Text och bild: Dan Rosenholm
Röd kandelaberviva, Primula beesiana, är en läckerhet som odlas alldeles för sällan. Fortsätter med nya kransar av blommor, blir högre och högre, långt in över sommaren.
Det var 1978 Margareta och Gunnar Arnberg flyttade in. Stor, härlig tomt i utkanten av Borlänge, 1400 kvadratmeter. I början skötte de tre rejäla trädgårdsland. Där fanns sju stycken äppelträd. Men det blev väl mycket och tungt arbete, i längden var det inte hållbart. Grönsakerna hamnade för fäfot.
– Jag såg en artikel som handlade om hur man odlade med hjälp av tidningar utlagda på gräs med torvmull ovanpå, berättar Margareta. Här skulle kunna bli en jättefin trädgård, tänkte jag, istället för hushållslanden som gav så mycket jobb.
Vilken trädgårdstavla! Till vänster växer pioner under en ginnalalönn. Rakt fram bakom tujan en av de prakfullaste gillenior man kan få se, i bakgrunden paviljongen
Identiteten på de mörkrosa pionerna råder viss tvekan om. Margareta köpte dem mot slutet av en trädgårdsmässa. Säljaren ville snabbt avyttra dem och slängde ner ett antal i en kasse till ett billigt pris. Ursprunget förblev okänt, men en gissning kan vara den tidiga och härdiga luktpionen ‘Paula Fay’.
Det här var kring åren 1991–1992. Margareta prövade metoden och modifierade den. Steg för steg byggdes den nya trädgården upp, tills den blev så enastående som idag. Växter fick hon främst av släkt och vänner, i alla fall i början.
– Jag har köpt också. Ibland när jag sett något nytt måste jag bara ha. Och när jag skaffat en växt vill jag pröva om den trivs. Gör den det delar jag och sprider ut. Gunnar har sagt att vi är miljonärer på växter.
Metoden att själv dela skapar enhetlighet. Istället för enstaka plantor blir det många av varje. Inte sällan ställda efter varandra längs rabattkanterna. Snyggt och elegant, men också lättskött.
Margaretas planteringsmetod, steg för steg
Gillenia, Gillenia trifoliata, är en perenn som är både skir och ståtlig på samma gång. Dessutom tålig och härdig. Ovanligt många goda egenskaper i kombination, eller hur.
Två granar
När Margareta och Gunnar flyttade in stod två, ganska nyplanterade, granar på tomten. Kanske de skulle behålla en och ta bort en gick funderingen. Men granarna blev kvar, de såg olika ut och nyfikenheten på vad det skulle bli av dem tog överhanden. Med tiden blev de stora och vida, de nedersta grenarna avlägsnades så att stammen syntes. När de senare grävde ut för dammar hade de ingenstans att lägga alla jord.
– Vi kom på att lägga den under granarna, berättar Margareta, jämna ut och plantera något där. Men vad skulle det vara? Vi ville att det skulle se lite skogigt ut.
Två magnifika granar har Margareta och Gunnar sparat. Genom att kapa de nedersta grenarna, stamma upp, skapas luftighet och utrymme. Under har vintergröna, Vinca minor, fått breda ut sig.
Från en släkting fick de tag i två rododendron. Av någon bekant fick de vintergröna. Men de prövade också andra marktäckare som ormöga, spetsmössa och waldsteinia för att se vilket som blev bäst.
Vitt i vitt i övergången mellan dammen och granens skugga. I förgrunden silverarv, Cerastium tomentosum, bakom vanlig prästkrage, Leucanthemum vulgare.
– Som tur är blev det mest vintergröna kvar. De andra har fått flytta till andra delar av trädgården. Utom ormöga som var så stark att den fick vara kvar.
Dammen
Under 1995–1996 kom dammen till. Grävningen gjordes för hand, de ville inte dra in någon stor maskin på tomten. Det tog två år, det berodde på rötterna från två björkar som fanns på den tiden. Djupet är begränsat till 40 centimeter, vilket styrts av kommunens lokala regler som säger att det annars måste finnas stängsel runt.
Det tog Margareta och Gunnar två somrar att gräva dammen, anledningen var björkrötter.
Paviljongen
När jag frågar var idén till det öppna lusthus de kallar Paviljongen kommer ifrån överraskar svaret.
– Den kommer sig av att jag tittade i en idé- och designbok som skrivits av Dan Rosenholm.
Jag håller alltså på att skriva ett reportage om något som jag själva inspirerat till. Kul!
– Jag ville ha en paviljong. Men det skulle gå fort. Gunnar hängde på direkt. Jag började anlägga rabatten runt innan jag ens visste hur stor den skulle bli. Tidigare hade det stått ett gammalt äppelträd där.
Paviljongen kallas det här sköna, öppna uterummet som inspirerats av den stolte artikelförfattaren. Här sitter barnbarnen helst när de är hemma hos Gunnar och Margareta.
‘The President’ är sortnamnet på den prunkande klematis som klättrar bakom paviljongens stolar.
Och på frågan var den tjusiga konstruktionen kommer ifrån överraskar svaret igen.
– Clas Ohlson. Vi tittade på olika dyra paviljonger, men den som var finast hittade vi där.
Så av Margareta och Gunnar i Borlänge har vi fått lära oss flera saker. Hur man anlägger rabatter med minimalt arbete, att det blir snyggt och enhetligt på ett billigt sätt genom att successivt dela perenner samt att man inte behöver köpa i de dyraste butikerna.
Paviljongen kallas det här sköna, öppna uterummet som inspirerats av den stolte artikelförfattaren. Här sitter barnbarnen helst när de är hemma hos Gunnar och Margareta.
I kanten
Gör som Margareta. Plantera marktäckande växter i kanten mot gräsmattor och gångar. Här följer fyra tips.
En helt osannolikt vacker kombination à la Margareta. Närmast kanten blommar skuggbräcka, Saxifraga umbrosa, med brokfunkia, Hosta undulata, till granne.
Praktbetonika, Stachys macrantha, passar extra bra kring träd eftersom den då inte har någon rabatt att invadera.
Ett fetblad, av obestämd art, fick Margareta av svärmor för länge sedan, nu använder hon den som marktäckande kantväxt. När den blommat ut klipper hon ner med häcksaxen, då blommar den om lika fint igen.
Låt funkior täcka övergången mellan rabatt och gräsmatta. Snyggt och praktiskt.