I spaljéer efter väggar brukar klematis mest få klättra och ibland också i pergolor, kanske i sällskap med klängande rosor. Är klematis inte alltför högvuxna, och dessutom blommar på årsskotten, passar de utmärkt i krukor. Men minst lika bra kan det bli när man släpper loss dem i full frihet i träd, buskar och häckar, i miljöer som de liksom hör hemma i. Bäst passar ofta, men inte alltid, småblommiga sorter med något mindre framträdande blommor samtidigt som de är mer starkväxande och ofta klarar konkurrens med andra växter bättre.
Mångas favorit är vitalbaklematisen ‘Paul Farges’, mer känd under namnet ‘Summer Snow’. Blommar nästan direkt den kommit i jorden, och fortsätter med det säsong efter säsong. Växa hinner den också med, konstigt nog. Ungefär zon 5. Här i ett pilstängsel hemma hos familjen Stavåsen i Halland.
Begränsningarna är få, klematis kan klättra i de flesta buskar, träd och häckar. Står man ut med lite skador på barr och renar går det till och med bra med barrväxter. Några saker behöver man tänka på om man vill låta sina klematis klättra fritt i grönskan. Storlek och växtkraft behöver matchas så att båda får plats med rotsystemen och ljus till bladen. Små, klena klematis passar med mindre träd och buskar medan de mest starkväxande sorterna kan kombineras med riktiga träd. Och så behöver man använda klematis som klarar av att klättra själva, naturligtvis.
Viticellaklematis ‘Madame Julia Correvon’, Blå trädgård, Enköping
Viticellaklematis ‘Emilia Plater’ och Black Prince’ samt den sena storblommiga ‘Kaaru’
I en tunn tråd hänger viticellaklematis ‘Madame Julia Correvon’ som liksom andra i samma grupp gärna blommar länge och är så tålig att den trivs i parkmiljöer, som här i Blå trädgård, Enköping. Gammal rikblommig sort, härdig till ungefär zon 5, klättrar över tre meters höjd och passar lika bra i träd och buskar som i ställningar. I det här fallet tillsammans med kransveronika Veronicastrum virginicum ‘Lavendelturm’.
Atrageneklematis, ’Markham’s Pink’ och ‘Georg’
I ett utdött träd klättrar tre klematis i olika, men harmonierande, färgnyanser hemma hos Finn Eldh i Lidköping. Sorterna heter ‘Emilia Plater’, ‘Black Prince’ och ‘Kaaru’. De två förstnämnda är viticellaklematis, vilka räknas som småblommiga, och den sistnämnda räknas som storblommig. Svårt att se skillnaden, det där med att klassa växter blir lätt ganska artificiellt.
Sen storblommig klematis ‘Viola’
Lika i form och växtsätt men olika i färg är sorterna ’Markham’s Pink’ och ‘Georg’, båda är klassade som atrageneklematis, det som förr kallades alpklematis. Tåliga sorter som i allmänhet klarar sig långt upp i Norrlands inland och blommar även i skugga. Slår ut tidigt på fjolårsskotten, vilket är en viss nackdel eftersom det begränsar möjligheterna till effektiv beskärning. Passar alltså bäst där det inte gör så mycket om de bildar ruskor ovanför ögonhöjd, som i pergolor. Magnus Johnson står bakom ‘George’. Bild från Pastor Spaks park i Enköping.
Varför inte släppa upp klematis i häcken? På bilden växer ’Viola’, en storblommig sort, i en helt vanlig thujahäck. Visst blir häcken skadad, men det syns i alla fall inte på sommaren. ‘Viola’ passar bra i träd och buskar och orkar upp till runt tre meters höjd. Blommar på årsskotten och kan vårklippas. Klarar zon 4 eller 5. Bild hemifrån Finn Eldh i Lidköping.
Sen storblommig klematis ‘Perle d’Azur’ längs mur i Sissinghurst, England
Viticellaklematis ‘Södertälje’
De ska liksom alltid vara värst, engelsmännen, och kvinnorna förstås. På Vita Sackville-Wests Sissinghurst i Kent täcker ‘Perle d’Azur’ hela muren. Storblommig sort, klättrar upp över tre meter i höjd och fungerar i stora delar av Sverige, zon 4.
Viticellaklematis ‘Carmencita’
I en ligustersyren med utsikt över damm och astilbe klättrar viticellaklematisen ‘Södertälje’ hemma hos Anna-Lisa och Thomas Julin i Hälsingland. Namnet mer än bara antyder ursprunget. Magnus Johnson, som är ett internationellt välkänt namn inom området, hittade den just i Södertälje på 50-talet. Klarar zon 5 eller möjligen 6.
Clematis ‘Carmencita’ är en viticellaklematis av svenskt ursprung – Magnus Johnson år 1952. En av de starkväxande sorter som passar perfekt för att klättra i träd och buskar, till exempel idégran. Som tur är växer den inte bara bra, den är läcker också. Idégran passar extra bra för klematis eftersom de kan skjuta skott från bar ved och är självreparerande. Kompisen är en astilbe ‘Irrlicht’.
Viticellaklematis, Blombergs park, Enköping
Småblommiga klematis kan nästan bilda egna häckar om man låter dem klänga i ett staket eller liknande. I Blombergs park i Enköping har en viticellaklematis, utan sortnamn, hävt sig upp och helt täckt träpalissaden under. Viticellaklematis kallades förr italiensk klematis – en typ av namnsättning som var lättare att komma ihåg tack vare sina starkare associationer.
En atrageneklematis klänger i askens stam, Uppsala botaniska.
Fördelen med starkväxande klematis är att de orkar med både en del rotkonkurrens och att svinga sig upp högt i träd och stammar. I bilden från Uppsala botaniska är det en atrageneklematis som klänger i askens stam, men sorten är ej skyltad. Blomningen kan ske mycket tidigt, i det här fallet i slutet av maj.