Inte ska man ge upp livet i trädgården bara för att sommaren går mot sitt slut, tvärtom är hösten en riktig höjdpunkt. Innan den stänger för vintern är det alldeles som om trädgården vill visa sig från sin allra bästa sida. Fruktträd och vinrankor dignar av mognande frukter. Storvuxna och ståtliga perenner är som allra vackrast och blommar till frosten tar dem. I en storslagen final lyser många träd upp med löv i rödtonade och gula färger.
Laila Lindström – Några äpplen i en flätad korg lyser upp höstmörkret.
Utöver alla vanliga växter och frukter som förgyller våra täppor finns även en del som kan göra trädgården till något alldeles extra den här tiden på året. Framförallt finns många träd och buskar där löven riktigt lyser på grenarna, som allra finast ofta dagarna innan de börjar sin korta färd ner till marken. Förutom vedartade växter finns det en hel del perenner som är som allra grannast sent på hösten, då inte bara på grund av bladens färger utan lika mycket beroende på en strålande men sen blomning. En del av dem fortsätter blomma nästan till snön faller och många kan ståta med fröställningar som står stiliga ända fram till nästa vår. Det finns mängder av växter att välja bland när man vill skapa en höstvacker trädgård. Här har vi plockat ut några guldkorn som gör den till något utöver det vanliga.
Körsbärsbenved, Euonymus planipes
Det finns växter som verkar designade för att förljuva tillvaron för oss medan vi väntar in vintern, till dem hör körsbärsbenved, Euonymus planipes. Visserligen en snygg buske hela året och med fin röd höstfärg, men det är ändå inte den största behållningen. Fullständigt enastående är de rosaröda, hängande, små frukterna som klär in den efter sommaren. De ser ut som små, bulliga, hängande blommor, ungefär som om någon fuchsia kommit på rymmen framåt höstkanten. Placera körsbärsbenved så att du kan komma alldeles intill och njuta av de unika frukterna på nära håll. Kan bli 2–3 meter hög och kan växa både som litet träd eller buske. Sol–halvskugga. Zon 5.
Katsura, Cercidiphyllum japonicum
Lite extra finklädd på hösten blir katsura, Cercidiphyllum japonicum, men det är ett elegant träd hela året med sina sirliga grenar och vackert hjärtformade blad placerade parvis längs grenarna, så väl avvägt och perfekt. Som ren bonus kommer den vackra ljusgula höstfärgen på lätt transparenta blad. Har man tur och höstsolen skiner så doftar de något som liknar nybakat långt kring i omgivningen. Men underbart är kort har man sedan länge förstått i Japan, och det är därifrån katsuran kommer. Vid minsta frost släpper den bladen, det sker på några timmar och man kan sitta och titta på när de elegant singlar till marken. Hemma i den japanska övärlden är den ett jätteträd, blir här efter ganska lång tid 5–12 meter hög. Trivs i skyddat läge i sol–halvskugga. Zon 4.
Engelmannsvin, Parthenocissus quinquefolia var. engelmannii
Engelmannsvin, Parthenocissus quinquefolia var. engelmannii, är klätterväxten med välformade gröna blad på sommaren vilka på hösten övergår i vackert rött. Färgen är speciellt trevlig eftersom den innehåller så många nyanser. Bekymmersfri växt som det bara är att stoppa ner i jorden och vattna under etableringen, sedan får den klara sig själv. Är självklättrande och kan snabbt klä in stora delar av en husvägg. Plantera inte i alltför blåsiga lägen eftersom sugskivorna kan släppa från underlaget och större delen av växten då plötsligt ligger som en hög på marken. Sol–skugga. Zon 4.
Bergkörsbär, Prunus sargentii
Bergkörsbär, Prunus sargentii, tillhör de träd som har flera höjdpunkter under året. Tidigt i maj får det söta, rosa blommor på nästan bar kvist följt av ett mycket delikat bladutspring. Välj helst sorten ’Rosensky’ eftersom man då kan vara mer säker på att bladen inte slår ut innan blomningen är avklarad. När hösten kommer blir trädet praktfullt orange- och rostflammigt. Det är en tålig växt som möjligen har nackdelen att vara för starkväxande för de minsta villaträdgårdarna. Växer vilt i bergen i Japan och kan där bli uppemot 25 meter högt. Hos oss i Sverige anses det stanna under 12 meters höjd men blir troligen större. Sol–halvskugga. Zon 5.
Rönnsumak, Rhus typhina
Rönnsumaken, Rhus typhina, ser knappast ut som något man förväntar sig ska överleva i vårt bistra klimat. Den växer elegant, oftast på hög stam, lite som en palm. Framåt hösten bildar den stora purpurröda upprättstående fruktkolvar som sitter kvar över vintern, som krona på verket blir den riktigt rejält rödfärgad. Är det alltså en växt utan nackdelar? Knappast. Dels är den giftig, vilket man mycket väl kan stå ut med eftersom man inte planterar den för att äta. Vad som är värre är att den är fruktansvärt invasiv och med tiden skickar iväg rotskott tiotals meter under marken. Vill växa i sol, blir 3–4 meter hög och är härdig i zon 3. Vill man ha något minst lika snyggt men inte fullt lika invasivt pröva den något mindre härdiga Rhus glabra, ‘Laciniata’.
Fläder, Sambucus nigra
En mångsidig buske är fläder, Sambucus nigra. I juni–juli får den varmt vita blommor placerade i en platt, bred blomställning som man kan göra den mest fantastiska saft av. Senare får den bär vilka under hösten övergår från att först vara röda till att sedan bli djupt svarta och blanka. Bären går det också att göra saft av, även om de inte har lika lättillgänglig smak. Av någon anledning brukar fläder placeras invid komposter, kanske för att de gillar näringsrik jord och tål skugga. Fryser den ner någon gång uppe i Norrland gör det inte så mycket, det kommer nya skott. Kan bli upp till fem meter hög. Härdig till zon 5. Finns i många namnsorter, också med varierande färg och form på bladen.
Rönn, Sorbus aucuparia
En vanlig svensk rönn, Sorbus aucuparia, kan väl knappast betraktas som något för en hemmaträdgård? Det beror på det. Man hittar den i trädgårdar över hela Sverige, inte sällan tack vare någon liten fågel som smaskat på bären. Riktigt snygga blir de på höstarna när de vissa år dignar av röda bär, då lär vintern bli kall eller eller extra snöig. Det är naturligtvis inte sant, träd kan inte förutsäga framtiden bättre än vi människor. Däremot blir äpplen mindre angripna av rönnbärsmal sådana år. Rönnar växer sakta och blir sällan stora och gamla, den stora fördelen är härdigheten. Råkar man få in en vildsådd rönn på tomten ska man glädja sig var i Sverige man än bor. Gillar att växa i näringsrik jord i sol–halvskugga. Höjd 10–12 meter. Zon 8.
Höstanemon, Anemone hupehensis ‘September Charm’
Bland trädgårdens allra vackraste blommande växter kan man räkna in höstanemonen, Anemone hupehensis ‘September Charm’. I september, när annars, slår den ut sina ljust rosa blommor. Det är inte direkt någon liten växt, även om den är graciös. Kommer ursprunligen från östra Asen. På några håll i världen, till exempel Hawai, är arten betraktad som ett invasivt ogräs, man blir nästan avundsjuk. Men även i Sverige bildar den rejäla bestånd. Kan delas om man vill föröka den. Blir med tiden både ganska hög, upp till 100 cm, och omfångsrik. Blommar augusti–september. Går bra i sol–halvskugga. Halvhärdig, hinner inte alltid blomma ordentligt i norra Sverige.
Höstsilverax, Actaea simplex ‘Brunette’
Höstsilverax, Actaea simplex ‘Brunette’, är en växt med många fördelar. Den har varmt mörka blad som är snygga från den dag de tittar upp ur jorden till frosten tar dem. Men det är framåt hösten den visar fram sin allra bästa sida då blommorna slår ut och låter sin väldoft sprida sig över omgivningen. Och inte blir det sämre av att det dessutom är en graciös växt som blommar i september–oktober med gräddvita blommor på en ståtlig spira. Anses vara halvhärdig men klarar sig utan problem i Mellansverige. längre norrut hinner den knappt slå ut innan frosten tar den. Det finns flera sorter som är mer eller mindre likvärdiga, till exempel ‘James Compton’ och ‘Pink Spike’.
Tidlösa, Colchicum autumnale
Det finns en del växter som förbryllar även långt efter att man lärt känna dem. Lökväxten tidlösa, Colchicum autumnale, är en sådan. På höstarna sticker de upp skira, rosalila blommor ur marken, helt utan åtföljande blad. Så konstigt, finns det lökväxter helt utan gröna blad? Nej det gör det inte. Det där med fotosyntes och bladverk och sånt har de avverkat under våren. Och det är inte några försynta blad inte, utan rejäla, frodiga saker som hinner ta upp mycket solenergi på kort tid. Det gröna vissnar ner en bit in på sommaren och på hösten sticker tidlösan sedan upp blommorna direkt ur jorden som ett naturens eget underverk. Nakna jungfrun kallas den också ibland. Tacksam, lättodlad och sprider sig gärna. Höjd vid blomning cirka 10 cm men bladen kan vara 20–25 cm höga. Mycket härdig.
Septembersolros, Helianthus ‘Lemon Queen’
Det finns både en och annan växt som blommar som allra vackrast under höstarna. Septembersolros, Helianthus ‘Lemon Queen’, är en perenn släkting till vanliga ettåriga solrosor som blommar behagligt blekgult ända fram till frosten tar den Från början är blomningen ganska försynt, mot slutet av hösten överflödande. Det är en storvuxen krabat som blir 1,8–2 meter hög och passar bäst långt bak i rabatten. Lätt att odla och kan med fördel delas när den blivit för stor, då får man inte bara fler plantor utan den sätter också ny fart. Sorten ‘Lemon Queen’ är en selektion av en naturligt förekommande nordamerikansk hybrid. Omtyckt av fjärilar. Bra för snitt. Trivs passande nog i full sol. Räknas som härdig men blommar för sent för norra Sverige.
Funkia, Hosta ‘White Triumphator’
Likt många andra funkior får Hosta ‘White Triumphator’ vackert gula blad på höstarna. Den har dessutom många andra fördelar. Den blommar ganska sent för att vara en funkia, ungefär i slutet av augusti med upp till 1,2 meter höga glesa stänglar som påminner om en bambuskog i det lilla formatet. Innan dess håller den sig låg. Det här gör att den inte skymmer växter som ligger bakom och passar utmärkt i rabattens framkant. Tack vare det får man dessutom njuta av dess vackra höstfärger och ståtliga former på nära håll. Passar i sol–halvskugga. Härdig.
Orientlilja, Lilium ‘Casa Blanca’
Det finns många liljor att välja bland, hur många som helst. Till de som sticker ut alldeles väldigt ur mängden av liljehybrider hör den perenna orientliljan, Lilium ‘Casa Blanca’. Det är tidigt på hösten den blommar. Det är nästan orättvist mot andra växter men den är både osannolikt vackert med sina stora nästan vita blommor och doftar helt underbart, allt på en gång. Den är lättodlad och blir vackrare för varje år om den får stå stilla på en plats den trivs. Föredrar näringsrik trädgårdsjord i sol–halvskugga. Härdig. Odla gärna olika liljor, många klarar sig alldeles otroligt bra upp efter större delen av Norrlandskusten och ger där betydligt mindre problem med liljebaggar.