Det ätbara i trädgården är en ljuvlig tillgång. Svårt är att tänka sig något mer njutningsfyllt än att skörda egen färskpotatis med de tunnaste av skal, att låta solvarma, nyligen plockade jordgubbar smälta i munnen eller tillaga späd sparris från den egna plantan som år efter år generöst skänker oss dessa ljuvliga primörer. Att kunna plocka äpplen som aktsamt förvaras fram till jul eller översköljas av mogna bigarråer och plommon, som man knappt hinner med att äta och ta hand om, hör till de årligen återkommande fröjderna med fruktträd i trädgården. Visst ger det oss en del arbete att ta hand om skörden, men det är ett roligt besvär och har man inte tid och lust själv brukar det inte vara några problem att hitta villiga bekanta som gärna kommer och plockar färska frukter.
I många svenska trädgårdar är köksväxterna, med undantag av fruktträden, samlade till en viss del. Här brukar man hitta gräslök och rabarber som samsas med ettårsgrönsaker i ett traditionellt land där grödorna sås i rader. I nära anslutning kan man finna några vinbärs- och krusbärsbuskar på rad och ett hallonland. Om man inte har plats eller lust behöver man naturligtvis inte alls odla sina köksväxter på det här sättet. Man behöver inte ens samla dem utan kan låta köksväxter växa i vanliga rabatter tillsammans med prydnadsväxter. Har du en liten trädgård där det inte finns plats för en separat köksväxtavdelning kan det också vara det enda sättet att få rum att odla det ätbara . En rabarber med ståtliga arkitektoniska blad eller en gräslök med eleganta smala strån, försvarar väl sin plats i perennrabatten. Fleråriga kryddväxter är förnämliga att odla tillsammans med andra perenna växter bara läget är tillräckligt soligt och väldränerat.
Det går även alldeles utmärkt att odla ettåriga grönsaker i rabatten om man har bar jord ledig. Kål- eller sallatshuvuden kan vara oemotståndligt vackra odlade i en trekant framför högre blommande perenner. Bland de ätbara växterna finns ett stort urval av fantastiska former och färger som kan förgylla en prydnadsplantering, vilket vi kanske inte alltid tänker på. Vi är så vana att se nyttoväxterna som just nyttoväxter att vi ibland glömmer bort att uppmärksamma den skönhet som många av dem har.
I en större trädgård kan det vara praktiskt att inte sprida ut nyttoväxterna över för stora områden. Att springa runt i trädgården för att försöka komma ihåg var man har den där sista ruggen morötter som just behövs i köket, känns ganska stressigt mitt uppe i matlagningen. Nej, då är det enklare om nyttoväxterna är samlade till några få platser, där man enkelt kan enkelt överblicka vad som finns att skörda. Den ideala platsen för köksväxtodling är solig, varm och vindskyddad. Välj gärna den soligaste platsen i trädgården. Sol hela dagen är bara bra så länge som vattningen är god, men mindre sol än sju timmar per dag är inte att rekommendera för grönsaker och frukt som ska mogna och bli goda.
Jorden bör vara väl grävd, näringsrik och väldränerad för att köksväxterna ska växa bra och ge rikliga skördar av god kvalitet. Odlingsbädden kan med fördel göras upphöjd, vilket gör den varmare och medför att man inte behöver gräva ur lika djupt. Uppbyggda kanter av trä eller sten ger ett prydligt intryck och minskar arbetet med ogräsrensning längs odlingens kanter. För att det ska bli enkelt att hämta in färska kryddor och grönsaker till matlagningen är det en fördel om köksträdgården ligger så nära köket som möjligt.
Ett köksväxtland kan designas på många olika sätt. Inramat av låga häckar, uppdelat i kvarter och med en liten sittplats, kan det vara ett av trädgårdens allra charmigaste rum. Här kan du blanda nyttoväxterna med ettårsblommor i vackra kombinationer och skapa en alldeles egen potager. Potager är egentligen det franska ordet för köksträdgård, men har blivit ett begrepp som har kommit att stå för en nyttoträdgård som har anlagts lika mycket för att vara vacker som för att odla ätbart. Här planteras grönsaker och rotfrukter i vackra kombinationer med kryddväxter och blommor.
Den dekorativa köksträdgården kan se ut mest hur som helst, men gör sig allra bäst i något enkelt geometriskt mönster med olika växter i sammanhängande fält, vilka med fördel kan vara symmetriskt återkommande. Inramning med låg, klippt häck och någon typ av kvartersindelning med grus- eller stenbelagda gångar mellan skapar en välordnad, ombonad atmosfär. Olika typer av växtstöd där ärter, bönor och andra klängande växter får ge höjd, tillsammans med uppstammade vinbär och krusbär. En potager ska helst vara välrensad och planterad med växter som i lämplig successionsordning täcker marken allteftersom annat skördas. Den hör inte till det minst skötselkrävande, men skänker i gengäld stor njutning för både öga och gom under en stor del av sommarhalvåret.