Pergolor i parker och trädgårdar

Med anor från forna tider är pergolor idag lika modernt som någonsin förr. Utforma dem kan man göra på hur många sätt som helst. Följ med på upptäcktsfärd i Sverige och till andra sidan små och stora hav. Lär och inspireras.

Text och bild: Dan Rosenholm

En skuggad gång, lövvalv, eller promenadväg täckt av bågar skulle man kunna översätta det med, ordet pergola. Uttrycket kan härledas till sent latin, och sedermera italienska, men finns idag i de flesta västeuropeiska språk.

Pergolor har mer eller mindre använts genom alla, kända, tider. De finns på avbildningar från Egypten som är runt 3400 år gamla. Vid tiden för Jesu födelse beskrivs de skriftligt av romaren Plinius d.y. Via renässansens Italien spred de sig till Frankrike och vidare till England. När det naturliga blev fashionabelt i engelsk trädgårdskonst blev pergolor omoderna, men återuppstod igen runt förra sekelskiftet främst inom den rörelse som brukar kallas Arts & Crafts.

Vad är pergolor, och andra typer av tunnlar, bågar och tak i trädgården, bra för? Ursprungligen för att bära upp vinrankor, men ett lika tydligt syfte var att ge skydd mot sol och vind. De har också alltid brukats som ett sätt att rama in och förstärka utsikter. Under dem kan man placera ut stolar och soffor för att i lugn och ro betrakta omgivningen eller fördjupa sig i diskussioner om livets mening. I moderna svenska villatomter används pergolor mest som portar mellan olika delar av trädgården. Å den andra sidan behöver man verkligen tänka ens så här långt? Det får räcka med att de är snygga, eller hur.

Till de mest använda klängväxterna för pergolor hör blåregn, Wisteria, en från början östasiatisk växt som odlats i Europa sedan 1500-talet. Här ganska nyutslagna i den klassiskt inspirerade trädgård som hör till Cambria Pines Lodge i Kalifornien. Blåregn klarar sig i goda lägen upp till Mälardalsområdet.

En hembyggd klockstapel ramar in den strålande utsikten hemma hos Clas och Britt-Mari Rosenblad på Åland. Och så kan man naturligtvis ringa i den när det vankas middag. Närmare vattnet ligger grillstugan med strålande utsikt över fjärdarna.

Ingemo och Per Gylling har flitigt använt täckta gångar och tak i sin stora trädgård mellan Landskrona och Helsingborg. Mest är det naturliga tak, överhängande träd och buskar. Till vänster lutar sig en schersmin mot en buxbom, till höger täcks gången av en katsura, Cercidiphyllum japonicum.

Bågen över gången böjde Gunilla Bremer till av en armeringsmatta. Över den har rosen ‘Scintillation’ lagt sig. Trädgårdsromantik i vitt från Västerås. På andra sidan bågen fungerar den vita pelaren som blickfång och skapar djup.

Det kanske vanligaste sättet att använda pergolor i villaträdgårdar är att låta dem fungera som portar mellan trädgårdsrum. Hemma hos Agneta Sjöstedt i Sollentuna markeras slutet på en lång gång med en avenboksbåge. Strax innanför möts man av ett äppelträd och blommande tulpaner. Utformningen är gjord av Ulf Nordfjell.

Det är lite av allt åt alla över det där med att använda både rosor och klematis i pergolor. Ju mer desto bättre helt enkelt. Vi befinner oss i the Mill Garden som ligger i Warwick, England.

När solen steker på ger en uteplats med tak av trädkronor mysig stämning som inget annat. Viss storlek på trädgården behövs, och gott om tid och arbete. Det här exemplet kommer från visningsträdgården Appeltern i Holland, träden är lönnar.

Pergolagångar ger rumskänsla även om de inte täcks med växter. Trots att den här typen av konstruktioner härstammar från Europa och England där stenkonstruktioner varit vanliga fungerar trä målat i falurött minst lika bra. Bild från Fröjas trädgårdar i jämtländska Ås.

Att använda blommande rododendron som tak över trädgårdens passager vore en dröm. Tyvärr är det få förunnat, de växer sakta och blir bara tillräckligt höga i sydligaste Sverige. Kanske man behöver ett skånskt slott för att lyckas, som här på Krapperup norr om Höganäs.

Av idegranar går det nästan att forma vad som helst. Till det allra läckraste hör gröna portar, gärna så smala att man får tränga sig igenom. Bilden är från Slottsträdgården i centrala Malmö.

Traditionen med månportar härstammar från kinesiska trädgårdar och har inspirerat Henry Karlsson i Medelpad. Av det kan man förstå att det här inte är någon gammal ruin utan att Henry skickligt lyckats skapa det intrycket.

Här skulle man kunna tro att vi återvänt till romarrikets pergolaförsedda trädgårdar. Arrangemanget finns i Villa Ephrussi de Rothschild utanför Nice i Frankrike och innehåller stenskulpturer som återskapar forna tider. Till vänster klättrar en vippjasmin, Jasminum polyanthum, i vårt klimat används den som krukväxt.

Ett rosenpergolornas paradis hittar man i Laubjergs Rosenhave utanför Ringköbing på Västjylland. Det är en omfattande och välskött visningsträdgård inriktad helt på rosor där man både kan inspireras och titta närmare på olika sorter, här syns ‘Flammentanz’ till höger och ‘Goldfinch’ till vänster.

Under pergolor kan man vila i skydd från sol, vind och visst regn. Där kan man titta ut över omvärlden i kontemplation. Märkvärdiga behöver de inte göras. En konstruktion av stockar, med stenar och betongplattor på marken räcker. Bild från Le jardin de Pierrette i Diebolsheim, Alsace, Frankrike.

Skapa en rosenpergola med hjälp av bambu. Det är den kunnige Kina-entusiasten Anna-Lena Wibom som byggt skapelsen hemma på sin tomt på Lidingö.

”Ett arkitektoniskt element helt enkelt” benämner trädgårdsdesigngurun Piet Oudolf den här boktunneln hemma i holländska Hummelo. Precis så kan man tänka när man gör sin egen enkla villapergola.

Efter att ha varit omodernt i över hundra år kom pergolor på modet igen i början av 1900-talet, mycket tack vare Englands store arkitekt Edwin Lutyens i samarbete med de blommiga rabatternas moder, Gertrude Jekyll. Fördelen med konstruktioner i trädgården är att de ger struktur även på vintern, som här i kända Hestercombe som de designade tillsammans.