Det är något visst med formklippta växter. De skapar en alldeles speciell trädgårdskänsla och får blommande perenner och buskar att kännas ännu mer blommiga och förtjusande. I mötet mellan det formella och fritt växande skapas en avslappnad charm som kan lyfta en vanlig trädgård till en riktig pärla.
Text: Dan och Ann-Cristin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm

Tulpaner och pingstliljor mellan klippta klot av måbär är en fin kombination för vårrabatten.
Det behövs inte många formklippta figurer för att trädgården ska få ett lyft och inte behöver de vara komplicerade heller. Det räcker bra med enkla geometriska former som klot, kuber och raka eller bågformade häckar som bildar passande mönster. Placerar man dem inne i rabatten. mellan friväxande perenner och buskar. åstadkoms en effektiv kontrastverkan mellan stramt och yvigt. Man kan gärna låta likadana klippta former återkomma på några olika ställen i en plantering. Det ger lugn, harmoni och kontinuitet vilket ofelbart gör att rabatterna upplevs intressantare och ser snyggare ut.

I trädgårdsdesignern Henk Gerritsens trädgård i Holland pryder buxbomshönor och -bollar en bra bit av gräsmattan.
Fantasifullt klippta figurer föreställande djur, vattenkannor eller abstrakta formationer kan användas för att skapa dramatik och spänning och göra trädgården lite mer skojfrisk. För vem väntar sig att hitta en grön björn eller höna i rabatten?
Klippta formationer behöver så klart inte växa inne i rabatten, även fast det ofta blir väldigt bra, utan kan placeras nästan var som helst. De kan stå som välkomnande gröna skulpturer vid entrén, omge uteplatsen där vi kan sitta ner och beundra dem på nära håll eller så kan man låta placera ut en hel grupp formklippta hönor i ena kanten av gräsmattan. Det blir visserligen lite extra jobb att klippa gräset mellan dem, men det kan det vara är värt eftersom arrangemanget blir väldigt tilltalande i sin enkelhet.

Läckra abstrakta formationer av buxbom kan man njuta av vid uteplatsen i den berömda trädgård som Ulla Molin skapade i Höganäs.

Blommande växter kommer mycket bra till sin rätt när de spelar ut mot låga strikt klippta häckar och klot av buxbom.
Bra växter att formklippa
Många växter går att klippa och forma till de figurer som man önskar, men en del är mer lämpade än andra. Här presenterar vi fyra säkra kort som är enkla och bra att börja med:

I den radhusträdgård trädgårdsarkitekten Walter Bauer utformade på Lidingö skapas en stark rumskänsla och tredimensionell form av klippta figurer i idegran, hagtorn och buxbom. En effekt som finns kvar även på vintern när snön klär in trädgården i sitt vita täcke.
Buxbom Buxus sempervirens är en klassisk och mycket populär buske för formklippning. Den är städsegrön och mycket tät, vilket är en stor tillgång när man vill formklippa. Dessutom växer den långsamt vilket gör det lätt att hålla figurerna vältrimmade. En till två klippningar per år räcker bra, de görs lämpligen i april respektive augusti. Bor man en bit upp i landet brukar det vara säkrast att beskära under första halvan av augusti för att inte äventyra övervintringen. Den trivs i sol–halvskugga och kan utan problem odlas till och med zon 3. Står den soligt till bör man skydda plantan mot stark vårsol under åtminstone de första åren.

Vem ska få ekollonet? De formklippta idegransfåglarna verkar vara oeniga om vem som ska få sätta i sig ekollonet av sten.
Idegran Taxus x media ‘Hilli’ är förnämlig för formklippning. Den är en städsegrön barrväxt med mörkgrön färg, tätt växtsätt och elegant utstrålning. Då den växer fortare än buxbom går det snabbare att göra lite större figurer av den, men den är fortfarande så pass återhållsam i sin tillväxt att den är lätt att hålla välklippt och snygg med en till två klippningar per år, på samma sätt som buxbom. Den är anspråkslös och kan växa i såväl sol som skugga. Zon 4.
Liguster Ligustrum vulgare är en annan utmärkt växt för formklippning. Den är inte vintergrön men behåller bladen länge på hösten och ofta långt in på vintern. Blir tät och fin, men växer fortare än idegran och buxbom så den behöver putsas lite oftare. Det finns även en vintergrön sort av liguster, L. vulgare var. italicum, men den är mindre härdig än arten och brukar bara rekommenderas för zon 2, alternativt gynnsamma lägen i zon 3. Vanlig liguster är härdig till zon 4, den är tålig och kan växa i både sol och skugga men är känslig för stående fukt.
Måbär Ribes alpinum ’Schmidt’ är härdig till zon 6, vilket innebär att den går att odla i stora delar av landet. Den är inte vintergrön, men har ett så tätt växtsätt att en klippt figur tydligt avtecknar sig även när den är avlövad. Det här är en mycket anspråkslös växt som tål det mesta och är lätt att forma. Växer fortare än i alla fall buxbom och idegran och kräver lite mer putsning. Alldeles efter lövsprickningen på våren är de extra vackra då bladen har en skir ljusgrön färg. Framåt sommaren blir de mellangröna. Måbär kan växa i soligt till ganska skuggigt läge.
Så här gör du
Färdiga buxbomsklot av olika storlek finns ofta att köpa på plantskolorna. Eftersom buxbom är långsamväxande och det tar ett tag att få fram fina klot är de inte alltför billiga i inköp. Har man redan buxbom i trädgården så ska man ta med i beräkningen att det finns risk att de bär med sig sjukdomar, då kanske egen förökning med sticklingar är ett bättre alternativ.

Här har man excellerat i klippta former av varierande växter. Strikta kuber under miniträd formade till cirkelrunda, decimetertjocka skivor, omger ett buskträd.
För idegran, liguster och måbär är det inte lika vanligt att man hittar redan färdigklippta former och då får man starta från början själv, och det kan man förstås också göra med buxbom om man vill.
Det bästa sättet att själv snabbt skapa ett grönt klot är att använda häckplantor. Man planterar fem små plantor tillsammans på så sätt att en placeras i mitten och de fyra andra runt om. Att skapa ett klot på det viset går fortare än om man sätter en ensam större planta.

Bor man i kärvare klimat än zon 3 och vill odla buxbom med gott resultat kan ett alternativ vara krukor som tas in på ett frostfritt, men inte alltför varmt ställe över vintern.
Med fantasin som begränsande faktor kan man, om man så vill, fortsätta och sätta plantor som i framtiden kan formas till de mest fantastiska skapelser. Och råkar man klippa fel någon gång så rättar det alltid till sig med tiden, speciellt om man använder de villigt växande buskar som föreslås här. Vill man göra en rejält komplicerad figur bygger man en ställning av grov ståltråd eller köper en färdig form som busken får växa runt så att det enkelt går att se hur formen ska klippas.

Hönsgården, som den brukade kallas, hemma hos landskapsarkitekten Sven-Ingvar Andersson var en välpIanerad blandning av formalitet och humor. De vuxna hönorna, i klippt hagtorn, delar utrymme med buxbomsrundlar fyllda av perenner och rosor.