Skapa samhörighet

Känslan av samhörighet är avgörande för att man ska trivas i en trädgård. Det handlar om samhörighet mellan trädgård och hus, trädgård och omgivning samt mellan allt som finns i den. När alla små delar passar ihop sinsemellan och med helheten infinner sig den där känslan av charm och harmoni som på beställning. För många olika växter och prylar som inte passar med varandra eller atmosfären skapar däremot ett rörigt och oroligt intryck. En viss charmig oordning ingår visserligen i en del trädgårdsstilar, men det är då fråga om en delvis i förväg uttänkt röra som håller sig inom vissa gränser. Precis som en charmig heminredning bestående av blandade stilar knappast uppstår utan ett visst mått av planering.

Samhörighet med huset

Genom att utgå från huset, dess linjer, fönster och dörrar, när man utformar trädgårdens grundläggande strukturer, som rabatter, gångar och uteplatser, blir förutsättningarna för att uppnå god samhörighet med huset de bästa. Målet är att de ska kännas som självklara delar av en gemensam helhet. Som att just vid detta hus och denna plats hör den här trädgården hemma som en oskiljaktig del av helheten. När huset på ett självklart sätt känns förankrat i omgivningen suddas gränsen mellan ute och inne ut och trädgården blir en del av bostaden.

Förutom att anpassa trädgårdens planlösning efter huset finns ytterligare några saker att kan tänka på vid utformningen. Man kan förstärka förankringen av huset i trädgården genom att i olika byggkonstruktioner använda samma material som i huset. Att plocka upp husets färg och stil i växtval och markbeläggningar ger en enhetlighet som på ett naturligt sätt förstärker samhörigheten. Förlängning av husets linjer ut i trädgården genom till exempel plank eller pergolor bidrar också till ökad bindning. Ett annat sätt att öka samhörigheten är att låta kläng- och klätterväxter klä in någon eller några av husets väggar.

Bra samhörighet mellan hus och trädgård innebär också att det ska vara enkelt att förflytta sig mellan ute och inne och att man har en fin utsikt inifrån huset. Man brukar prata om att det ska vara god kontakt mellan inne och ute. Husets arkitektur kan underlätta eller försvåra möjligheterna till god kontakt. Generösa dörrar och fönsterpartier samt låg hussockel underlättar, medan små höga fönster och hög sockel försvårar. Men man ska nu aldrig misströsta när det gäller att skapa en väldesignad trädgård. Det går överallt bara man anpassar sig till förutsättningarna och gör det bästa av situationen.

Små förändringar ger stor effekt

Med relativt små ändringar kan man avsevärt förbättra kontakten mellan inne och ute. Man kan sätta in ett större fönster, en glasdörr eller bygga en mer lättgången trappa. Och om man nu inte vill gå in och ändra på något som har med själva husets arkitektur att göra, kommer man långt bara genom att rama in det med växtlighet. Formklippta infattningshäckar, gärna vintergröna, som växer efter husets fasad är mycket effektiva för att komma tillrätta med den avståndskänsla mellan hus och trädgård som en hög sockel skapar. Finns det fönster på källarvåningen är det enkelt att lämna öppningar i häcken för dessa. Formklippta växter har fördelen att de går att klippa och hålla efter så att de inte skymmer fönstren.

Ska du bygga till huset, gör då sockeln så låg som möjligt på tillbyggnaden. Om du vill behålla samma golvnivå invändigt i tillbyggnaden som i övriga huset, kan lösningen vara att höja marknivån i trädgården alldeles utanför tillbyggnaden genom att till exempel bygga upp en terrass. Terrassen kan sedan anslutas mot den övriga lägre liggande trädgården med svagt sluttande rabatter – ett effektivt sätt att trolla bort några decimeters nivåskillnad – i kombination med vackra stödmurar och gångvänliga trappor. Förse tillbyggnaden med breda glasdörrar och stora fönster som går lågt ner för att stärka kontakten mellan inne och ute ännu mer.

Ulla Molin

Den villaträdgård i Sverige som kanske kan visa upp det bästa exemplet på god kontakt mellan hus och trädgård hade ett hopplöst utgångsläge. En hög hussockel, hög och smal entrétrappa, få utgångar och små fönster. Utifrån detta skapade Ulla Molin en trädgård som arkitektstuderande än i dag besöker för att studera den goda kontakten mellan ute och inne. Hur gick det till? Den höga hussockeln doldes med formklippta vintergröna infattningshäckar som lyfter trädgården upp till husets nivå och därmed minskar avståndet mellan hus och trädgård. Den höga entrétrappan fick en ny placering längs med huset i stället för rakt ut som tidigare, vilket gjorde det möjligt att på ett bättre sätt bädda in den i grönska. Den försågs också med rejäla och lättgångna steg samt ett ordenligt plan att stå på utanför entrédörren, vilket gör det lättare att gå mellan inne och ute. Tavlan som ligger på häcken föreställer huset innan förändringarna gjordes.

En stor vinst för ökad kontakt mellan inne och ute gjorde Ulla Molin när boningshuset byggdes ut och den nya tillbyggnaden försågs med stora fönster och dörrar av glas och en ny terrass i samma plan. Via en vitkalkad stödmur och en trappa, som är lätt att gå i, binds terrassen effektivt samman med den övriga trädgården. Muren, som också får tjänstgöra som ryggstöd åt den enkla trädgårdsbänken, ramas in av formklippt buxbom, prydnadsgräs i kruka och de frodiga marktäckarna sockblomma och ormöga.

Checklista för kontakt mellan inne och ute

Villa Fraxinus

I Villa Fraxinus, Ångermanland, har huset och trädgården med stor omsorg planerats för att passa ihop både med varandra och med den natursköna omgivningen. För att villan skulle smälta in fint i naturen användes råsågade brädor till ytterväggarna som sedan målades i samma mörkbruna färg som granarnas stammar. Pergolor med klängväxter drar ut huslinjerna i den södra gården och förstärker samhörigheten mellan hus och trädgård.

Genom de stora glaspartierna vid norra entrén kan man se hur trädgården tycks fortsätta in i huset och ut på andra sidan. Det kan väl ändå inte vara möjligt? Jo, det är just vad det är för skaparna, Ingelöv Jonsson och Sture Forsberg, hade redan vid planeringen som mål att skapa en obruten vandring genom huset från norra till södra trädgården.

För att behöva lämna trädgården när man går igenom huset har en fantastisk inomhusträdgård skapats som passage. På sommaren, när vädret är varmt, står glasdörren mot den södra sidan oftast helt öppen. Den inre trädgården tycks flyta ihop med den yttre.

Årstidernas skiftningar följer man inifrån huset genom de stora fönsterpartier nästan som vore man utomhus. Engelmannsvin, Parthenocissus quinquefolia var. engelmannii, och pipranka, Aristolochia macrophylla, klär in husets fasader och pergolor. Det känns exotiskt att inifrån huset blicka ut över gården genom draperier av frodiga klängväxter.

I skydd av det tre och en halv meter utstickande taket kan man sitta på uteplatsen invid väggen i den södra trädgården även under regniga dagar. Här bildas ett lummigt ombonat rum mitt emellan ute och inne med en bedårande vacker utblick. Under högsommaren skänker det långa utstickande taket behövlig skugga. På vinterhalvåret däremot, när solen står lågt, går strålarna in under taket och bidrar med sin värme till att det går att sitta ute och äta lunch under soliga dagar redan i mars.

Samhörighet med omgivningen

Det är viktigt att trädgården, förutom samhörigheten med huset, har en naturlig koppling till omgivningen. Ligger tomten mitt i ett villaområde brukar man vilja ha en häck eller annat insynsskydd runt. Då blir kraven på anpassning till omgivningen mindre eftersom man med tiden inte ser så mycket av den inifrån trädgården. Om någon del däremot vetter mot en skogsdunge eller en fin grannträdgård, som man önskar tomten ska flyta samman med, blir kraven på anpassning större.

Är trädgården omgiven av skog eller annan naturmark kan den ges en mer vild karaktär mot gränserna, medan ytor närmast huset får en fastare uppbyggnad. Gränsar tomten mot en skogsdunge på endast en sida, kan den på ett naturligt sätt få övergå i skogsmark åt just det hållet, medan man behåller den fastare trädgårdsutformningen gentemot tomtens övriga gränser.

Att plocka upp omgivningens former i designen är ett annat sätt att stärka samhörigheten gentemot grannskapet. Omgivande kullars mjuka former kan gå igen i en trädgårdsgångs dragning eller en rabatts form.  På liknande sätt kan hårdare former på omgivande berg, hustak eller kyrktorn återspeglas i en mer kantig design av rabatter och gångar. Man kan också låta formklippta växter plocka upp former från omgivningen.

Rudolf Steinerseminariets trädgårdspark

Vasshuset i Rudolf Steinerseminariets trädgårdspark i Järna smälter fint in i de vackra omgivningarna vid strandkanten. Material- och färgval speglar naturen runt omkring. Stråtaket binder samman huset med vassen och den blå färgen förenar det med havet. När man ser huset lite på avstånd flyter den blå fasaden ihop med fjärdens vatten och vasstakets färg fångas upp av skogen på andra sidan.

Samhörighet inom trädgården

Bilda samband inom trädgården genom att låta delarna övergå i varandra på ett genomtänkt och tilltalande sätt, ungefär som i en välplanerad bostad. En uteplats kan via en perennrabatt och en kort gång övergå i ett gräsmatterum, som via en avsmalnande gräsgång leder till en häckomgärdad köksträdgård. Från köksträdgårdens andra sida löper sedan en stenlagd gång vidare in i grönskan för att avslutas vid den flitigt använda komposten. Övergångarna mellan de olika rummen ska kännas motiverade och det ska finnas ett samband mellan trädgårdens delar. I exemplet ovan motiverar de många turerna mellan köksträdgård och kompost en välanlagd gång. Önskan att dölja komposten leder i sin tur till att ett kompostrum skapas av skyddande buskage. Önskan om att med lätthet nå ut till gräsmattan för lek och spel motiverar att gräsmatterummet ligger i anslutning till uteplatsen. Uppdelningen av ytor ska kännas naturlig och återspegla hur man önskar använda sin trädgård.

Genom att låta former, material, färger eller växter komma igen på flera ställen skapas en känsla av samhörighet inom trädgården. Man ska naturligtvis inte låta allting repeteras, utan beroende på vad man gillar och vilken känsla man vill skapa väljs några komponenter som får komma igen. Det kan räcka med så lite som några favoritperenner vilka dyka upp på ett par tre olika ställen. I berömda engelska trädgårdar, till exempel Sissinghurst och Hidcote, skapas samhörighet genom återkommande idegrans- och buxbomshäckar. Den som så önskar kan förstärka den genom att använda ett speciellt tema. Det kan till exempel vara ett färgtema, mormors växter eller sådana som ger ett modernistiskt intryck.

Emma Lundberg

En av den moderna svenska trädgårdskonstens förgrundsgestalter, Emma Lundberg (1869–1953), lät den bortre södra delen i sin trädgård på Lidingö bli mer informell för att den på ett naturligt sätt skulle flyta ihop med den omgivande naturen. Tyvärr är större delen av den södra trädgården borta eftersom marken exproprierades 1969 för att den stora genomfartsleden på norra Lidingö skulle byggas. Huset och trädgården vårdas i dag av Emma Lundbergs dottersonson Mats Nils Nilsson med familj.

Skapa trädgårdsrum