Som en impressionists penseldrag i landskapet har stilen beskrivits. Med spiror, solar, parasoller, draperier och mattor kan formerna liknas. Det är den nya perennvågen det handlar om. Låt dig inspireras av goda idéer, lär om kraftfulla plantor.
Text: Dan Rosenholm
Bild: Dan och Ann-Christin Rosenholm

Rejäla plantor med starka former i stora sjok kännetecknar nya perennvågen. Jättekrisslans, Inula magnifica ‘Sonnenstrahl’, solar kontrasterar mot kransveronikans, Veronicastrum virginicum ‘Temptation’, spiror, och temyntans, Monarda ‘Scorpion’, bollar.
Den nya perennvågen är namnet på den sentida planteringsstil där växternas form är viktigare än färg. Upprinnelsen finns bland ett antal växtmänniskor i Holland och Tyskland – dess mest kände representant är Piet Oudolf. Naturen, speciellt den amerikanska prärien, är förebild. Växterna är ofta stora och kraftfulla, prydnadsgräsen har en särställning. Däremot är de inte invasiva utan fungerar väl i rabatter.
Också dynamiken särskiljer nya perennvågen mot traditionella stilar, den ständiga föränderligheten över säsongen är en huvudingrediens. Vissnade står stjälkarna kvar över vintern och ger skönhet och struktur. På senvintern klipps de ner. Storväxta och livskraftiga perenner planteras i sammanhängande sjok. För ogräsen blir livet svårt i den hårda konkurrensen.

Röd solhatt, Echinacea purpurea ‘Green Edge’, slår normalt ut i augusti och håller sig vacker ända in i oktober. Imponerande både som massplantering och tillsammans med andra.
Många av de typiska växterna har sitt ursprung i amerikanska mellanvästerns prärielandskap, andra är hybrider med framförallt tyskt ursprung, medan några helt enkelt är traditionella trädgårdsväxter som passar i stilen.
Åtta former i paljetten
För nya perennvågen är strukturen överordnad och färgerna underordnade. Det är växtsätt och blommornas former som är väsentligast. I likhet med färger går de att klassificera i grupper, men till skillnad mot färgkompositioner är det kontrasterna som ger effekt, formharmonier blir mest bara trista:
Spiror
Mest framträdande skepnad har spiror. Deras vertikala, uppstickande form utmärker sig och ger höjd och tredimensionalitet även till den tråkigaste plantering.
Parasoller
Också distinkta till formen är parasoller som är horisontellt riktade istället för vertikalt. Blir därför ofta effektfulla tillsammans med spiror.
Plymer
Plymer är löst arrangerade och ger lugn. De är ofta högväxta. Bäst gör de sig som riktigt många tillsammans.
Solar
Blommor med en krans av kronblad kring en mittdisk kallas solar. De kontrasterar effektfullt mot vertikala spiror och kan lätt lyfta en växtkomposition.
Bollar
Rundade blommor och frökapslar betecknas bollar, dit hör inte sällan utblommade solar som tappat kronbladen.
Mattor
Som horisontella mattor breder marktäckare ut sig. De bästa har en höjd av en, två eller tre decimeter över markytan, blir ogenomträngliga och ger inte ogräsen en chans att ta sig igenom.
Draperier
Vid kanten av rabatter kan man plantera perenner i form av draperier. Är ofta lite högre än mattor, breder ut sig som kuddar och täcker jord och kanter.
Transparens
Också i framkanten passar stora men transparenta perenner. Genom dem skönjer man vad som finns bakom – de skapar spänning och djup.
Sexton nya vågen-perenner
Namn, form, höjd och härdighet för 16 utmärkta och typiska nya vågen-perenner. De storvuxna behöver god tillgång till näring och vatten under högsommaren. Gemensamt för alla är att de gillar sol–halvskugga och behöver stå väldränerat för att övervintra, det senare gäller speciellt de som är klassificerade som halvhärdiga.
- Stor plymastilbe, Astilbe chinensis var. taquetii ‘Purpurlanze’, plym, 80–110 cm, härdig.
- Stjärnflocka, Astrantia major ssp. involucrata, boll, 40–90 cm, härdig.

Matchade nästan perfekt ton i ton är plymerna hos diamantrör, Calamagrostis brachytricha, med bollarna hos stjärnflocka, Astrantia major ssp. involucrata ‘Canneman’, men det som ger största effekten är de kontrasterande formerna.
- Diamantrör, Calamagrostis brachytricha, plym, 90–120 cm, halvhärdig.
- Palmstarr, Carex muskingumensis, draperi, 50–70 cm hög, härdig.

Som draperi för att dölja övergångar mellan rabatter och omgivande gångar och gräsmattor fungerar palmstarr, Carex muskingumensis. Mycket stadig, klarar till och med snötryck.
- Fläckflockel, Eupatorium maculatum ‘Atropurpureum’, parasoll, 180–200 cm, härdig.

Ju mer vi är tillsammans ju frodigare det blir tycker den plymformade fläckflockeln, Eupatorium maculatum ‘Atropurpureum’, den solformade trädgårdssolbruden, Helenium ‘Flammendes Käthchen’, och den nätta spriran av blodormrot, Bistorta amplexicaulis ‘Rosea’. Formerna kontrasterar, färgerna matchar.
-
Ett högväxt par av blommande plymer bildar amerikanskt älggräs, Filipendula rubra ‘Venusta’, och trädgårdsruta, Thalictrum ‘Elin’. Älggräset ‘Venusta’ har ursprung i USA medan ‘Elin’ har svenskt ursprung.
Blodnäva, Geranium sanguineum, matta, 15–30 cm, mycket härdig.
- Amerikanskt älggräs, Filipendula rubra ‘Venusta’, plym, 150–180 cm, härdig.
- Hakonegräs, Hakonechloa macra, draperi, 30–70 cm, härdig.
- Trädgårdssolbrud, Helenium, sol, 100–120 cm, härdig.

Den stabila trädgårdssolbruden, Helenium, förvånar med klara färger på de solformade blommorna, något annars mest förbehållet ettåringar. Den tidigblommande ‘Sahin’s Early Flowerer’ börjar blomma redan i slutet av juli och passar speciellt bra norrut.

De solformade blommorna hos den mäktiga jättekrisslan, Inula magnifica, ‘Sonnenstrahl’ har elegant hängande, varmt gula kronblad. Den tar stort utrymme och är lämplig som avskärmning. Rotsystemet är inte invasivt. Är imponerande också på vintern.
- Jättekrissla, Inula magnifica, ‘Sonnenstrahl’, sol, 180–200 cm, härdig.
- Glansmiskantus, Miscanthus sinensis, plym, 120–200 cm, halvhärdig.

Den ståtliga glansmiskantusen, Miscanthus sinensis, är gräsens rättmätiga drottning. Sorten på bilden ‘Malepartus’ är den med de allra vackraste och tåligaste plymerna, silvriga på hösten, varmt bruna på vintern.
- Temynta, Monarda, boll, 80–120 cm, halvhärdig.

Som bollformad räknas Temynta, Monarda ‘Purple Ann’. Tack vare de matta, rufsiga blommorna känns de inte påträngande ens när färgerna är starka.
- Jättetåtel, Molinia caerulea ssp. arundinacea ’Transparent’, transparent, 150–180 cm, härdig.

Få växter har ett så passande sortnamn som jättetåtel, Molinia caerulea ssp. arundinacea ’Transparent’. Hänger som en transparent slöja i sirliga bågar över sin lägre granne, den röda solhatten ‘Magnus’. Passar som färsk eller torkad till snitt.
- Stäppsalvia, Salvia nemorosa, spira, 40–60 cm, halvhärdig.
- Kransveronika, Veronicastrum virginicum, spira, 80–100 cm, härdig.
- Trädgårdsruta, Thalictrum ‘Elin’, plym, 180–220 cm, härdig.

Av alla Piet Oudolfs projekt är nog Lurie Park i Centrala Chicago det mest uppseendeväckande. Kontrasten mellan de prärieliknande planteringarna och skyskraporna är så kraftfull.
Piet Oudolf – den nya vågens förgrundsgestalt
Mest känd av den nya perennvågens företrädare är holländaren Piet Oudolf. Det var när han började tycka den engelska stilen var för rigid han ville skapa något eget. Tillsammans med sin fru Anja sökte han efter annorlunda växter på plantskolor i Tyskland, Holland och England, ibland med cykel som fortskaffningsmedel. I början av 1980-talet startade de en egen plantskola vid den holländska byn Hummelo. Där drog de upp perenner och där testade Piet växter och designidéer.

Piet Oudolfs senaste projekt i Sverige är Skärholmens perennpark, invigd hösten 2011.
På en bussresa mötte han svensken Stefan Matsson. De började diskutera en blivande park i Enköping. Piet fick uppdraget. Drömparken, som den fick heta, blev internationellt känd tack vare artiklar i engelska tidskrifter. Från New Yorks stad kom snart en delegation på studiebesök. Piet anlitades för att utforma Battery Park på Manhattans södra udde. Sedan dess har det rullat på, med projekt i England, USA, på den europeiska kontinenten och i Sverige

Drömparken i Enköping blev något av den nya perennvågens genombrott.