Gullviva och trädgårdsviva sprider sig bara man låter dem vissna ner i fred och marken inte är för näringsrik. Hybridiserar gör de gärna om det finns andra vivor i närheten. Varje viva blir sin egen sort.
Text och bild: Dan Rosenholm
Finns det något mer välgörande för själen än att strosa runt mellan granstammarna i skogen en fuktig eftermiddag på sensommaren? Kanske kan det vara att sitta med en kopp kaffe och några bullar i en vitsippsbacke under ganska tidig vår, eller möjligen att kryssa mellan vilda stormhattar och fjällbjörkar på väg upp mot kalfjället? De flesta kan lätt komma på egna exempel. Trots urbaniseringen känner vi Nordbor en stark närhet till naturen, det gäller även många som kommit hit från andra kulturer.
Det finns inga hopplösa platser, vackrast tänkbara rabatt på berghällen med hjälp av extremt torktåliga växter som rosa och vit rosenbräcka, Saxifraga Arendsii-gruppen, bergnejlika, Dianthus gratianopolitanus, broklewisia, Lewisia cotyledon och purpurbräcka, Saxifraga oppositifolia. Karin Wilhelmssons trädgård söder om Stockholm.
Vad är en trädgård egentligen annat än en liten bit natur som formats efter egen önskan? Tänker man så ligger tanken att ge trädgården en naturnära stil inte långt borta. Fördelarna är många. Anläggningsarbetet är begränsat, istället utnyttjar man det som redan finns. Detsamma gäller underhållet, gräsmattor behöver inte klippas lika perfekt, ogräs behöver inte dras upp så nitiskt. Men framförallt kan man skapa en liknande känsla som under skogspromenaden, utan att ens behöva lämna tomten.
Trädgårdsväxter kan gott få växa ända in mot skogen. Välj robusta typer, som riddarsporre, Delphinium, och klippstånds, Ligularia, de klarar av att växa med viss konkurrens från trädens rötter. Bild från Villa Fraxinus i Ångermanland.
Att utforma en naturnära trädgård
En naturnära trädgård skapar man inte, man bevarar och utvecklar det som redan finns på tomten och i omgivningen. Det gäller från högsta träd till lägsta marktäckare. Det går varken att återskapa en ståtlig tall eller ett bestånd av blåbärsris när det väl är borta.
I den skogligaste delen av vår egen tomt, mellan en bok och en rönn, har vi alltid en hängmatta upphängd. Träden får bilda tak och på marken under frodas blåbärsriset.
Oftast ligger den naturnära trädgården i anslutning till landskapet runtomkring och flyter nästan omärkligt in i det. Gränsar trädgården mot skogen, så kan stenar klädda av naturliga mossor och lavar, blåbärsris och ljung finnas sida vid sida med till exempel spirstånds, jättedaggkåpor och nävor. I skogskanten passar även rododendron och azaleor, gärna frösådda som inte har allt för pråliga färger. Är åker och äng granne till trädgården kan vi ha blåklockor, gulmåra, prästkragar och andra ängsväxter i trädgården.
Rododendron och azaleor passar bättre än man kan tro i den skogsnära trädgården, de sprider sig vildsint. I skogsbrynet på Karin Wilhelmssons tomt i Vidja söder om Stockholm fröar de av sig till den grad att hon måste gallra bland alla småplantorna.
En traditionell vattenbunke med utblommade liljeväxter är utmärkt som prydnad i den naturnära trädgården. I bakgrunden på Villa Fraxinus skymtar en betydligt mer modernistisk stol, i form av en hand.
Hela trädgården behöver inte vara naturnära. Låt gärna den konventionella trädgården gradvis övergå till omgivande naturmark. Det är ett gammalt knep som finns i svensk trädgårdstradition, såväl som i övriga Europa och i Ostasien. Den som är så lyckligt lottad att bo direkt mot skog eller äng kan hålla övergången helt öppen så det knappt märks var tomten börjar eller slutar. Vackra utsikter släpper man också in i trädgården, men de behöver inte vara vidöppna. Vill man ha dem mer spännande kan de avgränsas så att man gradvis upptäcker lite i taget.
En överväldigande övergång mellan trädgård och björkskogens vita stammar i södra Norrbotten. Ljuvlig blandning med bland annat perenna spirstånds, gullstav, jättedaggkåpa, strutbräken och trädgårdsiris. Till höger skymtar det exotiska bladverket hos en manchurisk valnöt Juglans mandshurica.
Ängsväxter som prästkragar, blåklocka och klöver hör hemma i den naturnära trädgården. Låt dem sprida sig och blomma i något hörn av tomten, klipp ner efteråt och använd som gräsmatta resten av året. Men gödsla inte och låt det inte bli för mycket klöver som samlar kväve.
Att blanda befintliga växter med trädgårdsväxter behöver man inte vara rädd för. Det finns både inhemska växter och mängder av vilda växter och trädgårdsväxter med ursprung från andra delar av jorden som passar in. Men växtförhållandena måste vara de rätta. Näringsrik jord kan vara en svårighet. Är tomten anlagd med matjord från åkrar eller om man gödslat regelbundet under många år är det svårt för många vilda växter att klara konkurrensen. Då får man använda trädgårdsväxter med naturlig karaktär, det finns allt fler sådana att få tag i.
En skönt grön lundväxt som trivs under träden där löven faller är julros, Helleborus, med många olika sorter och arter som alla vill ha växa näringsrikt. Utmärkande är att blommar tidigt, i Skåne ibland redan i november–december.
I kulturlandskapet kan man utnyttja närheten till åker och äng. På en stol innanför en låg häck kan man inte bara njuta av sädesfältens vajande i vinden utan också följa jordbruket under året, från plöjning och harvning till när skördetröskorna tar in den färdiga säden.
Men framförallt. Om man vill ha en naturnära trädgård på sin tomt behöver man tid. Det behövs tid för att känna in omgivningen och hitta växterna som passar in. Det behövs tid för nya växter att etablera sig i näringsfattig mark i konkurrens med annat. Å den andra sidan så behöver man inte heller lägga ner lika mycket arbete som i en konventionell trädgård.
Lycka till med att skapa din egen trädgård nära naturen.
Även växthus och andra byggnader passar i naturnära trädgårdar. Använd naturliga material och färger som inte är för skarpa. Huset till vänster används för tillvänjning av frösådda och övervintrade växter på våren och det till höger är en kombination mellan växthus och lusthus.