Storblommig klematis från öst

Text och bild: Dan Rosenholm

Storblommig klematis, det är tjusigt det! Det brukar de flesta tycka, allra helst första gången de stöter på dem i full blom. Ofta är den första kontakten en jackmanklematis, Clematis ‘Jackmanii’, med sin karakteristiska blå färg, och då faller vem som helst lätt pladask för överflödet och skönheten hos blommorna.

När man full av inspiration sedan själv planterar storblommig klematis visar det sig vara lite knepigare än man tänkt. Många av de vanligaste sorterna är känsliga för sjukdomar och klimat, och blommar dessutom bara på fjolårsskotten, vilket inte är lika oskyldigt som det låter. När de fryser ner, klipps för hårt eller drabbas av svampangrepp, som vissnesjuka, då blir det tji blommor det året. Låter man å den andra sidan bli att klippa dem blir de för höga och med tiden alldeles glesa nertill.

Men om man ändå vill lysa upp sin trädgård med undersköna klematis hur ska man göra? Att det finns hopp kan man lära sig av Finn Eldh i Lidköping. Hemma hos honom och hans fru Aina blommar klematis i mängder från tidig sommar till långt in på hösten med fladdrande kronblad i distinkta färger. Finn är välkänd för sin klematiskunskap både som föredragshållare och skribent och är också kunskapskälla till den här artikeln. Intresset har han haft sedan barnsben, men det var när han pensionerades 1992, bara något år efter att muren genom Europa nästan bokstavligen kollapsade, som han fick riktig tid att ägna sig åt det. En resa till Uno Kivistiks smått legendariska plantskola, Roogoja i Estland, tillsammans med internationella klematissällskapet år 1998 gav ännu mer bränsle till intresset.

Tyvärr hann aldrig Uno Kivistik själv se den här hybriden i blom innan han dog 1998. Däremot tyckte hans son Taavi att det var den allra bästa av sin fars icke namnsatta hybrider och kallade den därför helt enkelt ’Uno Kivistik’. Höjd 2–2,5 meter.

Växtförädling är som många kanske vet ett område där järnridåns upplösning fått stor betydelse. Inom det forna östblocket pågick ett intensivt växtförädlingsarbete, vilket vi inte var riktigt medvetna om då. Eftersom vi var isolerade från varandra och förutsättningarna var annorlunda på östsidan, med en mer begränsad tillgång till kemikalier och växtnäring, blev också resultatet ett annat. Kraven på att växterna skulle vara motståndskraftiga mot sjukdomar, mindre krävande på näring och härdiga var större. Speciellt från Baltikum, som är båda geografiskt nära och kulturellt lättåtkomligt, har vi fått många bra sorter av frukt och bär som passar oss i Norden, det är bekant. Vad som fortfarande är mindre uppmärksammat är den rikedom av fantastiska klematis som också tagits fram.

Kivistiks plantskola ligger inte alltför långt från Tallinn, i byn Karla på vägen mot Tartu. Runt 1978 började Uno Kivistik med klematisförädling. Då hade han redan samlat in olika sorter i det gamla Sovjetunionen under många år. Även i väst rönte han snabbt framgång och blev känd inom sitt område. Vid Unos död i slutet av 1990-talet övertogs plantskolan Roogoja av hans son Taavi.

När Finn kom dit 1998 hade han höga förväntningar. De överträffades av verkligheten, blomprakten var överväldigande. Att estniska och östeuropeiska klematis också är härdiga och friska är en bonus. Deras främsta egenskap då, och nu, är de stora vackra blommorna som kommer i mängder. Än mer inspirerad efter Estlandsbesöket har Finn Eldh med tiden skaffat allt mer kunskap och en trädgård som snart är lika imponerande som Kivistiks i Estland, fast i mindre skala.

Det är svårt att inte vara nöjd när man som Finn Eldh står invid en japansk magnolia runt vilken en blommande klematis slingrar sig, i det här fallet vitalba-klematisen ’Paul Farges’, mer känd under namnet ’Summer Snow’.

På Estniska Dagö ligger den plats som Kivistik hämtade namnet till sorten ‘Ristimägi’ från. Det är ett kulligt, sandigt område där det står kors utplacerade i naturen. Det lär vara en sed som härstammar från slutet av 1700-talet då svenskkolonin avflyttade till Gammelsvenskby i Ukraina. Senare, under 1900-talet, flyttade många av ättlingarna till Gotland, några stannade i Ukraina och en del kom tillbaka till Dagö och slutade sina dagar i sovjetiska fångläger. Ibland finns det mycket innehåll i ett växtnamn. Höjd 1,5–2 meter.

Välj bra sorter

Hur går det nu till att odla stora undersköna klematis hemma i sin trädgård? Det är här Finn Eldhs erfarenhet och det forna östblockets ihärdiga växtförädlare kommer in. Det första rådet är det viktigaste, välj bra sorter som passar vårt klimat! Att köpa första bästa klematis på stormarknaden är ett lotteri, och chansen att vinna nästan lika liten. Det finns numera många bra sorter att välja mellan, och man ska utnyttja att det är ganska lätt att få tag i östeuropeiska sorter, delvis tack vare Finns arbete.

Men vad är då en bra klematissort. Eftersom klematis är en av de växter som man odlar främst för blommorna så vill man naturligtvis först och främst ha läckra blommor och lång blomningstid, vad vore annars vitsen? En lika viktig egenskap är att de ska ge blommor direkt på årsskotten (klippgrupp 3), då blommar de även om plantan beskurits hårt eller stammen fryst ner. Härdigheten är viktig, självklart. Väljer man sorter från östra Europa behöver man i stort sett bara bekymra sig för härdigheten om man bor i Norrlands inland. Sedan är det bra om hela plantan blommar, inte bara en ruska uppe i toppen. Det är trots allt inte meningen att man ska få nackspärr av att beundra blommor. Ofta kan det dessutom vara en fördel med klematissorter som inte blir allt för höga, speciellt om man vill odla dem i kruka. Ska de odlas på vanligt sätt i marken som klättrare kan de gärna vara mer kraftigväxande.

Hur vet man vilka klematissorter som är bra? Man frågar någon som själv odlat och provat sig fram, vad annars? Så varsågod, ta del av Finn Eldhs erfarenheter av olika sorter av storblommig klematis och hur man odlar dem.

Sorterna är uppdelade på relativt låga klematis som passar i kruka och på de som blir lite högre och passar att odla som vanligt i marken, men det är bara en indikation. Gränsen är högst flytande och de flesta klematis går att plantera i krukor. Samtliga sorter blommar under juli–september, och är härdiga till ungefär zon 5, om inte annat anges. Bäst av allt är att alla angivna sorter blommar på årskotten och kan klippas ner nästan helt på våren, om man vill.

Hur man odlar klematis i kruka

Klematis för kruka

Den första av estländaren Uno Kivistiks klematissorter som lyckades på den västeuropeiska marknaden var den sena storblommiga ’Valge Daam’, vilket på estniska betyder ”Vita damen”. Att den blev framgångsrik är inte svårt att förstå. Höjd 2–2,5 meter.

Ridderlig kanske man skulle kunna säga att den sena storblommiga ’Rüütel’ är, en av Kivistiks skapelser från 1982. På estniska motsvarar namnet ungefär chevaleresk eller ridderlig. Och visst, ståtlig är den allt. Höjd 1,5–2 meter.

Klematissorten ‘Ashva’ blommar överflödigt mest hela sommaren och långt in på hösten och kan just därför i högsta grad rekommenderas. Den har sitt något oklara ursprung i Litauen. Höjd 1,5 – 2 meter.

Extra intressant textur på kronbladen har ’Teksa’, en annan av Kivistiks sorter. Det hörs nästan på namnet att det har med tyg att göra. Teksa betyder helt enkelt texasbyxor eller denim på estniska och anspelar på vanligt jeanstyg. Höjd 1,5–2 meter hög.

Sorten ’Minister’, rekommenderas ofta för krukodling tack vare sitt kompakta växtsätt, men klarar sig naturligtvis lika bra planterad i marken som övriga Kivistik-hybrider. Höjd 1,5–2,5 meter.

Mer högväxande sorter

Snyggingen ‘Kaaru’, också från Kivistiks plantskola, har fått sitt namn ur en estnisk barnramsa. Höjd 2,5–3 meter.

Från frö av den välkända sorten ’Ville de Lyon’ drog Kivistik upp klematisen ‘Triinu’. Höjd 2,5–3 meter.

Varför inte släppa upp klematis i häcken? På bilden växer den sena storblommiga klematisen ’Viola’, som anses vara en av Kivistiks bästa och mest rikblommiga sorter, i en helt vanliga thujahäck. Visst blir häcken lite skadad, men på sommaren kvittar det, då syns det ändå inte. Höjd 2–2,5 meter.

Från Polen härstammar ‘Emilia Plater’. Den är framtagen av en jesuitmunk och uppkallad efter en polsk-litauisk frihetshjälte. Höjd 2.5–3.5.

Från väldigt långt österut, rättare sagt motsatta sidan av klotet, Nya Zeeland, kommer den mörka viticellaklematisen ‘Black Prince’. Höjd 2.5–3 meter. Zon 3.