviciana ’Silver Queen’, har gråludna, aromatiska blad som kontrasterar vackert mot blommor i de flesta färger. På bilden syns den tillsammans med blålila stäppsalvia. Den självsår sig ivrigt så man brukar få rensa bort lite av den emellanåt. Räknas som halvhärdig och blir 50–75 cm hög.

Stäppsalvia, Salvia nemorosa ’Amethyst’, har en tjusig violettrosa färg som skiljer sig från stäppsalvians vanliga blålila färger. ’Ostfriesland’ och ’Mainacht’ är gamla sorter som har mörkt blåvioletta respektive djupblå blommor. Den nyare sorten ’Caradonna’ har riktigt mörkvioletta blommor och iögonfallande mörka stjälkar. ’Porzellan’ är en sort med vita blommor. Stäppsalvior räknas som halvhärdiga och fryser lätt bort om jorden är för fuktig. De är aromatiska och blommar i juli. Om de skärs tillbaka just innan de blommat över, kan man få en andra blomningsperiod i september. Höjden ligger runt 40 cm för de flesta sorterna. ’Amethyst’ och ’Caradonna’ blir något högre, ca 60 cm.

Grekvädd, Knautia macedonica, har ett glest och skirt växtsätt. Den gör sig bäst inne bland andra växter, som här i havet av stäppsalvia. Går bra i de flesta jordar, men föredrar sådana som är åt det torra hållet. Räknas som halvhärdig. De mörkröda blomknapparna tycks nästan sväva fritt där de vajar på något veka stjälkar. Har lång och rik blomning som infaller under juli–september. Höjd 50–70 cm.

Alpmartorn, Eryngium alpinum, är bedårande i sin stålblå taggighet. Blommornas färg blir som snyggast när jorden är både mager och torr. Är tistellik i växtsättet trots att det inte är någon tistel. Det finns några olika sorter med lite varierande färgnyans och utseende. Den är lättodlad och mycket härdig. Blommar i juli – augusti och blir omkring 70 cm hög.

 Läs gärna också

Silver och vitt