Mitt inne i stadsbebyggelsen ligger den lilla Fridegårdsparken, men det märker man inte när man sitter på någon av bänkarna och tittar in över vattenarrangemanget i centrum. Hela parken är omsluten av en blandning av häckar, buskar, stora träd och en böjd växtinklädd pergolagång, anpassad till omgivningen. De ganska breda gångar som man går in i parken på är svagt krökta för att bibehålla känslan av att vara i ett eget rum.
Såväl parker som trädgårdar behöver en övergripande arkitektur, en grön stomme av träd, buskar och häckar, som skapar rum och bildar bakgrund till prydnadsväxterna, sittplatserna och allt annat som man kan tänkas vilja ha. Stommen är som ett skelett, som planlösningen i ett hus. Den bär upp allt det andra och håller ihop de olika delarna. Om den finns där känns det harmoniskt och behagligt utan att vi för den skull tänker på att det är just stommen som till stor del bidrar till den känslan. Utan stomme går rumsligheten förlorad och det känns varken lika trivsamt eller vackert även om man odlar samma perenner i rabatterna.
Att som vägg omge sin trädgård med en häck är ofta det mest attraktiva alternativet. En idegranshäck är grön året om och är lätt att hålla vacker även när den skuggas. I häcken kan kronträd sticka upp och skapa tak, i bilden syns stammen av ett korstörne, Gleditsia triacanthos ‘Skyline’. Den har en öppen krona och är ett medvetet val för att inte få för djup skugga inne i parken. Buskar strax innanför häcken bildar ett extra skyddande lager mot omgivningen. Här i Fridegårdsparken bidrar det starkt till att man i känner sig omsluten, som i en annan värld.
När slutet av gången enbart skönjs genom en smal böljande passage skapas spänning. I slutet av stigen ligger den öppna delen av Blombergs park. Kurviga, smala gångar inbäddade i grönska är minst lika användbara hemma.
Varje park i Enköping är som ett eget rum, mer eller mindre åtskild från stadens larm och buller. Ofta finns det också flera mindre rum inom varje park. Rum som används för olika ändamål. I Klosterparken kan man till exempel hitta ett stort öppet gräsmatterum för lek, spel, picknick och gympapass och alldeles intill, skyddad bakom en hög idegranshäck, den lilla stilla Blomstergården där man kan slå sig ner på en avskild bänk för att i lugn och ro njuta av växtligheten och fundera över livet.
Att skapa rum av olika karaktär utifrån vad de ska användas till är tankegångar som är väl värda att ta efter också för vanliga villaträdgårdar.
Väggar kan skapas av lite av varje. I Blombergs park sluts det öppna området in av en träpalissad. Vid dess fot har gröna, storbladiga och skuggföredragande växter planterats, som daggfunkia, Hosta sieboldiana ‘Elegans’ och bronsrodgersia, Rodgersia podophylla. Träden vid palissaden fungerar som tak, i bilden dominerar den kaukasisk vingnötens, Pterocarya fraxinifolia, vackra grenverk.
En annan starkt bidragande orsak till att parkrummen känns så harmoniska och självklara i Enköping är att de förutom funktionen också har anpassats efter platsen. Är det störande bilvägar på några sidor så har man sett till att bygga upp ordentliga skyddande gröna väggar åt just det hållet. Har man problem med insyn från höga hus så har man löst det genom att plantera träd med hög stam och kraftig krona, kronträd, som bildar ett tak mot oönskad insyn uppifrån. Och man gör olika åt olika håll beroende av hur omgivningarna ser ut. Ett talande exempel på det är Fisktorget som har försetts med en klippt häck av bok, olika buskar och kronträd i form av kärrekar åt de två sidor som gränsar till trafikerade vägar. Åt andra hållet ser omgivningen helt annorlunda ut. Där rinner Enköpingsån, med både matställen och strandpromenad på sidorna, som är en tillgång att lyfta in i parkrummet. Därför har man avstått från att skapa skyddande väggar och istället låtit Fisktorget öppna sig åt det hållet.
Under den tidigaste våren, ja under hela året, skapar små buxbomshäckar karaktär i Blomstergården. Även avgränsningar som bara är några decimeter höga har förmågan att distinkt skilja olika funktioner, som gångar och rabatter, åt. Man behöver inte använda meterhöga häckar för att avgränsa trädgårdsrum.
Som färgrikt, höstligt tak täcker bergkörsbäret, Prunus sargentii, himmelen, medan stora ruggar av glansmiskantus, Miscanthus sinensis ‘Nishidake’, skapar väggar. Bild från Fisktorget.
Genom att medvetet arbeta med större och mindre rum och passager av olika karaktär inne i parkerna har man fått dem att kännas såväl större som mer intressanta och trivsamma. Smala passager ger spänning, eftersom man inte kan se allt som finns på sidorna samtidigt. Ibland är de korta och fungerar som dörröppningar och portaler eller långa, som korridorer. Ibland böjer sig en passage så att man inte ser in i nästa rum. Då skapas spänning och förväntan. Med trädgårdsrum som ligger efter varandra i fil, som i Pastor Spaks park, får man genomsikt mellan flera rum samtidigt. Det ger en känsla av djup.
Med syrener som vägg i ryggen känns sittplatsen i Rådhusgården charmigt hemtrevlig. Sorten på bilden är den vanliga Syringa vulgaris ‘Andenken an Ludwig Späth’, ofta kallad ädelsyren.
Klippta häckar används som ytterväggar i många av parkerna. Bok, Fagus sylvatica, och hybrididegran, Taxus x media ’Hilli’, är de populäraste och mest förekommande. De är tåliga, pålitliga, lättodlade och ger skydd även vintertid. Hybrididegranen är städsegrön och lika tät oavsett årstid. Boken är visserligen inte vintergrön, men behåller de gyllenbruna vissnade bladen långt in på vårvintern så att den i praktiken bara kan ses igenom under en kort tid på våren innan de nya bladen kommer.
En stor fördel med klippt häck är att det tar lite plats. Friväxande häckar och buskage tar upp betydligt mer plats på bredden. En annan fördel med klippt häck är att det ger struktur och en lugn och enhetlig bakgrund som framhäver perenner och andra prydnadsväxter.
Genom att rummen i Pastor Spaks park ligger i fil skapas en fri siktlinje som ger visuellt djup, parken känns både större och mer spännande. Portaler markerar övergångarna mellan rummen och förstärker effekten av siktlinjen. Olika klematis och klätterrosor planterade i par klär in samtliga fem portaler. I portalen närmast har arvensisrosen Rosa ‘Venusta Pendula’ tagit överhanden.
För att få en riktigt kraftig yttervägg kan man göra som i till exempel Fridegårdsparken och vid Fisktorget, plantera buskar och träd strax innanför häcken som ett dubbelt skydd. I de här fickparkerna kan man dessutom se exempel på kronträd som placerats ut som uppstickare inne i en häck. Ett mycket estetiskt, funktionellt och utrymmessnålt sätt att plantera på.
Med spaljéer, plank och andra byggkonstruktioner kan man skapa höga väggar direkt. Med växter runtomkring eller kanske till och med klängande på dem mjukas intrycket upp med tiden. Exempel på byggda väggar kan man se i Fridegårdsparken, Blombergs park och Kölnbacksparken.
Under sensommaren och hösten bidrar också en del av perennerna och prydnadsgräsen till rumsbildningen i några av parkerna. Då kan man vandra mellan tvåmetersjättar som fläckflockel, glansmiskantus, finnslide och jättekrissla och inte se någonting av det som finns på andra sidan. Men på våren och försommaren är förstås scenen en helt annan så den här sortens väggar har bara använts där skydd mot det som finns utanför inte är avgörande för trivseln.