Träd som skapar tak skänker atmosfär och förstärker rumskänslan. De är en värdefull tillgång när man bygger upp en trädgård. Taken kan dölja fula utsikter, skapa skydd mot insyn och vind. Med ett tak mot någon del av himlen känns trädgården betydligt mer ombonad och privat än om den är öppen uppåt. Eftersom träd tar tid på sig att utvecklas och blir stora med tiden behöver man välja och placera dem med omtanke. De behöver en växtplats där de får rum även sen de blivit fullstora och så ska deras form passa in i miljön.
Träd som ger takkänsla kan se ut på många olika sätt. De kan till exempel ha ett vasformat växtsätt, en krona som är horisontellt utbredd, hängande eller rund. Beroende på vilket skapas helt olika atmosfärer under och runtomkring dem.
Karaktären hos en trädkrona påverkas också av hur stora bladen är och hur tätt de sitter. Det har stor betydelse för vilken sorts skugga trädet skänker: om den blir djup och mörk eller lätt och ljus. Skuggan som bildas påverkar i sin tur vilken sorts växter som kan odlas under trädet.
Genom de flesta trädkronor slinker alltid något solljus, även om kronan är tät, och det bidrar till att skapa ett ljus- och skuggspel som förändras efter hur solen förflyttar sig och som ibland också skiftar för att lövverket rör sig för vinden. Just spelet mellan ljus och skugga förstärker upplevelsen av en trädgård, det skänker liv och gör trädgården mer intressant. Det bidrar också till att den känns större och rymligare.
En fördel med takbildande träd är att man kan använda marken under till annat. För en gångstig, sittplats eller att odla andra växter. Bara man ser till att inte trampa runt nära stammen på träd som ,liksom magnolior, har ytligt liggande rötter mycket känsliga för tryck ovanifrån. I såna fall kan man odla marktäckande perenner under trädet för att inte riskera att gå för nära. I Enköping kan man se hur de flesta känsliga träd antingen växer inne i en rabatt eller har en matta av någon marktäckande perenn runt stammen.
Få växter skapar lika mycket miljö som kronträd. Något man tagit fasta på i Enköping där man använder dem såväl längs gator, på stora parkytor och i små intima fickparker som närmast kan liknas med villaträdgårdar i storlek och karaktär.
Prydnadskörsbär, Prunus ’Accolade’, är så skirt ljusrosa när den blommar i början av maj att man lätt tror att den är alldeles för ömtålig för att odla på våra breddgrader. Men inget kan vara mera fel. Den är robust, frisk och kan utan bekymmer odlas upp till zon 3. Storleken är också alldeles lagom för vanliga svenska villa- och radhusträdgårdar, 4–6 meter. ’Accolade’ får en bred, men öppen krona så man behöver inte vara rädd för att det skapas kompakt skugga under den. Den är lättodlad, men blomningen gynnas av en solig växtplats i näringsrik jord. Pastor Spaks park.
Prakthäggmispel, Amelanchier lamarckii, är ganska vanlig som buske och friväxande häck, men inte så många känner till att den också går alldeles utmärkt att stamma upp till ett litet träd. Här i Drömparken ser vi tre klungor med häggmisplar som stammats upp en liten bit så att de ger ett ganska lågt tak över rabatten med blommande vårlökar. Man kan också lyfta dem betydligt högre eller odla dem som enstammiga träd om man så önskar. Prakthäggmispel är en mycket lättodlad växt som håller sig i behändig storlek för en mindre trädgård då den inte blir mer än 6 meter hög. Förutom den skira vita blomningen i maj så har den ett fint rödaktigt bladutspring samt exceptionellt vacker rödorange höstfärg. Ger blåsvarta bär som är omtyckta av fåglar. Kan odlas i såväl sol som skugga och är härdig till zon 5.
Kaukasisk vingnöt, Pterocarya fraxinifolia, har en imponerande krona som verkligen känns som ett tak när man står under och tittar upp i den. Bladen är stora och består av småblad, ungefär som rönnblad i jätteformat. Blommorna är samlade i långa limefärgade hängen som sedan bildar vingade fruktsamlingar. Hela trädet ger ett tydligt exotiskt intryck. Det blir mycket voluminöst, 10–15 m högt och rejält brett, så det är endast lämpligt för stora trädgårdar. Vill växa i fuktighetshållande och näringsrik jord på solig plats, exemplaret på bilden växer alldeles ovanför ån på Fisktorget, men trädet är tåligt och lättodlad. Kan odlas i zon 3, men då med viss risk att toppskotten fryser bort på vintern. Klätterväxten som syns runt stammens nedre del är klätterhortensia.
Manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, är ett mycket elegant träd med exotiskt utseende och blad med liknande uppbyggnad som den kaukasiska vingnöten som syns här intill. Den manchuriska valnötens blad är ännu större än vingnötens och kan bli nästan 1 m långa. Med tiden kan den bli 10 meter hög, men går ändå bra att ha i en vanlig villaträdgård i och med att kronan är ganska gles och inte tar bort så mycket ljus. Lövas ganska sent på våren. Vill växa i fuktighetshållande jord i sol. Problemfri och härdig i Zon 5. På marken under i åkanten på Klosterparken blommar kungsnävan intensivt.
Klotlönn, Acer platanoides ’Globosum’, får en utbredd rund och välformad krona utan beskärning. De bildar täta tak och passar utmärkt att sätta flera tillsammans så att kronorna växer ihop med varandra som här vid dammen i Munksundskällan. Här kan man slå sig ner på bänkarna utan att behöva bli blöt även om det regnar ganska mycket. Klotlönn är lättodlad, men behöver väldränerad jord. Ett utmärkt träd också för små trädgårdar i och med att den inte blir mer än 4–6 meter hög och 3–4 meter bred. Sol–halvskugga. Zon 4.
Gulved, Cladrastis kentukea, är ett stiligt träd med vid krona och läckert gröna blad. I mitten av juni pryds äldre exemplar av vita hängande blomklasar som doftar. Bladen får lysande gul höstfärg. Den blir inte mer än 7–9 m hög och är ett passande träd också för villaträdgårdar. Zon 3. Klosterparken.