Det som först var en äppelodling blev snart en japansk damm av det större slaget. Men även italiensk renässans har inspirerat Tommy Westin vid Höga Kusten i Ångermanland. Och att exotiska träd trivs långt upp i norr har han nu bevisat.
Text och bild: Dan Rosenholm
Mönstren i stenläggningarna har Tommy skapat själv, med viss inspiration från japansk trädgårdskonst. Han har mest använt stenar som fanns tillgängliga, det är inte bara billigast och mest resurseffektivt, oftast blir det charmigast.
Det började så smått redan i slutet av sjuttiotalet när Tommy Westin och hans fru Kerstin flyttade upp från Gävle till Ångermanland. I närheten, utanför Ullånger i kanten av det område som kallas Höga kusten, bodde hans farföräldrar i ett rött hus, typiskt för trakten. De fick ofta besök av Tommy som passade på att arbeta med jorden och odla en del grönsaker. Efter några år tog paret över gården och flyttade in.
Runt huset fanns gräsmatta och några rönnar, bakom låg åkrar med igenvuxna diken. Tommy lät en grävare rensa upp, lägga dränering och plana ut. Han övervägde att leva på grönsaksodling. Med traktorn kunde han plöja och harva, men det mesta jobbet var manuellt och det blev för mycket hantverk och slit.
Tommys Japaninspirerade damm ramas upptill in av de långa bladen från en japansk valnöt, Juglans ailantifolia, med ursprung från Göteborgs botaniska trädgård
På den här tiden försökte länsstyrelsen profilera Västernorrland med norrländska grönsaker. Men när vitkålen kom från Tyskland för en krona kilot gick det inte att konkurrera. Istället tog trädgårdsintresset över, främst träd och buskar. Inspirationen kom från resor i Europa, speciellt Italien, men även från avlägsnare platser. Det var framförallt med Japan som tänkandet förändrades. Det avskalade, tanken att det som inte tillför något ska bort är hemligheten till en trädgård i harmoni. Men det är lätt att säga, när den som är växtintresserad vill ha allting.
Japanska sjön
I kanten av Ullångers variant av Japanska sjön, står perennerna sköldbräcka, Darmera peltata, och jättedaggkåpa, Alchemilla mollis. Ovanför bänken blommar fläder, Sambucus nigra. I bakgrunden skymtar bostadshuset.
Där grönsakerna först odlats fick han en höst ingivelsen att plantera äppelträd. Men nej, när våren kom stod de i vatten. Istället började han skissa på en japansk damm. Han planerade, tiden gick, han planerade lite till och hade nog fortsatt på det viset om inte en grävmaskin dykt upp hos grannen. Nu blev äntligen dammen grävd.
Namnet blev Japanska sjön av det enkla skälet att de flesta växterna kommer från området kring vattnet mellan Korea, Manchuriet och Japan med samma namn. Och så tänkte han sig formen som en svensk tolkning av en japansk sjö. Först bestämde han att inte krångla till det, det skulle bara bli en damm. Men efter en säsong började han köra dit matjord och plantera växter.
Vid den stora dammen står en japansk lykta i en bit stock som Tommy sågat till och gröpt ut. Invid växer strandiris ‘Perry´s Blue’.
Härdigare än man tror
Det finns många exceptionella små träd som klarar sig betydligt bättre i Norrland än man kan tro. Nere till vänster japansk gyllenlönn, Acer shirasawanum “Aureum”, till höger jättearalia, Kalopanax septemlobus. Flädern ovanför har med åldern klarat vintrarna allt mer oskadd.
Det är träd och buskar som är Tommys stora intresse, dendrologi kallas det med ett finare namn. Han försöker förstå hur ursprunget, deras proveniens, påverkar härdigheten och vilken betydelse lokala variationer, mikroklimatet, spelar. Själv har han fem egna väderstationer på gården. Mellan de högst och lägst belägna skiljer det hela tre grader i årsmedeltemperatur. Beroende på läge motsvarar det odlingszonerna 4 och 5.
Vasst mot mjukt. Den silkeslena sammetshortensian, Hydrangea aspera ssp. sargentiana, som inte borde vara härdig i de här trakterna, lever i harmoni med den gulbarriga tujan.
Härdighet är enligt honom beroende av många olika faktorer, vinter och sommartemperaturer, snötäcke, sommarens längd, sol, skugga, nederbörd, dränering. Vad som avgör är svårt att veta och zonangivelser är ofta inte testade, den nordligaste svenska försöksstationen för träd ligger i Uppsala.
Det är växter klassade med för låg härdighet han försöker identifiera. Den lena sammetshortensian hör till dem, trots att den anges som zon 2 växer den så att det knakar här i Ångermanland. Detsamma gäller japansk valnöt. Hans egna exemplar har grott ur frön upplockade på Göteborgs botaniska trädgård – något inte direkt tillåtet men långt ifrån ovanligt bland trädgårdsproffs.
I kanten av ädellövskogen har Tommy satt den ovanliga och minst sagt ståtliga pestskråp, Petasites hybridus. En medicinalväxt som breder ut sig likt en gigantisk marktäckare en meter ovan mark.
Ekar och ädellövskog
Silverpäron brukar i södra Sverige användas som stand-in för olivträd. De klarar sig uppenbart i Ångermanland också. Extra snygg tillsammans med blå strandiris, Iris sibirica.
Ett par skogsdungar med inspiration från sydligare nejder har det också blivit, det hör en del skogsmark till fastigheten. Tommy samlade frö och planterade en ekdunge i en glänta. Nu är de minst sex meter höga.
Ovanför huset står en smärre ädellövskog på tillväxt. Partiet är tänkt att ge en illusion av svensk ädellövskog med lind, alm, ask, ek och fågelbär, sådana man annars inte ser mycket av häruppe. Träden växer fort, de är planterade i åkermark. Härdigheten är inget problem, att jorden är genomsläpplig och sandig hjälper till. Strax ovanför har en källa funnits, vatten finns tillgängligt för rötterna även när det är som hetast mitt i sommaren.
På pelare runt vattenfontänen står bonsaier. På vintern gräver han ner dem grunt i marken, sedan får de snöa över. Närmast till vänster en hemlock, Tsuga canadensis.
Inspirerad av renässans och Japan
Bäcken som rinner ut i den konstgjorda sjön kommer närmats från vattenfontänen, vars vatten i sin tur har sitt ursprung högre upp i ett naturligt vattendrag.
Uppe vid huset finns en fontän byggd av en gammal kvarnsten. Grunden till konstruktionerna kom Tommy på under resor. På italienska slott, som Villa d’Este, leder man ofta vatten så att det först används i någon fontän högt uppe och sedan återanvänds längre ner. Från en slang i ett naturligt vattendrag matas Tommys fontän. Därifrån leds vattnet vidare under mark till den bäck som mynnar i dammen. I den finns ett breddavlopp som reglerar vattennivån och återlämnar vattnet till moder natur.
Egentligen tycker Tommy att hästkastanj, Aesculus hippocastanum, inte blir speciellt bra som bonsai, bladen blir för stora. Men visst är den snygg ändå?
Runt vattenfontänen står bonsaier på pelare. Bonsaier är en japansk tradition där man planterar miniatyrträd i skålar och kärl och försöker få dem att efterlikna riktiga exemplar, krokiga och pinade av vinden.
På de gamla åkrarna ovanför huset slog renässansinspirationen till. På en Italienresa såg Tommy en lång gång med cypresser som ledde mot en tempelliknande byggnad. Väl hemma i Ullånger skapade han sin egen motsvarighet med långa siktlinjer, korsgångar, tempel och låga häckar. Istället för cypresser använde han den småväxta vitgranen, Picea glauca. Till häckar planterade han bok i parallella rader.
En rak gång, häckar i räta vinklar och ett tempel i slutet av siktlinjen, italiensk renässans med norrländsk tolkning. Vitgran, Picea glauca, har fått ersätta cypresser och häckarna består av bok.
Fast alla förstår sig inte på tjusningen med träd och buskar. Grävmaskinisten som hjälpte till med att täckdika och plana ut var på en kopp kaffe flera år senare. Hans kommentar var att ”när du flyttade hit var det bara sly överallt och nu är det likadant”.
Och så kanske man också kan se på saken, om man inte gillar exotiska träd och buskar alltså. Men det är något som i alla fall vi gör, vi som skriver och ni som läser.
Sex träd och buskar för tufft klimat
Japansk gyllenlönn, Acer shirasawanum ‘Aureum’, ser spröd ut och är långsamväxande men klarar zon 4 galant, kanske också zon 5. Är känslig för sol, vilken bränner sönder bladen. Det vackraste lilla träd man kan ha i en trädgård.
Bok, Fagus sylvatica, är mycket härdigare än man kan tro, klarar zon 5. Som häck behåller den bladverket vackert brunt fram till vårvintern. Extra tjusiga är skott och nyutslagna blad på våren.
Japansk valnöt, Juglans ailantifolia, anses vara härdig till zon 2, men frodas trots det hos Tommy. Svår att få tag i? Köp i så fall manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, härdig till zon 5 och i enskilda fall kanske 6. Båda har längre och mer palmlika blad än vanlig valnöt.
Jättearalia, Kalopanax septemlobus, är ett sällsamt träd med vassa taggar och lönnlika blad som varierar kraftigt i utseende mellan olika exemplar. Anses härdig till zon 3, men det struntar den blankt i och klarar sig i zon 4 eller 5.
Japansk lärk, Larix kaempferi, tillhör de barrväxter som är nakna under vintern och skjuter nya fräscha skott varje vår. Härdig till zon 4. Anses vackrare än sin ännu härdigare släkting sibirisk lärk, L. sibirica.
Bergkörsbär, Prunus sargentii, inleder våren med rosa blommor på bar kvist kombinerat med vackrast tänkbara bladutsprång i röda nyanser. Hämtar andan under sommaren och exploderar i skönaste rött framåt hösten. Är härdig till zon 4 eller 5, lättsam och tålmodig.
Kvartett med stora, sköna blad
Sammetshortensia, Hydrangea aspera ssp. sargentiana, är en skuggföredragande buske som anses härdig till zon 2. Hos Tommy i zon 4 eller 5 mår den prima, sprider sig och blommar. Bladen är lena som silke.
Det är bladkombinationerna som gör det. Som ett solparasoll för funkian fungerar de välformade bladen av strutbräken, Matteuccia struthiopteris.
Strutbräken, Matteuccia struthiopteris, är en storvuxen och lättskött ormbunke härdig i hela Sverige. Växer vackert strutformat. Gillar skugga men tål en hel del sol.
Pestskråp, Petasites hybridus, breder ut sig nästan en meter ovanför marken. Anses kramplösande och användes som medicinalväxt redan under medeltiden. Passar i utkanten av större tomter, inte i rabatter.
I fuktig mark i skydd av trädens skugga trivs stora vackra bladväxter. Till dem hör fingerrodgersia, Rodgersia pinnata. Över skymtar en bok med rödlätta blad.
Fingerrodgersia, Rodgersia pinnata, och kastanjerodgersia, R. aesculifolia, trivs i skugga och fuktig mark. Håller sig intressanta över säsongen genom ständiga variationer i form, färg och blommor.
Tommys bästa härdighetstips
- Väldränerad, genomsläpplig jord ökar härdighet och överlevnad.
- Försök hitta rätt läge, skillnader i mikroklimat på en tomt kan motsvara en eller två zoner.
- Välj växter som passar platsen, låt solälskarna stå fritt och öppet och de som föredrar skugga skyddat.
- Och placera inte plantor som hör hemma i olika typer av miljöer tillsammans.
- Härdigheten ökar allteftersom växter blir större, skydda endast de första vintrarna.
- Chansa ibland, det är enda sättet att säkert veta vad som klarar sig.