Text och bild: Dan Rosenholm (2010)
Goda nyheter, det går utmärkt att skapa fantastisk trädgård också långt upp i Norrlands inland, prunkande grön, fantasifull och varierad. Hos Märta Eklund utanför Burträsk i Västerbotten lyser perennernas blad och blommor upp tillvaron. Och det är inte trots det tuffa klimatet utan tack vare som det blivit så fint. Och så naturligtvis Märtas kunnande och gröna fingrar.
Med strålande utsikt över ängarna och Vargviken ligger Märtas trädgård. Helge Granström uppvuxen i Burträsk och senare bosatt i Skellefteå skapade väderkvarnen.
Burträsket heter insjön, ganska grund med bra gädd- och gösfiske och utmärkt sandstrand att bada på när sommaren är som varmast. Den lilla huvudorten vid vattnet bär namnet Burträsk, dess kyrka är ett landmärke som lyser vitt vid strandkanten nästan var än man befinner sig kring sjön. Är platsen speciellt känd för något är det osten med namnet Västerbotten, och det är i det landskapet vi befinner oss ungefär tre, fyra mil från kusten i höjd med Skellefteå. Sveriges första kändisadvokat, Henning Sjöström, kommer härifrån. Vad som däremot kanske gör en och annan person förundrad är att Burträsk är en trädgårdsmetropol där intresset för det som växer och frodas hemma vid knuten är större än på de flesta andra platser i landet. Lite beroende på hur man räknar bor det kring 4000 personer på orten. I Burträsk trädgårdsförening är antalet medlemmar över 200. Det innebär att mer än var tjugonde person är medlem. Slå det den som kan.
Ett litet badparadis i norr, Långnäset i sjön Burträsket inom gångavstånd från Märtas hem i Vargviken. Förvånansvärt varmt tack vare att det är långgrunt och många soltimmar sommartid. I fjärran syns kyrkan i byn.
Och vad kan man odla i Västerbottens inland frågar sig nog alla sydsvenskar? För att få svaret på den frågan kan man bege sig till Vargviken, en gren av sjön som banat sig väg in i landskapet omkring. Vid den bor Märta Eklund i sitt hemman. När man samtalar med henne kommer man blixtsnabbt in på ämnet perenner.
Guldberberis, Berberis thunbergii ‘Aurea’, tillhör favoritväxterna. Vill man ha den tät, vilket man vill, kan man klippa den hårt.
En Märta Eklund-kombination som inte är blygsam minsann är smällspirea, Physocarpus opulifolius ‘Diable d’Or’, och liljan ‘Black Bird’.
Exotiska och ibland krångliga växtnamn flyger genom luften i svindlande fart. Sortnamn som ‘Black Beauty’, ‘Green Envy’, ‘Ivory Heart’ och ‘Pink Spike’ eggar fantasin och blandas med tungvrickande latin i en hastighet som gör det svårt för även den mest insatte att hinna med i svängarna. Inte konstigt alls, eftersom hon är en föregångare på området och älskar att experimentera med nya sorter och arter.
– Liljepaketet kom idag, säger Märta i telefon medan skidföret fortfarande är som allra bäst. Det innehåller massor av spännande. Jag köper in mina växter lite varstans, från olika sajter. Det blir dyra frakter. En massa nya sorter, jag har beställt mer än hundra nya perenner i år.
De har så roliga namn många av Märtas perenner. Det franska kungsljuset, Verbascum chaixii, som står framför huset heter ‘Wedding Candles’. Nedanför står indisk fingerört, Potentilla nepalensis ‘Roxana’.
Men för att ta det hela mer från början. Det var år 1960 mitt i den era som förvandlade Sverige till ett modernt land. Märta gifte sig med sin Sture och de flyttade till en gård vackert belägen ovanför ängarna vid sjön Burträsket. Från viken nedanför fick den sitt namn, Vargviksgården. Där blev det så att de stannade. Hon arbetade som hushållslärare. Han skötte jordbruket och deltog i ortens föreningsliv. För att få in pengar till att rusta upp bygdegårdsföreningens hus bakade de bullar och arrangerade bingoträffar – det var under bingofeberns tidevarv. Och Sture spelade teater.
Den gör sitt bästa för att bli en del av utsikten mot sjön integrifoliaklematisen ‘Arabella’. Underbar långblommare som klarat sig på sin plats i tio år. Blir här i Västerbotten 60–80 cm hög och blommar juli–september, i bästa fall in i oktober. Till höger funkian ‘Sun Power’.
Det närmaste svart man kan komma är purpurkärleksört, Hylotelephium telephium ‘Postman’s Pride’, vars färg Märta gillar särdeles.
I trädgården var det länge ettåringar som gällde. Lite lagom vid väggen och i några rabatter, ungefär sådär som alla andra. Med tiden blev det bara perenner, den typ av växter som vissnar ner under vintern men kommer upp igen varje vår.
– Det var 1991 det började, berättar Märta, jag gick med i föreningen Trädgårdsamatörerna. Där fanns det flera äldre karlar, intresserade och kunniga, som verkligen bjöd på sig själva. Jag skaffade litteratur och läste och läste. Som lärare är jag van att göra så. Man blir aldrig fullärd, det gäller att vara aktiv och gå vidare.
Fint ska det vara i trädgården, inte en massa ogräs och fult. Vill man få bättre blomning hjälper det att plocka bort det som blommat ut.
För snart två år sedan dog Sture. Hon tycker själv hon har kommit igen bra efteråt. De sociala kontakterna med besökare och andra har hjälpt till. I trädgården finns en minneslund till hans minne. Där stryker katten kring och tar sig gärna en lur på det uppvärmda trädäcket vid vattenpumpen.
– Perennerna blir ens vänner, säger Märta. När man ser det första gröna komma upp på våren blir man lycklig. På sommaren tar trädgården all min tid. Det blir inte någon fyrtio timmars vecka inte. Jag brukar gå ut ett par timmar före frukost, vid fem-, halv sex-tiden, och vara ute två timmar. Fåglarna sjunger och rådjuren tittar fram. Sedan säger magen till mig att gå in och äta.
Utsökta kombinationer behöver inte ha starka färger för att framträda. Från vänster palmstarr, Carex muskingumensis, himmelsnunneört, Corydalis omeiana, samt bladen till klippstånds, Ligularia dentata ‘Othello’.
Klimatet då? När man besöker mitt i högsommaren prunkar rabatterna som i tropikerna. Perennerna verkar stortrivas och det syns på växterna att de mår bra. Ändå är det odlingszon 5 häruppe, kanske med en dragning mot zon 6. Ett klimat som många skulle betrakta som helt hopplöst att odla något annat än mandelpotatis i.
– Det är vinterfukten som gör att växter ruttnar, säger Märta. Har man väldränerat förbättrar man minst en zon. Jag använder upphöjda bäddar och blandar in grov sand och komposterat hästgödsel. Hästar har bara en mage och smälter inte maten så väl, det blir mycket fibrer kvar som gör att det blir luft i jorden. Och det är som om bladen får en annan lyster här uppe i norr. Det är nog de ljusa nätterna.
Med färger och former skapar Märta förförande kombinationer. Flikbladig druvfläder, Sambucus racemosa ‘Sutherland Gold’. med asiatlilja, Lilium ‘Sweet Lord’, i förgrunden.
Komponera med funkior. Sorterna är blomsterfunkia ‘Patriot’ till vänster med ‘Feather Boa’ nedanför och till höger ‘Grand Tiara’. I bakgrunden daggfunkia ‘Frances Williams’.
Det är bladen som Märta tycker är viktigast. Hon nämner det vackert rödtonade, nästan svarta höstsilveraxet ‘Pink Spike’ som en absolut favorit, den riktiga wow-grejen. Detta trots att den inte hinner blomma varje år så här långt norrut. Som stomme i planteringarna passar mörkbladig alunrot ‘Black Beauty’ som går bra mot limefärger, för kontraster gillar hon. Nävan ‘Hokus Pokus’, likaledes med mörka blad, tillhör favoriterna, nävor finns det förövrigt hur många som helst av. Och gillar man blad gillar man funkior, sorten ‘June’ blir faktiskt finast i sol för då kommer gulfärgen fram. Men även blommande växter hör hemma i trädgården.
Extra stadigt står trädgårdsriddarsporre Delphinium ‘Pagan Purples’ liksom andra sorter i Millennium-serien med ursprung i Nya Zealand. En något lägre sort som här blir kring 120 cm hög. I bakgrunden den ståtliga och härdiga perennen finnslide, Aconogonon × fennicum.
Limefärgat och blått tillsammans kan knappast bli fel. Funkian ‘Sum and Substance’ tillsammans med blåklockshybriden Campanula ‘Kent Belle’.
– Någon sa till mig att hon aldrig sett så fina riddarsporrar söderut. De är förresten ur den moderna Millennium-serien, de blir kraftiga som järnstörar. De måste stödjas ändå eftersom de får så mycket blommor, men det är lättare än för gammaldags sorter. Nedtill förgrenar de sig lite så de blommar längre.
Och så är det fänrikshjärtan, ‘Ivory Heart’ till exempel både luktar gott och har blåtonade blad, och trebladsspira, Gillenia trifoliata och naturligtvis rosor. De kanadensiska ‘Morden Blush’ och ‘Champlain’ och den europeiska ‘Bonica’ tillhör favoriterna.
Besök är det hemma hos Märta, till vänster, mest hela sommaren. Folk går runt och tittar på perennerna, frågar och undrar. Har man tur kan man köpa med någon planta hem.
Föredrag håller hon på trädgårdsföreningar och liknande och har köpt en sprillans ny dator och projektor för att visa bilder, då blir kvaliteten bra varje gång. Förslag på olika växter har hon gott om, och emellanåt hjälper hon någon lyckligt lottad person att planera trädgård och rabatter. Planeringsmetoden kallar hon kontrollerad hovendroven, det ska se naturligt ut utan att vara det. Många besökare bor i zon 6 eller 7, så det gäller att också veta vad som klarar sig i det klimatet.
Det nästan syns på axnepeta, Nepeta nervosa, att den trivs i solen. Blir ungefär 40 cm hög och ska stå väldränerat.
Lätt gömd bakom en stubbe i rabatten står grönlilja, Zigadenus elegans. Som det vetenskapliga namnet antyder är den stilig, och det är den hela säsongen.
– Förra veckan var jag på Bygdsiljums PRO-förening och höll föredrag, jag är medlem där. Jag kallade det ”Perenner en passion för livet”. Jag visade ett förslag till rabatt jag gjort för en av medlemmarna, tio meter lång och fyra meter bred.
Och så vill hon att snön ska fara, för än är det vinter hemma hos henne. Det är så mycket att rensa och planera. Vänligt men alldeles klart säger hon till att det är dags att sluta prata, hon ska iväg för att hålla ett föredrag och behöver förbereda sig.
Med marktäckare som gulplister, Lamium galeobdolon ‘Florentinum’, kan man både hålla undan ogräs och, framförallt, skapa vackra rabatter.