Skapa en höstvacker trädgård

Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm

Hösten är en riktig höjdpunkt på trädgårdsåret. Det är då många träd lyser upp med rödtonade och gula färger i en storslagen final innan löven faller till marken. Det är också då som många äppel- och päronträd dignar av mognande frukt. Men utöver alla de vanliga träden och frukterna som förgyller våra täppor finns även andra arter som kan göra trädgården till något alldeles extra vid den här tiden på året. Man kan till exempel plantera klättervildvin som klär in fasaden i läckert roströda toner eller en buske av vingbenved som blir så knalligt rödrosa i färgen att man knappt tror sina ögon när man först får syn på den. Det finns också buskar som likt körsbärsbenveden får frukter som mest ser ut som små blommor.

En del av de här höstvackra växterna är sådana som man inte ser i varje trädgård, men trots det är de oftast väldigt tacksamma och lätta att lyckas med, bara man vet om att de finns och kan fråga efter dem på plantskolan. Finns de sen inte i sortimentet på plantskolan där man bor brukar det för det mesta gå att beställa hem.

Förutom vedartade växter finns det också en hel del perenner som är som allra vackrast just på hösten. Särskilt de många nya arter och sorter som introducerats med den planteringsstil som brukar kallas för den nya perennvågen. Den bygger mycket på storväxta och robusta perenner och prydnadsgräs som är som allra vackrast just på hösten. Många av dem blommar fortfarande långt in i oktober och kan sedan ståta med fröställningar som står vackra ända fram till nästa vår.

Bland de mer traditionella perennarterna blommar till exempel kärleksörten sent på hösten och nävor, funkior och de ståtliga plymspireorna bjuder på vackert färgade bladverk. Det finns mängder av växter att välja bland när man vill skapa en höstvacker trädgård. Här har vi plockat ut några riktiga guldkorn som gör höstträdgården till något utöver det vanliga.

Körsbärsbenved, Euonymus planipes, kan bli 2–3 m hög och kan växa både som ett litet träd eller en buske. Den får en fin röd höstfärg men den största behållningen är ändå de rosaröda, hängande små frukterna som klär in den på hösten. Snarare ser de ut som blommor än frukter. Placera gärna körsbärsbenveden så att du kan komma alldeles intill den och betrakta de ljuvliga frukterna på nära håll. Det är de helt klart värda. Sol–halvskugga. Zon 5.

Vingbenved, Euonymus alatus, är en buske som blir ca 1–2 meter hög och lika bred. Den får en sprakande rödrosa höstfärg som slår det mesta. Ju soligare den står desto starkare blir färgen. När de färgstarka löven sedan faller till marken kan man beundra de säregna korkliknande listerna, ”vingarna”, som löper längs dess grenar. När våren kommer på nytt springer nya fräscht ljusgröna blad ut som längre fram övergår i en mellangrön nyans som de behåller hela sommaren fram till höstens storartade final. Vingbenveden trivs i näringsrik jord i sol – halvskugga och kan odlas upp till och med zon 5.

Japansk skenkamelia, Stewartia pseudocamellia, är ett långsamväxande träd som får starkt rosaröda höstlöv. Den har även ett vackert växtsätt och bjuder på utsökta vita kamelialiknande blommor i juli. Äldre exemplar kan ståta med en effektfullt fläckig bark. Det här är ett mycket ovanligt träd i svenska trädgårdar. Kan bli drygt 20 m hög som vildväxande i hemlandet, men brukar knappast bli mer än 6 m i odling. Den trivs i fuktighetshållande jord och man ska se till så att rötterna är skyddade mot het sol. Sol–halvskugga. Zon 3.

Bergkörsbär, Prunus sargentii, är ett mycket elegant prydnadskörsbär med behaglig orange- och rostflammig höstfärg. Den har även ett mycket delikat bladutspring och får söta enkla rosa blommor i maj. Välj helst sorten ’Rosensky’ eftersom man då kan vara säker på att bladen inte slår ut innan blomningen är avklarad. Med den rena arten kan det hända och då förtas en hel del av den skira blomningen av de röda bladen. Till skillnad mot många andra prydnadskörsbär får bergkörsbäret små mörkröda frukter. Inget att plocka och äta direkt, men de är snygga och omtyckta bland fåglar. Växer vilt i bergen i Japan och kan där bli uppemot 24 meter hög. Hos oss i Sverige brukar den stanna under 12 meter. Sol–halvskugga. Zon 5.

Prakthäggmispel, Amelancier lamarckii, får en exceptionellt vacker rödorange bladfärg på hösten och pryds med blåsvarta bär som är omtyckta av fåglar. Den är en ganska vanlig växt som är utmärkt för buskage och större friväxande häckar. Kan med fördel stammas upp till ett mindre träd. Bladutspringet och den skira vita blomningen på våren är också riktiga höjdpunkter. Blir upptill 6 m hög och kan växa i både sol och skugga. Zon 5.

Daggfunkia, Hosta sieboldiana, ’Elegans’ får läckert gultonade blad på hösten. De riktigt lyser som solar i trädgårdens lite halvskuggiga hörn där man oftast brukar odla dem. På sommaren är de stora och läckert nerviga bladen i stället blådaggiga. Det här är en funkiasort som efter lång tid på samma plats kan bli upp emot metern hög, men man får räkna med att den behöver några år på sig för att utveckla både bladens storlek och bli hyfsat hög. Föredrar att växa i halvskugga–skugga i fuktighetshållande jord. Härdig.

 

Blå järnek, Ilex x meserveae, har städsegröna blanka blad som är en prydnad hela året. Ser man till att plantera både en hon- och en hanplanta, eller den nya tvåkönade sorten ’Blue Maid’, får man också vackra röda bär som kommer på hösten och sitter kvar på busken över vintern. På bilden syns honplantan ’Blue Angel’ som har befruktats av hanplantan ’Blue Prince’ som bara växer någon meter bort. Trivs i mullrik, kalkfattig jord i sol–skugga. Samtliga nämnda sorter är härdiga till zon 4.

Tidlösa, Colchicum autumnale, är en höstblommande lökväxt som sticker upp sina skira rosalila blommor helt utan åtföljande blad eftersom de i stället har tittat upp på våren och vissnat bort en bit in på sommaren. Det har lett till att tidlösa också brukar kallas för den nakna jungfrun. Den är tacksam och lättodlad och sprider sig gärna. Här syns den sticka upp mellan bladverk av flocknäva som har börjat få sin höstliga rödtoning. Höjd vid blomning ca 10 cm men bladen kan bli 20–25 cm höga. Härdig i nästan hela landet.

Engelmannsvin, Parthenocissus quinquefolia var. engelmannii, är en klätterväxt som får vackert röd höstfärg. Den är självklättrande och kan snabbt klä in stora delar av en husvägg. Plantera den inte i alltför blåsiga lägen eftersom sugskivorna då kan släppa från underlaget. Sol–skugga. Zon 4.

Bolltistel, Echinops sphaerocephalus, är med sina distinkta bollar utsökt vacker även sedan blommorna vissnat och färgen övergått från gråvitt till en mustig jordig nyans. Den kontrasterar effektfullt mot det ståtliga prydnadsgräset glansmiskantus, Miscanthus sinensis, ’Flamingo’ som blommar med yviga ljust silverrosa vippor på hösten. Bolltistel blir 120–200 cm hög och glansmiskantus ’Flamingo’ vanligtvis runt ett par meter. De trivs i sol till lätt skugga. Båda räknas som halvhärdiga vilket brukar innebära att de går bra att odla åtminstone upp till och med odlingszon 4. Glansmiskantus kräver väldränerad jord för att övervintra.

Katsura, Cercidiphyllum japonicum, är ett elegant träd som får en vacker ljusgul höstfärg på sina hjärtformade blad. Efter ganska lång tid kan den bli 5–12 meter hög. Trivs i skyddat läge i sol–halvskugga. Zon 4. Framför katsuran syns blodamarant, Amaranthus cruentus, som är en lättodlad ettårig växt som blommar ända tills frosten kommer.