Tio tåliga rosor

Text och bild: Dan Rosenholm

Rosor är vackra men besvärliga att odla, så tycker nog de flesta som har prövat. När det gäller typiska, moderna rosor som man köper i handeln idag så är det i allmänhet sant. De är oftast förädlade för att passa typiskt tyskt eller engelskt klimat. I Sverige trivs de bäst på god mark i de sydligaste delarna, men även där måste man ofta anstränga sig lite extra för att hålla dem vackra.

Som tur är finns det ett ganska stort antal sköna rosor som inte alls är knepiga att ha att göra med. Många av de lättsammaste är samtidigt väldigt härdiga, en hel del tål att stå ganska skuggigt och i måttligt god jord. Generellt sett är gammaldags rosor, det vill säga de som har sitt ursprung från före 1867 då tehybriden ’La France’ introducerades, de som är tåligast. Men det finns även en del moderna rosor som inte ger allt för mycket besvär.

En sak är dock gemensamt för alla garanterat lättodlade rosor, de har varit i odling länge. Anledningen är enkel, det är först när det gått femtio år eller så som man kan vara helt säker på att rosor fungerar riktigt bra i vårt klimat. Det är de robusta rosorna som överlevt tidens tand, de andra har gått under. Så, för dig som gillar rosor men inte gillar problem, varsågod här kommer tio förslag.

Jungfrurosor är ofta lättodlade och tåliga, och ’Mme Plantier’ är ett av de allra bästa exemplen. Att den samtidigt kan vara så vacker och blomma så ymnigt verkar nästan ofattbart. Den kände trädgårdsmästaren Plantier på slottet Malmaison i Frankrike var också rosförädlare. Sin allra finaste ros från 1835 döpte han efter sin fru ’Mme Plantier’. Den kan växa upp till ett par meters höjd och tack vare att den har långa veka grenar får den ett vackert överhäng när den växer fritt. Har endast mycket få taggar och kan också användas som klätterros. Den blommar rikligt från slutet av juni och en månad framåt. Doftar starkt och gott. Den är anspråkslös, skuggtålig och kan till och med odlas mot norrväggar. Härdig upp till zon 5.

Alldeles i slutet av 1800-talet hittade den franske upptäcktsresande abboten Jean André Soulié en ny rosart i det kinesiska distriktet Sichuan. Den kom att döpas efter honom till Rosa soulieana, vilket blivit soulieanaros på svenska. Särskilt härdiga kan man inte påstå att de är, som art betraktad. Men det har fallit sig så att en mycket vacker hybrid, som dessutom är lätt att sköta i de sydliga delarna av Sverige, har funnit vägarna hit. Namnet är ‘Chevy Chase’. Den är frisk, skuggtålig och passar bra efter väggar eller i pergolor och rosenbågar. Blommar under minst en månad i juli–augusti, blir ungefär 3 meter hög och klarar zon 3.

Floribundarosen ‘Jan Spek’ är något så ovanligt som en ros framtagen på Nya Zeeland. Varken gula rosor eller ständigblommande floribundor har gjort sig kända för att vara speciellt lättskötta men det mesta tyder på att ’Jan Spek’ är en ovanligt tuff typ. Verkar bli lite större än de flesta andra rosor i samma grupp, uppåt en meter. Lättodlade rosor växer ofta lite kraftigare än andra. Blommar från slutet av juni till långt fram på hösten och klarar zon 5.

Behöver man en ros som doftar gott, växer vackert, blommar nästan oavbrutet från juni till sent på hösten och klarar sig till zon 8, då är det rugosarosen ‘Hansa’ som gäller. Det var alldeles i början av 1900-talet som två holländare vid namn Schaum och van Tol tog fram ’Hansa’. Trots att föräldrarna är okända behöver man inte tvivla på att det är en rugosa-ros, den är på alla sätt typisk för gruppen. Kan bli upp till två meter hög och omfångsrik även långt norrut i landet. Förutom enastående härdighet så är den allmänt lättodlad, frisk och trivs på magra, torra jordar. I böcker står det att den kan beskäras med slåttermaskin. Oj oj, tänk att det finns sådana rosor.

Numera finns det många olika rosa-vit strimmiga rosor, men klassikern inom området är polkagrisrosen ‘Rosa Mundi’. Den doftar gott och mycket, vilket inte är så konstigt eftersom den är i princip identisk med apotekarrosen ‘Officinalis’ som ursprungligen användes i Frankrike för parfym, salvor, marmelad och annat som har med doft att göra. Polkagrisrosen blir lite över en meter hög. Förutom att vara snygg och väldoftande så är den skuggtålig, lättodlad, växer bra på magra jordar, kan klippas med häcksax och är härdig till zon 5 eller 6.

Vill man ha en yppig, röd ros som klättrar uppför väggen, nästan var man än bor i Sverige, så är det nog den storblommiga klätterrosen ’Flammentanz’ man söker efter. Den registrerades år 1955 av det anrika rosariet Kordes i norra Tyskland och har nått stor popularitet i Sverige de senaste årtiondena. Den blommar bara en gång, men oftast alldeles enastående rikligt, och blomningen verkar aldrig riktigt ta slut. Blommorna håller sig till på köpet vackra under nästan hela blomtiden. Är lättodlad, angrips sällan av svampsjukdomar, skuggtålig och klarar sig till zon 5 eller 6.

Portlandrosor tillhör generellt inte de allra mest härdiga och lättodlade rosorna, men vill man ha en återblommande, väldoftande, rosa ros så är det svårt att förbigå ‘Mme Boll’. Kring den har det rått namnförbistring och tidigare har den sålts under namnet ‘Comte de Chambord’. Ursprunget till portlandrosorna som grupp är man inte alldeles säker på, men man vet i alla fall att det huvudsakliga förädlingsarbetet skedde i Frankrike under mitten av 1800-talet. ‘Mme Boll’ kan bli runt en meter hög, den doftar starkt och blommar rikligt under juli, vilar lite och blommar sedan åter fram tills det blir för kallt på hösten. Rimligt lättskött och härdig till zon 5.

Tålig, doftande, starkväxande och så gott som taggfri, det är den klättrande helenae-rosen ‘Lykkefund’. Ursprunget är danskt, Aksel Olsen tog fram den 1930. Den växer så det knakar, årskotten kan bli flera meter långa och det finns exemplar som klättrat närmare tio meter. Planterar man den vid ett träd har den kraften att svinga sig högt upp och bilda en krona utanpå kronan. Frisk, skuggtålig och härdig till i alla fall zon 4.

Mellan vitt och ljust rosa varierar färgerna hos pimpinellrosen ‘Stanwell Perpetual’. År 1838 hittades den i den engelska orten Stanwell. Den andra delen av namnet ”Perpetual” betyder att rosen blommar ständigt och det är ingen överdrift. I juni ger den en första, mäktig blomning och senare på eftersommaren en till något mindre kraftig. Men den upphör aldrig helt med sin blomning, under säsongen ger den hela tiden ströblommor. Växer bra på magra jordar och är skuggtålig, klarar sig till och med i nordlägen. Blir nästan två meter hög och går ända upp till zon 6. Inte en dålig ros det inte.

Daggros, Rosa glauca, har sitt ursprung i Centraleuropa men har sedan slutet av 1800-talet funnits vild i Sverige och med tiden spridit sig över landet. Det säger det mesta om dess tålighet. Odlar den gör man främst på grund av den läckra bladfärgen och kontrasterna mot grönskan runtomkring, men även blommorna är söta. Den blir 2–3 meter hög, tål skugga och är härdig upp till zon 6.

Läs gärna också

Austinrosor – nytt på gammaldags vis