NYA PERENNVÅGEN

Gillar du praktfulla rabatter med stora ståtliga perenner? Tycker du att ogräsrensning är måttligt roligt? Då kanske New Wave Planting, eller den nya perennvågen som den kallas på svenska, är något för dig. Med robusta perenner i stora sjok blir trädgården inte bara lättskött utan också vacker och spännande nästan året runt.

Det är naturen som stått förebild för den nya perennvågen, och växturvalet är ofta hämtat från Nordamerikas prärielandskap. Liksom i det vilda låter man all mark täckas så att ogräset inte får en sportslig chans att ta över. Blomningen sker ofta sent på säsongen och växterna håller sig attraktiva också efter att de vissnat. Det är som i naturen, det är vackert fast ingen är där och rensar bort det döda och torra. Först i februari–mars är det dags att klippa ner fjolårets skrumpna blomstänglar och blad.
Hur gör man då för att skapa en nya vågen perennrabatt i sin villaträdgård? Avsätt tillräckligt med plats, helst inte mindre än två gånger fyra meter, gärna mer. Det ska vara många exemplar av varje växtsort, gärna fem, sju eller nio plantor vardera, ganska tätt planterade för att snabbt få all bar jord täckt.

Vilka sorter ska man välja, finns det en lista över nya vågen perenner? Nej det gör det inte. Det är helt enkelt fråga om växter som är vackra under lång tid och tilltalande även sedan de dött för säsongen. Många av dem, men inte alla, är storväxta och blommar sent. En del är gamla klassiker medan andra är relativt nya i perennrabatten.
Prydnadsgräsen har en särställning. Från att knappast använts alls i trädgårdar, med några få undantag, har de blivit alltmer populära. De är lättodlade, skapar miljö, är snygga länge, och ger en ytterligare dimensionen när de rör sig med prasslande ljud. På höstarna fångar de ljuset så att det riktigt strålar om deras frodiga blomvippor i eftermiddagssolens sken. En del prydnadsgräs har dessutom ett transparent växtsätt vilket gör att de kan placeras framför andra lägre växter.
Låt dig inspireras av den nya perennvågen och skapa dig din egna tåliga rabatt.

Det som är kul med tvååringar är att man inte alltid vet var de dyker upp nästa gång. Purpurkvanne, Angelica gigas, är dessutom en växt man inte kan undgå att lägga märke till, den ser närmast ut som något som ramlat ner från yttre rymden. Vi nordbor ska glädja oss extra mycket. Här uppe blir den stor och ståtlig, medan den nere på kontinenten håller sig liten och klen. Blommorna slår ut under juli–augusti, men den är snygg även efter att den blommat ut. En kraftig och ståtlig växt som blir cirka 140 cm hög. Självsår sig, passar inte dess självvalda plats kan man flytta den dit man önskar. Trivs i sol–halvskugga. Härdig.

Den som bor i tufft klimat men ändå gillar stora perenner kan odla finnslide, Aconogonon × fennicum. På sensommaren är det lätt att få för sig att det inte är en perenn utan en kraftig buske. Blommorna är gräddvita, kommer redan i juni och håller sig en bra bit in på hösten, minsann inte dåligt alls. Är ingen marodör och breder trots sin storlek ut sig ganska långsamt. Blir cirka 2 meter hög och går bra i sol–halvskugga. Trivs på de flesta jordar, men utvecklas bäst där den är näringsrik och fuktighetshållande men ändå väldränerad. Mycket härdig.

Som små sparrisknoppar sticker amsonia, Amsonia tabernaemontana, upp ur marken under den tidiga våren. I juni slår blommorna ut likt fembladiga stjärnor i toppen av läckert violetta stänglar med smala, spetsiga blad. Det är inte med några skvalande färger de blommar, snarare i trolskt ljusblått, perfekt för att lysa upp sena sommarkvällar. Det är nog kombinationen av form och färg som gör amsonia så attraktiv. Gör sig bäst i grupp. Den kommer ursprungligen från östra och centrala USA, i Sverige har den inte använts särskilt länge, men blir mer känd och populär. Tålig, vill ha fuktigt i marken men väldränerat. Sol–halvskugga. Blommar i juni–juli. Höjd 70–80 cm. Härdig, fungerar sannolikt i Norrland.

Vilket konstigt namn den har, lila sköldpaddsört, Chelone obliqua. Varför heter den så? Enkelt, blommorna liknar sköldpaddors huvuden. Det vetenskapliga namnet säger samma sak. Chelone kommer från det grekiska ordet för sköldpaddshuvud. Själva växten härstammar från östra Nordamerika, är frisk och stilig hela säsongen. Den blommar successivt nerifrån och upp under lång tid, ungefär mellan juli och september, och har dessutom strålande dekorativa fröställningar som håller sig snygga mest hela vintern. Höjd cirka 60–80 cm. Lättodlad men föredrar att stå i fuktig jord i skugga eller halvskugga. Härdig.

Högrest och rakryggad i alla väder står tuvröret, Calamagrostis × acutiflora ‘Karl Foerster’, ett tätväxande mästerverk. Blommar relativt tidigt på året för att vara ett gräs, redan i juni–juli. Som det svenska namnet antyder växer den gärna i tuvform. Vill man ha riktigt bra effekt ska man sätta flera ganska tätt tillsammans. Blomaxet byter färg och blir framåt hösten attraktivt guldgult. Vajar elegant i vinden och är snyggt i stort sett hela vintern. Tuvrör ska inte klippas ner förrän våren står för dörren. Mycket populär både i Europa och Nordamerika, hurra för att den fungerar så bra i vårt klimat. Klarar av de flesta jordar och förhållanden men föredrar fuktig men väldränerad jord i sol–halvskugga. Höjd 150–200 cm. Härdig.

Trädgårdssolbrud, Helenium ‘Rubinzwerg’, kan lysa upp rabatter ganska rejält. Det som kanske förvånar mest är att en så stabil och hyggligt lätthanterad perenn strålar i så klara färger, något som brukar vara förbehållet sommarblommor. Ursprunget är Nordamerika men idag odlar vi knappast alls rena arter av den utan olika sorter av färgstarka hybrider, ofta i varma färgtoner. Blomningstiden varierar mellan olika sorter, från sensommaren fram till sen höst. Bor man lång norrut ska man se till att få tag i någon som är tidigblommande. Blir i storleksordningen 100–120 cm hög. Halvhärdig.

En av de bästa perennerna för sensommaren och hösten är röd solhatt, Echinacea purpurea ‘Magnus’. Ofta kallas den numera röd rudbeckia, men det äldre namnet röd solhatt är mer talande för det är precis så de ser ut. Blommorna slår normalt ut i augusti, i sydligaste Sverige möjligen i slutet av juli, och håller sig vackra mycket länge, ända in i oktober. Blir ungefär 80 cm hög och vill växa i väldränerad jord i varmt läge och helst full sol. Är mycket omtyckt av fjärilar. Klassad som halvhärdig, men är inte speciellt kinkig. Däremot är det inte meningsfullt att odla den i norr eftersom blommorna inte hinner slå ut innan frosten kommer.

Prydnadsgräsens drottning är utan tvivel glansmiskantus, Miscanthus sinensis. Den växer både ståtligt och graciöst. På höstarna bildas vackra blomax som dessutom oftast håller sig snygga hela vintern. Passar som solitär, men också tillsammans med andra storvuxna perenner. Att ursprunget är östra Asien hör man på namnet, sinensis avser just Kina. Det finns många sorter att välja bland men den på bilden ‘Malepartus’ är kanske den med allra vackraste ax, silvrigt röda på hösten och varmt bruna under vintern, oftast med bibehållen form. Vill ha mycket vatten och näring, man kan ju inte svälta ut den som är stor. Däremot tål de absolut inte att stå i fukt under vintern. Höjd 150–200 cm. Halvhärdig.

Den maffiga fläckflockeln, Eupatorium maculatum ‘Atropurpureum’, ger mer en känsla av amerikansk prärie än av prydlig rabatt. Mycket riktigt, ursprunget är Nordamerika och den passar knappast tillsammans med väna rabattrosor. Används helst för att skapa miljö i trädgården, den når sin fulla storlek sent på sommaren och behöver inte klippas ned förrän på senvintern. Och det är ingen liten växt utan den kan bli hela 2 meter hög. Blommar under lång tid i augusti–oktober och lockar både bin och fjärilar. Behöver fuktighetshållande jord och likt andra stora perenner en hel del näring för att utvecklas bra. Trivs i sol–halvskugga. Härdig.

Det är få växter som fått ett så passande sortnamn som jättetåteln, Molinia caerulea ssp. arundinacea ’Transparent’, väl värd en särställning. Eftersom den är just transparent kan man placera den långt fram i rabatten. Dess gröna blomstrån hänger i sirliga bågar som sakta vajar även i den svagaste vind. Bakgrunden ser man som genom en slöja. Trots att den är storvuxen och kan bli runt 170 cm hög står den stadigt i blåst och regn. Extra vacker med regndroppar eller frost i sina strån. Får en gyllengul färg framåt hösten. Passar till snitt, både som färskt grön och torkad. Trivs i sol–halvskugga i fuktighetshållande jord. Härdig eller mycket härdig. Framför står röd solhatt av sorterna ‘Magnus’ och ”Green Edge”.

En mäktig trädgårdsväxt är jättekrissla, Inula magnifica ‘Sonnenstrahl’. Hög och utbredd med kraftiga och flera decimeter långa blad. Jätteblommor formade som solar med elegant hängande, varmt gula kronblad. Tar stort utrymme, lämplig som avskärmning och passar bäst hemma hos den som har stor tomt, men har inte speciellt invasivt rotsystem. Medicinalväxt som använts vid andningsbesvär. Anses motverka svamp och bakterier. Sol till halvskugga i fuktig jord, den är ovanligt tolerant för markfukt och accepterar även tunga jordar. Orkar stå upprätt utan stöd och är snygg också på vintern. Bättre kan det knappast vara. Höjd 180–200 cm. Härdig.

Temyntor som sorten Monarda ‘Purple Ann’ är trevliga, ganska storväxta perenner som ursprungligen kommer från Nordamerika. De klarar sig bra utan omfattande skötsel om de får tillräckligt med vatten och näring på sommaren men framförallt står väldränerat på vintern. Doftar lite kryddigt, bladen kan användas till te. Vissa temyntor anses ha använts av den amerikanska ursprungsbefolkningen till antiseptiska ändamål. Dess karaktär med matta, rufsiga blommor gör att de inte känns påträngande ens när färgerna är starka. Blommar som bäst i juli och augusti och blir cirka 80 cm hög. Sol–halvskugga. Halvhärdig. Det finns många sorter att välja på, till exempel ‘Blaustrumpf’, ‘Scorpion’ eller den kraftfullt röda ’Jacob Cline’.

Det är få växter som kan blomma så intensivt som höstflox, Phlox paniculata, hela plantan blir täckt av doftande blommor. Namnet stämmer bara delvis, de blommar redan i juli men fortsätter långt in på hösten. En nackdel med höstflox är att de får mjöldagg om de står torrt, men det verkar vara sortberoende. Placera dem där det är naturligt fuktigt och finns skugga när solen är som starkast på dagen. Som många andra nya vågen perenner har den sitt ursprung i Nordamerika. Höjd 90–120 cm. Härdig. På bilden syns sorten ‘Rosa Pastell’, med det finns många andra att välja på liksom sorter av den närliggande arten prickflox, Phlox maculata.

Elegant och magnifik på samma gång är höstrudbeckia, Rudbeckia laciniata ‘Juligold’, med hängande kronblad. Trots att den kan bli manshög och har ett förfinat yttre står den stadigt upprätt, även efter en storm. Är graciös och passar bra där man vill ha höjd i rabatten utan att det blir kompakt. Höstrudbeckia har sitt ursprung i Nordamerika. Blommar i juli–augusti. Vill ha soligt men är inte speciellt känslig för vilken jord den står i. Höjd 150–180 cm. Halvhärdig, kan troligen bara odlas upp till Mälardalen.

Piet Oudolf