Text och bild: Dan Rosenholm
Att gammaldags mormorsväxter passar till röda stugor med vita knutar kan många instämma i. Men hur ska man välja perenner om man bor i ett sobert grått arkitektritat trähus eller en mexitegelvilla? Då är det inte lika självklart minsann. Frågorna är många och svaren inte alldeles självklara. Låt oss hjälpa till på vägen.
Vilka perenner passar med fasaden på mitt hus? En fråga många trädgårdsmänniskor ställt sig någon gång. Att matcha färger mot varandra tänker de flesta direkt på. Ton i ton, soligt gula blommor mot herrgårdsgul träpanel, eller kanske mjukt kontrasterande färger som blå lavendel mot en varmt tonad putsvägg. Så långt allt väl, men det räcker inte.
Ännu bättre är att låta perennvalet styras av husets stil. Till en gammaldags kåk hör traditionella växter, medan en stramt modernistiskt villa snarare kräver växter med strikt växtsätt och återhållna färger. Mexitegel med mörka fogar, däremot, behöver lummiga växter som håller tillbaka väggens eget mönster. Men som vanligt när det gäller trädgård finns det många sätt att göra på. Läs råden, och följ sedan din egen smak.
Röda stugor med vita knutar
Något mer typiskt svenskt än röda hus med vita knutar är svårt att tänka sig. De är intimt förknippade med sommaren, doftande syrener och barfotabarn i gräset. Att falurödfärg bara varit i allmänt bruk sedan 1800-talet bortser vi gärna från. Men det är inte bara äldre byggnader som har den här färgkombinationen. Det är fortfarande inte ovanligt att hela områden byggs som rödvita sörgårdsidyller, även till formen.
Att påstå att vackra aklejor och iris vid en röd stuga är hemtrevligt är en underdrift. Bild från Kenneth Hallbergs och Claes Johanssons månghundraåriga hus i norra Skåne.
Vilka perenner passar bäst i den här gammaldags stilen? Svaret finns i frågan. Mormorsväxterna. Perenner som överlevt över generationer i både trädgårdar och övergivna torp: krollilja, pion, riddarsporre, stormhatt, fingerborgsblomma, med flera. Alla lättodlade och med ett romantiskt skimmer. På hösten kan gullboll, gullris eller bolltistel måhända passa? Har du ett hus i herrgårdsstil, kanske med liggande, gulmålade paneler, kan du välja ungefär samma typ av växter.
För den röda stugan – mormorsväxterna
Blå riddarsporrar passar alldeles extra bra mot stående faluröd träpanel.
Riddarsporre, Delphinium. Bara för att de är ståtliga tro inte att de är känsliga, riddarsporrar klarar sig i stort sett utan skötsel till och med i södra Norrlands inland. Vilka sorter är bäst? De man fått till skänks av någon som har haft dem länge, är svaret. Blommar under högsommaren.
Krollilja, Lilium martagon. Passar i avslappnade miljöer där de gärna sprider sig. Med ojämna mellanrum ökar bestånden nästan explosionsartat. Trivs där de inte blir störda, helst lite skuggigt. Blommar i juni–juli och klarar sig upp i Norrlands inland.
Traditionella växter som blågull har förmåga att samla till sig bin och humlor. De små liven får mat till drottningen och bibarnen, växterna pollineras och vi får njuta av naturens ljud och rörelser.
Blågull, Polemonium caeruleum. Ytterst lättodlad och tålig perennklassiker med blå blommor, gula i centrum. Blommar från juni och in i högsommaren. Sprider sig med utlöpare, men inte allt för vildsint. Härdig långt upp i Norrland.
Löjtnantshjärta, Lamprocapnos spectabilis. En till utseendet försynt växt som kan bli över en meter hög med anor nästan från Linnés tid. Klarar sig en bit upp efter Norrlandskusten.
På den skuggiga baksidan hos Maud och Göran Persson i Hälsingland frodas bladväxterna rosenplister, Lamium maculatum, broklungört Pulmonaria saccharata, och vitbrokig kornell, Cornus alba ‘Variegata’.
Akleja, Aquilegia vulgaris. Odlades i Sverige redan innan kristendomen spred sig här. Finns i massor av sorter och skapar gärna nya hybrider alldeles själv. Härdiga är de ända upp i Norrlands inland.
Rosenplister, Lamium maculatum. Marktäckare som odlas för sina blad och är fenomenal på att anpassa sig till skiftande förhållanden. Sprider sig våldsamt, passar bäst tillsammans med storvuxna perenner och buskar och träd. Klarar sig en bit upp i Norrland.
Bondpion och luktpion, Paeonia. Gammaldags perenner som doftar himmelskt. När de väl etablerat sig orkar äldre sorter knappt bära sina egna stora, fyllda blommor. Härdiga upp i Norrlands inland. Blomningstid sortberoende.
Fingerborgsblommor är visserligen tvååriga, men fröar av sig och kommer tillbaka år efter år. Dock inte där man själv vill utan mer som det passar dem, som där inte gräsklipparen kommer åt.
Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea. Tvåårig växt som kommer tillbaka år efter år och kan bli över en och en halv meter hög. Blommar andra året. Giftig. Klarar sig en bra bit upp efter Norrlandskusten.
Elegans för skuggan. Parasollblad, Astilboides tabularis, med bronsrodgersia, Rodgersia podophylla, bakom. De exceptionella blommorna tillhör sköldbräcka, Darmera peltata.
Sobert modernt
I en del nutida arkitektur eftersträvas enkelhet. Grått, liksom andra ganska neutrala färger som svart och brunt, används ofta i fasaderna. Växtvalet bör följa liknande principer. Välj växter som är enkla och strikta i lugna färgnyanser, men med tydliga former. Olika sorters höga prydnadsgräs är oslagbara, gärna i kombination med andra vertikaler som stäppsalvia eller kransveronika. I skuggiga lägen passar storbladiga eleganter som daggfunkia, sköldbräcka, bronsrodgersia och parasollblad.
Höga men lågmälda perenner lämpar sig till moderna träfasader. I förgrunden silvergräs, Achnatherum calamagrostis, framför ett bestånd av röd rudbeckia.
Eleganterna − som inte tar över
Amsonia, Amsonia tabernaemontana. Läcker från vårens första vackra skott. Blommar i juni och juli. Ovanlig växt som först på senare tid börjat slå igenom på riktigt. Tålig, vill ha fuktigt i marken men väldränerat. Klarar sig normalt inte norr om Mälardalen.
Röd rudbeckia, Echinacea purpurea. Kraftfull höstblommande växt med sin karakteristiska stora mittdisk. Trots god härdighet kan man tyvärr inte odla den särskilt långt norrut, då hinner inte blommorna slå ut innan frosten kommer.
Ståtlig som få är glansmiskantus, speciellt när de blommar fram i september. Sorten på bilden är en av de allra vackraste och heter ‘Malepartus’. Snygga hela vintern är de också.
Glansmiskantus, Miscanthus sinensis. Högväxt gräs som finns i massor av sorter, blommar på hösten med tjusiga plymer. Står helst i näringsrik men väldränerad jord i soligt läge. Som många andra perenner fryser de bort om vatten blir stående i marken vintertid. Bör normalt inte odlas i Norrland, även om de överlever hinner de inte blomma.
Häftiga tillsammans men ändå väl anpassade till återhållna miljöer är stäppsalvia ‘Amethyst’ och kashmirnepeta, Nepeta clarkei. Båda växterna finns i många olika arter, sorter och färger.
Stäppsalvia, Salvia nemorosa. Blommar i blå, rosa och vita nyanser från juni, klipper man ner dem brukar de hinna med en andra höstblomning. Soligt i väldränerad jord. Härdighet beroende av att de har torrt om fötterna under vintern, normalt upp till Mälardalen. Plantera många tillsammans, olika färgnyanser fungerar bra ihop.
Vitblommig mjölke, Chamerion angustifolium ‘Album’. Rallarros i trädgården? Varför inte, speciellt den vitblommiga varianten gör sig väl i strikta rabatter. Härdig nästan i hela Sverige, naturligtvis. Gillar sol.
Vitpytta, Achillea ptarmica var. multiplex. Gammal växt med modern look som blommar med vita fyllda blommor under stora delar av högsommaren. Sol, men gärna lite fukt i marken, annars en både tålig och härdig växt son klarar sig även i Norrland.
Hos den välkände landskapsarkitekten Ulf Nordfjell återkommer de ljust grå väggytorna både i hans idéträdgård på Göteborgs botaniska och, som här, i Wij trädgårdar i Gästrikland. Växtvalet passar perfekt i den dämpade stilen med bland annat stäppsalvia ‘Caradonna’, vitpytta ‘Boule de Neige’ och vitblommig mjölke.
Putsade fasader
En vackert putsad husfasad är det egentligen väldigt lätt att välja lämpliga växter till, nästan allt gör sig bra. Garanterat snyggt är klassisk engelsk stil med en bas av formklippt buxbom eller idegran kombinerad med klängväxter som murgröna. Perennerna får gärna vara ornamentala, mot lugn bakgrund är fantasifullt formade växter och blad bara en fördel. Självklart passar som traditionen bjuder även stockrosor och det tvååriga jättekungsljuset mot en vackert putsad vägg.
Mexitegel är ett ljust och snyggt material som inte sällan kombineras med trä. Ofta med ett starkt eget mönster. Gröna växter har en neutraliserande effekt och skapar skön lummighet. Kombineras gärna med färgrika perenner som här hos Anna-Lisa och Karl-Gustav Lindgren i Sundsvall. I förgrunden till vänster spansk martorn, Eryngium bourgatii.
Passar med puts – starka former och tradition
Rysk martorn, Eryngium planum. En annan lika vacker, taggig växt men mycket härdigare. Kan bli närmare en meter hög. Förutom den blåskimrande ryska martornen finns andra odlingsvärda arter som det storväxta, tvååriga silvermartorn, Eryngium giganteum, en kul typ som dyker upp där den vill och klarar sig bra minst upp efter Norrlands kustland.
Stockrosorna passar hundraprocentigt bra mot den typiska husfasaden i den gamla delen av Ringkøbing på Jylland. Det skulle lika gärna kunna vara Skåne. Längre norrut i landet är stockrosor på sin höjd tvååriga.
Utsökt mot en putsad fasad är den ornamentala perennen, akantus. Det sydeuropeiska ursprunget syns, eller hur?
Stockros, Alcea rosea. Stockrosor vid fasaden är en skånsk klassiker. De är kortlivade och passar bäst i södra Sverige, både stil- och klimatmässigt. Sort väljer man efter vilken färg som passar med huset.
Klätterrosor är inte perenner men passar mot de flesta neutrala väggar. Här den ganska känsliga sorten ’Alchymist’, som skiftar i gult och rosa, mot en vitgjord tegelvägg hemma hos Kjerstin och Lars-Erik Borg i Linköping.
Akantus, Acanthus hungaricus. Ganska ovanlig i Sverige, men genom historien desto vanligare i södra Europa, inte minst i konsten. Bladen stod modell för ornament redan i antiken och har återkommit som motiv sedan dess. Ganska känslig växt som enbart i sydligaste Sverige klarar sig utan täckning.
Daglilja, Hemorocallis. En växt man inte bara har för blommorna utan minst lika mycket för det sirliga, överhängande växtsättet. Sorter finns det hur många som helst av. Välj någon som antingen matchar fasaden eller bryter av i en komplementfärg. Oftast rejält härdiga.
Lavendel, Lavandula angustifolia. Halvbuske med matt, blå färg som passar mot putsade sträva ytor. Doftar aromatiskt. Är ganska härdig, minst upp till Mälardalen, bara den står torrt och soligt. Många tillsammans ska det vara för att få effekt.
Jättekungsljus, Verbascum olympicum. Stor, kraftig tvåårig växt som både bildar nya sidorosetter och frösår sig. De brukar inte försvinna i första taget, inte ens långt upp i Norrland. Blommar större delen av sommaren.
Allt passar en skönhet sägs det, och det gäller nog putsade hus också. På Maryhill i Lund blommar de självsådda ängsblommorna, toppade med jättekungsljus, mellan innergårdens gatstenar. Lite olika varje år men alltid lika vackert.