När Margareta och Per först kom hit, 1999, fanns inte antydan till trädgård, tomten bestod av en luggsliten gräsmatta full av maskrosor. Att den ett halvsekel tidigare fungerat som bryggeri hade de ingen aning om. Idag rinner bäcken, omgiven av prunkande funkior, tvärs tomten ner mot dammen. I rabatterna breder ovanligheter som brun taggpimpinell, gulldyna och brokigt ödleblad ut sig. Här blommar ängen olika varje år. Allt med en ståtlig lönn i centrum.
Till en av många ovanliga och vackra perenner i Margaretas rabatter hör brun taggpimpinell, Acaena microphylla, en marktäckare som tål både torka och en del skugga.
Text och bild Dan Rosenholm
De hade mötts på en jazzklubb i Simrishamn när Per Baker var där för att fiska lax. Han är dansk konstsmed och Margareta, med polsk bakgrund, arbetar fackligt. Allt hände snabbt. För att de skulle kunna träffas började Per pendla till Österlen. Ett hus fanns till salu i Smedstorp, redan innan de kommit in genom dörren hade de bestämt sig för att det skulle bli deras gemensamma hem.
Ett gammalt bryggeri
I och med att de två systrarna Larsson gick bort hade bryggeriet lagts ner. Efter att lång tid varit övergivet och i långsamt förfall hade det på 1970-talet rustats till sommarstuga och grafisk ateljé. När Margareta och Per kom hit hade själva brygghuset fortfarande jordgolv. Att boningshuset var nedgånget och utan badrum tänkte de inte ens på utan såg istället möjligheterna; den lilla gården var annorlunda och passade deras syften, här fanns inte bara plats för en smidesverkstad utan dessutom utrymmen för utställningslokal, ett galleri.
Den första vintern tillbringade de med att göra boningshuset beboeligt. Båda är trädgårdsintresserade, och det stod klart redan från början att en så ful trädgård inte passade invid ett galleri. Det måste bli något spännande, något med vatten. De funderade.
Dammen blev nyckeln
Via en slang under marken pumpas vatten från dammen till en konstgjord bäck. Lutningen är svag och rörelsen i vattnet minimal, den anas på dallringar i blad och strån som doppat sig i ytan. I gruset bland stenarna står funkior.
Nyckeln blev en nästan meterdjup damm centralt på gården. Per handgrävde, tack vare att han tränar regelbundet, är smed och har varit tiokampare flöt det på. De tätade med betong; problemfritt har det inte varit, de har lappat och lagat en del för att hålla botten tät. I den lever brokiga guldfiskar, schubunki. Den kalla säsongen övervintrar de i dvala bland stenarna på botten, vattnet bottenfryser inte ens de kyligaste av vintrar. Fiskarna lever och dör i dammen, förökningen sköter de själva, även om Margareta bytt med en granne för att undvika onödig inavel. Samma säsong som den blev färdig öppnades galleriet, Gamla bryggeriet fick det heta.
I dammen lever brokiga guldfiskar, schubunki, sina egna liv och övervintrar på botten
Trädgården är uppbyggd kring den välväxta lönnen. Per, som tidigare arbetat med beskärning, har skurit in den och skapat en krona med luft och utrymme.
Med dammen som utgångspunkt började saker falla på plats. En ståtlig lönn fick bli det vårdträd som trädgården formades runt. Arten är inte fastställd, sannolikt är det iransk lönn, Acer velutinum, ett i Sverige ovanligt träd. När de flyttade in var den spretig. Per, som tidigare arbetat med beskärning i Danmark, skar in den förhållandevis hårt och skapade en luftig krona med utrymme under. Inte allt på en gång, lönnar är känsliga för beskärning, det fick ta några år. Genom att klippa in årsskotten under senvintern håller han den lagom.
När Margareta och Per ville ha någonstans att sätta kaffekopparna smidde Per ett bord och två höga pallar av järn. I förgrunden blommar två rodgersior.
I skydd av vårdträdet vid dammen placerades en sittgrupp. När Margareta och Per ville ha någonstans att sätta kaffekopparna på morgonen hade de först provat med inköpta utemöbler, de passade alls inte i stilen. Istället fick Per stå för lösningen, han smidde ett bord, med en bit marmor till bordsskiva, och två höga pallar av järn. Ordet elegant är en underdrift.
När de kommit så här långt i planeringen föddes andra idéer. Av jordmassorna från dammen blev en upphöjd bädd. På så sätt slapp de lägga ner en massa jobb på bortforsling, ett visst inslag av lathet är sällan fel när man anlägger. Jorden var grusig och dränerar väl. En upphöjd rabatt med genomsläpplig mark i utsatt läge passar speciellt bra för för solälskande och torktåliga växter. Som stomme planterade Margareta vintergrönt som buxbom och små barrbuskar. Hon vill att det ska vara snyggt även under den långa årstid växtligheten vilar, vare sig snön täcker det skånska landskapet eller inte.
För att snabbt ge höjd åt rabatten planterades klematis. De klätterstöd som fanns att köpa passade inte stilen. Istället fick Pers påhittighet lösa uppgiften, han ställde sig i smedjan, designade och byggde ställningar av järn. Det blev en massa olika varianter, gemensamt var att de nedtill är smala men upptill breddar sig som en kupa. Där kan klängande klematis bilda krona, något som passar deras växtsätt. Ställningarna blev snabbt eftertraktade och har fått fler köpare än han hinner med att producera.
På en trasig pinnstol står ett fat med taklök. Margareta utgår från hur hon själv vill ha det. Efter att först utforskat helheten, ska besökaren upptäcka enskilda växter och roliga detaljer. Det ska finnas något att titta på, och få idéer av, i stort och smått.
Blomsteräng istället för trädgårdsland
Efter att de flyttat in anlade Margareta och Per ett grönsaksland längst bort på tomten. Där odlade de sådant man gärna vill ha, som potatis, jordgubbar, sallad och rädisor. För mycket jobb i förhållande till vad det gav, tyckte Margareta, inte värt besväret. Hon ville göra något mer, skapa nånting bättre. En blomsteräng. Nu kunde det inte bli fråga om någon naturlig betesäng som på den gamla goda tiden. Ytan som stod till buds var begränsad och jorden näringsrik. Per spadvänder jorden på våren varefter Margareta sår blomfrön av alla de slag.
I rabatten invid blomsterängen behövde de något att trampa på, skiffer passade inte i miljön och löst grus skulle bara försvinna. Lösningen kom Per på. Gruset lades i hemsmidda järnringar som får fungera som trampstenar, både snyggt och praktiskt.
Det kan vara blåklint i olika färger, alla tänkbara varianter av vallmo, olika sorter från clarkiasläktet, rosenskära, ettåriga lupiner, ringblommor, blomsterkrasse och blandade typer av solros. En del blir småväxta och blommar tidigt medan de största solrosorna kan bli uppemot tre meter framåt sensommaren. Varje år blir resultatet olika, beroende dels på vad Margareta sår och dels på vädret. Det varierar i högsta grad över säsongen: just nu, i början av juli, dominerar vallmo, blåklint och rosenskära. Senare tar solrosorna över. En hattbeprydd fågelskrämma av järn, som Per smitt, fungerar som installation.
Där de först anlade ett grönsaksland finns nu en blomsteräng. Varje vår spadvänder Per jorden varefter Margareta sår massor av blomfrön av alla de slag. En hattbeprydd fågelskrämma av järn, som Per smitt, fungerar som installation.
Den upphöjda rabatten
Det man initialt förvånar sig över när man botaniserar i Margaretas rabatter är alla ovanliga perenner, i många fall sannolikt härdiga långt upp i Sverige. I den stora rabatten mellan damm och hus finns massor av intressanta växter, det är knappast lätt att känna igen alla. Här finns relativt ovanliga perenner som bergormrot, edelweiss, helgonört, brun taggpimpinell och inte minst gulldyna som har förmågan att breda ut sig också över kala stenar; att ha sitt rotsystem i jord verkar den inte ha något större behov av. Sätter man handen på den blir man förvånad, den känns som stel plast.
Perennen kermesbär, Phytolacca acinosa, kan växa sig upp mot två meters höjd, blommar vackert vitt färg och får bär som övergår från grönt till mörkt vinrött.
Men här finns också jämförelsevis alldagliga och lättskötta växter som fjälldaggkåpa, backnejlika, olika kryddväxter och någon sort av brunört. Gemensamt för nästintill alla är att de gillar sol och torka. Men där finns också förvånande undantag. Till dem hör ödleblad, en ganska ovanlig trädgårdsväxt. Egentligen hör den hemma i sumpmarker. På det Gamla Bryggeriet står den i grusig jord solutsatt under nästan öppen himmel där den frodas och trivs ändå, växters anpassningsförmåga upphör aldrig att förvåna. Den klarar sig dock endast i de allra sydligaste delarna av landet.
Brokigt ödleblad, Houttuynia cordata ‘Chameleon’, anses höra hemma där det är vått och sumpigt. På det Gamla Bryggeriet står den solutsatt och klarar sig bra ändå
Det är Margareta som väljer växter, komponerar och ser till att de passar ihop. Även om det finns många ovanliga plantor styr det inte hennes val, hon är ingen växtsamlare. Istället funderar hon över vad som passar in. Behövs mer höstfärg på ett ställe kanske det blir en lönn, verkar det tomt någonstans på våren kan en lökväxt få rum. Det ska passa på platsen, stämma med årstiden, och fylla någon lucka. Håller växterna sig fina hela säsongen? Hur aggressiva är de? Det är frågor hon brukar ställa sig. Ibland tar hon bort något för att pröva något nytt. En del jobb blir det, men trädgård är ändå främst avkoppling. När hon kommer hem, innanför grindarna, släpper den dagliga pressen greppet.
Sätter man handen på gulldyna, Azorella trifurcata, blir man förvånad, den känns som stel plast. I bakgrunden använder rosenplister en rostig fönsterram för att ta sig upp mot ljuset, till höger står färgmatchande jättedaggkåpa.
Växtprakt gentemot helhet
Växtprakt är inte förbehållet den upphöjda rabatten i mitten. Närmare huset står vit och blå lavendel, under täcks marken av gulblommande penningblad. På norra delen av tomten rinner en konstgjord bäck stilla mot dammen. Den omges, delvis under den stora lönnens skuggande krona, av en smärre orgie av stora och frodiga funkior. Bladen varierar i färg, blomstänglar ger höjd. Med få andra växter kan man med så enkla medel åstadkomma kraftfulla kompositioner. Vilka sorterna är? Margareta valde dem på utseende för rätt länge sedan, så det har fallit i glömska. Vid staketet som gränsar mot parkeringen är jättelika rodgersior placerade, och en bit längre bort buskliknande kermesbär. I rabatten invid blomsterängen ståtar akantus och martorn.
En smärre orgie av funkior omger den konstgjorda bäcken. Med få andra växter kan man med så enkla medel åstadkomma kraftfulla kompositioner.
Trots alla intressanta sorter är det helheten Margareta och Per utgått ifrån när de planerat, att välja växter är nästa steg. Det fungerar på liknande sätt som när man första gången besöker en trädgård, tycker Margareta. Först slås man av dess helhet. Man går längs gångar, beundrar träd och stora perenner, studerar var det finns rabatter och uteplatser. Sedan börjar man uppmärksamma individuella plantor, vilka som blommar eller har intressanta bladverk. Tills sist upptäcker man detaljer och arrangemang, små rara växter, en groda i ett fat, ett bord prytt efter årstiden, formklippta figurer, mönster och material i stenläggningar. I den ordningen har Per och Margareta planerat sin Österlensträdgård, man går varv efter varv, varje gång uppenbarar sig någon ny spännande detalj. Och sluta det vill man aldrig.
Margareta hängde upp hållaren från en våg som använts för mjölsäckar till prydnad, men tyckte snart det såg tomt ut. Vid påsktid placerade hon en höna där, den såg rolig ut och det är bra med humor i täppan. Sedan har den fått bli kvar. Svårare än så behöver det inte göras.
Bästa tipsen från Per och Margaretas trädgård
- Låt ett uppstammat vårdträd ståta som blickfång och skydd.
- Planera helheten först, växterna sedan.
- Välj plantor som kompletterar varandra under olika årstider.
- Rostigt järn passar fint med gröna växter.
- Sist men inte minst, komplettera med roliga och spännande dekorationer.