Från barnsben har han i sin dagliga gärning odlat växter och skött trädgårdar. På sin halländska tomt har han skapat en av Sveriges vackraste hemträdgårdar. Möt trädgårdsmästaren i fjärde generation, Nils-Olof Nilsson.
Text och bild: Dan Rosenholm

Till höger dold bakom buskrosslingen döljs den spännande entrén. Rabatterna är kantade med den skönaste buxbom. Ölandskalkstenen på gången bytte Nils-Olof till sig av en granne.
Jag är i den åldern att jag har väldig inspiration, det säger Nils-Olof Nilsson, trädgårdsmästare i fjärde generation och i sin bransch känd som skötaren av den legendariska Vargaslätten – en omfattande naturträdgård anlagd 1917 på de regniga, halländska höjderna. Vi besöker honom hemma i hans Asieninspirerade villaträdgård i utkanten av Halmstad.

En vacker infart få förunnad, den sprakar i form och färg. I förgrunden flikbladig japansk lönn, ‘Garnet’, följt av japansk azalea, ‘Kermesinum’, med parkrododendron i bakgrunden.

Trädgårdsmästare i fjärde generation är Nils-Olof Nilsson.
I början av 1900-talet drev hans förfäder det som tidvis var Sveriges största plantskola, P. Nilsson trädgård, i centrala Halmstad. De odlade främst under glas, ett stort sortiment av krukväxter och sommarblommor. Som mest hade de 30–40 växthus.
– Jag är uppfödd där, berättar Nils-Olof, mest med att ta sticklingar. Farfarsfar gick på Alnarp och utbildade sig. Han fick stipendium till England och Amerika, när han kom tillbaka började han bygga upp anläggningen. På 60-talet togs tomten över av kommunen för att bli bland annat ett ålderdomshem.

Längs det smala området mellan hus och och gräns har Nils-Olof lagt en gång, omgiven av bland annat rododendron. Den som blommar i läckert rosa till vänster bär namnet ‘Humboldt’.
Orientalisk inspiration
Från Asien har inspirationen till Nils-Olofs trädgård kommit. Magnolior, lönnar, bambu och rododendron gillar han, de sistnämnda minst lika mycket för bladen som för blommorna. Inte minst Kina har varit en inspirationskälla, han och hans fru Ulla-Britt har besökt både de norra och södra delarna. Tujorna vid tomtgränsen formade han till avbilder av sockertoppsbergen i Yangshuo.
– Beskärning och formklippning tilltalar mig. Och arkitekturen hos en trädgård, att skapa olika rum. Man ska inte kunna överblicka allt på en gång, det ska dölja sig något, finnas något att upptäcka, en liten uteplats, ett speciellt träd eller en vattenyta. Något nytt i varje vinkel, en trädgård ska vara spännande.

Komposition av stammar och bladväxter. I mitten den krokiga stammen av en praktmagnolia, under en daggfunkia med karakteristiska blå blad och i botten den eleganta marktäckaren hasselört, Asarum europaeum. Stenblocket och krukan bildar par.
Trädgårdens konstverk
Fram till 90-talets mitt, medan barnen var små, var det en vanlig trädgård för lek och sånt. Sedan satte Nils-Olof fart. Först med stora stenar och torvblock. Snart byggde han en rund brunn murad i gatsten.

Av ett betongrör (med botten) inmurad i gatsten blev en brunn. Ringen ovanpå ritade Nils-Olof och lät en stenhuggare forma. Granitbollen sitter i en hållare och matas av en vanlig sänkbar pump. Eldragningarna är inmurade.

Av tidens tand var redan terrakottakrukorna märkta när Nils-Olof upptäckte dem utanför en affär på landet. Han frågade om han fick köpa dem, de sålde dem egentligen inte, och fick ett ja.
– Jag kom på idén i och med att jag rest mycket i Mellaneuropa, speciellt Tyskland har inspirerat. Där finns ofta brunnar på torgen, och på Vargaslätten finns en. Brunnar är mer konstverk än dammar.
Runt en kraftigt beskuren björk skapade han ett växtstilleben. Hård beskärning gillar han egentligen inte, men den var så vidlyftig att det var tvunget. Invid står en stenbänk, en kinesisk alm och terrakottakrukor. Som bord fungerar en granitskiva lagd på en natursten.
– Den kommer från den nedlagda järnvägen mellan Halmstad och Bolmen. På 1800-talet satte de upp stenpelare där, jag fick löfte att ta. Terrakottakrukorna på bordet såg jag utanför en affär på landet. De var egentligen inte till salu men jag frågade om jag fick köpa dem och fick ja.

Runt en kraftigt beskuren björk skapade Nils-Olof ett formstarkt konstverk. Bänk och bord ger horisontella linjer, purpurlökens stjälkar och björken vertikala. Runda är buxbom, terrakottakrukor och purpurlökens blommor.
I söderläge, mellan hus och häck, står en vilstol under grenarna av en uppstammad kinesisk en.
– Den planterades under 70-talet, blev för stor och gick egentligen inte att ha kvar. Jag beskar den och det blev väldigt vackert. Stammarna breder ut sig som ett parasoll. Jag la ölandskalksten under och satte dit en stol för varma sommardagar.

En vilstol för varma dagar mellan häck och vägg under en kinesisk en som vuxit sig alldeles för stor men stammats upp .

Dammen och trädäcket har bara några få år på nacken. Inspirerad av japansk beskärningskonst har Nils-Olof klippt svävande bollar på den kinesiska enens toppar, en jättebonsai. Under en flikbladig japansk lönn ‘Garnet’.
Det senaste tillskottet i trädgården är en uteplats vid en damm. Dammduken döljs väl och man får en känsla av att vattnet fortsätter in under hela trädäcket. Det strömmar ur en granitbumling. Över hänger en flikbladig japansk lönn.
– Jag har stammat upp den, annars blir det bara en yvig buske. Jag vill ha fram trädformen, och då får man det bonsailiknande växtsättet.
Leva med trädgård
Sedan är det det här med att alla trädgårdsmänniskor verkar leva så länge och hålla sig så friska:

När en disponentvilla skulle rivas fick Nils-Olof lov att överta den kerub-inspirerade gjutjärnsstatyn. Kring växer buxbomsklot, ovanför silverpäron, Pyrus salicifolia ‘Pendula’.
– Min pappa fyllde nittio år, vi var där på kalas i torsdags, berättar Nils-Olof på telefon. Hans fru, min mamma alltså, lever också, hon är 88. De bor i eget hus, de har trädgård. I växthuset var hans stora uppgift att odla violer, han var specialist på det. Nu är han trött på kvällarna, men det är inte så konstigt det.
Och själv, vilket är nästa projekt?
– Jag ska lägga mer ölandskalksten på baksidan garaget. Och flytta granitgången, jag vill ha fritt mot väggen, det blir lättare att sköta. Jag lägger nog kullersten där, all sten ska vara naturlig. Och så har jag har beställt stora exemplar av bergbambun ‘Simba’, de ska stå vid de formklippta tujorna.