När man tar hänsyn till växters texturer öppnar sig en helt ny värld av spännande kompositionsmöjligheter. Med textur menas en ytas karaktär: den kan vara blank, matt, luden, rynkig och så vidare. Framförallt är det den hos bladverket som har betydelse vid växtkomposition. Många intressanta texturer framträder som bäst på våren och försommaren när bladen nyss kommit upp och håller på att utvecklas.
Olika texturer framhäver varandra och för att dra full nytta av en attraktiv bladtextur bör man sätta ihop den med växter vars blad har en helt annan. Här är det alltså kontraster som gäller och de blir ganska lågmälda och finstämda. Därför är det bra om man inte har alltför många andra effekter i närheten av dem eftersom de lätt kan komma i skymundan. Det är också bra att kunna komma nära växter med intressanta texturer eftersom de syns allra bäst på lite närmre håll.
Texturkvaliteter kommer oftast bäst till sin rätt i milt ljus. Starkt solsken kan förta effekten med uppseendeväckande texturkontraster. Därför är det extra värdefullt att många av de växter som kan uppvisa läckra bladtexturer är just sådana för halvskuggiga och skuggiga lägen. Undantaget är de många gråludna perenner som är anpassade för ett liv i sol och torka. Gråludna perennerna ser inte heller sämre ut i solljus utan luddet fångar snarare upp solstrålarna och får växterna att bli mer skimrande än annars. Det är som om naturen har tänkt på allt.
Blanka blad reflekterar ljus och kan användas att för att lysa upp mörkare partier i trädgården. Växter med blank textur sticker ut ur omgivningen och upplevs som om de är närmare och kan därför användas för att visuellt korta avstånd i trädgården. Matta texturer däremot ger ett intryck av att vara längre bort och kan alltså användas för att skapa en illusion av ökat djup och avstånd.
Mörka, matta blad och barr absorberar mycket ljus och ger ett dovt och tillbakadraget intryck. De utgör en lugn och fin fond för ljusa växter som framhävs extra mycket när de placeras framför dem. Man ska däremot se till så att de mörka, matta bladen inte blir för dominerande eftersom det ger trädgården en dyster och nedstämd atmosfär.
Bladstorleken påverkar om vi uppfattar bladen som blanka eller matta. Blankhet framträder tydligast på blad av något större storlek medan små blad vanligtvis uppfattas som matta även om de har en glatt yta.
Stjärnklocka, Campanula poscharskyana ‘Blauranke’, lammöron, Stachys byzantina ’Helene von Stein’ och silverpäron, Pyrus salicifolia ‘Pendula’
Ytor med olika textur framhäver varandra. I sällskap med de släta bladen och blommorna av stjärnklocka, Campanula poscharskyana, ‘Blauranke’ ser de ludna lammöronen, Stachys byzantina ’Helene von Stein’ ännu mer ludna ut. De lika silvriga men mer finludna bladen av silverpäron, Pyrus salicifolia ‘Pendula’, ackompanjerar och ramar in arrangemanget. Lägg också märke till hur silverpäronets skrovliga stam framhäver de andra ytornas förnämt delikata utstrålning. Det här är en komposition för soligt läge i väldränerad jord. Bild från Pastor Spaks park i mitten av juni.
Svart nysrot, Veratrum nigrum
Svart nysrot, Veratrum nigrum, har stora, ganska blanka blad med en tydlig reliefartad ådring, man lägger genast märke till dem. Den ovanliga texturen i kombination med bladstorleken skapar en känsla av exotisk djungel Blommorna som kommer först i juli–augusti är mörkt, mörkt purpurfärgade, ja nästan svarta, och sitter samlade i ca 35 cm långa vippor. Blomstänglarna kan nå en höjd på uppemot 1 m. Trivs i näringsrik, fuktig jord som ändå är väldränerad. Växer bra i halvskugga, men går även i sol om det är tillräckligt fuktigt. Härdig. C/c-avstånd: 50 cm.
Bronsrodgersia, Rodgersia podophylla
Bronsrodgersia, Rodgersia podophylla, har en bedårande bubblig rynkighet och lyster i sina blad när de först tittar upp på våren. Längre fram blir de gröna och rynkorna är då inte heller bubbliga på samma sätt, men i gengäld blir bladen då mycket imponerande till sin storlek. Väljer man sorten ’Rotlaub’ får man blad som håller sig ganska röda under hela säsongen. Bronsrodgersia får små gräddvita blommor i vippor under juli–augusti. Höjd 80–120 cm. Trivs i halvskugga–skugga i fuktighetshållande jord. Halvhärdig. C/C-avstånd: 70 cm.
Träjon, Dryopteris filix-mas och Hosta sieboldiana ’Elegans’
Träjon, Dryopteris filix-mas, mot daggfunkians, Hosta sieboldiana ’Elegans’, vaxartade buckliga blad ger en intressant texturkontrast för halvskuggiga–skuggiga lägen. Daggfunkia räknas som härdig och träjon är mycket härdig. Båda växterna blir ca 70–100 cm höga och har ett c/c-avstånd på 50 cm.