Uteplatsen hos Curt och Eleonora Söderlund på Pilgården i Sundsvall, Medelpad, har en omisskänlig sydostasiatisk karaktär.
Gångar
Trädgårdens gångvägar är intimt förknippade med dess övergripande arkitektur. Gångarna skapar förbindelser mellan trädgårdsrummen och är en del av rumsbildningen. De är starka arkitektoniska element som bidrar till trädgårdens karaktär och ska därför utformas och placeras med omtanke. Vid anläggandet av en ny trädgård bör de planeras in på ett tidigt stadium.
En gång ska kännas naturlig, den ska ha en dragning som överensstämmer med hur man vill förflytta sig. Gången ska gå från någonstans till någonstans, ha en början och ett slut. Den kan gå från garaget till entrén, från grönsakslandet till komposten eller från uteplatsen och ut till den stora gräsmattan. Undvik att anlägga gångar för gångarnas skull. Det ser bara plottrigt och konstgjort ut.
Rak eller böjd gång?
Vanliga betongplattor målade i blått, slagna i bitar och oregelbundet lagda. Växterna matchar i blått mixat med limegult. Palmstarr, Carex muskingumensis, skuggneoeta, Nepeta subsessilis, och frossört, Scutellaria incanana till vänster och jättedaggkåpa, Alchemilla mollis till höger. Bild från Blå trädgården i Enköping.
Gångar drar blickarna till sig och inbjuder oss att vandra vidare. Den stämning och stil de förmedlar påverkas av materialval, bredd, dragning och även av vad som finns på sidorna om gången. Den raka relativt breda entrégången av grus, natursten eller betong signalerar att det här är ett huvudstråk. Beroende på om den sedan omges med några få sorters formstarka gröna växter i strama rabatter eller frodiga, blommande perenner, som hänger ut över gången, skapas helt olika atmosfär. Den mer strikta omgivande planteringen förstärker den formella känsla som en rak gång utstrålar, medan de överhängande blommande växterna mjukar upp den raka gången och får den att kännas mer informell.
Vackrare kan knappast en gång göras. Stora trampstenar av skiffer lagda mellan små kullerstenar under grenarna av en stor katsura, Cercidiphyllum japonicum. Till höger om gången praktrododendron, Rhododendron yakusimanum. Till vänster plymspirea, Aruncus dioicus. Bild från japanska trädgården i Norrvikens trädgårdar utanför Båstad.
Trots att intrycket av en gång kan modifieras med växter är det ändå själva gångens utformning som har den största inverkan på upplevelsen. Generellt brukar man säga att de som slingrar mjukt ger ett informellt och naturligt intryck. De kan användas för att mjuka upp och ge liv. För att en slingrande gång ska kännas naturlig är det viktigt att det finns något i vägen där den kröker. Annars känns det bara konstlat att behöva svänga när den närmaste vägen att gå ändå är rakt fram. Om det inte finns något i vägen i svängen är det risk för att man genar rakt fram, vid sidan av gången, för att det helt enkelt blir kortast väg. En buske, ett träd eller något annat i svängen trollar bort problemet och får dragningen att kännas mer naturlig. Växter som skymmer sikten där gången kröker bidrar också till att skapa den spänning som infinner sig när man inte ser vad som finns bakom nästa böj. En stor del av tjusningen med en trädgård är just förväntningarna om vad som finns längre fram. Förhoppningarna om det ännu dolda, outforskade fascinerar ofta mer än det man för stunden kan överblicka.
Mjukt böjda trädgårdsgångar har blivit alltmer populära och förespråkas i många trädgårdsböcker. De är onekligen användbara och kan ofta innebära en lyckad ansiktslyftning för en konventionell trädgård. Som med allt vad gäller trädgård finns det dock inte bara en lösning som fungerar utan många olika. För vissa hus och miljöer kan det fungera antingen med mjukt slingrande gångar eller raka gångar eller en blandning av båda typerna.
Ett alternativ för mindre gångar är trampstenar i grus. Träkubbar är inte helt lämpliga, de blir hala och ruttnar snabbt om de inte är impregnerade. De här träkubbarna är däremot gjorda av betong. Gruset är dansk sjösten. Växterna förstärker den informella karaktären. Bild från vår idéträdgård på Ulriksdal Flower Show 2004.
Klassiskt raka trädgårdsgångar ger andra uttryck och designmöjligheter än de som slingar mjukt. I formella sammanhang gör sig de raka bättre och de ska absolut inte avvisas som mindre värdefulla än de mjukt böjda. I geometriskt uppbyggda trädgårdsrum, som till exempel en köks- eller rosenträdgård indelad i klassiska kvarter, är de det givna valet. Kombinationen av formklippta växter och raka trädgårdsgångar kan ge enastående trädgårdsmiljöer med stark arkitektur, vilket bland annat kan ses hemma hos en av Sveriges största landskapsarkitekter i modern tid, Gunnar Martinsson. En rak gång kan också användas för att lugna ner och ge struktur åt ett trädgårdsrum fyllt av många olika växter.
Raka trädgårdsgångar är vackra och funktionella. Gångar ska dras där det är naturligt att gå, ofta längs en rak linje, den närmaste vägen mellan två punkter. Växtligheten, hemma hos Gunnar Martinsson, är likaledes strikt. Till höger skuggröna, Pachysandra terminalis, som strikt klippt marktäckare nedanför häckar av buxbom, Buxus sempervirens, och liguster, Ligustrum vulgare. Vid väggen klippt murgröna, Hedera helix, med inslag av skuggröna.
Gångbredd
Bredden på trädgårdsgången avgörs av ändamålet. Man brukar säga att trädgårdens huvudgångar ska vara så pass tilltagna att två personer kan promenera i bredd utan problem, vilket i klartext innebär en bredd på 1,2 meter eller mer. Om du vill att trädgårdsväxter ska hänga in över den behöver du avsätta plats även för det. Det tar betydligt mer utrymme än man först kan tro när man står där med små nyplanterade plantor. Avsätt därför minst 1,5 meter på bredden för entrégången om du vill ha plats för växter som väller in från sidorna. Små sidogångar som används för att arbeta i trädgården eller för att en person i taget ska kunna strosa runt kan givetvis vara smalare, en meter eller mindre. Rensgångarna i kökslandet behöver ofta inte vara bredare än några få decimeter. Tänk däremot på att undvika skarpa kurvor om du vill kunna köra skottkärra på gångarna utan problem.
En smal, svagt böjd gång av kullersten i bar jord kantad av en smal ligusterhäck på ena sidan och rabatter på den andra skapar spänning genom att vägen framför döljs. Från Eva och Per Juul-Jensens trädgård på Langeland i Danmark.
Materialval
Materialet i trädgårdsgången bör vara i harmoni med huset och trädgårdens stil. Valet av markbeläggning styrs givetvis också av vad den ska användas till. Handlar det om entrégången till huset väljer man lämpligen någon typ av beläggning med grus, marktegel, natur- eller betongsten. Det är hållbara material som ger ett gediget och vackert intryck. De finns i många olika färger, utföranden och prisklasser. För mindre gångar, till exempel genom ett lundparti i trädgården, kan markbeläggningen få utgöras av mörkt grus eller täckbark. Ett annat enkelt och billigt alternativ kan vara en gång av stampad jord.
En grusgång kan vara vacker i många sammanhang. I Barbro Sörman trädgård på Lidingö, förhöjer den intrycket av en välkomponerad trädgård där växternas form och bladverk har huvudrollen. Grusets knastrande ljud när man går bidrar till atmosfären. Marken under syrenerna till vänster täcks av den formsköna marktäckaren hasselört, Asarum europaeum, vars blanka blad bildar en elegant och tät matta.
Ett gångmaterial som inte heller ska glömmas bort är gräset. Klippta gräsgångar som löper genom en äng av oklippt gräs är en skönhetsupplevelse i all sin enkelhet. Gräsgångar kan också användas som gångstråk mellan planteringsytor. En klippt gräsgång mellan frodiga rabatter är vackert och skapar en känsla av engelsk cottage garden. Den här typen av gång har sin begränsning i att den kan bli ful om slitaget blir för stort. En tålig grässort, gångbredd på 1,5 meter eller mer och placering där inte många människor springer fram och tillbaka flera gånger per dag rekommenderas.
Diagonalt förskjutna stenblock bildar en spännande passage mellan två trädgårdsrum. Tillsammans med växterna skapar läggningsmönstret en informell atmosfär. Skovtroldens planteskole på Själland i Danmark.
Trampstenar utplacerade i grus eller gräs är ett charmigt alternativ för de inte mest frekvent använda gångarna. Träkubb är också snyggt, men inget att rekommendera eftersom de blir farligt hala vid väta. Är man ute efter deras speciella karaktär är det bättre att använda sig av imitationer i betong.
Gångar kan läggas på nästan hur många olika sätt som helst. Att planera färgval och läggningsmönster är roligt men tidskrävande. Är det rätt material, blir färgen bra, ska mönstret läggas på tvären eller längden? Att prova sig fram genom att köpa hem några få stenar av olika material och provlägga en snutt kan vara mödan värt. Det gör det lättare att se vad som passar bäst.
Hemma hos oss
Från oanvändbar tomtbit mot gatan till attraktiv entréträdgård hemma hos oss.
När vi flyttade in i vårt eget hus utgjordes trädgården på framsidan av en smal gräsmatteremsa kantad med en bukettspireahäck närmast gatan. En fullständigt ointressant och oanvändbar tomtbit mellan huset och gatan. Med en gång av rödtonad betongsten skapades den tidigare saknade direktförbindelsen mellan parkering och entrédörr, vilket ledde till att det av den förut intetsägande gräsmattan bildades en välkomnande entréträdgård. En mjukt slingrande trädgårdsgång tillsammans med rumsbildande växter fick området att kännas betydligt större än tidigare. För att skapa spänningen av att inte veta vad som finns bakom nästa hörn såg vi till att placera buskar som skymmer sikten där gången kröker. På vänstra sidan av gången, i en matta av det gulbladiga penningbladet, Lysimachia nummularia ’Aurea’, står den pelarformiga idegranen, Taxus baccata ’David’ följd av kantnepeta, Nepeta ’Six Hills Giant’. På den högra sidan försöker ett självsått engelmannsvin, Parthenocissus quinquefolia var. engelmannii, klä in bänken under en japansk magnolia, Magnolia kobus.
Gräsgång hemma hos Ewa och Sven Wåhlin i Skokloster, Uppland.
Wåhlins i Skokloster
Oregelbundna skifferplattor mjukar upp trädgårdsgången hos Wåhlins.
Gräs är också ett underlagsmaterial för gångar, i många sammanhang ett förträffligt sådant. Det är dock inget att rekommendera för entrégångar och andra mycket
frekvent använda gångstråk. För områden med mindre slitage är det däremot ett både lättskött och charmigt alternativ. Bild från Ewa och Sven Wåhlins trädgård i Skokloster, Uppland.
Oregelbundna skifferplattor med den tramptåliga växten trampnarv, Sagina subulata ’Hortensis’, i fogarna mjukar upp intrycket av den formellt raka trädgårdsgången längs med huset hemma hos Wåhlins i Skokloster. Växterna vid sidan om gången hålls efter för att inte störa den långa raka gångens och siktlinjens djupverkande effekt.
I den kvartersindelad köks- och blomsterträdgården hemma hos Wåhlins i Skokloster passar raka gångar utmärkt. Den högra gången leder via en trappa vid ligusterhäcken ut till ängarna och skogen.
Trappor
Wåhlins kvartersindelade köks- och blomsterträdgård.