Den naturnära trädgården ligger ofta i anslutning till det omgivande landskapet och flyter nästan omärkligt in i det. Många gånger bjuds de vilda växterna in i trädgården och blandar sig med kulturväxterna. Med skogen som granne finner vi stenar klädda av naturliga mossor och lavar, blåbärs- och lingonris sida vid sida med spirstånds, jättedaggkåpor och nävor.
Den charmiga gamla ladan i Cathrine Öhlunds Norrbottensträdgård omges av storvuxna, frodiga perenner som gullstav, riddarsporre och älggräs. Framför riddarsporrarna syns den bleklila något lägre hässleklockan, Campanula latifolia, och till höger om den återfinns den mer lågväxta praktbetonikan, Stachys macrantha. Den stora lavbeklädda granen förstärker sagobokskänslan. Det fattas bara att ett skogstroll kliver ut ur ladan.
Här i skogskanten växer kanske också frösådda rododendron och azaleor. Är det i stället ängen som är granne hittar vi ofta blåklockor, gulmåra, prästkragar och andra ängsväxter. Nordiskt vita björkstammar, dovt gröna granar, böljande sädesfält eller en närliggande sjö bildar fond åt perennrabatterna. På något ställe tjänstgör en knotig gammal trädstam som rabattavgränsning och som stöd för klängande växter används gärna torkade grenar. Här kan vi också finna enkla sittplatser av stora, flata stenar eller stockar.
Många surjordsväxter trivs utmärkt i skogsmiljö. Mellan stenblocken och trädstammarna i utkanten av Karin Wilhelmssons trädgård i Vidja, strax söder om Stockholm, frösår sig azaleor och rododendron i så stora mängder att hon är tvungen att rensa bort en del. Övergången mellan skog och trädgård är flytande.