VACKERT PÅ VINTERN

När löven dalar till marken och lägger sig som en matta under träden för att med vindens hjälp spridas över tomten och de mest senblommande perennerna sjunger på sin sista vers då är det väl i alla fall slut på trädgårdsåret? Nej, inte då heller. Sitta ute och avnjuta en kopp kaffe på uteplatsen går naturligtvis inte längre. Men som tur är finns det gott om växter som kan göra en trädgård intressant och tilltalande också på vintern.

Träd och buskar som håller sig snygga alla årstider finns det ett antal av. En särställning har de som är begåvade med attraktiv bark, och det är under vintern de gör sig allra bäst. Barken kan vara spegelblank som hos glanskörsbär, randig som en strimlönn eller kanske papperstunn, krulla sig och flagna av som hos kopparlönn. När trädgården är avlövad och blommorna vissnat finns det inte så mycket som konkurrerar om uppmärksamheten.

Även silhuetter av grenverk hör vinterträdgården till. Kan vara mycket effektfulla inte minst hos växter med skruvade och vridna grenar som ormhassel. Som allra bäst framträder bark och grenverk när trädgården klätts i ett lager av snö, speciellt vackert kontrasterar mörka och rödaktiga stammar mot det vita. Har man inte så mycket snö där man bor kan man lyfta fram dem med en marktäckare med ljusa blad under trädet, kanske ett rosenplister som håller sig snyggt långt in över vintern. Ett sätt att lyfta fram rödaktiga stammar är att placera dem på ett ställe där solen verkligen kommer åt att lysa. Solstrålarna tar fram färgen och får dem att glittra.

Genom att plantera ljusstammade träd mot en mörkare botten av till exempel hasselört eller skuggröna kan man få en motsvarande kontrastverkan. I snöfattiga delar av vårt land kan ljusa vackra stammar lysa upp vinterns mörker, himalayabjörk fungerar fantastiskt bra för det.

Kopparlönn, Acer griseum, är ett långsamväxande, litet träd med anslående kopparbrun stam där barken flagnar i paperstunna ark som krullar sig och färgar. Med ursprung i Kina introducerades det i Europa via England år 1901. Växer långsamt och ofta med flera stammar och har likt de flesta lönnar dessutom dekorativa blad som på hösten blir röda och granna. Blir 4–6 meter hög och med tiden nästan lika bred. Vill växa i sol–halvskugga gärna i djup och näringsrik jord på en varm plats. Zon 3, möjligen 4. Det fina exemplaret växer i Bergianska trädgården i Stockholm.

En förförande ormskinnsliknande bark med vita strimmor på grön botten har amerikansk strimlönn, Acer pensylvanicum, men man ska undvika att röra vid den, då skadas mönstret. Hos unga träd är stammen enbart grön så köp helst ett exemplar som är så stort att det redan fått vitstrimmig bark. Förutom lockande stam har den välformade lönnblad som gulnar snyggt på hösten. Trädet växer långsamt och blir knappast högre än 8 meter. Odlas i sol–halvskugga. Zon 4. Det finns flera andra strimmlönnar att välja bland som till exempel den något härdigare manchuriska strimlönnen, Acer tegmentosum.

Himalayabjörk, Betula utilis var. jacquemontii, får spöklikt vita stammar med flagnande bark och ofta symmetriska grenar som är elegant uppåtriktade. Att den behåller vitheten och lystern beror på att den kontinuerligt byter yttersta skiktet av barken. Det är ett mycket vackert träd som man kan använda fristående likväl som för att skapa skogskänsla på villatomten. Lyser upp i höst- och vintermörker. Den blir mindre än vanliga björkar och kan nå en höjd på 10–15 meter. Sol–halvskugga. Zon 3. På bilden från Ultuna i Skåne sorten ‘Doorenbos’ framtagen i Holland vilken anses behålla vitheten extra väl.

Ormhassel, Corylus avellana ‘Contorta’, är en långsamväxande buske som får starkt vridna grenar. Vackrast är den som avlövad med grenverket blottat i all sin glans. Kan ge ett ganska rörigt och oregerligt intryck på sommaren. För att råda bot kan den stammas upp allteftersom och stödjas av bambupinnar. Beskär på vårvintern och spara de snirkliga grenarna för dekorationer och blomsterarrangemang, i butiken är sådana dyra. Blommar med hängen på bar kvist tidigt på våren. Oftast ympad på vanlig hassel, tillåt inte skott nedanför ympen att växa upp. Höjd 2–3 meter. Sol–halvskugga. Zon 3.

De flesta utblommade hortensior blir otroligt vackra på vintern. Det gäller också vipphortensia, Hydrangea paniculata. Sorten på bilden heter ‘Kyushu’, kallas också liten syrenhortensia och kom till Europa från den japanska sydön med samma namn i början på 1900-talet. Fräsch växt som har rikligt med vackra vita blommor i juli–september vilka sedan torkar och är snygga nästan vintern ut. Höjd ungefär 1,5 meter. Vill ha kalkfattig jord. Bild från Uppsala botaniska. Vipphortensior gillar sol förutsatt de får tillräckligt med vatten. Klarar zon 5. Bor man ännu längre norrut finns sorten ‘Mustila’ att tillgå.

Vingbenved, Euonymus alatus. Har fått sitt namn av de säregna korkliknande listerna, vingarna, längs grenarna. Vingarna har speciellt stort skönhetsvärde vintertid då busken är avlövad. Den är också mycket snygg på våren när de fräscht ljusgröna bladen vecklar ut sig. Framåt sommaren övergår bladfärgen i en mellangrön nyans och är inte lika iögonfallande. Blomningen är oansenlig men på höstkanten utmärker sig vingbenveden återigen rejält då bladverket blir starkt rödrosa i färgen. Trivs i sol–halvskugga i näringsrik jord. Blir cirka 1–2 meter hög och lika bred. Zon 5.

Vingros, Rosa sericea ssp. omeiensis f. pteracantha, har framträdande platta taggar som nästan är självlysande röda, allrahelst på unga skott. Hård beskärning på våren ger tätt växtsätt och många och långa nya skott försedda med de iögonfallande taggarna. Kraftigväxande, blommar med små söta blommor nära stammen i maj–juni och bildar sedan röda nypon. Bladverket är graciöst och ger lite intryck av ormbunke. Kommer från Kina och har odlats här i Europa sedan 1901, vilket verkar varit ett gyllene år för nya växter. Höjd 2–3 meter. Sol–halvskugga. Zon 4.

Hybridtrollhassel, Hamamelis × intermedia ‘Arnold Promise’, blommar så tidigt att det kan hända man ser den i tufsigt gul skrud med en hätta av vitaste snö redan i januari–februari milda vintrar. Blommorna är ganska små och har egentligen inte en chans att mäta sig med alla storblommande skönheter som dyker upp längre fram. Men den slår ut när minnet av förra sommarens blommor känns som mest avlägset och hoppet om en ny vår ännu knappt vaknat och är då det vackraste man någonsin sett. Det finns många olika sorter av trollhasslar med olika färg på blommorna och varierande växtsätt. De blir mellan 1,5–3 meter höga och vill ha en halvskuggig, vindskyddad växtplats i mullrik, lätt jord som helst ska vara lite fuktig. I regel härdiga till zon 3.

Näverhägg, Prunus maackii, är alternativet för dig som vill ha ett träd med blank snygg stam men bor för långt norrut för glanskörsbär. Näverhäggens bark är gulbrun och flagnar snyggt ungefär på samma sätt. Trädet växer fort och kan bli 10–15 meter högt men kan skäras in, det är bara att hålla nere storleken om man önskar. Beskär i så fall under perioden juli–september, absolut inte på våren eftersom det kan ta allvarlig skada. Som många träd med vackra stammar gör de sig bra med en enhetlig marktäckare under, till exempel jättedaggkåpa som här i Rydlinge plantskola, Skellefteå. Trivs i sol–halvskugga. Härdig till zon 6.

Det är den spegelblanka mahognyröda barken som gör glanskörsbär, Prunus serrula, så oemotståndlig. Flerstammiga exemplar är särskilt vackra. Barken flagnar på ett attraktivt sätt. Om man stryker stammen lätt med handen faller den gamla av och och nya blankare skikt visar sig. Kommer från västra Kina, centrala Asien och kallas ibland också tibetkörsbär. Den har en relativt kort livslängd för att vara ett träd, runt 30 år. Barken gör sig bäst när trädet har några år på nacken så man ska köpa ett hyfsat stort exemplar. Höjd 5–7 meter. Trivs i sol–halvskugga i mullrik jord. Zon 3, möjligen 4 i gynnsamma lägen.

Perenner

Det finns många perenner som vissnar snyggt och behåller formen långt in på vårvintern. Flera av dem får estetiskt tilltalande frö- och fruktställningar, inte sällan fantasifullt uppbyggda, som klarar av att hålla sig fräscha nästan ända fram till våren. Färgerna går naturligtvis för det mesta i toner av brunt och beige, men nyanserna är många och med den stora variationsrikedomen som formerna uppvisar blir det allt annat än tråkigt. Nougattoner insvepta i ett tunt, silvrigt lager av snö eller frost kan bli ett naturens eget konstverk.

Viktigt för vintersnygga perenner är att de orkar hålla sig upprätta så länge som möjligt under vintern. Hur bra formen bibehålls är avhängigt av vädret. En torr höst gör att fler vissnade perenner förmår stå stadigt medan de kan säcka ihop av blött väder. Slutligen en lista på några suveräna arter som håller formen långt in på vintern.

Egentligen är glandelaster, Aster macrophyllus ‘Twilight’, en växt som blommar som allra bäst under sensommaren och hösten. Då lyser den upp i det begynnande mörkret med mängder av ljusa, lavendelblå, solformade blommor, med gul mitt som en extra finess. På vintern slår den till igen med små söta torkade blomkorgar i beige och ljusbrunt. Är dessutom frisk och stadig, vilket långtifrån alla astrar är. Kommer från Nordamerika och kan räknas som en nya vågen perenn. Vill ha mycket sol. Höjd 60–70 cm. Mycket härdig.

Under sommarsäsongen är daggfunkia, Hosta sieboldiana ‘Elegans’, en ståtlig, nästan blå bladväxt som framåt sensommaren får vackra blomstänglar. När hösten kommer byter bladen färg och blir fagert gula. Sedan skiftar den helt gestalt över vintern, då är det de höga fröstänglarna, som kan sticka upp en bra bit över den eventuella snön, som är tjusningen. Vet man inte vilken växt de kommer ifrån är det svårt att räkna ut. Föredrar halvskugga och vill inte stå i för torr jord. Höjd 80–90 cm. Härdig. Också många andra funkior har snygga fröställningar.

Till de perenner som är vackra nästan jämnt hör astilbe, Astilbe × arendsii. Fräscha blad som kommer upp ur marken på våren, blommar i röda, rosa och vita färger som passar att kombinera med varandra. När astilbe blommat ut får den härligt nougatfärgade, torra fröställningar som är snygga hela hösten. Står stadigt och håller sig presentabel tills det är dags att klippa ner den på vårvintern. På bilden från Klosterparken i Enköping framträder den extra snyggt med dovt grön idegran som bakgrund. Vill stå i halvskugga–skugga. Vanlig trädgårdsjord fungerar bra. Höjd 40–120 cm varierande mellan olika sorter. Härdig.

Sexton vintersnygga perenner