Idag har David Austin den yngre tagit över det dagliga värvet från David Austin den äldre. Lycklig den som får hålla nyförädlade Austin-rosor i sin hand.
Text och bild. Dan Rosenholm
Moderna rosor blommar mest hela tiden, men är känsliga, växer uselt och doftar just inget. Gammaldags rosor är ofta tåliga och starkväxande, luktar härligt, men blommar bara en gång – och färgskalan är högst begränsad. Förenat det bästa av båda, det har David Austin gjort.
‘Crown Princess Margareta’ har namnsatts efter kronprinsessan Margareta, barnbarn till dåvarande engelska drottning Victoria, hon och maken Gustaf Adolf skapade vid förra seklets början Sofieros trädgård. Aprikosfärgad med orange inslag, klätterros i sydligaste Sverige.
Redan på 40-talet la engelsmannen David Austin märke till att gammaldags engångsblommande rosor levde och frodades medan moderna, som te-hybrider, lätt dog bort. Dessutom doftade de gamla sorterna gott.
‘Charles Austin’ är döpt efter den äldre David Austins pappa. Växtförädlare har i alla tider hedrat sin släkt i namnsättningen. Är ganska storvuxen med en underbar aprikos-gul färg och har funnits på marknaden ända sedan 1973.
Engångsblommande favorit, ‘Constance Spry’. Klätterros som växer frodigt även i Mellansveriges inland. Stora, ljuvligt doftande och perfekt rosa blommor under juli.
Genom att korsa de äldre rosorna med moderna, återblommande började arbetet med att ta fram en ny generation. Han ville att rosorna skulle lukta ljuvligt, ha karaktär, gärna som på 1800-talet, men också blomma om, remontera kallas det på professionellt språk. Och dessutom ha spännande färger och vara snygga som buskar.
‘Wenlock’ är namnet på en förkastningsbrant, som förekommer i en känd dikt, i närheten av David Austins anläggning i engelska Shropshire. Den har en bourbonrosröd färg likt en gammaldags ros och doftar som en sån.
‘The Pilgrim’ har fått namnet från kända ”Canterbury Tales”, vilken innehåller berättelser från 1400-talet skrivna på vers. Blommorna är stora, med klassiskt flat framsida. Exceptionell ljusgul färg som bleknar mot kanterna.
Många år senare kom David Austins rosor ut på marknaden. Den allra första, ‘Constance Spry’, var en storblommig, klättrande skönhet i rosa som kom 1963. Runt fyra år senare var det dags för nästa, den röda klättraren ‘Chianti’. Båda var engångsblommande men bar gener för remontering. Med välformade, gigantiska och doftande blommor är ‘Constance Spry’ fortfarande den mest odlingsvärda av alla rosa klätterrosor, i alla fall i Mellansverige.
‘Redoute’, med röda knoppar och nästan vit som utslagen, har fått sitt namn av en berömd rosmålare. Det är en så kallad sport av sorten ‘Mary Rose’ och har alltså uppstått spontant på den. Extra härdig och kan odlas i större delarna av Mellansverige.
‘Golden Celebration’ namngavs till ära av paret Austins guldbröllop. Blomman är ett praktexempel på vad David Austin åstadkommit, gula rosor, stora, välformade med kopparnyans.
‘Darcey Bussell’ är döpt efter en känd brittisk ballerina. Fylligt karminröd, blommar rikligt, inte speciellt storväxt.
Med tiden har Davis Austins rosor blivit en enorm succé. De blommar länge och upprepat, doftar och har gammaldags karaktär med en bredare färgpalett. Kulörerna är klara, men inte skrälliga på samma sätt som en del andra moderna rosor.
‘Scepter’d Isle’ är ett uttryck ur William Shakespeare pjäs om Rickard III som beskriver Englands utsatthet. Skålformade blommor, små och söta i mjukt rosa. Passar små trädgårdar.
‘William Morris’ med enastående aprikosrosa färg på klassiskt formade, rundade blommor. Klarar sig riktigt hyggligt i Mellansveriges inland, fryser ofta ner men skjuter kraftiga skott. Namnet kommer från den mångsidige engelske konstnär, formgivare och författare som var med och grundade en frihetligt socialistisk rörelse.
Engelska rosor, eller Austin-rosor, brukar den inofficiella grupp de tillhör kallas. Det finns nu över 200 sorter, och en handfull tillkommer varje år. Ofta blir de större än moderna rabattrosor, härdigheten är ungefär densamma, men de känns vitalare med mer växtkraft. De flesta odlas bäst runt södra Sveriges kustområden och i värmebältet runt Mälaren. I inlandsklimat och norrut fryser de ofta ner, blommar svagare och kräver mer skötsel och kunskap.
Bilderna kommer i huvudsak från Laubjergs rosenhave på Jylland, Powis Castle i Wales och David Austins egen anläggning i Shropshire, kompletterat med någon bild från vår egen trädgård.
‘Skylark’, alltså sånglärka, fick sitt namn av en nunna som såg och hörde en lärka när hon först besökte Austins rosanläggning i Shropshire. Den rosa blomman är halvfylld med gula ståndare och pistiller mot vit bakgrund.
‘Glamis Castle’, är inte bara är engelska drottningmoderns barndomshem utan också platsen där William Shakespeares Macbeth utspelas. Vit med gammaldags utseende och doft av myrra. Småvuxen, blommar för jämnan under säsong, plantera gärna många tillsammans.
‘Mayflower’ är motståndskraftig mot sjukdomar och verkar vara nästan helt resistent mot svartfläckssjuka. Växer kraftigt, blommar nästan hela tiden, är tålig och klarar sig sannolikt inte bara i Mellansverige utan en bit upp efter Norrlandskusten.
‘William and Catherine’ fick sitt namn i samband med det engelska prinsbröllopet 2011. Klassisk blomform, rent vit som utslagen, frisk och vissnar utan missfärgningar.