Träd och buskar med blomning utöver det vanliga

Längtar du efter överdådig blomning i trädgården? Varför då inte satsa på några läckert blommande buskar och träd. Det är nämligen inte alls bara örtartade växter som kan bjuda på enastående blomning, det kan många vedartade växter minst lika bra. En del av dem har dessutom ett växtsätt som är vackert hela året: alltifrån den skira lövsprickningen över blomningen till lövfällningen och vinterns kala grenar.

Text: Ann-Christin och Dan Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm

Genom att kombinera, matcha och harmoniera blommorna på träden och buskarna på samma sätt som du gör i rabatten så kan du skapa en blommande trädgård på både bredden och höjden. Ser du till att buskarna och träden avlöser varandra i blomning så får du dessutom något som blommar under nästan hela säsongen. Med trollhassel, magnolior, prydnadskörsbär och näsduksträd får du blomning från tidig vårvinter till en bra bit in i juni. Då kan du låta en grupp med japanskt gaffelolvon, japansk skenkamelia, sammetshortensia och syrenhortensia få ta över och ge blomning långt in på hösten. Kombinera dina blommande vedartade växter med perenner eller lökväxter och du kan förhöja effekten av blomningarna ännu mer. Marktäckande vitblommande myskmadra under näsduksträdets stora vita högblad som hänger likt näsdukar blir effektfullt. En annan ljuvlig kombination med vitt mot vitt är vita vårstjärnor under en blommande japansk magnolia Magnolia kobus.

Tänk dig att sitta under ett tak av rosa körsbärsblom på våren och kunna titta rakt upp i skira blommors svalg. Eller att möta stora kupade magnoliablommor i perfekt ögonhöjd när man går entrégången upp mot huset. Såna extra dimensioner kan blommande buskar och träd ge. En annan fördel jämfört med perenner är att skötseln faktiskt blir något mindre: inget torrt ris som behöver klippas bort eller ogräs som tar över. De flesta sorterna behöver inte beskäras förutom torra grenar som kan behöva tas bort ibland. Sedan är det bara att se till att det finns bra med näring och vatten och så kan man njuta av blomningarna år efter år. Här ger vi dig tips på några buskar och träd som inte är så vanliga, men kan stoltsera med blommor utöver det vanliga och dessutom är attraktiva även när de inte blommar.

Sammetshortensia,  Hydrangea aspera ssp. sargentiana, är en ljuvlig hortensia med små, fertila blommor i violett och vitt i klasar omgivna av större, vita, sterila blommor. Blomningen inträffar i augusti–september. På bilden sällskapar en med blå riddarsporre. En effektfull kombination eftersom det i sammetshortensians mittblommor finns stråk av riddarsporrens färg. Sammetshortensians köttiga blad ger ett läckert sammetsintryck, men baksidan är att de lätt skadas av frost, vind och sol. Den ska placeras i ett varmt och skyddat läge där det inte är så risk att de ömtåliga grenarna bryts av. Jorden ska vara fuktig och näringsrik för att utvecklas till den exotiska skönhet den är. Den blir 1,5–3 meter hög, är härdig till zon 2 och grönskar sent på våren. Surjordsväxt.

Näsduksträd, Davidia involucrata var. vilmoriniana, är ett ovanligt träd som bjuder på en osedvanligt märkvärdig blomning som inte liknar något annat. De stora högbladen runt blommorna hänger likt vita näsdukar när det blommar under slutet av maj eller början av juni. Trädet som kan bli 8–12 meter högt vill helst ha mullrik djup jord med jämn tillgång på fukt och en skyddad växtplats i halvskugga. Det är härdigt till odlingszon 2, men tar lång tid på sig för att komma i blom. Trädet på bilden växer i Norrvikens trädgårdar utanför Båstad och blommar på ett sätt man sällan får se. Det går även att hitta några exemplar i Stockholmsområdet, till exempel på Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening på Söder och på handelsträdgården Zetas i Kungens Kurva.

Hybridmagnolia, Magnolia x loebneri ’Leonard Messel’, är en riktig nybörjarmagnolia: tålig, lättodlad och blomvillig. Till skillnad från japansk magnolia kommer den igång och blommar redan som ung vilket är en stor fördel för alla oss otåliga trädgårdsägare som vill ha snyggt fort. Dess smala lite vridna kronblad är hjärtskärande vackra när den blommar på bar kvist i mitten av maj. ’Leonard Messel’ gör sig mycket bra tillsammans med tidiga tulpaner i rosa, lila och vita nyanser. Som alla magnolior föredrar ’Leonard Messel’ en varm och solig växtplats, men som ändå är skyddad mot allt för mycket tidig vårsol. Jorden ska vara porös, mullrik och fukthållande, men ändå väldränerad. Helst ska jorden vara åt det sura hållet och viktigast av allt: Gå eller gräv inte i jorden nära dina magnolior eftersom rötterna lätt kan skadas. ’Leonard Messel’ växer långsamt och kan med tiden bli ett litet träd på 2–4 meter. Den kan utan problem odlas upp till odlingszon 3. Bild från Gustav Adolfs plan i Enköping.

Fylld kerria, Kerria japonica ’Pleniflora’, är en gles lite spretig buske som på grund av sina tunna gröna grenar nästan ger intryck av att vara en perenn. Grenarna behåller sin lysande gröna färg under hela året och gör den attraktiv även på vintern. I maj kommer de starkt gula och fyllda blommorna som nästan tycks sväva runt grenverket. Busken, som blir ungefär 1,5 meter hög, gör sig bra med lägre buskar eller perenner framför. Den vill växa i näringsrik jord i skyddat läge. Härdig till zon 2. Bild från familjen Walderös trädgård i Kungsängen utanför Stockholm.

Kinesisk blomsterkornell, Cornus kousa var. chinensis, är ett exceptionellt vackert träd, särskilt under blomningen i juni då det översköljs av vita eller rosavita högblad runt blommorna. Den är ganska blomvillig, men det är först när plantan blivit äldre som blomningen kommer igång så man får vara beredd på att vänta om man köper ett ungt exemplar. Trädet växer långsamt och blir inte mer än 3–5 meter högt. Den trivs bäst i sol–halvskugga i näringsrik jord på en skyddad växtplats, men är bara härdig till zon 2 och eventuellt i goda lägen i zon 3. Den koreanska blomsterkornellen, Cornus kousa, är snarlik och endast ett tränat öga kan se skillnaden som består i att den koreanska blomsterkornellen är något lägre och har mindre högblad. Det vackra exemplaret på bilden är från Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Rödblommig hästkastanj, Aesculus carnea ’Briotti’, blir med tiden minst 12 meter. Ganska stor, men mindre än ett vanligt hästkastanjeträd − man ska nog inte vara alltför rädd för storleken om man inte har väldigt ont om plats. ’Briotti’ får rödrosa upprättstående blomspiror, glesare än vanlig hästkastanjen. De ger ett oemotståndligt exotiskt intryck under blomningen i slutet av maj, något senare än vanlig hästkastanj. Stora, fingrade blad och frukter med taggigt skal om hösten hör till övriga förtjänster. Ganska stora, välväxta, exemplar finns på Norrmalmstorg i Stockholm. Placeras soligt och inte alltför blåsigt. Lite mindre härdig än vanlig hästkastanj, vill nog ha bra lägen i zon 3.

Hybridtrollhassel, Hamamelis x intermedia, blommar så tidigt att den kan visa sin tufsiga, gula skrud med en hätta av vitaste snö redan i januari−februari milda vintrar. Blommorna är inte så stora och skulle inte ha en chans att mäta sig med de storblommande skönheter som dyker upp längre fram på året. Men så tidigt som trollhasseln blommar är den utan konkurrens och man tycker att den är det vackraste man någonsin sett när den slår ut den tid då minnet av förra sommarens blommor känns som mest avlägset och hoppet om en ny vår ännu inte vågat vakna. Plantera invid entrégången och vintern kommer att kännas kortare. På bilden från Pastor Spaks park i Enköping syns sorten ‘Arnold Promise’ tillsammans med idegran. Trollhasslar blir också fina i samplanteringar med magnolior. Det finns flera sorter med varierande färg på blommor och olika växtsätt. De blir mellan 1,5–3 meter höga och vill ha en halvskuggig, vindskyddad växtplats i mullrik, lätt jord som helst ska vara fuktig. Hybridtrollhasselsorterna är som regel härdiga till zon 3.

Prydnadskörsbär, Prunus ’Accolade’ är så skirt ljusrosa att man lätt tror att den är alldeles för ömtålig för att odla på våra breddgrader. Men inget kan vara mera fel. Den är robust, frisk och kan utan bekymmer odlas upp till zon 3. Storleken är också alldeles lagom för vanliga svenska villa- och radhusträdgårdar, 4–6 meter. För en inte alltför orimlig penning brukar det också gå att komma över exemplar som är ett par meter redan från början. Med ett sånt kan man faktiskt få njuta av dubbla små rosa blommor som hänger över huvudhöjd redan det första året. ’Accolade’ får en ganska bred och öppen krona så man behöver inte vara rädd för att det skapas kompakt skugga under den. Den är lättodlad, men blomningen gynnas av en solig växtplats i näringsrik jord.

Rosenapel, Malus floribunda, är ett förtjusande vackert prydnadsäppel som kan växa både som buske och träd. Den blir ungefär 2–5 meter hög. Köper du en buske så kan du mycket väl låta stamma upp den till ett litet träd allteftersom den växer. Det blev vi själva tvungna till när vår buske började ta upp tre meter på bredden och vi inte längre kunde ta oss förbi på trädgårdsgången. Rosenapeln får näpna små blommor som är starkrosa på utsidan och blekrosa, ja nästan vita, inuti. Det latinska namnets andra led floribunda betyder rikblommig och det stämmer verkligen på rosenapeln. Den är fullkomligt översållad av blommor i mitten av maj, som här på bilden från vår egen trädgård. Till hösten får den gula frukter som fåglarna tycker om. Rosenapeln vill växa i sol–halvskugga i mullrik jord, men är inte speciellt kinkig. Härdig till zon 4.

Pingstsyren, Syringa x hyacinthiflora, är en vacker, men i Sverige ganska ovanlig syren som blir mindre och blommar ungefär en vecka tidigare än förädlade sorter av vanlig syren. Pingstsyrensorten ‘Maiden’s Blush’ på bilden, som är från vår egen trädgård, har en bullig form på blomklasen och påminner något om hortensior i utseendet. Pingstsyrener är tacksamma att odla i grupper tillsammans med vanliga syrener eftersom man då får en mer utsträckt blomtid. Och de doftar lika gott som andra syrener. Trivs i sol-halvskugga i näringsrik jord. Härdig till zon 4.

Japansk skenkamelia, Stewartia pseudocamellia, är ett mycket ovanligt träd i svenska trädgårdar. Vi odlar den själva i zon 3, men det är lite i tuffaste laget för den så zon 2 är nog den högsta zon som man kan rekommendera. Men där är den verkligen en tillgång. Den blommar med stora vita kamelialiknande blommor i juli. En månad då inte så många buskar och träd blommar. Den japanska skenkamelian har dessutom ett mycket vackert växtsätt, får en starkt rosaröd höstfärg och får en med åldern effektfullt fläckig bark. Ett utsökt träd som trivs i fuktighetshållande jord i sol–halvskugga. Skydda rötterna mot het sol. Växer långsamt, men kan med tiden bli ungefär 6 meter högt i Sverige. Surjordsväxt.

Trädgårdsazaleor är, något förenklat, rododendron som tappar sina blad under vintern. Många tror att de är känsliga växter, de flesta azaleor ser så sköra ut i blad, stam och blommor. I själva verket är de bland de mer tåliga buskar man kan ha. En av de mest lättodlade, som gärna kan planteras i form av buskage, är guldazalea Rhododendron luteum. Under den sena våren i maj–juni kan ett buskage guldazaleor fylla hela grannskapet med sin doft. Klarar sig upp till zon 4, kanske 5, i sol eller halvskugga. Gillar mullhaltig, näringsrik jord. Bild från Sofiero slott norr om Helsingborg.

Den vedartade buskpionen, Paeonia × suffruticosa, är en uppseendeväckande skönhet, från Kina och Tibet, som blommar i början av juni. Blommorna kan vara såväl enkla som fyllda och finns i vitt, olika nyanser av rosa och purpur. Buskpionen växer långsamt och det kan ta några år innan den börjar blomma, men den är väl värd att vänta på. En lite ömtålig buske som behöver solig och skyddad växtplats. Jorden ska vara näringsrik. Härdig till zon 1–3 beroende på sort.

Läs gärna också

Magnolia för alla